Vårt dagliga bröd

En väninna bor i ett gammalt hus med en riktig stenugn och hon hade vänligheten att inbjuda några kompisar att baka på gammalt vis. Från olika håll tog vi oss denna strålande vackra och soliga eftermiddag till södra Halland. Vi var fyra förväntansfulla damer med varierande erfarenheter av bakning som anlände till värdfolket som ägnat dagen åt förberedelser. En rejäl omgång deg på surdeg, råg och förföriskt doftande brödkryddor väntade och husets herre, här kallad brandmästaren, hade eldat i ugnen sedan morgonen.

Efter preludium med en kopp kaffe satte vi igång att baka ut rågbrödet och sätta limporna till jäsning. Medan dom ägnade sig åt det planerade vi nästa omgång bröd. Vi hade olika ideer och förslag att utgå från. Jan Hedhs stora bok om bröd, gamla kokböcker och ärvda recept studerades om vartannat.

 

M och E funderar på hur bortgörningen ska tillsättas poolishen. Jan Hedh berättar hur.

Vi hade med oss diverse mjölpåsar, surdegar och "poolishar", jästpaket och kryddor. Det ljummades vatten, vägdes upp 6 g jäst här, några gram salt där och räknades hur vi skulle kunna passa in allt på rätt tid. Själv satsade jag på fullkornsdinkel och rosmarin med litet rågsurdeg som jag hämtade i frysen innan jag körde hemifrån. Den var fortfarande litet kall, så för att väcka den till liv gick jag runt med påsen i armhålan. Vi fick god assistans av husets hund som uppmuntrade oss hela tiden.

Vi var 6 personer i ett inte alltför stort kök men jobbade med "mjuka ögon" och ingen gick i vägen för någon annan, det flöt hela tiden under muntert prat.

B mäter noga upp sina ingredienser till "knubbiga limpor" med kontrollanten bredvid.

Brandmästaren passade ugnen, sopade ur askan med enriskvast och langade in jästa degklumpar och tog ut färdigt bröd. Om dom var färdigbakta kollades vetenskapligt med termometer instucken i limpan.

När första omgången var klar skjutsade brandmästaren in pizzor som värdinnan lagt godsaker på under tiden de första bröden var inne. 

När dessa vidunderligt goda om än något egendomligt formade pizzor (de hade litet motvilligt låtit sig föras från bakbord via spaden in i ugnen men gett sig efter viss protest) var ätklara var också nästa brödomgång satt till jäsning. Brandmästaren hann elda en omgång till innan det var dags att langa in den andra omgången bröd så temperaturen skulle vara optimal. 

Vi åt pizza så magarna stod i sju hörn och en put och hade påtagligt svårt att resa oss efteråt. Men nu gavs ingen pardon. Ett degkletigt kök skulle saneras och bröden in i ugnen. Men jag sa högt det min älskade svärmor en gång spontant sa när vi jobbade ett helt gäng i vår trädgård i dess begynnelse:

"Oh, vad det är roligt med grupparbete"! Vi jobbade snabbt undan, bröden blev bakade och uppdelade så att alla fick en bit av alla sorter.

 

Efter 6 timmar var vår doftande skörd klar. Köket var avröjt, disken klar, bröden uppdelade och alla trötta! Kram och tack och hemresa följde. Det snöade pyttelitet en stund, men körningen var helt komplikationsfri, tack och lov. (Fattades bara annat! Jag hade laddat med snöskovel, extra lampor, alaskakängor, broddar, täckbyxor och kuskhandskar.)

Nu är alla mina bröd i frysen utom de smakbitar jag lyckades pressa ner i min ännu pizzastinna mage. Vilka goda och knapriga skorpkanter och vilka mustiga smaker!