Jag kommer sent till skott pga heldagsutflykt och har redan läst ett par inlägg i ämnet. Jag tror Pettaskarin slår huvudet på spiken när hon spekulerar i att klyftan utgörs av livserfarenhet. Om man vill kan man litet cyniskt specificera det som ung och dum eller gammal och klok.
Det är inte lätt att vara ung, det har det aldrig varit. Varje generation har sin speciella eklut att gå igenom.
Jag minns att jag i tonåren kunde känna mig nedvärderad på grund av min ungdom både av föräldrar och lärare och andra vuxna. Det var verkligen inte alla vuxna som iddes lyssna på ungdomars åsikter på den tiden även om vissa gjorde det. Musiken vi ville lyssna på var inte ens tillåten i radio och hånades flitigt - särskilt av sådana som inte ens hade hört den.
Idag är det tvärtom. Nu åldersdiskrimineras på andra hållet. Radion översvämmas av ungdomens musik och pensionärer måste betala mer skatt av sin hopsparade pension än de som arbetar just nu. Livserfarenhet och kompetens står inte lika högt i kurs som ungdom och "nytänkande". Ett nytänkande som sällan är så nytt som tänkaren tror eftersom historielösheten är desto större.
Vi äldre har ett stort ansvar mot dagens barn att dela med oss av våra erfarenheter, läsa och berätta för dem, leka med dem och lyssna på dem. Alla generationer måste få göra sina egna misstag men vi får göra vad vi kan för att försöka vara bryggor över generationsklyftorna!