Jag vill ge några exempel från den medicinska vetenskapen där det länge rått - och råder - brist på just ödmjukhet.
En missionär skrev hem från Afrika att befolkningen hade befängda ideér om att malaria orsakades av myggor!
Ignaz Semmelweis blev hånad och utstött och fick sitt liv förstört när han hävdade att läkarna smittade barnaföderskorna med "likgift" när de gick direkt från obduktion till förlossningar. Han blev utskrattad när han föreslog att de skulle tvätta händerna.
Välmenande hjälporganisationer grävde brunnar i u-länder i marker där äldre personer i befolkningen ansåg att det fanns onda andar i vattnet. Sen blev många arsenikförgiftade av vattnet i de nya brunnarna.
Jag har själv upplevt att en kollega hånades av en annan kollega när hen kom tillbaka från ett möte där det första gången föreslogs att magsårssjukdom orsakades av en bakterie.
Jag blir alltid arg när jag upplever att läkare uttalar sig tvärsäkert istället för att medge att vi inte vet utan helt enkelt måste handla efter vad vi TROR att vi vet.
Så sent som häromdagen grälade två läger läkare om nyttan av att sänka blodfetter med piller - båda lägren lika tvärsäkra på sin sak.
Vissa föräldrar till hyperaktiva barn hävdar numera att viss mat lindrar respektive förvärrar symtomen och några läkare är intresserade av att forska vidare medan andra kaxigt menar att det är trams.
Så gott som varje dag kommer nya rön som förkastar de gamla. Jag önskar litet mera ödmjukhet i förhållandet mellan vetenskapen och "vanligt folks" upplevelse av omvärlden. Det vore inte heller fel om media inte okritiskt basunerade ut vetenskapliga "sanningar" baserade på ett enda fynd i en enda studie. Hur många gånger de senaste 50 åren har vi inte få se rubriken att cancerns gåta lösts?
Fler lördagstemabloggare finns listade i högerspalten.
Ack så sant och så sorgligt. Jakten på medieuppmärksamhet och mediernas jakt på sensationella forskningsrön bildar en ohelig allians där forskare släpper obekräftade resultat för tidigt och medierna blåser upp dem bortom alla rimliga proportioner. Det finns ett uttryck som jag gillar, den eftertänksamma forskarens konstaterande att så här mycket vet vi idag, men det kan ändras. "Forskningens nuvarande ståndpunkt."
SvaraRaderaOch ja, även om de flesta läkare lyssnar mer på patienterna idag än tidigare, finns det exempel på läkare som inte gärna vill acceptera patienternas egna förslag. Nej, jag ska inte dra några exempel, men de finns. Och det finns fantastiska, empatiska, prestigefria, kloka läkare som verkligen lyssnar...
Jo, det finns alla sorter! Både bland mediafolk och läkare, det ska gudarna veta!
RaderaHamnade här igen och när jag läser om min kommentar ser jag att den kan uppfattas som en kritik av läkare. Så var det inte tänkt, utan jag började på ett resonemang om möten där man måste förstå att man själv inte har alla svar. Alltså att man som patient visserligen vet mycket om sin egen kropp, men att läkaren vet mycket om hur kroppar brukar fungera och inte fungera. Men också att mötet (och behandlingen) blir bäst om det finns lite ömsesidig ödmjukhet. Det var bara halva resonemanget som kom med, vilket gör det en smula poänglöst.
RaderaDu sätter fingret på angelägenheter som absolut behöver mötas med ödmjukhet. Tyvärr händer det nu och då att det inte görs så.
SvaraRaderaHälsa näktergalen...Uffe vinkar! Han gick just förbi och tycker att kvällshimlen bådar oväder.
Näktergalen hälsar tillbaka. Konstigt att han inte hörs ända till er....
RaderaVinka till Uffe, nej, förresten, ge honom en kram!
Tyvärr är det inte bara i läkarkåren man möter bristande ödmjukhet. Men visst är det svårt att inse att man inte är normgivande!
SvaraRaderaJag diskuterade ovanliga sjukdomar med en läkare en gång - han avslutade samtalet med att sucka och säga "tänk så mycket vi inte vet". Om den insikten paras med vetgirighet kan man nå långt.
Margaretha
Precis, nyfikenhet, fantasi och en nypa ödmjukhet inför skapelsen för vetandet framåt!
RaderaJag beundrar de forskare som trots hån och förakt ändå hävdar sin åsikt och oförtrutet forskar vidare. Det var väl en nobelpristagare häromsistens som var ett levande exempel på detta. Intressant inlägg!
SvaraRaderaLitet "nördig" behöver nog en bra forskare vara och rejält envis också, men inte blind och döv för andras rön.
SvaraRaderaTyvärr måste dessa begåvade personer lägga en avsevärd tid på att söka anslag för sitt arbete och då kunna övertyga finansiärerna om vikten och nyttan av forskningen. Inom t ex läkemedelsforskning krävs numera att det ska kunna ge avkastning, inte i första hand att det ska göra nytta. Ett svårt dilemma.
Jag har träffat flera läkare som gärna satte sig på höga hästar och inte alls var ödmjuka inför sin uppgift. Vem var "jag" att tro att jag kan något om läkarkonsten... Nej, men jag känner väl min kropp! Ack, så fel jag hade... ;)
SvaraRaderaMan blir verkligen klokare med tiden, också läkare. Att vara lite mer öppna för nya fynd kanske vore en bra idé, men som du själv är lite inne på med canserutropandena, ska man ju också tänka sig lte för. Med ödmjukhet och ett öppet sinne kommer man dock i alla fall vidare.
SvaraRadera