Vi har i två dagar lagt märke till att en humla fastnat bakom en takgardin i uterummet där det är hart när omöjligt att få fatt i den, så vi har låtit den vara.
I dag hittade maken den på golvet. Den hade lyckats ramla ut men var bara nätt och jämnt vid liv, den stackaren. Så maken la en sked honung och litet vatten på ett fat och satte framför humlan. Då blev det fart på antennerna och den lyckades kravla sig upp på fatet och började dricka och äta. I åtminstone 5 minuter åt och drack humlan av håvorna helt koncentrerat. Till sist hade den även i sin iver klivit i honungen och fick avsluta måltiden med att rengöra fötterna omsorgsfullt. Helt återställd och utsläppt i solen satte den kurs rakt på de blommande julrosorna och började jobba!
(Bilden är från internet)
Jag är fullständigt övertygad om att den livräddade Bombus bombus är din make tacksam hela livet ut. Nu pollinerar den alla era blommor som tack! Rart!
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaJag gillar berättelser med lyckligt slut! Vilken lycka det är att se någon, djur eller människa, svara på behandlingen! Man blir glad i hela kroppen. Och humlor är ju så'na gulliga små krabater.
Margaretha
Åh denna lilla historia made my day. Hoppas att du fått välförtjänt fotmassage (av maken) nu när den lilla humlan kvicknat till. Nä, här kan jag inte sitta och surra! ;-)
SvaraRaderaKarin:
SvaraRaderaI vart fall blev maken glad när den piggade på sig! Vi gillar särskilt bin och humlor men har inget agg mot getingar heller. Maken har gjort ett särskilt verktyg, Getinghjälpen 1&2. Ettan är en genomskinlig plastmugg. Tvåan är ett genomskinligt plastlock med ett pålimmat handtag och bortklippta kanter. Förutsättningen är att den som ska räddas är vid ett fönster eller i alla fall så belägen att man kan fånga vederbörande med muggen mot en yta. Sen för man försiktigt in plastlocket under muggen och håller fast muggen mot locket tills man kan befria offret i fria luften. Det kommer dock ALDRIG flugor till del att assisteras på detta sätt. Vi är inte buddister!
Margaretha:
Särskilt humlorna är våra favoriter. Vi har stora sådana, jag mätte en häromveckan till minst 4 cm i längd! Man hade lust att klappa den!
Karlavagnen:
Jag tycker också den är söt! Jag kan ju se mannen framför mig där han ligger på knä och erbjuder humlan mat och vatten!
Maken är sannerligen en SANN djurvän! Nu vet jag vad jag ska göra om jag hittar en humla som ser lite vissen ut...
SvaraRaderaJag ska berätta historien för Mirren, som är allergisk mot nästan alla djur - åtminstone de som har päls, men älskar dem i alla fall. Som liten hade hon myror som hon utfodrade med socker. Inte är hon rädd för varken råttor, ormar eller getingar som sin mor.
Så fint! Ja en humla hade jag inte slagit ihjäl, den hade jag gärna räddat jag också. Det är bara monsterinsekter jag inte klarar av.
SvaraRaderaMusikanta:
SvaraRaderaVisst är han, människovän dessutom! Efter 43 års äktenskap är jag lika glad i honom!
Marianne:
Ska vi bilda Föreningen Humlornas Vänner?