lördag 28 maj 2011

Rundtur i trädgården

Idag har jag jobbat i trädgården hela dagen. Mest med en del av min "kirskålsodling", dvs en av de misskötta komposterna som invaderats av denna livskraftiga växt. Nu behövde jag kompostjord och det blev ett slit. Jag får raka ut alltihop, dra bort så mycket rötter det går och sen sålla jorden över rullebören och lägga resterna i plastsäck för noggrann förruttnelse innan den kan öppnas. Hälften har jag gjort idag, resten hoppas jag kunna göra i morgon om det inte regnar för häftigt. Ryggen satte stopp efter ett tag och det är ingen idé att förta sig.
Jag har planterar 10 sparrisplantor i två odlingsbänkar gjorda av pallkragar, två i höjd. Hoppas kunna skörda åtminstone några sparrisar nästa år... Jag har sått sparrisfrön också för några veckor sedan men funderar på att bara lägga ner den delen av projektet - det lär ta 3-4 år innan man kan skörda ens den minsta pinne. Där har det kommit upp 5 gröna sytrådar hittills.

För den som vill följa hur mitt dogwoodträd kommer igång med blomningen har jag två datum dokumenterade, den 20 respektive 28 maj.
20 maj. (Det vita som lyser igenom under trädet är vinteriberis).

28 maj, blommorna börjar så sakteliga vitna och bli allt större. Men än är det långt kvar till full prakt.
Låt oss ta en liten promenad bland det som blommar just idag:

Spindelliljan är ny för i år, tre lökar i en kruka blir tre långa stänglar med dessa graciösa skönheter.

Agapanthus har jag många sorter av. Just nu blommar flera, bl a den enda vita och en småblommig sort som har 35 stänglar. Det blir ca 100 stänglar till vad det lider, mest av den stora sorten.

Finlands vita ros har just slagit ut.

Klockhyacinter, liljekonvaljer, smultron, clematis och en ensam pionknopp samsas här.

En och annan klockhyacint är ljuvt rosa men de flesta är blå.

Hagtornsträdet är också nyutslaget.
Det syns kanske att jag satsat mest på blått och vitt. Blått för att jag älskar mina agapanthus, dom vill jag helst ha blå även om det finns vita, och vitt för att det är den enda färgen man ser när börjar skymma. Under mitt yrkesverksamma liv kom jag ofta sent hem och ville ändå se mina blommor!  Rosa är också tillåtet, alltmer, faktiskt. Gult finns förstås, men förutom vintergäcken är det gula placerat längre bort från huset. Några röda inslag förekommer men de har jag gömt undan litet mer och ökar inte på.
I morgon blir det balett från Bolsjoj i Moskva i Osby tillsammans med Älmhultsmarianne.

Amnesty International fyller 50 år!

Amnsesty har nu jobbat på i 50 år och gör skillnad!  Du är väl med och stöder?

fredag 27 maj 2011

Fredagstema: Sommarlängtan

Jag har många planer för  sommaren och en spännande sak på listan är operaföreställning i Glyndebourne!
C, som jag rest med, bl a till Kina, och jag ska ta oss ett par dagar i London och sedan dra söderut till Lewes som är Glyndebournes närmsta stad.
 Glyndebournes historia är spännande. Operan grundades 1934 av John Christie och hans hustru Audrey Mildmay. Audrey var operasångerska och John operaintresserad. Så de byggde ett operahus på ägorna...
Glyndebourne Festival är nu ett av operavärldens stora årliga evenemang och sedan 1994 står ett nytt modernt operahus på samma plats som det ursprungliga.

Vi ska se Donizettis Kärleksdrycken. Det är en opera full av bel canto, rolig och dramatisk och med ett lyckligt slut. Perfekt, f ö,  som första opera om man tror att alla operor slutar med att alla dör och att alla sångare är feta. Mest kända aria är Una furtiva lagrima, här med Juan Diego Florez (var så god, Marianne!) från en föreställning i Parma för några år sedan. Jag har den på en CD med Jussi och lyssnar ibland på den i bilen. De flesta tenorer har den nog på konsertrepertoaren även om de inte spelat rollen på scenen. 



