tisdag 30 november 2010

Ett särskilt inlägg till min käre nevö!

Lijiang - ett världsarv

Lijiangs gamla stad, läs gärna litet här,  har månghundraåriga anor och är pietetsfullt bevarad och dessutom delvis återskapad efter en förödande jordbävning 1996. Sedan staden uppfördes på UNESCO:s världsarvlista 1997 har de kinesiska turisterna börjat vallfärda dit medan vi västerlänningar inte riktigt hunnit med ännu. Området är Naxi-kulturens vagga men ett stort antal av Kinas övriga minoriteter finns också här.
Numera går det tåg till Lijiang och det var så vi tog oss dit med nattåget från Kunming.
Biltrafik är inte tillåten i den gamla staden så man kan lugnt ströva omkring i stillsamma bostadskvarter, mera livliga kommersgator eller på den brokiga marknaden.


Blommande växter finns överallt.

Staden genomkorsas av små kanaler längs gatorna där man sköter mycket av sin tvätt och den egna hygienen.
Det stickades och virkades överallt, så här nystar man garn.
Barnen finns med överallt. Mycket praktiskt har byxorna ingen grensöm!
En av våra utflykter gick till den vackraBlack Dragon Pool Park eller Jadekällans Park, den har flera namn. Vi mötte de här söta studentskorna som gärna övade sin engelska på oss. De guidade oss i flera timmar.

Av denne man, som sades vara en erkänd konstnär med utställning även i Beijing, köpte jag en hästbild. Han använder inte pensel utan en teknik som kallas palm painting, dvs han målar direkt med händerna. Jag hade gärna köpt en färdigmonterad bild men det var för besvärligt att packa i ryggan så det fick bli en omonterad som kunde vikas ihop. Rispapper kan slätas ut igen så det blir en vanlig inramning så småningom. Annars fanns det ingen kommers i parken, bara denna utställning och det kändes som om det borgade för en viss klass på kvaliteten.

Bron kallades Längtans bro. Man går dit när man är skild från sin käraste, rör vid djurskulputurerna längs broräcket och längtar.

Chinglish blir ofta kul! Här är det i alla fall begripligt.

En annan utflykt vi gjorde var till Snowy Mountain där vi såg en föreställning, "Lijiang Impressions" som presenterar folkmusik och danser och olika företeelser bland 12 olika etniska kulturer i Lijiang. Det medverkar 500 personer och 300 hästar och är ett imponerande skådespel. Kontentan av det som berättas är, som vanligt, höll jag på att säga, att kvinnorna arbetar medan männen super, slåss och för oväsen. Förutom de få som deltar i te- och hästhandelskaravanerna. För här gick just den handelsvägen.

Vi satt längst fram och såg jättebra. Vädret var underbart vackert och bakom "scenen" stack toppen av den heliga berget fram bland de jagande molnen.

De små mongoliska hästarna har flera likheter med de isländska, sega och starka.


Publiken försågs med kepsar, ganska nödvändigt eftersom man hade solen i ögonen annars.

söndag 28 november 2010

Full fart

Min packning ligger fortfarande som spridda skurar över huset medan jag sakta och högst intermittent lyckas åtgärda den. Det mesta är tvättat, ryggan är nerställd i källarenoch en del saker börjar hamna på sin rätta plats. Hostan tar sin tid - och en hel del energi - och kalendern är ganska full. Lördagen började ju med växtbärningsövningarna, det tog sin runda tid. Sen fick man snygga upp sig  för då var det tid att åka på vernissage till vår gode väns, Torgny Rydahl, konstutställning i Bjärnum. Torgny bor i Luhr i en vacker skogsbacke som dock börjar bli litet för brant för honom vintertid numera. Han är 85 år och förra vintern insåg han att en sån bister vinter till med halka i backen inte var att utstå, så nu flyttar han snart till en något flackare belägen bostad. Sedan många år firar vi nyår ihop med Torgny och några andra goda vänner här hemma hos oss. Vi gillar Torgnys bilder och har flera stycken redan. Nu köpte vi två till med några år mellan tillkomsterna. De är båda akvareller, den ena målad 1964 med motiv från Santorini, dit Torgny återvänt många gånger, den andra ett skirt båtmotiv målat i år.


