Lördagstema: Barndomens jular

Alla har vi våra speciella krav på vad som gör en "riktig jul" och de flesta sådana krav har säkert sina rötter i barndomen. I alla fall för dem av oss som har haft lyckan att ha harmoniska och barnvänliga jular utan alkohol och familjekonflikter.
Jag är väl medveten om att julhelgen kan vara en mara för många, både barn och vuxna med tråkiga och ångestfyllda minnen och erfarenheter.
Dagens mosaik av familjekonstellationer kan komplicera firandet också, även om inga egentliga konflikter föreligger. Jag känner barn som firar julafton ena dagen med pappa och nästa dag med mamma utan att datumen spelar nån roll. Andra samlas allesammans med nya respektive och halvsyskon och har en fin jul och har lagt allt gammal bakom sig, i alla fall den dagen. Den inställningen gillar jag!

Många av min barndoms jular firade vi i stugan som länge hade torrdass ute och vatten i pumpen, bara öppen spis i ett rum och ett löst täljstenselement. Alla sov i samma rum och någon av föräldrarna fick stiga upp och elda i brasan innan vi ungar steg upp. Mina yngre systrar sov båda i en utdragssoffa invirade i extrafiltar innan de stoppades om. Gran högg vi skogen och klädde på lille julafton.
Mor hade bakat hemma och tagit med kakor, framför allt pepparkakor och struvor, men mycket av julmaten inhandlades i lanthandeln i byn. Det var inget stort julbord vi hade, jag minns mest skinka och brunkål och skånsk senap som man malde själv. Det blev tidigt min uppgift. Och så lutfisken, förstås! Den gav alltid mor ångest - skulle den bli hård och oaptitlig eller förvandlas till snor? Till fisken åt vi mjölig potatis, ärter och, självklart, skånsk senapssås. Slutligen var det final med risgrynsgröt vilken jag alltid avstod - tillhör ju gröthatarligan.

TV var okänt men radions enda programkanal var ganska barninriktad på julafton och jag lyssnade ivrigt en stor del av dagen. Nicke Lilltroll är oförglömlig som julaftonsunderhållning.

Med åren skaffar man sig nya och egna traditioner som de yngre i familjen ibland tar till sig. Njesen tycker t ex inte det är riktig jul om det inte finns ett saffransbröd i form av prästens hår på kakbordet. Det är en tradition från hennes barndom som jag har bidragit med.
Medan jag anser att lutfisken är det enda som egentligen är viktigt till jul så vill hon ha allt runt om lutfisken men själva fisken i form av torsk. Knärullad senap i såsen (plus en rejäl klick på tallrikskanten!) och sönderkokt potatis och ärtor till, tack.
 

Hoppas ni alla har fina barndomsminnen av julen!