Fredagstema: Naglar

Denna vecka har Taina gett oss temat "Naglar" att fundera över.
På mig får det funderandet effekten att jag ryser ideligen. Ryser på riktigt, alltså! Var 10:e skund, så där, när jag nu ska skriva om naglar dessutom!


Det där med rysningarna känner säkert många igen men man är olika känslig. Jag står inte ut med att höra någon sitta och knäppa med naglarna, ens. Om jag inte kan be vederbörande sluta får jag gå min väg. Minsta lilla upphak i en nagel gör att jag blir handikappad. Jag bär oftast med mig en nagelfil i väskan för akuta åtgärder. För en tid sedan frågade jag i en affär om jag fick låna en sax eftersom jag spräckt en nagel rätt ordentligt och råkade vara utan fil.
Naglar har vi utvecklat som ett skydd för fingertoppen liksom våra vänner bland djuren har sina klor, hovar eller klövar, ja elefanter har faktiskt naglar. Djur i sina naturliga habitat sliter sina horndelar och behöver ingen eller obetydlig manikyr eller pedikyr. Gissningsvis var så också fallet tidigare för oss. Katter och hundar tuggar på sina klor om de besvärar, kattdjur klöser på lämpligt underlag för att hålla sina vapen, klorna i trim. Andra tamdjur behöver hjälp med klövar och hovar eftersom de inte slits normalt. Somliga behöver skos för att kunna arbeta, andra bara verkas. Min egen häst har träff med hovslagaren var 9-10 vecka numera, i sin ungdom skoddes hon om var 7-8 vecka. Nu växer inte hornet lika snabbt längre. Så här ser en oskodd hov ut undertill.

Men hur den här damen lyckas utföra någon som helst syssla med sina händer begriper jag inte. Hur knäpper hon byxorna, för inte tala om utförandet av vanlig hygien? Det står att hon inte klippt naglarna på 27 år. (Båda bilderna från nätet)

I mitt jobb har det varit obligatoriskt med korta och omålade naglar av hygieniska skäl. Jag har dock noterat att vissa befattningshavare - som inte behövde arbeta med sterila handskar - ibland faktiskt hade lösnaglar om än omålade. Den moderna "uppbyggda" varianten kan se väldigt naturlig ut, men har ändå skrymslen där diverse fulingar kan sitta och vara ganska onåbara av rengöring. Somliga kom på måndagar med flagnande lack och skyllde på att dom inte haft tid att ta bort det efter helgens excesser.

Men den som någon gång målat naglarna med lack som inte är helt genomskinligt VET att det alltid dyker upp nån liten sorgkant när man tar bort lacket som inte syntes innan. Så nagellack är för mig alltid ett tecken att det nog inte är riktigt rent. Jag vågar därmed knappt berätta att jag vid Saltis och nevöns bröllop bar turkosgrönt nagellack som precis matchade min klänning. Maken tyckte det var förfärligt - det var nog därför jag på trots framhärdade, haha.  Men jag tog bort det redan på natten när vi kom från festen.
Nu känner jag att det får vara nog med rysningar!