En annan sak jag ser fram mot är min årliga fjällresa med ritt på islandshäst i Nordtröndelag. Till min glädje får jag sällskap med en god vän som varit med en gång förut för ett antal år sedan. Vi kör bil upp respektive ner på två dagar men övernattning på vandarhem någonstans i Dalarna där jag också hoppas hinna se litet av en nära och kär familj, nämligen makens brorson och hans familj.
Dagens tema är det sista för månaden. Tack, Desiree, det har varit jättebra ämnen! Än vet jag inte vem som tar över stafetten men det lär visa sig.

torsdag 26 maj 2011

Gå försiktigt på mattan!



Man kan ha väldigt roligt med sina djur, särskilt om de också verkar ha roligt! Sonja älskar att åla sig fram under mattorna, man får se efter var man trampar.

Roligt tyckte min gamla häst, Malena 24 år, också att det var att komma ut i sommarskogen idag- liksom jag. Goda vännen K promenerade med beväpnad med en grensax för att röja några grenar i ansiktshöjd som annars kunde vara farliga om det skulle gå för fort nån gång; sånt vet man aldrig. K, som tog bilden, ville att Malena skulle spetsa öronen framåt men hon gjorde alldeles rätt - koncentrerade sig på sin ryttare och lyssnade på mig.

tisdag 24 maj 2011

Kärt besök x 2

Någon gång om året träffar jag en god vän, C, som bor på västkusten, antingen hos henne i Göteborgstrakten eller hos oss i Skåne. Denna gång sågs vi här i södern och tog oss ännu längre söderut till Malmö för en helafton på Malmö Opera med en god tre rätters middag på Operagrillen och sista föreställningen av Hoffmans Äventyr.
Vi är båda kattmänniskor och babblade naturligtvis om katter den mesta tiden när vi inte koncentrerade oss på musiken. Men när musiken pågår, då är vi tysta och stör ingen och vill INTE bli störda! Till skillnad från den dam som halva uvertyren satt och fibblade med sin mobiltelefon med väldigt ljusstark skärm snett framför mig så att jag fick den rakt i ögonen. Tyvärr hade vi bakom oss ett helt sällskap som tagit in ett flertal flaskor till middagen och nu under föreställningen inte kunde hålla snattran. En av dem
t o m gnolade med i barcarollen! Jag vände mig om och glodde ilsket ett par gånger och gnolandet upphörde i alla fall, däremot inte de entusiastiska kommentarerna som kom med jämna mellanrum. Grrr!
Respektlöst och oförskämt mot både övrig publik och artister enligt min åsikt.

Föreställningen var synnerligen högklassig, alla sångarna av yppersta rang och vi åkte hemåt med många vackra ekon i huvudet.
Ett smakprov på den vackra och väldigt populära barcarollen får ni här; en inspelning från en repetition med Elina Garanca och Anna Netrebko och Pragsymfonikerna.


Knappt hade C åkt hemåt förrän det var dags för nästa återseende av en kär vän, M. Men vi hade inte setts på 30 år!
Vi var studiekamrater och umgicks tätt i många år tills M flyttade ganska långt norrut. Vi valde väldigt olika specialiteter och träffades därför aldrig i medicinska sammanhang och kontakten blev alltmer sporadisk.
Härom året tog vi emellertid upp den igen per telefon och mejl och äntligen blev det av att vi sågs! Och samvaron tog vid som om det vore i förra veckan vi setts, helt underbart!
Nu planerar vi en litet längre träff i höst och det ser ut som om det skulle vara genomförbart.

