Tack, kära gudmor, för gratulation!

Den 11 februari 2008 föddes den här lilla damen, Skepparkrokens Sonja, av rasen Russian Blue. När vi träffades första gången var hon 11 dagar gammal och presenterade sig själv med att öppna sitt lilla skära gap och fräsa. Därmad hade hon visat sitt temperament - mig, Sonja, skiter man inte på näsan!

Fast fräst har hon inte gjort sedan dess förutom när hon blev urförbannad hos veterinären och det kan man kanske förstå. Men viljan är det inget fel på!

 

Det här är dagen när hon flyttade hem till oss, 3 månader gammal. Inget läpphängande, bara undersökande tills man blev trött och somnade hos nya matte i soffan.

Alla nivåer måste testas.

Här hittar dom mig nog inte.

När kompis M kommer på besök vill jag ha hennes mössa att ligga i. Synd att hon inte glömmer kvar den, den är en doftsymfoni från hennes hår och alla de djur hon har hemma. Jag ÄLSKAR den!

När jag sitter här vill jag att någon öppnar skafferidörren och kastar en godisplutt som jag kan få jaga över parketten.

Om jag vill kan jag posera riktigt fint.

Idag sitter jag och filosoferar vid fönstret. Jag har fått gratulationskort med musik av min gudmor, tack, tack, och matte är urfjantig men jag tar det lugnt. Nu är jag ju ingen löjlig källing längre utan vuxen dam på två hela år.