onsdag 24 februari 2010

Vårt dagliga bröd

En väninna bor i ett gammalt hus med en riktig stenugn och hon hade vänligheten att inbjuda några kompisar att baka på gammalt vis. Från olika håll tog vi oss denna strålande vackra och soliga eftermiddag till södra Halland. Vi var fyra förväntansfulla damer med varierande erfarenheter av bakning som anlände till värdfolket som ägnat dagen åt förberedelser. En rejäl omgång deg på surdeg, råg och förföriskt doftande brödkryddor väntade och husets herre, här kallad brandmästaren, hade eldat i ugnen sedan morgonen.

Efter preludium med en kopp kaffe satte vi igång att baka ut rågbrödet och sätta limporna till jäsning. Medan dom ägnade sig åt det planerade vi nästa omgång bröd. Vi hade olika ideer och förslag att utgå från. Jan Hedhs stora bok om bröd, gamla kokböcker och ärvda recept studerades om vartannat.

 
M och E funderar på hur bortgörningen ska tillsättas poolishen. Jan Hedh berättar hur.

Vi hade med oss diverse mjölpåsar, surdegar och "poolishar", jästpaket och kryddor. Det ljummades vatten, vägdes upp 6 g jäst här, några gram salt där och räknades hur vi skulle kunna passa in allt på rätt tid. Själv satsade jag på fullkornsdinkel och rosmarin med litet rågsurdeg som jag hämtade i frysen innan jag körde hemifrån. Den var fortfarande litet kall, så för att väcka den till liv gick jag runt med påsen i armhålan. Vi fick god assistans av husets hund som uppmuntrade oss hela tiden.
Vi var 6 personer i ett inte alltför stort kök men jobbade med "mjuka ögon" och ingen gick i vägen för någon annan, det flöt hela tiden under muntert prat.


B mäter noga upp sina ingredienser till "knubbiga limpor" med kontrollanten bredvid.

Brandmästaren passade ugnen, sopade ur askan med enriskvast och langade in jästa degklumpar och tog ut färdigt bröd. Om dom var färdigbakta kollades vetenskapligt med termometer instucken i limpan.
När första omgången var klar skjutsade brandmästaren in pizzor som värdinnan lagt godsaker på under tiden de första bröden var inne. 


När dessa vidunderligt goda om än något egendomligt formade pizzor (de hade litet motvilligt låtit sig föras från bakbord via spaden in i ugnen men gett sig efter viss protest) var ätklara var också nästa brödomgång satt till jäsning. Brandmästaren hann elda en omgång till innan det var dags att langa in den andra omgången bröd så temperaturen skulle vara optimal. 
Vi åt pizza så magarna stod i sju hörn och en put och hade påtagligt svårt att resa oss efteråt. Men nu gavs ingen pardon. Ett degkletigt kök skulle saneras och bröden in i ugnen. Men jag sa högt det min älskade svärmor en gång spontant sa när vi jobbade ett helt gäng i vår trädgård i dess begynnelse:
"Oh, vad det är roligt med grupparbete"! Vi jobbade snabbt undan, bröden blev bakade och uppdelade så att alla fick en bit av alla sorter.

 

Efter 6 timmar var vår doftande skörd klar. Köket var avröjt, disken klar, bröden uppdelade och alla trötta! Kram och tack och hemresa följde. Det snöade pyttelitet en stund, men körningen var helt komplikationsfri, tack och lov. (Fattades bara annat! Jag hade laddat med snöskovel, extra lampor, alaskakängor, broddar, täckbyxor och kuskhandskar.)

Nu är alla mina bröd i frysen utom de smakbitar jag lyckades pressa ner i min ännu pizzastinna mage. Vilka goda och knapriga skorpkanter och vilka mustiga smaker!



16 kommentarer:

  1. Åååå vad härligt det låter! Det ÄR verkligen extra roligt att baka eller laga mat tillsammans! En helt annan upplevelse än att göra det själv. Att dessutom ha tillgång till en vedeldad ugn låter verkligen lyxigt! :-)
    Bröden ser otroligt goda ut.
    Kram från ett regngrått NYC!

    SvaraRadera
  2. Javisst är det roligt och inspirerande att vara många runt bakbordet! :)
    Och så blir det så innerligen gott också, till och med som om det vore aningen godare p.g.a gott sällskap. Och tänk så härligt att veta att allt det goda luxuösa finns inom räckhåll i en frys, bara att ta fram vid behov.

