Nordöstra Laos, dag 2.

Efter frukost nästa dag fortsatte vår färd österut. Vägen var smal och slingrande genom det bergiga,   hisnande vackra landskapet, ibland var molnen lägre än vi. Hastigheten var sällan högre än 40-50 km/tim och vi kände oss ganska trygga med Phai som chaufför. Oron var mest att något mötande fordon - de var inte många - skulle komma för långt ut i mötet.

Även i Laos sparar man på elen.

När vi frågade vad man skulle med dessa stackare till var svaret att äta, förstås!

Byns bensinmack. Knappast till bilar utan till det vanligaste fordonet - motorcyklar.

Skolbarnen var alltid lika prydliga.

Man fick även se upp för olika djur på vägarna.

Man får nog starka benmuskler när man bor så här på branterna.

Vi såg staden Sam Neua ganska länge innan vi nådde dit.

Den här provinsen, Houa Phan, är berömd för sina väverskor, fr a silkevävnad men även bomull. Här fick vi väldigt fin illustration till hur ikat-tekniken går till.

Garnet färgas efter att ha knutits efter bestämda mått. Sen är det "bara" att väva på! Men att knyta och färga i flera olika färger är ett mycket noggrant och tidsödande arbete.

Efter stopp för lunch i Sam Neua, huvudstad i provinsen Houa Phan, fortsatte vi till Vieng Xai. Vieng Xai är mest känt som huvudkvarter för Pathet Lao under kriget 1964-73. Pathet Lao är det kommunistiska partiet som med hjälp av Nordvietnam segrade över USA och dess allierade och alltjämt styr Laos. Pathet Laos ledning, såväl som den mesta befolkningen i området tog skydd i de många grottor som finns i bergen. Det låg ständiga bombmattor över deras huvuden i dagsljus och bara nattetid kunde de vistas utomhus och försöka sköta sina odlingar. I nio år. Alla samhällsfunktioner måste ordnas i grottorna. Att det var primitivt men funktionellt kan man idag se i några grottor som öppnats för besökare.

Alla ingångar måste döljas och det var många trappor upp och ner.

Vi försågs med en utmärkt audioguide - men också en följeslagare som visade vägen och kopplade på ljuset. Vi var ensamma besökare. Inte många utländska turister har hittat hit ännu.

Högste chefens sovrum.

Ledningens sammanträdesrum

Vi besökte tre olika olika grottor men det fanns över 150 som användes under kriget. Växtligheten i bergen är frodig ännu, så här i första början av torrtiden. Om några månader blir allt brunt. Julstjärnorna förekommer ofta som stora buskage eller små träd.

C studerar information, väl medveten om att den är starkt färgad av propaganda, förstås.

Man får starka benmuskler av toalettdesignen också i denna del av världen. Även dagens toaletter har samma utformning även om de är av prydligare och mera lättstädat material numera. Detta är en "höjdartoa", jag antar att vanligt folk inte ens hade nån alls i grottorna utan fick hålla sig tills det var mörkt och man kunde gå ut. Inte ens idag finns toaletter eller ens latriner i alla byar.

Denna natt tillbringade vi i ett litet guest house av bambu i byn.

Först inkvarterades vi i detta av vackert flätverk,

men eftersom toan (jo, alla guest houses vi bodde på hade handikapptoa, dvs vår vanliga sittmodell, tack och lov) inte funkade som den skulle fick vi flytta över till ett annat litet hus av en annan bambukonstruktion.

Överallt fanns denna variant av kristi törnekrona - fast landet är buddistiskt... Den heter säkert något helt annat i Laos, liksom säkert även julstjärnan.