Lördagstema: Vid köksbordet

Sista lördagstemat i februari avhandlar vi vid köksbordet enligt HeLenas direktiv. Tack för dina rubriker, HeLena, de har inspirerat mig!

Vårt köksbord är stort och kan bli större med ytterligare en iläggsskiva. Det är tungt, stadigt, massivt och av vackert almträ. En snickare i bygden har gjort det åt oss för drygt 30 år sedan med svarvade ben och stolar till. Det är det enda rejäla bord vi har och alla måltider serveras där utom numera på sommaren då vi håller till i uterummet. Annars gäller köksbordet i helg och söcken, med gäster och utan. Någon annan matrumsmöbel har vi inte.

Vid frukosten finns det gott om plats för tidningen och kaffet.

Tvätten viker jag på köksbordet och åtskilliga är de plagg jag klippt till här. När jag härjar som värst med matlagning och bakning behöver jag extra ytor och då blir det fullt på bänkar - och på köksbordet.

En ständig gäst på bordet är Olga, den ena katten. Som alla katter har hon åsikter om sin diet. Det ska helst vara människomat, företrädesvis hjortstek. Men man kan också hålla till godo med annat, bara det ligger på mattes tallrik. Kokt blomkål, t ex eller ett salladsblad. Om man nu inte lyckas stjäla en hel kotlett och sticka iväg med den, förstås. Jo, det har hänt. Om man inte är uppmärksam får man skylla sig själv i umgänget med katter.
Den som tycker att katten är ouppfostrad kan få försöka fostra en katt själv och gärna komma hit och lära Olga av med att tugga på elsladdar för att få uppmärksamhet och godare mat.

Den andra katten, Sonja, finner inget nöje i vår mat och håller sig på sin kant i det fallet. Det är inte fostran, det är hennes eget val. Bara en enda sak vill hon smaka på, flingjästen som husse häller på sin frukostfil. Då kan hon sitta bredvid och längta och vid tillfälle sticka fram nosen och fnysa i jästen så den yr över hela bordet innan hon tar en försiktig slick. Hon blir lycklig för en egen jästportion men det mesta yr omkring och bildar ett dammoln så det är mest vid högtidliga tillfällen hon trakteras så.

Ofta väljer vi att stänga köksdörren om oss när vi äter för att slippa behöva freda tallriken för stöld och katthår.

Vid köksbordet har man utsikt över en av våra fågelmatsstationer och jag kan sitta långa stunder och iaktta våra små gäster som så här års är i många olika färger och jag vet verkligen inte vad alla heter. Inte liknar de några bilder i boken om Europas fåglar som har sin givna plats på köksbordet liksom svepasken från Tällberg, stor nog att rymma Vikabrödet som är en aning för stort för standardmåttet på sådana. Vanligt industribakat knäckebröd har mindre diameter, nämligen. Vi köpte asken av mannen som gjort den och han hade som dalmas förstås kollat att Vikabröd rymdes.

Nu är lördagen snart slut och snart februari också. Tack igen, HeLena för denna månaden!
I mars tar Gnuttan över taktpinnen och rubrikerna står, liksom deltagarna, i högerspalten.