Litet enklare silver

En kommentar efterlyste bilder av mitt eget silverarbete. Vet knappt om jag vill visa det så snart efter Owe Johanssons vackra skål men nu gör jag det i alla fall. Jag har haft några bilder tidigare. Min "stil" är enkel och litet grov, för det mesta. Jag polerar sällan högblanka ytor, dels för att silvret vid användning ändå blir repat ganska snart, dels för att jag tycker bäst om blästrade eller mattslagna ytor. Jag gillar också att svartoxidera.
Jag gör ofta silversaker i present - om jag vet att vederbörande vill ha. Jag brukar oftast fråga. Man vet inte alltid vad folk vill använda. En vill bara ha örhängen, en annan en brosch, osv. Oftast bär jag något själv och då får jag ibland frågor och önskemål. Numera beställer vissa av mina vänner presenter som dom vill ge bort till folk jag inte känner. Helst vill jag ha fria händer men tar gärna emot ideer som jag kan utgå ifrån.

En bekant ville ha en elefant till sin hustrus 60-årsdag. Jag funderade länge på hur den skulle se ut men kom till slut på en elefant jag sett på en kakelvägg i Kina och gjorde den som jag mindes den. Det kändes litet kul, eftersom vi varit där tillsammans alla tre.
(Alla bilder går att klicka större.)

Några kompisar skulle avtacka en arbetskamrat och ville ha en brosch till henne. Dom hade inga ideer själva och jag kände inte henne. Men hon var intresserad av trädgård så jag gick ut och letade efter en idé och kom in med ett maskrosblad.

 

En kompis ville ha ett träd som brosch. Det tog mig lång tid att komma på ett träd, men en dag bara fanns det. Hon fick ett träd och blev glad för det. Sen har jag funderat vidare på trädet, det har fått flera grenar, blivit ett hänge och har nu senast fått ett ensamt äpple.

Det enklaste är ofta det vackraste och jag gillar själv okrussidulliga armband. Det här fick en familjemedlem.

 

En yngling - jag har gjort flera saker till unga killar - önskade sig en "hajtand". Jag hade väl rätt vaga begrepp om vad han ville ha egentligen men det blev den här svartoxiderade grunkan med nitar.

Killens faster förärade honom den i julklapp och först hade han sagt att han nog ville ha den litet smalare så jag var beredd  att jobba vidare med den. Han skulle själv komma med den. Men jag fick ett brev istället där det stod att han ville ha den som den var, "den är awesome!" Tydligen hade kompisarna gillat den.

Jag gör gärna små "pins", änglar, kycklingar, katter, hjärta, t ex. En rolig beställning var på marsvinshängen till två små flickor. Jag missförstod först och trodde det var örhängen som önskades, därför är bilden på ett örhänge som jag sen fick ändra till hänge för en kedja.

Jag tycker om stora kedjor och har gjort olika varianter, långa eller kortare. Litet märkligt verkar det att man kan köpa industrigjorda kedjor för mindre än jag ger för mitt grundmaterial, silvertråden.

Om ett par veckor ska jag på 3 dagars kurs igen. Det är max 4 elever åt gången och man håller på från fredag morgon till söndag kväll. Owe lagar mat och det gör han väldigt gott och bra. Matpauserna blir inte långa, det kan jag lova. Alla jobbar koncentrerat sufflerade av Owe. Den här gången har jag tänkt jobba med infattningar och göra kulor i puckelankan. Jag har ingen egen anka, det är ett dyrt verktyg, och jag behöver öva på snygga kulor.