fredag 12 februari 2010

Fredagstema: Bilar

Min första alldeles egna bil  köpte jag 1972. Det är den enda bil jag köpt fabriksny och den kostade 12 800 kr. Egentligen kostade den 13 000 men det var kampanj och nedsatt pris just då. Det var en vit Renault 4 och den var såå fin!

 

Det är inte min bil på bilden, jag har hittat den på nätet. Men precis så såg han ut, Emil. Han tjänade mig troget i ca 10 år och ställde aldrig till med nåt. Visserligen regnade det alltid in vid benen i framsätet och det blev dåligt varmt på vintern. Stolarna gick bara att föra fram och tillbaka, inte att vinkla och det saknades nackskydd. Accelerationen var inte så lysande precis.
MEN man satt utmärkt i stolarna, det var högt i tak och lastutrymmet perfekt. Hjulen var små och jag orkade lätt byta dem själv - om inte verkstan hade skruvat åt bultarna för hårt, som dom gjorde en gång. Jag skulle byta till vinterdäck på en lördag och fick inte loss en enda bult. Maken var bortrest men jag bad grannen om hjälp, han var en stor muskelknutte till långtradarchaufför. Han kunde inte heller. På bilfirman var bara försäljningen öppen, inte verkstan. När jag hade skällt ut den då ännu oskyldige försäljaren i telefon säger det nötet: "Har du ingen karl?" Sen ansåg jag honom inte längre oskyldig utan förtjänt av allt jag öste över honom. Hjulbultarna fick en verkstad ta loss med slägga och långt rör som hävstång. Efter det fick dom alltid skruva loss och låta mig spänna bultarna själv med fälgkorset innan jag tog hem bilen från verkstan efter service.

Allt från Emils inträde i familjen har vi haft två bilar av nödtvång p g a våra arbeten. Maken har alltid arbetat långt hemifrån på olika orter där kollektiva färdmedel inte funkat. Mitt jobb har inte heller funkat utan bil - och en som inte strejkar! Så småningom blev Emil rostig och jag blev orolig att han skulle svika mig en mörk natt när jag hade en brådskande utryckning och efter ca 10 år bytte jag ut honom mot en bättre begagnad SAAB 900, päronglassfärgad. Men Emil svek mig aldrig och jag bevara ett ljust minne av honom!
Maken gick också över till till SAAB på 80-talet och sen dess har ett antal passerat revy. Det har varit viktigt att jag haft en pålitlig bil så så småningom har det blivit så att maken har övertagit min slitna och jag har köpt en litet nyare. Vi har aldrig mer köpt en fabriksny bil; vi tycker nån annan kan få ta den första stora värdeminskningen. Vi har haft en VIP-linje in i bilbranschen i många år, det har hjälpt.

Det har varit SAAB tills det inte gick att skaffa en acceptabel sådan akut efter en olycka. Som tur var kom ingen människa till större skada men bilarna blev skrot när en bil körde ut från en stopplikt utan att stanna framför maken som kom på en stor väg. Den gången blev det Volvo 850 i en konstig färg som maken kallar "ljussvart". Den är av årsmodell -94 och still going strong. Jag körde den i ett antal år tills makens då gamla SAAB gick hädan. Då fick han Volvon och jag hittade en ny SAAB, vilket gladde mig mycket. Nu har jag en silverfärgad SAAB 9-5 av 2004 års modell.




Färgen är fel, men annars ser min bil ut så här. Bild från en annons på nätet. Vår kanal in i bilbranschen är sorligt nog inte med oss längre. Han började sin bana på SAAB som en gång hade en reklamkampanj med mottot "SAAB in my heart". Trots att han vandrade vidare i sin karriär till andra bilmärken bekände han i svaga stunder att i hjärtat hade han SAAB. Det har jag också - trots EMIL - så jag hoppas verkligen att det kommer att lösa sig för Spyker-SAAB!

