Har idag satt mig ner till Karl Grunevalds bok från 2009, Från idiot till medborgare. De utvecklingsstördas historia. Den börjar med en grundlig historik över hur olika tider, religioner, länder och kulturer har betraktat och behandlat dessa våra minsta och mest hjälplösa, de funktionshindrade. Jag fastnar redan på sidan 34. Där står om 1763 års svenska hospitalsordning som fördelar ansvaret för barnhus och hospital till staten, fattigvård till socknar och städer. Till fattiga räknades gamla, kroniskt sjuka, ensamma och icke arbetsföra. De fattiga indelades i värdiga (vill arbeta men kan inte) och ovärdiga (kan arbeta men vill inte).
Är det bara jag som känner en historisk kall skugga över dagens samhälle?
Trots sen timme, sen hemkomst så vill jag ändå meddela att du definitivt inte är ensam om den känslan.
SvaraRaderagodnatt
Karin som snart sover som en snork
Nej, tyvärr är vi nog många som känt kylan.
SvaraRaderaMargaretha
hm, på min utbildning hade vi en föreläsning från det som nu heter nånting med genetik (det har jag glömt) men som tidigare och ganska långt in på 1900-talet hette Rasbiologiska institutet. Kyligt sa Bill, Kallt värre sa Bull
SvaraRadera