Den här köpte vi.


Torgny fick posera bredvid bilden.


Det var mycket folk men jag lyckades passa på att ta bilden när det ett kort ögonblick glesnade så att man kan få en uppfattning om den vackra lokalen på galleri Götesdotter.

Sen for vi hem igen och det var redan mörkt när vi svängde in i carporten. Där fick vi f ö hejda oss för det kom ut två rådjur därifrån precis då. När vi undrade om det fanns fler därinne kom det ut en katt också så nån sorts samkväm tycks det ha varit.

Nu var det hög tid att snygga till sig ytterligare litet för på kvällen var det dags för det årliga julbordet på Mikkelsen på Hovdala. Det var lika gott som det brukar och lika trevligt som det brukar. Man kan bara inte fatta att det gått ett helt år sen sist! Vi har alltid sagt att Mikkelsen har det bästa julbordet och nu fick vi bekräftat att det är så. En återkommande gäst som rest som säljare för djurläkemedel i hela Sverige i 38 år och ätit julbord hela vägen intygar att det bara finns ett ställe som är NÄSTAN lika lika bra, men inte riktigt, och det finns på Öland.
Det berömda Grand i Lund kan slänga sig i väggen, det kan jag själv intyga. Mitt betyg på det julbordet är helt enkelt USELT.

Inte var det helt fel heller att ett tjockt snötäcke dekorerade Hovdala denna afton!

Idag, första advent, hade byn julskyltning och då har jag uppgifter för konstföreningen på biblioteket. Jag hade emellertid turen att ha sista lottförsäljningspasset och lotterna tog slut precis innan jag skulle avlösa, haha! Så jag kunde helt enkelt mysa runt, dricka litet glögg, handla en mosskrans och en liten vadmalstomte och prata Kina med flera vänner.

Här var det dags för dragning.

Här köpte jag mosskrans till dörren.

Här gjorde vi plötsligt samarbetsövningar med jultomten och lyfte C med pekfingrarna lätt som en plätt!

Något gott att äta i Lijiang.

 Lijiangs gamla stad finns med på Unescos världsarvslista och är väldigt vacker. Just nu ska jag dock berätta om några av våra kulinariska upplevelser i staden. Vi åt de fyra dagarna frukost varje morgon 5 minuters promenad från vårt hostel hos Mr Tang. Det gjorde även många av ortsborna så man fick komma i tid för att kunna välja sin meny. Många ortsbor hämtade sin mat och gick hem och åt, andra åt i serveringen uppenbarligen på väg till jobb eller skola. På menyn stod fr a olika dumplings, friterat bröd, grönsaksröror och soppor. Vi smakade litet av varje. Själv föredrog jag små dumplings och någon soppa eller sötad sojamjölk. Te serverades inte till frukost. Man kunde också köpa en liten flaska jakyoghurt som var mycket god även om den var sötad som all yoghurt vi köpte.



Här ångkokas dumplings
Mr Tangs kök var poppis

Man får en hel bytta med dumplings, det räckte till både C och mig. Sen doppade man sin dumpling i chili och stoppade den hel i munnen. Gott!

Den här obeskrivligt smutsige lille krabaten med sitt underbett kallade vi för Smiley. Han stod på två ben en stund vid varje bord och hoppades på smulor - det fick han!

Övriga måltider åt vi ute på stan. Det fanns hur mycket som helst att välja på, alltifrån stånd, hål i väggen och mera lyxiga varianter. Det här var ett ställe där vi var välkomna att titta ut i köket på råvarulagret och peka på vad vi ville ha. C återkom ofta till rätter med ägg och tomat i olika varianter. Jag är litet djärvare och väljer gärna svamp, bönor och grönsaker jag inte känner igen. Kött undvek vi helst, det såg så äckligt ut på marknaderna och längs gatorna där man stod och styckade helt utan hygien. Grönsakerna ser så oändligt mycket fräschare ut.