Sen kan jag avslöja att det drar ihop sig till en bloggträff också!

fredag 20 maj 2011

Hjärtklappningen har avtagit

Mina två gosiga katter ska vaccineras mot diverse elaka kattvirus vartannat år. Förra gången, för två år sedan var jag med damerna på mitt vanliga smådjurssjukhus där det aldrig varit några som helst problem att få sprutorna och en koll på tänder och hjärta. Olga tar det alltid helt lugnt och snusar intresserat på allt. Sonja hade varit där några månader tidigare och blivit kastrationsopererad och blev väldigt irriterad redan när hon kom ur buren. Fräste på veterinären och såg hotfull ut. Jag, som ansåg mig vara expert på att hålla katter (har hållit stora hannar med knappt nåt nackskinn att ta i!) för blodprovstagning tog ett tag för att inte äventyra veterinärens händer. Resultatet blev en helvansinnig panter med avsikt att döda! Vi insåg snabbt att det inte fanns några alternativ till tvångsbur om vi ville genomföra nån vaccinering över huvud taget. T o m det var svårt men till slut hamnade i alla fall sprutan i rumpan på Sonja. Av alla Russian blue vi haft under drygt 30 år har vi aldrig varit med om någon som betett sig på detta viset. Jag gissar att det hände något traumatiskt vid kastreringen som satt sig fast, tyvärr. Vid grundvaccineringarna i hennes barndom var det inga problem.

Nu var det dags igen för spruta och jag har gruvat mig i månader och fått hjärtklappning vid blotta tanken. Jag tog kontakt med min favoritkattveterinär Carin C som sadlat om till distriktsveterinär numera men även tar emot smådjur. Vi kom först överens om ett mottagningsbesök som i morse men det kom en akut trasig häst emellan som Carin måste iväg och sy ihop. Då föreslog hon hembesök som hon kunde göra på hemvägen.

Så i eftermiddags kom hon tillsammans med en praktikant. Olga sa hej till dem och så gott som pekade var hon skulle stickas och gosade med Carin efteråt.
Sonja visste vad klockan var slagen, det var tydligt. Hon fräste på Carin och blev ett rasande, vrålande  vilddjur när jag försökte svepa henne i en handduk. Så det blev tvångsburen igen men då gick jag min väg, de var ju, tack och lov. två. Jag ville inte bli förknippad med "misshandeln". Jag såg emellertid genom glasdörren att det inte var så enkelt den här gången heller men vaccinet hamnade i nacken i alla fall. När vi öppnade buren slank katten iväg som en blixt och kröp ner under täcket i husses säng där hon sen låg tills han kom hem och tröstade. Nu är hon helt som vanligt igen och tycks ha förlåtit mig.
Min puls normaliserade sig efter en stunds mediterande i hästhagen med Malena tuggande bredvid mitt öra. (Hon är fö lika cool som Olga när veterinären kommer.)

Kan någon vara snäll och konstruera orala vacciner att ge katter i munnen? Den här cirkusen är inte rolig, vi kanske måste söva henne med blåsrörspil som på Kolmården i framtiden annars - bara för en vaccinering.
Jag är så gosig och kelig i vanliga fall men ni skulle bara veta hur arg jag kan bli!

Fredagstema: Godast just nu

Desiree regerar över fredagstemat denna månaden och idag gäller det att tala om vad som är godast just nu. Många primörer ligger på lut och bland dem ligger rabarbern bra till i dessa dagar. Vi äter rabarberkräm mest varje kväll, mycket lätt redd med litet potatismjöl, kryddad med myntasocker , kanel och litet koriander. Och så mjölk till. Gudagott.

Men sen har jag nyss fått hem en hel låda delikatesser för oss som gillar innanmat. Jag fick från min leverantör av ekologiskt kalvkött en låda med inälvsmat. Lever, njure, tunga, hjärta, bräss och därtill svans. Många kunder vill obegripligt nog inte ha detta, jag älskar det. Tunga och svans har jag kokt. Tunga äter vi i skivor, svansen blev till buljong och kött i rödbetssoppa. Jag har lagat levergryta och vi har haft lever stekt i skivor. Det fanns mycket lever så en hel del är i frysen nu liksom hjärta och njurar. Men det allra bästa har vi ätit upp - brässen! Det är himmelskt gott! Jag panerade skivor i ägg, skorpsmulor och vetemjöl och stekte i smör. Maken och jag smorde kråset till middag ena dagen, nästa dag kunde jag bjuda resten på Linns och Karls ömma moder till lunch. Hon hade aldrig smakat bräss och tyckte det var väldigt gott.
Olga, bondkatten, har nu lagt till bräss bland favoriterna, den andra är som bekant hjortstek. Tunga gick ner men är nog för billigt för hennes smak, egentligen.
Stekt kalvbräss med sommarsallad - från nätet. Vi åt den med jasminris och zucchiniwok.

