I vår familj har vi en smålustig telefonhistoria från 40-talet. Då var stora delar av telefonnätet, fr a på landsbygden, ännu inte automatiserat utan man fick beställa sina samtal av en telefonist. Makens moster vikarierade en gång som sådan. Hon var från Malmö och hyfsat orienterad i Skånes geografi men uppenbarligen sämre i Hallands och inte helt van vid kopplingarna heller. Nu ingick i alla fall delar av Halland i hennes telefonområde. En man ringde upp och begärde ett nummer i Veddige. Moster kopplade till Vellinge, schabblade så att mannen fortfarande hörde henne, vilket inte var meningen, när hon för sig själv muttrar " här har du Vellinge, och så snyt dig, gubbe!" Några minuter senare ringer han upp igen. "Nu har jag snutit mig. Kan jag få Veddige då?"
 |
| Precis en sån här telefonväxel jobbade jag med i ett par somrar på 1960-talet! Bilden från nätet, förstås! |
Den snubiga gubbven verkade i alla fall att ha haft humor.
SvaraRaderaPåminner mig om när någon gubbe på Sveriges radio, efter en religiös sång, sa' nå't i stil med "att nu sitter alla landets tanter och snyftar - och det gick ut i etern. Visserligen före min tid, men det har faktiskt lärt mig att försäkra mig om att mina kommentarer inte hörs av obehöriga.
Minns hur släkt och vänner på landet varnade mig för att vara för öppenhjärtlig i telefon - telefonister har i alla tider vetat allt om alla.
För att inte tala om "party lines" i Staterna - där kan det vara svårt att ha några hemligheter.
M
Jaa, det kan ha sina sidor ibland. Roliga nu i efterhand...
SvaraRaderaDet där med tjuvlyssnande telefonister har jag också hört talas om. De verkade veta allt om byarna och de mindre orterna :-)
SvaraRaderaTUR att vissa saker har förändrats iaf :-)
Komiskt med gubben och snytandet. TUR att han hade humor :-)
Hahaha, så snopet för din moster! Tur att det var en rolig herre!
SvaraRaderaTänk så annorlunda det var med telefonister och att inte kunna ringa direkt. Min farmor var telefonist under många år och var nog med om både det ena och det andra. Tur med folk som har humor. :)
SvaraRaderaSatt också i en telefonväxel på ett studenthus i London på 50-talet och skulle koppla upp samtal på de olika rummen. Något som hörde till när man bodde där emellanåt.
SvaraRaderaFick sluta efter en gång eftersom jag inte kunde höra namnen på flickorna när jag inte hajade bokstaveringen på engelska tillräckligt snabbt (eller inte alls i några fall)...
Jag tycker att mannen verkligen behöll fattningen - rolig historia!
Ingrid, som numera hör dåligt i telefonen ibland av andra orsaker...
Margaretha:
SvaraRaderaJo, han hade humor och fick sitt önskade nummer sen!
Karin:
Makens moster hade själv väldigt roligt åt fadäsen.
Annika:
Annars hade historien inte varit lika kul att minnas för makens moster! Hade han blivit arg hade hon kanske tagit illa vid sig och skämts istället.
Marianne:
Hon tog det med en klackspark och lärde sig att det finns en ort som heter Veddige.
Anne-Marie:
Ja, det var andra tider då. Det var nog också så, som flera kommenterat ovan, att det förekom tjuvlyssning och skvaller. Samtidigt var folk nog medvetna om det och var litet försiktiga med vad dom sa i telefon.
Ingrid:
Du var kanske lika användbar som den telefontjänst SJ hade med en automat som skulle höra vart man ville åka och som absolut inte begrep skånska, hur vårdad den än var, haha!
Påminner mig om nevön som efter en tid i Stockholm hade lagt sig till med "Torsten Nilssonska" som jag får utslag av. När jag klagade sa han att han måste säga ÅSCHTA annars begrep inte Stockholmarna att han bodde i Årsta.
Nu när han bor i NY talar han vanlig skånska igen, tack och lov.