lördag 22 december 2012

Lördagstema: Barndomens jular

Alla har vi våra speciella krav på vad som gör en "riktig jul" och de flesta sådana krav har säkert sina rötter i barndomen. I alla fall för dem av oss som har haft lyckan att ha harmoniska och barnvänliga jular utan alkohol och familjekonflikter.
Jag är väl medveten om att julhelgen kan vara en mara för många, både barn och vuxna med tråkiga och ångestfyllda minnen och erfarenheter.
Dagens mosaik av familjekonstellationer kan komplicera firandet också, även om inga egentliga konflikter föreligger. Jag känner barn som firar julafton ena dagen med pappa och nästa dag med mamma utan att datumen spelar nån roll. Andra samlas allesammans med nya respektive och halvsyskon och har en fin jul och har lagt allt gammal bakom sig, i alla fall den dagen. Den inställningen gillar jag!

Många av min barndoms jular firade vi i stugan som länge hade torrdass ute och vatten i pumpen, bara öppen spis i ett rum och ett löst täljstenselement. Alla sov i samma rum och någon av föräldrarna fick stiga upp och elda i brasan innan vi ungar steg upp. Mina yngre systrar sov båda i en utdragssoffa invirade i extrafiltar innan de stoppades om. Gran högg vi skogen och klädde på lille julafton.
Mor hade bakat hemma och tagit med kakor, framför allt pepparkakor och struvor, men mycket av julmaten inhandlades i lanthandeln i byn. Det var inget stort julbord vi hade, jag minns mest skinka och brunkål och skånsk senap som man malde själv. Det blev tidigt min uppgift. Och så lutfisken, förstås! Den gav alltid mor ångest - skulle den bli hård och oaptitlig eller förvandlas till snor? Till fisken åt vi mjölig potatis, ärter och, självklart, skånsk senapssås. Slutligen var det final med risgrynsgröt vilken jag alltid avstod - tillhör ju gröthatarligan.

TV var okänt men radions enda programkanal var ganska barninriktad på julafton och jag lyssnade ivrigt en stor del av dagen. Nicke Lilltroll är oförglömlig som julaftonsunderhållning.

Med åren skaffar man sig nya och egna traditioner som de yngre i familjen ibland tar till sig. Njesen tycker t ex inte det är riktig jul om det inte finns ett saffransbröd i form av prästens hår på kakbordet. Det är en tradition från hennes barndom som jag har bidragit med.
Medan jag anser att lutfisken är det enda som egentligen är viktigt till jul så vill hon ha allt runt om lutfisken men själva fisken i form av torsk. Knärullad senap i såsen (plus en rejäl klick på tallrikskanten!) och sönderkokt potatis och ärtor till, tack.
 

Hoppas ni alla har fina barndomsminnen av julen!

16 kommentarer:

  1. Jag skriver mitt inlägg troligen en annan dag.
    Känner så väl igen den där ångesten med lutfisk. Det var nästan en mara för min mor också..det var ju lätt hänt att det blev bara snor...
    Vad är knärullad senap? :) Har aldrig hört ordet tidigare

    Barndomsminnena är en del av julen, traditionen att göra lika från år till år och tillsammans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin:
      Numera är lutfisken oftast lagom blötlagd när man köper den. Det är ju det som är kruxet - den blir hård om den blötats för länge och snor om det är för mycket lut kvar. För det mesta får jag precis den rätta geléaktiga konsistensen.
      Din namne längre ner har helt rätt. Knärullad senap är mald i stor skål med kanonkula som man håller i knät och vickar på. Fiffigare än att mala i mortel som är mycket jobbigare.

      Radera
  2. Oh ja, jag har massor med goda julminnen - så många att jag inte behöver fira nu. Det har blivit tradition att hoppa över traditionerna.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Margaretha:
      Väldigt många traditioner är också här förpassade till minnena av dem. Desto vackrare blir de då, dessutom, eller hur?

      Radera
    2. Ja, jularna i minnenas arkiv står som i ett förklarat sken. Inte bara jularna förresten. Jag har blivit en så'n där gammal tant som berättar för barnbarnen (imaginära) om hur det var på den gamla goda tiden.
      Tant Margaretha

      Radera
  3. Och jag som tänkt försöka mig på lutfisk i år för första gången någonsin, på egen hand. Mamma kokade alltid lutfisk och misslyckades såvitt jag vet bara en enda gång. Kanske tar torsk i stället,,,

    Och även jag undrar vad knärullad senap kan vara. Den enda förklaring jag kan gissa mig till är senapskorn som malts i en stor bunke med en stenkula och då kanske det är praktiskt att ha den i knät och vicka på den på lämpligt sätt?

