Vårvandring

Maken har lovat att siga upp tidigt i morgon fastän det är lördag och köra mig till mitt rendevouz med bussen som ska ta mig till Småland, närmare bestämt trakten kring Ljuder. Jag ska följa med en vandrarförening i två dagar på Utvandrarleden, nämligen. Det ska bli intressant att vandra i de trakterna. Vi har anknytning genom min svägerska som växt upp i Algutsboda och vars mor gick i samma skola som Vilhelm Moberg. Skolan låg förut mitt ute i skogen och flyttades till nuvarande plats för många år sedan.

För ett antal år sen var jag på en annan vandring i Småland. Den utgick från Hooks Herrgård och ganska oavsiktlig. Jag var där på en kursvecka och en av de sista kvällarna skulle det bli en finare middag. Vi släpptes litet tidigare för att hinna vila och göra oss ännu vackrare. Vi var några damer, jag tror 4 st,  som tyckte vi var vackra nog för att hinna en liten promenad innan vi tog itu med skönhetsbehandlingen. Det fanns små skyltar som visade på en promenadslinga i skogen. Efter en stund blev vi omsprungna av en av herrarna som bestämt sig för en motionsrunda före maten, och han försvann raskt i fjärran.

Ett tag senare blev vi varse att skyltarna försvunnit och vi hittade sedan istället märkningar på träd och stolpar misstänkt lika dem jag sett så många gånger när jag gått på Skåneleden och vi började ana att vi kommit fel. Troligen gick vi nu på nån Lingonled eller liknande. För att göra en lång historia litet kortare slutade det hela med att vi efter en lååång vandring kom fram till ett järnvägsspår. Vi kastade krona och klave om vilket håll vi skulle följa spåret och så småningom nådde vi en korsning med en grusväg. Innan vi hunnit bestämma oss för vilket håll vi skulle välja kom det - under över alla under - en bil! Vi kastade oss ut och stoppade den. En äldre odalman i öronlappsmössa stirrade förskrämd på oss. Vi undrade om det var långt till Hooks herrgård. Det var det. Nån mil, om jag inte minns fel. Den djärvaste av oss lovade då mannen en puss av oss var om han körde oss dit (det var inte jag!). Han såg om möjligt ännu räddare ut. Men innan han hann försvinna hade vi invaderat bilen och stackaren hade inget val annat än att köra oss. Under tiden tinade han upp och hade allt roligare åt det hela. Vi fick honom att köra in på Hook en bakväg så att vi osedda kunde smita till våra rum, kasta på oss andra kläder och andfådda anlända bara nån halvtimme sena. (Nej, vi skippade pussandet.) Vi missade bara mingel och fördrink. Under vår vandring hade vi också undrat över vår motionerande kurskamrat. Han hade ju försvunnit i den riktning vi också gick. Vi spanade ivrigt vid bankettbordet - nej- han var inte där. Ytterligare en halvtimme senare kom han, våt efter en hastig dusch och helt urlakad. Han hade också kommit helt vilse, men så småningom nått fram till en gård där han knackade på. Han var så långt bort att folket där knappt visste var Hook låg. Men till slut förbarmade dom sig och gav honom skjuts.

Den här gången hoppas jag kunna hålla mig till rätt ledmarkering hela vägen. Jag har gått mycket på Skåneleden för ett antal år sedan ensam och lyckats hålla kursen trots att det några gånger skogats så att ledmarkeringarna låg i vedupplag istället för att stå vid stigen.

Jag har kokt ägg och tagit fram bröd till matsäck i morgon, packat en bag med övernattningsgrejor som bussen ska köra till vandrarhemmet vi ska bo på och lagt skoskavsplåster i ryggsäcken. Kängorna är laddade.  Katterna undrar vart jag ska. Eller snarare var kängorna redan varit, kanske.

Nu hoppas jag bara på vackert väder. Det har i alla fall mina vädergudar lovat allihop, dvs smhi.se, dmi.dk, storm.no och yr.no!