Elephant Village

När nu vinter och advent gjort sitt intåg kan det vara skönt att se tillbaka på värmen under min resa. Vi hade mellan 22 och ca 30 grader. Min gräns går vid 25, sen är det inte skönt längre, särskilt inte om jag ska röra mig. Så emellanåt längtade jag till svalare klimat - det har jag nu. I skrivande stund är det -11° i Göinge och rätt mycket snö.

Det har kommit mer snö sen jag tog bilden i morse.

Ett av äventyren under resan i Laos var besöket i Elephant Village. Efter att ha hört en del, ibland avskräckande, historier av folk som varit på elefantäventyr i Thailand så var detta en rent positiv upplevelse. Denna anläggning ägs av en tysk man som vill göra en insats för det minskande antalet elefanter i Laos och rehabilitera utarbetade timmerelefanter och deras skötare, mahouterna, och ge bägge en bättre tillvaro som halvtidsarbetande med turister. Dvs elefanterna arbetar bara på förmiddagarna, mahouterna lär få jobba betydligt mer, förstås. Elefanterna går stillsamma turer med turister, badas och skrubbas i floden två gånger varje dag och betar i djungeln resten av tiden. De såg verkligen välnärda och nöjda ut och deras glädje i vattnet med turister på ryggen som skrubbade dem var inte att ta fel på. Mellan promenaderna utfodras de rejält och turisterna köper bananklasar åt dem vilket var väldigt populärt hos dessa enorma djur. Man har egen veterinär och varje mahout ansvarar för sin elefant och det blir nära relationer mellan dem. Jag antar att det är som med ens egen häst - och en elefant är bra mycket intelligentare än en häst.
Det är bara elefanthonor i byn, hanar är inte lika pålitliga. Har vi hört nåt sånt förr...

Vi fick en genomgång hur man kommunicerar med elefanten med speciella ord. Skogsarbetande elefanter brukar kunna ca 150 olika ord, vi fick tips om hur man får dem att gå framåt, åt höger och vänster, stanna, ligga ner eller böja höger knä för att man ska kunna kliva på (man får sno sig, det blir bara ett kort ögonblick som positionen intas!). Samt hur man tackar elefanten för turen! Den som glömde det sista blev strängt påmind av guiden.

Hela anläggningen var en idyll på kanten av Nam Khan-floden, en dryg mil från Luangprabang. Det andades lugn och avslappning till elefanternas tuggande på de grova blad och stjälkar av ananas och bananplantor som de ständigt serverades mellan sina ganska korta promenader nerför strandkanten, ut i vattnet, upp igen ett stycke längre bort, genom den lilla lokala byn och tillbaka till sin parkering med mera käk.
Vi övernattade på byns lilla hotell, ca 10 minuters promenad från campen, där vi sov under myggnät i sköna sängar. Tidigt på morgonen gick vi tillbaka för att vara med och hämta elefanterna från deras nattläger i djungeln och låta dem bada i floden igen innan det var dags för nya turistpromenader.

"Parkeringen"

En elefant äter ca 250 kg om dagen!

Tjudringen med ett snöre i örat var närmast skrattretande.

Ni får INTE se bilden reskamraten tog av "uppsittningen" på elefanten...

Här övernattade vi.

Man fick läsa på en stund.

Thilo från Tyskland var stolt när hans mahout la sig i stolen och han själv fick "köra".

Även en mahout kan behöva vila en stund.

Här kom skolbarnen från skolan och skolskjutsen hämtade.

Över på andra sidan har de ca 1 1/2 -2 timmars promenad till sin by. Till och från skolan, varje dag!

På eftermiddagen åkte vi båt - stor som en ärtskida, ungefär - till ett vattenfall där hugade kunde bada.

Jag kunde inte sluta titta på elefanterna ..

... men när de var avlämnade i djungeln fick man njuta av utsikten över floden.