Fredagstema: Bilar

Min första alldeles egna bil  köpte jag 1972. Det är den enda bil jag köpt fabriksny och den kostade 12 800 kr. Egentligen kostade den 13 000 men det var kampanj och nedsatt pris just då. Det var en vit Renault 4 och den var såå fin!

 

Det är inte min bil på bilden, jag har hittat den på nätet. Men precis så såg han ut, Emil. Han tjänade mig troget i ca 10 år och ställde aldrig till med nåt. Visserligen regnade det alltid in vid benen i framsätet och det blev dåligt varmt på vintern. Stolarna gick bara att föra fram och tillbaka, inte att vinkla och det saknades nackskydd. Accelerationen var inte så lysande precis.

MEN man satt utmärkt i stolarna, det var högt i tak och lastutrymmet perfekt. Hjulen var små och jag orkade lätt byta dem själv - om inte verkstan hade skruvat åt bultarna för hårt, som dom gjorde en gång. Jag skulle byta till vinterdäck på en lördag och fick inte loss en enda bult. Maken var bortrest men jag bad grannen om hjälp, han var en stor muskelknutte till långtradarchaufför. Han kunde inte heller. På bilfirman var bara försäljningen öppen, inte verkstan. När jag hade skällt ut den då ännu oskyldige försäljaren i telefon säger det nötet: "Har du ingen karl?" Sen ansåg jag honom inte längre oskyldig utan förtjänt av allt jag öste över honom. Hjulbultarna fick en verkstad ta loss med slägga och långt rör som hävstång. Efter det fick dom alltid skruva loss och låta mig spänna bultarna själv med fälgkorset innan jag tog hem bilen från verkstan efter service.

Allt från Emils inträde i familjen har vi haft två bilar av nödtvång p g a våra arbeten. Maken har alltid arbetat långt hemifrån på olika orter där kollektiva färdmedel inte funkat. Mitt jobb har inte heller funkat utan bil - och en som inte strejkar! Så småningom blev Emil rostig och jag blev orolig att han skulle svika mig en mörk natt när jag hade en brådskande utryckning och efter ca 10 år bytte jag ut honom mot en bättre begagnad SAAB 900, päronglassfärgad. Men Emil svek mig aldrig och jag bevara ett ljust minne av honom!

Maken gick också över till till SAAB på 80-talet och sen dess har ett antal passerat revy. Det har varit viktigt att jag haft en pålitlig bil så så småningom har det blivit så att maken har övertagit min slitna och jag har köpt en litet nyare. Vi har aldrig mer köpt en fabriksny bil; vi tycker nån annan kan få ta den första stora värdeminskningen. Vi har haft en VIP-linje in i bilbranschen i många år, det har hjälpt.

Det har varit SAAB tills det inte gick att skaffa en acceptabel sådan akut efter en olycka. Som tur var kom ingen människa till större skada men bilarna blev skrot när en bil körde ut från en stopplikt utan att stanna framför maken som kom på en stor väg. Den gången blev det Volvo 850 i en konstig färg som maken kallar "ljussvart". Den är av årsmodell -94 och still going strong. Jag körde den i ett antal år tills makens då gamla SAAB gick hädan. Då fick han Volvon och jag hittade en ny SAAB, vilket gladde mig mycket. Nu har jag en silverfärgad SAAB 9-5 av 2004 års modell.

Färgen är fel, men annars ser min bil ut så här. Bild från en annons på nätet. Vår kanal in i bilbranschen är sorligt nog inte med oss längre. Han började sin bana på SAAB som en gång hade en reklamkampanj med mottot "SAAB in my heart". Trots att han vandrade vidare i sin karriär till andra bilmärken bekände han i svaga stunder att i hjärtat hade han SAAB. Det har jag också - trots EMIL - så jag hoppas verkligen att det kommer att lösa sig för Spyker-SAAB!