286-årskalas

Efter att vi röjt ut ca hälften av krukorna ur uterummet och ställt dom i växthuset med en frostvakt kunde vi duka till tårtkalas när fem personers födelsedagar skulle firas idag. Just idag är det maken som fyller år, härom veckan fyllde njesens Loff och på torsdag fyller jag och båda mina systrar år. (Nej, vi är inte trillingar, jag är på dagen tre år äldre än de andra två, som är tvillingar. Det kallas familjeplanering, fast jag vet inte om begreppet var i ropet då det begav sig.)
Maken gratulerades av mig med en kofta från cmig- Charlotte med ett tryck, "Gunnar Gråsugga", som passade precis. Jag har också en Gunnar-kofta så vi kan stila tillsammans.

Själv fick jag redan härom helgen min present av honom - ett par unika örhängen gjorda av Owe, min silverlärare. 

Systrar och övrig familj emellan blir det litet roliga och mera symboliska presenter. Här landade bl a ostar från Möllans Ost i Malmö, ett par paket te, en kruka citronmeliss och en doftkudde fylld med lavendel. Jag hade fixat var sin påse till de tre gästande födelsedagsbarnen. Systrarna fick var sin fotfil i form av en äppelklyfta inhandlad på äpplets hus i Kivik och till Loff hade jag gjort en nyckelring med en kläpp där det står EVERTON, hans favoritlag i fotboll och vars match han och njesen bevistade i Liverpool i påskas.

Efter hembakta bullar, tårtor och kommunister kom kalasets höjdpunkt i och med Skypning med NY-familjen, fr a Ella som hade full föreställning framför datorn med sång och vinkar. Hon känner igen oss på skärmen, uttalar allas namn fullt korrekt, skickar pussar till farmor och gammo-mommo och är bara helt underbar!
Just nu känns det litet märkligt att vi faktiskt inte kan flyga dit genast om vi skulle vilja! Även om det inte blir så ofta så KAN man ju normalt om bara hostar upp pengar för biljetten. Den här tiden - och ingen vet hur lång den blir - kommer att sätta en datum i våra europeiska liv som inte glöms bort i första taget.