11 kommentarer:

  1. Skojigt detta. Mitt första inköp av bil var också en Renault 4. Däremot inte en ny utan en gammal, risig sak som inte blev länge i min ägo utan återbördades rätt snart(efter två dagar) till återförsäljaren eftersom hjulen knappt hölls på:). Man lär så länge man lever och när det handlar om bilköp gör jag aldrig om ett liknande köp liksom då. När ett hjul kommer farandes förbi en är det inte riktigt bra:). Däremot gick det bra, ändå.

    SvaraRadera
  2. Det där med att kunna lita på bilar är ett måste när man bor på landet. Det var därför vi köpte en bil till när vår gamla vid ett tillfälle inte ville starta. Att inte komma i tid eller överhuvudtaget till en begravning är en mindre katastrof om man är kyrkomusiker.

    Nu har vi två bilar som fungerar så man slipper oroa sig.

    SvaraRadera
  3. Pettas:
    Skönt att det gick att lämna tillbaka en sån bil! Det gäller att hjulen sitter LAGOM fast, ju.

    Musikanta:
    Vissa saker är INTE bra att komma för sent till, det är visst och sant.

    SvaraRadera
  4. Ja, måtte inte SAAB gå i graven. Måtte det ordna sig...
    Kul tema denna vecka!
    Gillar din allra första Renault, söt!!
    Ha en fin helg!!

    SvaraRadera
  5. Annika:
    EMIL glömmer jag aldrig. Mina bekanta skrattade åt både mig, växelspaken och hela bilen men jag gillade den skarpt. Jag älskar Tati´s filmer och en av dem , Traffic, handlar om en sån Renault som byggts till campingbil. Har du sett den filmen? Obetalbar!
    Men nu är det SAAB som gäller och idag är Spyker-affären klar - igen! Hur ofta måste den gå i lås för att ha gått i lås? Jag fattar inget..

    SvaraRadera
  6. Vilken söt första bil! TÄnk jag är snart 35 år gammal och har aldrig ägt en bil... Jag har liksom aldrig behövt ha en bil, inte ens här i PR där folk överhuvudtaget inte förstår hur jag klarar av att leva utan bil! Apostlahästarna har ingen hört talas om :D
    Jag kommer från en riktig SAAB-familj där det skulle vara snudd på att familjens namn skulle anses ha svärtats ner om någon av oss barn köpte Volvo :D Kanske inte riktigt så illa men min far var mycket glad när det visade sig att O hade en SAAB när vi träffades.
    Jag fattar inte heller hur många ggr Spykeraffären ska gå i lås, kanske tidningarna får välja ett annat uttryck i fortsättningen?
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  7. Petra H:
    Du är ett riktigt miljöföredöme, ju! Klart att man inte ska ha nån bil om man inte absolut behöver en.

    SvaraRadera
  8. Vad roligt att du hade namn på första bilen. Har ni inte gett namn till efterkommande bilar??

    SvaraRadera
  9. Saltis:
    Jodå, vi har haft och har namn på flera bilar!
    Makens första, en Volvo PV ´56 döpte jag till Emelie (därför blev det Emil på R-4:an). Volvon heter Älgen och min nuvarande SAAB Silverpilen II. En kompis hade en gammal SAAB som hette Silverpilen och jag frågade henne om jag fick ha tvåan. Nu har hon själv Siverpilen III, en Skoda Fabia.

    SvaraRadera
  10. Åter en hälsning från Geta.
    Vi har också alltid givit namn åt våra bilar.Kanske det blir litet personligare så?
    Vår volvo är helt och slätt Prusseluskan och vår Toyota heter Virtanen.
    Smaragda,Pärlan,Morran är några som har passerat revy.
    skön alla hjärtansdag!

    SvaraRadera
  11. Låter som Emil betytt mycket i ditt liv! Och bilar i allmänhet. Men ingen efterföljande har fått något namn? Jag gillar också Volvo och Saab (har dock aldrig ägt en egen bil) men min sambo är anti dem bara för att de är "svenska och tråkiga" typ. Suck.. :)

    SvaraRadera