    SvaraRadera
  3. Vilket härligt inlägg! Jag känner riktigt hur gott det luktar om enriset, bakugnen och det färdiga brödet. Tråkigt att vårt hus tidigare ägare´rev den, det hade varit roligt att ha den kvar. Smart att tina surdeg i armhålan, det har jag aldrig hört talas om förut... Ha det så bra! Kram

    SvaraRadera
  4. Hade gulgrävarna sin surdeg innanför skjortan så kan väl du också göra så.
    Låter, och ser, jättegott ut! Vi har ett bageri med vedeldad ugn i närheten, men det blir inte så ofta av att åka dit - så det blir mitt improviserade bröd för det mesta.
    Margaretha
    som skulle våldgästa dig om du bodde närmare

    SvaraRadera
  5. Saltis:
    Ja, det var en höjdare och jag ska ha smörgåslunch idag!
    Lavjo!

    Pettas:
    Du, om någon begriper ju hur kul vi hade! Och hur inspirerande det är att läsa ett recept och sen bryta mot det, haha!

    Christel:
    Även Stugan hade en gång en riktig ugn. Jag t o m hjälpte far att riva den, den var för dålig att ha kvar och tog dessutom upp MÅNGA kvadratmeter av husets yta. Där vi var i går fanns ugnen i källaren, i Stugan var den i det gamla köket, det som nu är hall. Ugn och skorsten var murade av stora stenar, inte tegel. I ert hus minns jag tegeltrappan som gick i skorstensstocken till vinden!
    Det funkade fint att tina surdegen i armhålan. Jag har mången natt gått med frusna plasmapåsar där vid akuta operationer när det krävts koagulationsfaktorer. Så jag har rutin på metoden, haha!

    Margaretha:
    Hittar du nån bra transport är du välkommen!

    SvaraRadera
  6. Tack. Kommer i kväll om tankens kraft fungerar.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Margaretha:
    Fixar magisk spis till vårt häxmöte..

    SvaraRadera
  8. Vad härligt det låter, roligt och spännande. OCH, inte minst gott!!
    Jösses, snålvattnet rinner på mig ska jag säga...

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig bakdag!! Vad är poolish? Jag har faktiskt funderat på att dra ihop en bakgrupp när jag är tillbaka i Bryssel bland vännerna - det blir ju alltid roligare med "grupparbete".
    Ert bak påminner mig om min fars morbrors och hans schweiziska frus stenugn i en gammal spiksmedja i Schweiz. När jag var liten besökte vi dem varje sommar och fick god pizza bakad i den gamla smedjan... Nu är det bara frun kvar i livet men vi ska försöka åka och hälsa på henne i sommar. Jag är den enda i familjen som kan kommunicera ordentligt med henne på franska och min far vill verkligen träffa henne en (sista?) gång. Dock blir det nog tyvärr ingen stenugnsbakad pizza.

    SvaraRadera
  10. Annika:
    Kom ska du få en redig smörgås! Passar det med hemgjord leverpastej, kanske?

    Petra H:
    Poolish är en fördeg påhittad för länge sedan i Polen. Vi läste om den i Jan Hedhs stora bok BRÖD. Den behöver vila i kylen ett antal timmar eller över natten och görs på antingen jäst eller surdeg. Alla dom här fördegarna är till för att förbättra bröden - och gör det!Mitt favoritbröd bakas enl receptet med en mycket kortvarig fördeg, bara 20 minuter, men jag brukar förstärka den med en riktig surdeg. I Jan Heds bok räknas upp ett antal fördegar, t ex vit jäsdeg, raskdeg, skållningar, blötläggning och anrörning.

    SvaraRadera
  11. Vad roligt att kunna baka bröd tillsammans med andra. Och att kunna använda en vedeldad ugn. Litet skillnad mot det köpta brödet kan jag tänka mig. :) Härligt!

    SvaraRadera
  12. Anne-Marie:
    Köpebröd i vanliga affären här är inte att tänka på! Jag brukar tanka ett gott ekologiskt rågbröd när jag har tillfälle och fylla frysen, men detta är ju ÄNNU godare, förstås.

    Tina: Just det, ja!

    SvaraRadera
  13. Vad ni måtte ha haft trevligt tillsammans! Hos mig blir det mest sång när vi träffas...

    SvaraRadera
  14. Vad roligt! Vilket bra initiativ att dela med sig av stenugnen så att fler får njut och samtidigt kunna jobba ihop. Grupparbete är roligt!

    De där bröden ser fantastiskt goda ut!

    SvaraRadera