Hoppas alla fredagsbloggare får en skön helg med god mat - även om inte bräss står på menyn!

lördag 14 maj 2011

Minisemester i Mecklenburg

Tyskland har aldrig legat högt på min resmålslista. Förutom korta besök i Berlin och Lübeck så har jag inte sett något av landet. Nu erbjöd sig en möjlighet att lägga till litet mer, nämligen de gamla städerna Schwerin och Wismar. En god vän kom att arbeta i Schwerin några år på 90-talet och blev förälskad i staden. Han har kunnat följa utvecklingen och uppblomstringen efter murens fall och vill gärna dela med sig av det han tycker så mycket om.

En dubbeldäckarbuss förde oss via Öresundsbron och färja över Gedser-Rostock direkt till Schwerin där vi inkvarterades centralt, nämligen precis vid järnvägsstationen. Från mitt hotellfönster på 6 våningen hade jag en fin utsikt över den pampiga Bahnhof, torget framför och gick jag ut i hisshallen såg jag långt åt andra hållet där sagoslottet höjde sig över staden.

 Vädret var idealiskt för strövtåg i staden och våren hade kommit långt så allt var grönt och blommande. Vi hade en entusiastisk reseledare som berättade om stadens historia men tyvärr mest uppehöll sig vid korstågstiden då Henrik Lejonet införde kristendomen genom att på känt manér härja och slå ihjäl de tidigare slaviska härskarna. Litet kuriöst är det dock att så småningom blev den gamla slaviska släkten hopgift med Henriks så att i sekler styrde ättlingar till bägge sidors stridande på 1100-talet.
Schwerin ligger långt från kusten och har upprätthållit sig genom att envist vara huvudstad i området trots konkurrensen med de hanseatiska handelsstäderna runt Östersjön. En 2 mil lång på 1500-talet grävd kanal, Wallensteingraben, har varit vattenvägsförbindelse till kusten, men som den ser ut idag har man svårt att föreställa sig att det en gång har transporterats varor den vägen.
Stadens mest berömda arkitekt är Demmler, som på 1800-talet skapade mycket av dagens stadsbild liksom det slott som finns idag på samma plats som den gamla slaviska borgen stod. Demmler var tokig i tinnar och torn och har riktigt vältrat sig i fransk renässans.

Under DDR-tiden hade man stall här i slottets orangeri. Andra delar av slottet hölls i gott skick men här såg det förskräckligt ut tills för bara kort tid sedan. Nu är här utsökta trädgårdsanläggningar och ett fint café.
I anslutning till slottsområdet finns en barockträdgård där restaureringen bara påbörjats men den kommer att bli magnifik. I centrum en korsdamm och på vardera flanken en sån här avenbokstäckt lång skuggad promenad.











Under strövtåg i den gamla staden kan man njuta av många vackra och nyrenoverade hus och inte minst allt vatten och all grönska.

Detta är Demmlers Arsenal.

Kyrkan ligger förstås uppe i backen.

Livlig kommers på gågatan.

Den här dörren kunde lika gärna funnits i Simrishamn!
Det här var ingen vanlig syn och det såg faktiskt ut som om det var tillåtet just här fast jag inte kunde klura ut vad det var.

Vid Prästens Dike, Pfaffentich, stod denna moderna och bedårande lilla skulptur.

Vid Domkyrkan hittade man förstås dess grundare, Henrik Lejonet i denna gestalt. Han fanns annars i oräkneligt antal både i skulptur och på stadens vapen, förstås.

Nej, Konrad har inte haft med detta café att göra; ägaren lär heta Frank Röntgen enligt hemsidan. Jag och kamrat K fikade där och åt en gudomligt god tårtbit.

På en affärsgata träffade jag på dessa släktingar till min födelsedagspresent!
Schwerin är grodornas stad. De lär ha varit de första invånarna på denna plats. Dessa representanter står på torget framför järnvägsstationen.

