Rundresa i nordöstra Laos, dag 1.

Reskamraten C och jag bokade oss en 5-dagars rundresa i nordöstra hörnet av Laos. Det var ganska dyrt och vi hoppades i det längsta att fler skulle hoppa på resan för att få ner priset men till slut blev det bara vi två och vår kombinerade guide och chaufför, Mr Phai som åkte, vilket visade sig vara väldigt bra.
Jag har inte kunnat hitta nån vettig mera detaljerad karta på internet utan tog en bild av den karta jag köpte. Det blir ingen idealisk bild men man kan klicka den större och kanske få en uppfattning om rundan vi gjorde.

Färden började mot norr och vek sedan av mot öster. Första natten bodde vi över i Vieng Thong, andra i Vieng Xai, tredje och fjärde i Phonesavan, varifrån vi den femte dagen återvände till Louangphrabang.
Landskapet är bergigt och det är en gåta hur byarna kan klamra sig fast på bergskanten och hur man kan odla på branterna. Bergen är mellan 1000 och 2000 m höga och helt skogbevuxna ända till topparna. Det är oändligt vackert och byarna oändligt fattiga. Laos kämpar för att ta sig bort från listan av världens 20 fattigaste länder. Husen är oftast av bambu eller enkla brädor och människornas dröm är att bygga ett stenhus. Ett hus av flätad bambu håller bara 3-4 år, sen måste väggen bytas ut. De flesta hus står på stolpar; det ger litet skugga under huset för olika sysslor t ex vävning. Det är långt mellan byarna, många består bara av några få hus, andra är litet större och har en marknad, ett eller flera matställen och ett tempel.
Här är bilder från den första dagen:

De här söta barnen ställde själva upp sig för fotografering,

och sen strömmande fler till för att få se resultatet i kameran.

Här tillagas vår lunch övervakad av Phai.

Läskande efterrättsdrink från färsk kokosnöt.

Kan någon gissa vad detta är? Svar kommer i nästa inlägg.

Utanför Vieng Thong finns det varma källor som befolkningen utnyttjat sedan urminnes tider för både matlagning, hygien och tvätt. Där det ryker är vattnet ca 80° och medan vi var där kom en kvinna med en kasse ägg som hon kvickt fick kokta.

 

 

 

Ett apotek!

Alla var vänliga och leende, vare sig man köpte något eller inte.

Här bakom intog vi både middag och frukost nästa dag.

C försöker koppla upp sig på ställets WIFI; det gick inte här heller. Hon hade problem överallt i Laos medan min iPhone funkade med WIFI, dock var nätet oftast rätt klent och bara en enda gång lyckades ett blogginlägg bli publicerat. Det rosa på väggen är moskitnät!

Vägarna är smala och inte asfalterade överallt och efter att ha skakat en hel dag i minibussen med åtskilliga stopp där vi klev ur och i sov vi ovaggade.
Fortsättning följer...