Kökets grönsakslager
Den glada kokerskan

Vi satt på den lilla balkongen och åt där vi blev nyfiket betraktade av förbipasserande.

Visst ser det gott ut?

Är man försiktig med vad man äter, inget kallt eller olagat och är noga med handsprit så ska det inte vara nån fara och vi hade inte minsta magbesvär på hela tiden, någon av oss. Vi åt bara frukt vi skalade själv och inga kalla sallader. Heta soppor är ofta ett gott alternativ, man får allting alldeles nylagat och hett in på bordet.
I de södra provinserna får man ofta starkt kryddad mat och i Yunnan fick vi mycket med chili och det fanns enorma mängder chili på marknaderna. Många av försäljarna hade stora mortlar som drevs med ström eller en dieselmotor som stod och stötte chili.

Om en vecka ska jag f ö på matlagningskurs hos en kinesisk väninna som kommer från Chengdu i Sichuan, mitt favoritkök bland de kända kinesiska varianterna.

lördag 27 november 2010

Dom mådde bra, mina växter

Med kallare än minus 6 grader under natten och ett helt igenisat växthus som man inte kunde se in i var det inte utan att jag blev litet orolig för alla mina krukor. I går försökte jag förgäves öppna dörren för att se hur det stod till men den satt fastfrusen.
Idag fick maken upp den - utan våld och utan att spräcka några rutor - och se, allt stod väl till därinne! Ett antal fuchsior, engelska pelargoner och ett stort antal agapanthuspottor mådde alldeles utmärkt. En engelsk pelargon och flera fuchsior hade t o m blommor!

Nu var det bara -3° och snabb inbärning i uterummet borde de klara. Vi kånkade med förenade krafter och nu är de alla på plats i i uterummet och får en temperatur på 10-12° så länge som det inte är sol. Blir det sol stiger det snabbt till ca 18°.

Vart man tittar i uterummet står det nu växter. Jag håller tummarna att det mesta kommer att överleva och få ny energi om bara 2-3 månader.

Rätt många krukor står på en liten hjulförsedd platta vilket underlättar framkomligheten när man ska vattna och pyssla.

Året om hänger kaktusarna "Gunnar i Rafnahalla" på väggen i uterummet och nu blommar de i rappet. En alltid lika välkommen hälsning från Gunnar som lämnade denna jorden för snart 20 år sedan drygt 90 år gammal för att enligt sitt eget önskemål flytta till en "enrummare" på kyrkogården i Hörja.


Ålandsberta har t o m blommor kvar.

Eken från Paso Robles i Kalifornien har inte fällt bladen från sensommarens skott ännu.

Nu vet vi att den lilla värmefläkten klarar att hålla frostfritt i växthuset under betydligt bistrare omständigheter än den behövt under tidigare år. Vattentunnan i växthuset hade vi fyllt med vatten som värmemagasin och det vattnet var litet isblandat nu så temperaturen har varit nära noll.
Vi har dessutom inhandlat bubbelplast att isolera med nästa år innan krukorna kommer in i växthuset. Det var omöjligt att få den på plats efter att växthuset redan var proppat med växter. Jag hoppas i alla fall att fjolårets fimbulvinter INTE får en upprepning den här vintern, framför allt med tanke på trafiken både på vägarna och rälsen.

fredag 26 november 2010

Bister vinter och Kinarapportering

Plogen behagade komma kl 15 i går eftermiddag och jag lyckades ta mig upp för backarna till stora vägen. Tack vare att däckfirman är flexibel och har ett utmärkt kundbemötande fick jag på mina vinterdäck och känner mig åter som en fri människa. Det är kallt, ca 4-5° minus och mer snö har utlovats. Jag har fullt med agapanthuskrukor i växthuset där det står en värmefläkt för att hålla frostfritt. Dom skulle behöva komma in i uterummet men jag får inte upp växthusdörren, den har frusit fast! Hoppas det blir tö en dag snart!


