Fredagstema: Te

Det är Sparklings sista fredagstema idag och det handlar om te. Då vill jag berätta om det kalas som mina arbetskamrater ställde till med inför min avgång med pension 2007. Då begav vi oss ut i skogen nära småländska Markaryd i den mörka februarikvällen. Många hade aldrig varit på Stockhultsgårdens Tebod och var oroliga att dom kört fel efter vägbeskrivningen innan dom kom fram till den välkomnande gården långt från allfarvägen.

Jag hade ju varit där och att jag var förtjust hade några uppfattat och därför ordnat detta. Jag märkte att folk smusslade med påsar och när jag hängt av mig ytterkläderna såg jag att alla hade hatt - utom jag! Nu är det så att jag har gått och lärt mig göra hattar hos en modist och har ett försvarligt antal som jag ofta använder. Man förväntar sig att jag ska ha hatt, helt enkelt. Just den här kvällen hade jag inte det eftersom jag hade räknat ut att det inte skulle finnas hatthylla - det finns det alltför sällan numera på krogar - och jag är rädd om mina hattar. Dom får inte läggas hur som helst, då kan de tappa fasonen. (Därför lämnar jag ofta hatten i bilen om jag ska lämna in kläderna i en garderob för där massakrerar dom hattar!)
Nu hade alla hatt på inomhus till middagen. Det stämmer inte med de klassiska etikettsreglerna om hur man bär hatt. Man har hatten på till lunch men aldrig till middagen! Så jag fick ett gratis ämne till mitt tacktal efter maten och de fina presenterna. Vi åt en god middag med ett enormt urval bland husets minst 120 sorters teer därtill. Vi hade vansinnigt roligt och det blev många glada skratt.

Det gavs också tillfälle att handla i boden, förstås. Problemet är bara att välja!

Det här är Svend som är herre till Stockhultsgården som drivs av danskar som förälskat sig i den småländska skogen. Som synes på hyllan finns även det nu alltmera populära rooibosteet i flera varianter. Det är sedan många år mitt favorit-kvällste. Det innehåller nämligen inget te-in (eller koffein, tror det är samma sak) så man kan sova gott efter en kopp. I sig själv är det ganska neutralt  så det är gott med någon extra smaksättning som t ex lemongrass. Jag brukar blanda i litet hibiskuste i mitt, det ger en god syrlig brytning.

På morgonen dricker jag gärna svart eller grönt te som omväxling till kaffe. Då vill jag ha rena teer med sin egen smak. Möjligen en aning bergamott men de vanliga Earl Grey har för mycket bergamott så då tar jag hälften English breakfast eller ett svart neutralt kinesiskt te. Kinesiskt oolong är också ett gott te.

Jag läste en gång i en bok av en kines att man ska brygga te i en lerkanna och ta vattnet av elden när bubblorna är stora som guldfiskögon. Han meddelade tyvärr inte hur stor guldfisken skulle vara som lämnade ögonmåttet. Numera vet jag i alla fall att oolongte ska bryggas vid 80°C - det lärde jag mig vid en teceremoni i Kina. Jag har faktiskt en vattenkokare som går att ställa in på gradtal så det gör jag när jag brygger bara en kopp som jag då har doppkula i med tebladen.

Är vi flera som ska ha te brygger vi det i en elektrisk tekokare. Jag har inte begripit om jag ska skämmas för det så jag har inte berättat det för min kinesiska väninna. Hon serverar mig alltid kinesiska te, ibland oolong, ibland örtte av olika slag. I Kina får man aldrig starkt te, det ska vara milt och aromatiskt, aldrig strävt och beskt. Redan efter mitt första besök i England för många år sedan kom jag hem med insikten varför engelsmännen dricker te med mjölk. Dom lagar så räligt te att det inte går att dricka utan!

I Ryssland får man gott te. Jag har bara fått svart te. Ryssarna kan laga te! I gamla tider lagade man en liten kanna superstarkt te och förvarade den högst upp på samovaren som hölls varm med glödkol, sedermera med elektricitet. I den stora behållaren i samovarens mage fanns hett vatten. Man tog en bottenskyla te och sedan vatten efter behag.

Jag har lagat mig många koppar te på ryska hotellrum med en liten doppvärmare i ett glas. Men då gällde det att sila tebladen mellan tänderna och dricka hela glaset medan teet dragit lagom. Att hitta en tekula eller en sil lyckades mig inte och tepåsar fanns inte. Dom är f. ö. enligt min åsikt en styggelse men vad gör man inte i en kris? Te-kris, i alla fall.

Sparkling vill att vi ska fundera på vad ett drömte skulle innehålla. Jag tycker det är en verklig dröm att det faktiskt finns så många sorter att välja bland!

Nu ska Sparkling skicka stafetten vidare. Vem blir det som tar emot pinnen?