Hon odlade sin trädgård med ett enormt grönsaksland och massor av frukt och bär. Allt togs till vara; det blev sylt, saft, inläggningar och fullt i frysarna hos både svärföräldrarna och båda sönerna. Det är ett tiotal år sedan Ulla gick bort nu men jag har fortfarande ett litet paket grönkål i frysen från 1996 som jag inte nänns göra av med. Det är garanterat ätbart, för övrigt. Förvälld och hackad kål i ett litet fykantigt paket av en mjölkkartong. Min svägerska berättade härom dagen att hon har skivade jordgubbar i frysen från Ullas jordgubbsland kvar och de är goda ännu.Allt vi fick till frysen var guld värt när man hade ett jobb som mitt med ständiga jourer och svårigheter att planera mathållning.
När vi byggde hus och anlade trädgård kom svärföräldrarna hit och hjälpte till och jag glömmer aldrig när Ulla utropade när vi slet i jorden: "Å vad det är roligt med grupparbete!"
Till skillnad från så många andra gamla gnällde hon aldrig för att man kom för sällan eller gick hem för snart utan poängterade hur roligt det var att man kom. "Jag vill inte försumma dig" sa hon ofta. Vi fick färdiglagad mat och kakor med hem ideligen och massor av de växter vi har i trädgården kommer från hennes och svärfars trädgård.
Ulla var änka i rätt många år och skötte sig själv i det längsta. När gubben hon kontrakterat att fräsa trädgårdslandet inte kom i rätt tid drog hon på sig gummistövlarna och gick ut och djupgrävde själv, nästan 90 år gammal.
Så blev hon sjuk och måste komma på vårdhem. Där fick hon bra omhändertagande och trots att hon förlorade förmågorna efterhand klagade hon aldrig. Litet tyst frågade hon mig en gång om jag trodde det skulle lång tid, underförstått tills hon dog, för nu var det inte så roligt. När jag inte kunde svara på frågan nöjde hon sig med det och tog aldrig upp ämnet igen.
Min svärmor är min förebild och jag önskar att jag vore lika förnöjsam och generös som hon men i denna min strävan har jag ett gott stycke kvar.
 |
| Hittade bilden på nätet, tack för lånet! |
Jag har också några förebilder av samma slag - bland annat mor.
SvaraRaderaIbland får jag en känsla av att inte bara ordet, utan också företeelsen, blivit omodern. Man tycker det är mesigt och korkat, men då har man nog inte känt människor av det rätta slaget.
Margaretha
Det känns bra att ha förebilder som är verkliga människor och inte helgon. Men egenskapen är inte så modern numera.
RaderaFin beskrivning av din svärmor Ulla som jag redan tidigare har förstått att du ser upp till för hennes livsinställning. Det är kanske erfarenheterna i livet som slipar förnöjsamheten, att vara nöjd med livet som det är, men kanske också en annan klokhet. Ett spännande tema, både lätt och svårt att skriva om
SvaraRaderaJo, jag tänker mycket på henne och talar ofta om henne så du har nog hört detta förr!
RaderaInspirerande tema, verkligen tankeväckande. Tänk om man själv kunde bli en sån där förebild... Finns en hel del att träna på innan man kommer i närheten av Ullas livshållning. Och fina böcker blev det även med de enkla metoderna!
SvaraRaderaI dessa dagar när tävling och konkurrens och elit är så på tapeten kanske det är dags för eftertanke.
RaderaOch nog lärde sig ungar att läsa i de böckerna.
En fin och kärleksfull beskrivning av din svärmor. Inte alla som har/hade en sådan relation till sin svärmor om man läser psykologspalterna. Jag har en moster som är någonting åt det hållet - hon fyllde 100 Luciadagen. Att hon nästan är blind har hon accepterat med jämnmod - har lärt sig att spela på gehör, berättar hon, eftersom hon inte kan läsa noter längre. Alltid lika glad när man ringer och nöjd med sitt liv, trots att det inneburit många sorger för henne.
SvaraRaderaEn skön fortsättning på helgen önskar Ingrid
Tack, jag har haft en härlig helg med opera och goda vänner!
RaderaSvärmorsskämt har jag alltid avskytt. Relationer kan vara problematiska åt alla håll.
Så fint! Förebilder är bra. Jag har flera, bland andra min svärmor som jag älskar!
SvaraRaderaKul att du också har en bra svärmor - jag tror vi är väldigt många.
RaderaMed en sådan inställning måste livet kännas långt mycket bättre, än allt det gnäll många tycks hålla så hårt fast i. Självklart ska det finnas plats för alla att ha sina dagar, att få luftat ut lite då och då, men livet är trots allt lättare om man tar det med ett leende. Ett inspirerande inlägg, och en inspirerande dam kan jag förstå.
SvaraRaderaNog blir livet trevligare om man har en förnöjsam inställning. Jag har känt flera besvärliga, negativa energitjuvar som blivit allt bittrare och ensammare - ingen stod ut med att lyssna på dem till slut.
RaderaSå fint du beskriver din svärmor. Och hon verkar ha varit en person som inspirerade och utstrålade godhet. Jag blir inspirerad och rörd att läsa om henne. Tack för att du berättade. :)
SvaraRaderaDet gjorde hon verkligen. Och jag glömmer heller aldrig den kommunala hemtjänstkvinnan som kom till Ullas begravning som gick fram i kyrkan och sa "Tack, Ulla, för att jag fick lära känna dig!" Hon hade kommit ibland på sin fritid och rullat håret på Ulla, dessutom.
RaderaGläder mig åt att du uppskattar min berättelse!
Kanske är det så att kvinnorna i den generationen är sådana, handlingskraftiga och förnöjsamma och visst är det roligt att arbeta tillsammans. Min svärmor var likadan i sin krafts dagar, nu har hon om ursäkt varje gång hon behöver hjälp.
SvaraRadera