Märta flyger igen - och andra

Jag har just återvänt hem till Skåne efter två kylslagna dagar i Stockholm. Hela hösten har jag försökt hinna med att se två utställningar som jag inte ville missa för allt smör i Småland och nu var det äntligen dags.
Den ena var  Märta flyger igen på Liljevalchs och den andra Dali, Dali med Francesco Vezzoli
på Moderna Museet.Jag lyckades nu med båda samt ytterligare några andra!
Titta på mattorna på länken, det finns ett bildspel på 15 stycken där. Det är ju bara en liten bråkdel, men ett smakprov i alla fall. Jag tyckte inte jag behövde gå med på visning då jag hörde en väldigt bra föreläsning av den nuvarande vd:n för Märta Måås för ett par månader sedan med en mängd fina bilder. Efter att ha vandrat genom salarna kände jag som om jag varit Ture Sventon och ville välja en matta, stryka den över fransen och segla ut över Stockholm!
En av de sista dagarna före nyår besåg jag det nyinvigda Moderna i Malmö tillsammans med nevö och njese. Njesen hade stora förväntningar på Rauschenbergs berömda get och köpte vykort av den. Följdriktigt kunde jag inte låta bli att skicka henne (och nevön) detta vykort som Liljevalchs har som en egen liten gimmick! Endast i bildform, dock, det lilla marsvinet slapp undan med att bara vara fotomodell för en stund. Fast jag tycker dom kunde göra den som mjukisdjur!

Efter Liljevalchs traskade jag till Nordiska museet och såg utställningarna Tvättstugan respektive Livstycket. De gemensamma tvättstugorna är uppenbarligen ganska unika för Sverige, i alla fall i sin omfattning. Över 40 % av vår befolkning bor där en sådan finns. Utställningen visar dess historia men framför allt en stor mängd "arga lappar".  Man kunde gå där länge men till sist blev jag trött på all ilska man vräkt ur sig, alltid anonymt. Trevligaste lappen var från en dam som erbjöd sig att köpa parfymfritt tvättmedel till sina grannar! Livstycket-utställningen är underbart inspirerande, särskilt ett festdukat bord, allt i otroligt detaljerad textil i olika tekniker och från olika kulturer. Jag hade velat komma till deras butik men den var stängd tills den 7 januari och i den mån något fanns i museibutiken vet jag inte - den var stängd p g a sjukdom just den dagen jag var där.

Tidigare på måndagen var jag på  K A Almgrens Sidenmuseum  på Repslagargatan. Detta är verkligen en liten pärla! Har du en timme över i Stockholm så gå dit och upplev en försvunnen epok som dock har en rännil in dagens värld eftersom man igen väver på beställning.

Innan jag helt kroknade på måndagen hann jag in på Svenskt Tenn och uppfylla ett julklappslöfte. Jag hade planer på att gå på bio på kvällen men kände att det blev för mycket och satte mig istället med en god middag på en krog på Drottninggatan innan jag traskade tillbaks till mitt hotell.

På tisdagen njöt jag av en god hotellfrukost och hängde sen på låset på Moderna, vilket visade sig vara synnerligen klokt! Myriader av stockholmare hade tydligen ledigt på trettondagsafton och när jag hade låtit mig trollbindas av Dali och hans beundrare Vezzoli i 1 1/2 timme stod en lååång kö i kylan ute på gården för att komma in och det var nästan omöjligt att röra sig i foajen. Efter en kopp kaffe i fiket och en räd i butiken trängde jag mig till det skåp där jag låst in min kappa. En dam stod beredd att ta över skåpet - kön till den manuella garderoben var även den enorm - och hon sa att hon hade lagt märke till mig redan en stund tidigare! "För du har så vacker kjol!" Sånt blir man ju glad av att höra, förstås, och sen svassade jag nog litet extra i min kjol från Gudrun Sjödén.

Ute var det då bitande kallt, minus 16 grader och en liten vind över vattnet gjorde det riktigt svidande om kinderna. Jag tog ändå tid att hälsa på mina vänner utanför museet, fr a Niki de Saint Phalle.

Hennes stora frodiga skulpturer har jag älskat i många år och jag såg en jättestor retrospektiv utställning i Nice strax innan hon dog i början av 2000-talet. Nu köpte jag dessutom en liten uppblåsbar Nana i bikini i Modernas butik. Hon hänger här ovanför macen.

Innan det var dags att ta tåget söderut bättrade jag på min allmänbildning med Caspar David Friedrich på Nationalmuseum, tysk nationalromantiker från början av 1800-talet samt en visning på Nobelmuseet i Börshuset i Gamla Stan. Den senare lärde mig inget nytt och var så tråkig att klockan nästan stannade. Endast min goda uppfostran och obotliga artighet (nåja..) hindrade mig från att smita från den mycket lilla gruppen innan timmen äntligen var till ända. Det ska erkännas att den enda anledningen till att jag gick till Nobelmuseet var att Livstycket på sin hemsida meddelar att deras produkter finns till salu i Nobelmuseets butik. Den enda grejen som fanns var inte intressant för mig och fanns i två (2) exemplar.

Jag fick ytterligare en liten uppmuntran den dan. När jag köpte min biljett på Nationalmuseum kommenterade flickan som sålde biljetterna att hon gillade mitt örhänge - en silverängel jag gjort själv och som hängt i örat mest hela julen. Kameran avslöjar alla repor och tumavtryck, ser jag! Kanske dags att putsa upp henne...

Efter de två välfyllda Stockholmsdagarna har jag idag vilat ut. Det snöar i Skåne och det känns skönt att kura inomhus och läsa ikapp litet bloggar, bl a.

Julen varar här en vecka till så granen får stå kvar tills dess liksom alla stjärnor och ljusstakar.