Regn och rusk fast det är vår.

De senaste dagarnas sommarväder byttes till regn och rusk idag. Ganska bra för mina nysatta potatis, kanske, litet fukt är inte fel.
Postlådan innehöll uppmuntran, nämligen Grönköpings Veckoblad, som jag prenumererar på sedan många år. Jag älskar dess spegel av dagens ofta uppblåsta betydelse av nyheter och skvaller.
Jag hade länge en kollega i det fackliga arbetet som ideligen citerade Veckobladet, hans liv- och husorgan. Vid ett tillfälle, när vi hade en tjänsteman från förbundets stockholmskontor på besök, citerade han något ur den just utkomna upplagan. Jag hade inte hunnit läsa den ännu och kunde inte verifiera citatet. Det kunde däremot förbundsmannen och de två herrarna började nästan bråka om vad det egentligen stod. Kollegan utbrast till slut "men jag läste det precis innan jag gick hemifrån!" "Det gjorde du kanske, men det är jag som skrivit det" blev det lakoniska svaret. Tablå.

Ett smakprov ur det aktuella numret:

VÅRLIG FÖRFÖRELSE

I backen men också å dikets kant
stå än en gång sippor och niga;
de uppträda varje år likadant,
äro oövervinnerliga.

Vi uppleva skönhet med hörsel och syn,
när långt är från arla till särla.
Vilket ljus över vattnen, vad kvitter i skyn !
Snart hörs pip ifrån svala och ärla.

Alla luftburna par fira bröllop, typ,
högt ovan vårt mänskliga trassel.
Och på jorden höres från tusen små kryp
ett beständigt tissel och tassel.

En symbol är björkarnas stigande sav
för livet, det oförstörda.
Ock i oss känns dess flöde, det kommer sig av
att vi blivit av våren förförda.

av A:LFR-D V:STL-ND

Mer att läsa och njuta av finns här.