Jag har nu fått även C:s bilder, vissa är i fortsättningen hennes, och kan komplettera litet från vår första tågresa i Kina.

Vig som ett kylskåp klättrar jag upp i min slaf
Här hämtar man hett vatten till nudlarna
Man fick huka sig när man satt upp i slafen
Så här mysigt var det på "bekvämlighetsinrättningen". På tåg finns det ett handtag att hålla sig fast i, det saknas på "fastlandet" så där får man lita till benmusklerna enbart. Ett stort tack till Peder Vibe, ortoped, som opererat mitt ena knä två gånger! Utan honom hade jag inte kunnat resa runt i Kina!

Ca 40 timmar efter tågresans början anlände vi till Kunming, huvudsats i Yunnan-provinsen. Den kallas staden med evig vår p g a sitt behagliga klimat. Tyvärr är det en stad, som trots flertusenårig historia, lidit svårt av rivnings- och nybyggnadsraseriet. Man har gått obarmhärtigt fram och inte bevarat mycket av den gamla atmosfären alls. Vi stannade nu bara över dagen men försökte planera för återkomsten senare med boende och den utflykt vi prioriterade mest, stenskogen. Vi hittade ett vandrarhem vi läst om på internet, Camellia Youth Hostel, och bokade oss där. Vi fick kontakt med utflyktsbyrån som befarade att det skulle bli svårt att komma till stenskogen så som vi ville eftersom det var slut på turistsäsongen. Så skulle det visa sig bli också men vi hittade ju geten istället!

Här på järnvägsstationen i Kunming köpte vi biljetter till nattåget till Lijiang - återigen hard sleeper, mellanslaf - och soft sleeper, underslaf, för återfärden till Shanghai. Vi satte in ryggorna i bagageförvaringen för 3 yuan/st över dagen.

Vi tog en taxi till Nanping Road, stadens moderna gågata. Nöjet för dagen var att meta guldfisk att ta hem till akvariet.

Flera skojiga skulpturer lättar upp den annars tråkiga miljön som är till förvillelse likadan i de stora kinesiska städerna där man byggt ett modernt centrum.

Plötsligt var tågbiljetterna försvunna, C hade för många ställen att leta på så hon blev svettig en stund. Så har glad blev hon när de till sist återfanns på ett helt annat ställe än hon trodde hon hade lagt dom på. Annars hade vi fått köpa nya och kanske fått överslaf, ve och fasa...

Det här var ett två-våningståg. Vi bodde på nedre botten i första kabyssen till höger.

Det står på tåget vilka ändstationerna är, Lijiang Väst och Kunming.

Nästa morgon kom vi fram i mörker till Lijiangs järnvägsstation där ett antal minibussar tranporterade tågpassagerarna vidare. Vi steg av i Gamla Staden och hittade snabbt vårt vandrarhem, Luminn Inn.


Entren är inbjudande

Innergården är trivsam med alla växter och många platser att sitta på i sol eller skugga.

Så här ser det ut från ovanvåningens svalgång

Husen är hopbyggda till ett intrikat hutong-system.

Utsikt mot bergen



Gården igen

Vårt fräscha badrum med dess fina toa. Utan handtag...

Sängarna var hårda men med ett extra täcke att lägga på madrassen gjorde susen.

Det här är dörren från insidan

Detta glada kinesisk-amerikanska par från Washington DC löste många problem för oss i Lijiang.

Det var utlovat engelsktalande personal, frukostservering och all möjlig service på Luminn Inn på internet som vi bokat via. Betyget från andra gäster var högt. Det visade sig dock inte stämma. Tydligen hade ägaren åkt iväg på egen semester och lämnat inrättningen till ett par sura bönor som inte talade ett enda ord engelska, inte ville göra något alls, inte serverade nån frukost och inte kunde hjälpa till med nånting. Men tack vare Bob och Sonnett så löste sig alla våra problem och vi hade trevligt tillsammans till frukostarna hos Mr Tang som hjälpte oss på alla möjliga vis.

Till våra dagar i Lijiang ber jag att få återkomma.