Lördagstema: Tålamod

Att vara tålmodig är ingen lättköpt egenskap. Det lilla barnet kräver behovsuppfyllelse NU, GENAST och att lära sig ens ett uns av tålamod är smärtsamt. Jag minns ett storasyskon som betraktade sitt nyfödda syskon som hickade våldsamt med en lillgammal blick: "Det är bara bra, då lär hon sig att ha tålamod!" Vilket jag starkt betvivlade redan då men kommentaren hade ju säkert varit i säck innan den kom i påse.

De första barnaårens brist på tålamod tränar däremot föräldrarnas och den övriga omvärldens tålamod. Man ser ofta hur olika långt mors respektive fars tålamod räcker innan det brister eller vederbörande helt enkelt ger efter. Manipuleringens intrikata konst lär sig barn mycket tidigare än tålamod. I mataffären gör jag ofta intressanta studier av fenomenet där betydelsen av att kunna veckodagarna är viktig.

Häromdagen:
-Vi kan väl köpa godis?
-Nej, det är bara torsdag i dag.
-Men i morgon är det fredag och då är det nästan lördag!

Ibland hör man att barn numera får det de vill ha så snabbt att de sällan hinner längta efter något. Det gäller garanterat inte alla barn, många längtar sig säkert halvt fördärvade även idag och blir kanske ändå helt utan det eftertraktade. Men den som i barndomen inte hinner längta eller får lära sig ett visst mått av tålamod får det extra jobbigt som vuxen. Och BLIR extra jobbiga för sin omgivning som gapiga energitjuvar.

Som skåning försöker jag att inte vara hialös, dvs otålig. Saker ska få ta den tid de tar utan att jag hoppar jämfota av irritation. Bodil Jönsson har skrivit mycket om tid och bl a filosoferar hon om hur otåliga vi blivit över tiden man väntar på att datorn ska svara på ett kommando. Det som tog 30 sekunder i en dator för några år sen kräver vi nu ska gå på 3 sekunder, högst, innan det är "segt". Den glada badbollen i macen väcker ingen glädje, precis.

Som studerande måste man ha ett viss mått av tålamod. Upprepning är är all kunskaps moder, heter det ju, så man måste läsa på, om och om igen för att saker ska fastna. Likadant om man ska lära sig ett hantverk. Jag har en stor burk med skrotsilver - som kom väl till pass när jag skulle börja lära mig att gjuta, om inget annat. Det går naturligtvis till omsmältning i annat fall. Men nog är det tålamodsprövande när man jobbat med ett föremål i många timmar, kanske dagar och till slut ändå måste slänga det i skrotburken.

Prov på tålamod ser man i många yrken. Under min resa i Laos i höstas imponerades jag av alla dessa väverskor som med den primitivaste av utrustningar åstadkom de vackraste tyger.

Att räkna ut var garnet ska knytas för innan färgning, knyta och färga är ett enormt jobb.

Men sen blir resultatet av ikat-teknik helt fantastiskt.

Men tålamod är också en relativ egenskap. Maken kan ägna enormt mycket tid och kraft på smått pilleri med en elektronisk pryl men tycker det är alldeles för omständligt att skala potatis eller morötter! Med den ena sysslan har han ett enormt tålamod, med den andra noll.

Handen på hjärtat, nog är det så med oss alla?
Vad har du tålamod med - och inte?

Hoppas ni hade tålamod att vänta på mitt lördagsinlägg en extra dag - tiden sprang ifrån mig i går.

Detta var mitt sista tema för maj månad. I juni tar Musikanta över och då är rubrikerna:

1 juni   Sommarplaner

8 juni    Reklam

15 juni  Minnesvärda födelsedagar

22 juni   Midsommar
29 juni  Halvårskoll

Sen föreslår jag att vi tar sommarpaus tills i september. Vem vill bestämma ämnen då?