onsdag 13 februari 2013

Sund skepsis

En sund skepsis borde alltid uppstå inför att man är på väg att stoppa något i munnen. Eller ännu hellre innan man köper något. Genomläsning av innehållsförteckningen är obligatorisk. Är den så mikroskopisk ska man be personalen om hjälp. I bästa fall finns det förstoringsglas upphängda här och där i butiken. Själv har jag inga problem med liten text - som närsynt kan man i värsta fall ta av sig glasögonen - och otaliga gånger har jag assisterat mera "svagsynta" medkunder.
Hästköttsskandalen är bara ett exempel i raden. Jag trodde att kanske "Den hemlige kocken" hade minskat intresset för färdiglagade rätter men det verkar ju knappast så.
Nu har jag inga betänkligheter inför att äta hästkött, inte alls. Det är ju inte där problemet ligger. Och hur det egentligen ligger till med historiken bakom hästköttsfobin tror jag är litet oklart. Nyss läste jag om hur Magnus Stenbocks armé under Karl XII var tvungen att slakta tusentals hästar för att få något att äta under en belägring.
Nå, det var egentligen inte det som fick mig att börja skriva detta inlägg utan den tilltagande marknaden för tillskottspreparat som den sk hälsokostbranschen och inte minst läkemedelsbolagen lever gott på. Det har publicerats studier om hur dödligheten är allmänt större i grupper som äter "tillskott" av mineraler och vitaminer. Idag läser jag detta i Dagens Medicin och får ytterligare vatten på min kvarn. Är man frisk och äter en varierad normalkost behöver man inga tillskott, det finns starka misstankar om att det tvärtom är skadligt.

Idag får jag nog i mig en massa nyttiga ingredienser. Jag har nämligen fått tag i en av årets bästa delikatesser: stenbit! Det är bara en kort period så här års det fiskas denna läckerhet så nu ska det vankas soppa enligt recept från Arild.

Den heter egentligen sjurygg, den ganska fula fisken. Hannen, som är den man äter, kallas stenbit och honan kvabbso. Honans rom säljs under det oegentliga namnet stenbitsrom medan hennes kött inte anses ätbart fast jag tror att jag ibland lagat soppa på en rejält stor kvabbso också utan att märka nån större skillnad. Jag har inte hittat stenbit i någon av de listor över hotade fiskarter jag studerat så än så länge vågar jag kalasa på den en gång per år.

10 kommentarer:

  1. När det gäller kosttillskott ska man nog vara väldigt medveten om att det finns starka krafter bakom som vill tjäna pengar. Om man äter hyfsat varierat och inte har några speciella behov (kanske vid sjukdom eller graviditet eller så) klarar man sig utmärkt utan kosttillskott. Som sagt så kan det t.o.m. bli fel och skadligt. Men allt kan ju säljas med mördande reklam tyvärr...

    SvaraRadera
  2. Just så! Men människan vill ju bedragas, tydligen. Det märkligaste är också att de som är mest negativa till läkemedel som läkare skriver ut för att behandla sjukdom helt aningslöst stoppar i sig sk "tillskott" av de mest fantasifulla och okontrollerade slag. Och bidrar med miljoner till tillverkarnas fickor. Det bästa man kan hoppas på är att det inte är farligt men det tycks ju i alla fall inte vara helt ofarligt.
    En dam på en mässa ville få mig att dricka aloe vera-saft. Då hade jag just läst en artikel om ett antal fall av leverskador av sån saft som folk druckit för att de trodde det var hälsobefrämjande. Jag tackade nej....

    SvaraRadera
  3. Kanske är det bara de redan frälsta som läser "den hemlige kocken", alla andra traskar i samma spår med sina skygglappar.
    Nog är det som själva stefan, att man måste ha förstoringsglas för att läsa innehållsdeklarationer. Har inte sett ett förstoringsglas i någon affär på flera evigheter. Ett tag fanns de rätt gott om fastkedjade sådana - men folk slet tydligen loss dem, och bar i väg med dem. Jag brukar ha ett i väskan, och inte heller jag köper något om jag inte kan läsa vad det innehåller - precis som jag inte köper något som inte är prismärkt. Vår konsumbutik är dålig på prismärkning, medan ica, vägg i vägg, är bra på det.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste i tidningen idag att även om det skulle finnas medicinrester i det falskdeklarerade hästköttet så är inte det den största hälsorisken med färdigrätterna utan deras allt för höga salt- och fettinnehåll. Så folk som äter mycket industrifärdig mat borde tänka till i vilket fall som helst.
      Bra att diskussionen pågår, bara synd att den kommer att försvinna så fort igen. Sen är allt tillbaks till det gamla fusket igen utan att någon reagerar.

      Radera
  4. Förstoringsglas borde finnas i affärerna. :) Jag märker att jag måste hålla paket och burkar längre från mig jämfört med tidigare.
    Stenbit är en fisk jag aldrig smakat. Låter gott och spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad jag har kunnat utröna så är stenbit fr a en skånsk specialitet och väldigt strikt säsongsbunden till januari-februari pga tillgången.
      Med bra progressiva glasögon har jag inga problem med liten text!

      Radera
  5. Intressant det du skriver om hästkött. När jag var nygift i mitt förra liv åt vi ofta hästfilé som delikatess i stället för oxfilé. Det var väl kanske något billigare. Dessutom har det ju funnits hamburgerkött under hela min uppväxt, och ingen tyckte det var något konstigt. Men som du säger, det är egentligen inte hästköttet som sådant som folk reagerar emot (även om de unga flickorna tycker det är vederstyggligt att äta sina bästa vänner) utan att man inte kan lita på innehållsförteckningen på paketen.
    Vad beträffar vitamintillskott kanske jag ska spara på de hundra (minst) kronorna som vitaminerna för 55+ kostar som jag brukar köpa?
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan lugnt skippa vitaminpillerna med den utmärkta kost du äter!

      Radera
  6. Jag har också alltid varit skeptisk mot tillskott. Det enda jag tar och som känns bevisatt är att ta vitaminer under graviditet och då ffa för mineraler som folsyra (även ett par år innan graviditet). Dessutom har jag tagit extra järn under graviditeten. Man kan ju äta extra järnrik mat men ibland är det svårt om man mår illa av viss kost osv. På tal om folsyra är det ju inte slutdebatterat i Sverige huruvida man bör berika livsmedel med folsyra. Vad tycker du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Extra järn och folsyra under graviditet är självklart klokt, liksom dropparna till till spädbarnen. Joderat salt och vitaminberikad lågfettsmjölk är också motiverat. Folsyraberikat mjöl har länge diskuterats för att minska frekvensen neuralrörsdefekter, dvs ryggmärgsbråck, allmänt och är infört i vissa länder. Vad jag vet är man inte överens om det möjligen ökat vissa cancersjukdomar istället och innan det är klarlagt kanske det är bättre att rikta in sig på behandling av fertila kvinnor med avsikt att bli gravida och under tidig graviditet. Precis så som du klokt nog gjort.
      Invandrade kvinnor från soligare nejder och som klär sig heltäckande och kanske inte ens vistas utomhus måste ta extra D-vitamin i Sverige.
      Men för friska, icke-gravida som äter en varierad kost är enda nyttan med tillskott pengar i fickan till försäljaren.

      Radera