    SvaraRadera
  4. Karin:
    Du har helt rätt vad beträffar senapen!
    Klart att du ska försöka med lutfisk! Den vacuumpackade är oftast lagom blötad och med saltmängden kan man reglera litet hur fast man vill ha den.
    För mig är, som sagt, lutfisken pricken över i bland all julmat. Dock krävs även skånsk senap för att det ska vara komplett.
    Allt annat på julbordet äter vi ju även resten av året. Vad är det för juligt med köttbullar och prinskorv, egentligen? När allt kommer omkring är det nog själva frosseriet som är speciellt och det kan jag vara utan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fegade ur och köpte torsk i stället! Men det blir alla lutfisktillbehören i alla fall. Minus den knärullade senapen då, för det får nog bli lite mer färdiggjord i stället.

      Radera
  5. Senap ska du få lära mig att göra också. Stod och tittade på ett paket struvor i affären, men jag tänkte att det får vänta till efter jul. Och eftersom jag tillhör risgrynsgrötsälskarligan ska jag koka ett rejält lass, en del får bli Malta. Sillen och gröten tror jag är viktigast för mig. Skinkan är god, men godast på knäcke, inte med potatis, tycker jag.

    Jag far runt som en vilde med dammtrasan, och det ska jag fortsätta nu efter kaffepausen.

    Jag får läsa Laos sedan, i lugn och ro, hastkikade bara på alla fina bilder nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Potatisen äter vi bara till lutfisk, till skinkan ska det vara rödkål, grönkål och skånsk senap.
      Senapen är enkel att göra men kräver litet tid. Brunt senapsfrö, vatten och en mortel eller ett senapsfat med kanonkula, det är allt. Man mal tills konsistensen är som vispad grädde. Om man blötlägger fröna nån timme i förväg kan det gå litet fortare. Blir besk och trist om man sparar den så den ska vara nygjord varje gång. Den man köper är förskräcklig med tillsatt ättika, socker och olja och fö dåligt krut i.
      Köpta struvor är inget vidare, heller. Ofta hårda och sockriga.

      Radera
  6. Tillhör däremot lutfiskhatarligan - bara doften gör att jag mår illa. Jag tror jag delade min aversion med min mamma eftersom det aldrig serverades lutfisk på vårt julbord hemma.

    I mitt tidigare liv var julen med dåvarande maken, svärmodern och svärmostern ett enda långt ätande och drickande. Det är kanske därför jag tagit avstånd från all julmat och även starka drycker. Att MM är vegetarian hjälper ju till förstås.

    Vår sista jul tillsammans åkte vi till Paris över julen och lämnade barnen hos farmorn och farmostern för att de skulle få lite lugn och ro. Jag påminner mig detta med anledning av vad du skrev i ditt inlägg om konflikter etc.

    Jag tillbringade den julaftonen tillsammans med två svenska äldre gentlemän som bodde på vårt hotell på midnattsmässan i Nôtre Dame. Salig exmaken var för "trött" för att följa med. Men barnen hade haft en lugn och trevlig jul med de gamla damerna som älskade dem över allt annat.

    Julkram från Ingrid som håller på med lördagsinlägget men kanske inte får det klart förrän i morgon. Måste ju se sista avsnittet av Downton Abbey...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ett smart och civiliserat sätt att avsluta en relation med ett Parisbesök - om nu det var avsikten?
      Jag har också följt Downton men bara i efterskott på SVTPlay. Det är för krångligt att passa TV-tider. Som så många brittiska program är serien oerhört välgjord.
      Med alla varianter av julmat finns det antagligen något för alla! Inte orkar man äta av alla sorter i alla fall. Själv hoppar jag oftast över alla röror med majonäs, korvar och syltor och ägnar mig hellre åt grönsaker, skinka, sill och lax om det är ett stort julbord.

      Radera
  7. I våra senare traditioner tar jag fram och placerar tomtarna i bokhyllan.
    Numera har jag en söt vit liten vän som kommer från Dig! Kram o God Jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram tebaks och god fortsättning!

      Radera
  8. Min barndoms jular var helt konfliktfria och glada- jag har äntligen publicerat ett inlägg om dem på bloggen.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det önskar man ju alla barn! Nu läser vi i tidningen om alla fyllerister som ställt till det i helgen. Mycket egendomligt sätt att roa sig på - att slåss, mörda och vandalisera. Ändå säger skånepolisen att här har det inte varit så mycket värre än en "vanlig lönehelg".

      Radera