"Birgit"

heter skulpturen av henne, Birgit Nilsson, som avtäcktes i Båstad häromdagen. Ulla och Gustav Kraitz har gjort henne i blåglaserad keramik med en utstrålning som bara dessa konstnärer kan åstadkomma.

 I regnet blev den fantastiska glasyren  ännu mera skimrande.
Jag kommer aldrig att glömma första gången vi besökte konstnärsparet Kraitz för över 30 år sedan. Det regnade då också och i hela backen upp till deras hus låg konstverk och lyste i blötan. Små ljusgröna barnfigurer i celadonglasyr och klot i olika färger. Det var magiskt.
Vi förälskade oss i en urna i mörkröd glasyr men hade inte pengar så det räckte. Ta den, sa de, skicka pengarna. Så blev det och urnan står här. Liksom ett par ting till, alla i underbara glasyrer.

Skimrar gör det också om alla de inspelningar med Birgit som finns. YouTube har massor. Här är en från Turandot, en av de roller hon var legendarisk i och som jag uppskattar mer än Wagnerrollerna.



Själv upplevde jag henne på scenen i Tosca en gång på slutet av 60-talet när det var strejk på Metropolitan så att hon åkte hem till Skåne och sjöng ett par föreställningar i Malmö mot Rolf Björling. Litet festligt var det att alla andra i föreställningen sjöng på svenska men Birgit på italienska.