lördag 23 februari 2013

Lördagstema: Vid köksbordet

Sista lördagstemat i februari avhandlar vi vid köksbordet enligt HeLenas direktiv. Tack för dina rubriker, HeLena, de har inspirerat mig!

Vårt köksbord är stort och kan bli större med ytterligare en iläggsskiva. Det är tungt, stadigt, massivt och av vackert almträ. En snickare i bygden har gjort det åt oss för drygt 30 år sedan med svarvade ben och stolar till. Det är det enda rejäla bord vi har och alla måltider serveras där utom numera på sommaren då vi håller till i uterummet. Annars gäller köksbordet i helg och söcken, med gäster och utan. Någon annan matrumsmöbel har vi inte.

Vid frukosten finns det gott om plats för tidningen och kaffet.


Tvätten viker jag på köksbordet och åtskilliga är de plagg jag klippt till här. När jag härjar som värst med matlagning och bakning behöver jag extra ytor och då blir det fullt på bänkar - och på köksbordet.

En ständig gäst på bordet är Olga, den ena katten. Som alla katter har hon åsikter om sin diet. Det ska helst vara människomat, företrädesvis hjortstek. Men man kan också hålla till godo med annat, bara det ligger på mattes tallrik. Kokt blomkål, t ex eller ett salladsblad. Om man nu inte lyckas stjäla en hel kotlett och sticka iväg med den, förstås. Jo, det har hänt. Om man inte är uppmärksam får man skylla sig själv i umgänget med katter.
Den som tycker att katten är ouppfostrad kan få försöka fostra en katt själv och gärna komma hit och lära Olga av med att tugga på elsladdar för att få uppmärksamhet och godare mat.

Den andra katten, Sonja, finner inget nöje i vår mat och håller sig på sin kant i det fallet. Det är inte fostran, det är hennes eget val. Bara en enda sak vill hon smaka på, flingjästen som husse häller på sin frukostfil. Då kan hon sitta bredvid och längta och vid tillfälle sticka fram nosen och fnysa i jästen så den yr över hela bordet innan hon tar en försiktig slick. Hon blir lycklig för en egen jästportion men det mesta yr omkring och bildar ett dammoln så det är mest vid högtidliga tillfällen hon trakteras så.

Ofta väljer vi att stänga köksdörren om oss när vi äter för att slippa behöva freda tallriken för stöld och katthår.

Vid köksbordet har man utsikt över en av våra fågelmatsstationer och jag kan sitta långa stunder och iaktta våra små gäster som så här års är i många olika färger och jag vet verkligen inte vad alla heter. Inte liknar de några bilder i boken om Europas fåglar som har sin givna plats på köksbordet liksom svepasken från Tällberg, stor nog att rymma Vikabrödet som är en aning för stort för standardmåttet på sådana. Vanligt industribakat knäckebröd har mindre diameter, nämligen. Vi köpte asken av mannen som gjort den och han hade som dalmas förstås kollat att Vikabröd rymdes.

Nu är lördagen snart slut och snart februari också. Tack igen, HeLena för denna månaden!
I mars tar Gnuttan över taktpinnen och rubrikerna står, liksom deltagarna, i högerspalten.

11 kommentarer:

  1. Köket är ofta hemmets hjärta tycker jag. Det finns få platser som är så hemtrevliga i ett hem som ett bra kök. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om inte dess hjärta så i alla fall dess mage;)

      Radera
  2. Ja, du förstår ju hur köksbordet används hemma hos oss. Halva bordet brukar upptas av tallrikar och bestick och den andra halvan av tidningar, böcker och annat smått och gott. Vi har heller ingen annan matplats än köket men jag skulle aldrig orka med att ha ett separat matrum och bära mat och tallrikar en lång väg. Det räcker med att vi fikar utomhus på sommaren...
    Jag vet att man inte kan uppfostra katter och det är tur att ni har en dörr att stänga om er så ni får lite lugn och ro ibland.
    Du kan lägga till mig igen till lördagsbloggarna i mars, jag har vilat upp mig nu i februari.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även vårt köksbord är belamrat med diverse pappersartiklar!

      Vi har själva ritat planlösningen till vårt hus och det är väldigt omodernt så till vida att det har dörrar överallt och ingen alls öppen planlösning. Vilket vi är väldigt glada för. Många av dörrarna är skjutdörrar vilket gör det hela mycket flexibelt.

      Radera
  3. Tänk om köksbord kunde berätta - de flesta skulle nog ha mycket intressant att förtälja.
    Margaretha
    vid sitt
    köksbord

    SvaraRadera
    Svar
    1. Garanterat! Vilka diskussioner!

      Radera
  4. Flingjäst som kattgodis! Det var en intressant variant. Jag lyckades hjälpligt få vår katt att förstå att jag bara tolererar döda djur på matbordet, men han var inte dummare än att han insåg att maken och jag var olika stränga på den punkten. När jag lämnade köket hoppade han upp och hjälpte maken lösa korsordet, när jag kom in igen slank han kvickt ner på golvet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Våra husdjur upphör aldrig att förvåna, eller hur? Å andra sidan finns det jästtabletter avsedda för katter som brukar vara populära också.
      Då tycker jag egentligen att min hund, salig i åminnelse, var märkligare som älskade apelsin och gurka.

      Radera
  5. Intressant flingjästtjuv!:)
    Jag håller med Margaretha, tänk om köksbord kunde prata. Det är ju där allting viktigt avhandlas, för det mesta. Den centrala punkten i hemmets tillvaro
    Så bra, då visste jag det. Att det är Gnuttan som tar vid:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske bra att bordet håller tyst. I dagens värld med smyginspelningar och mobilfilmning överallt är det bra att någon kan behålla ett förtroende. Även om det är ett bord.

      Radera
  6. Visst är det härligt med ett stort köksbord. Det har vi också - väldigt smidigt både när vi har gäster, när det ska spelas spel, läsas läxor och pysslas. Några katter har vi dock inte, så dem slipper vi att hålla plats till. ;-)
    Såg också inläggen med den fina mattan - vilken bra idé - och inte minst de underbara akvarellerna av Lars Lerin. Jag blev helt fullständigt såld! Det var helt klart en stil jag gillar.

    SvaraRadera