Det här är också torget, precis utanför hotellet. En morgon när jag satt och åt frukost mol allena strax före kl 07 utspelade sig ett märkligt skeende. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig just då. Det kom en liten kommunal lastbil med två gubbar som beväpnade med släggor började slå loss metallräckena som ett antal cyklar var tjudrade vid med bygellås. De tog loss räckena, trädde ur cyklarna och lutade dessa vid nästa träd där det också fanns många fastlåsta cyklar. Sedan fattade de sina släggor igen, bankade tillbaka räckena, hukade sig och måttade med ögonmått att de var raka, lastade sina släggor och körde iväg. Det stod tre träd med räcken och cyklar från början, nu fanns det cyklar vid två och vid det tredje bara räckena. När jag kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen såg allt ut som från början: cyklar fastbundna vid alla tre trädens räcken. Vad var meningen med föreställningen på morgonen??
I reseplanerna ingick ett besök på Mecklenburgs Statliga Teater, byggd i italiensk renässans på slutet av 1800-talet. Insidan är fint resaurerad, utsidan håller man på med. Jag läste på nätet att denna teater överlåter moderna experiment till andra och ägnar sig åt klassiker. Jag såg Mozarts Cosi fan tutte där man dock vågat sig på att flytta handlingen ca 250 år framåt till nutid. Ingen lyckad flytt; det gör utklädningsskämtet ännu mera otroligt än om man får fantisera om 1700-tal! En sångare vad ganska dålig, en sopran alldeles lysande och resten helt OK. Orkestern var utmärkt under sin, för ovanlighetens skull, kvinnliga dirigent.
Plakatet meddelar att härunder gömmer sig teatern!
I pausen vågade jag ta en bild av den klassiska interiören.
Jag hade gärna gjort ett besök på stadens stora konstmuseum som lär innehålla fina skatter men det råkade vara stängt just den dagen jag kunnat gå. Däremot gjorde jag ett besök på Schleswig-Holstein Haus där man har tillfälliga konstutställningar.
Den aktuella utställningen var en fotoutställning, Abraham war Optimist, av fotografen Manuela Koska-Jäger.  På hennes hemsida kan man se några av de bilder som ingår i utställningen. Hon följde den gamle rabbinen under ett år. Det har nyligen kommit en bok med bilderna; det är ur den man kan se vissa bilder på fotografens hemsida.
Man kunde på utställningen också läsa om judarna i Schwerin, vars synagoga jämnades med marken under Kristallnatten. Idag finns ett litet hus för den lilla församlingen som nu uppstått bland de ryska judar som flyttat till staden på senare år. Den här delen av historien är minst lika intressant som den från 1100-talet och visst kan man dra paralleller, otäcka sådana.
Schleswig-Holstein Haus - som vår guide inte hade hört talas om!
Den nuvarande judiska församlingens lilla hus.
Besöket i Wismar ska jag berätta om i ett annat inlägg.






fredag 13 maj 2011

Fredagstema: I mitt hem

Blogger har haft hyss för sig hela veckan, tycks det, och jag har inte kunnat komma in över huvud taget de senaste 36 timmarna förrän nu. Och, just nu i alla fall, är mitt senaste inlägg försvunnet.
Men åter till fredagstemat som enligt Desirees önskan ska ska handla om något i i mitt hem.
Jag väljer den här bilden och berättar litet om konstnären, fr a keramikern Åke Holm från Höganäs.


Åke Holm, 1900-1980, levde "På grund av lera"* som så många andra i Kullabygden gjort i minst ett sekel. Efter några års slit i den industriella delen av lerarbete utvecklade han sin konstnärlighet och öppnade 1928 egen verkstad. Han var en egensinnig skulptör, inte särskilt social och i många år levde han på en ganska liten krets kunder som var välkända för honom. Det lär ha förekommit att han låtsades inte vara hemma om han såg att det var okända som knackade på. Mina föräldrar var alltid välkomna och familjen har en del keramikalster av hans hand. En gång fick jag köpa en fågel av honom för 10 kr.
Höganäs Museum har mycket att tacka Åke Holm för. I många år gjorde han linoleumsnitt i begränsade serier för museet. När man köpte ett årskort följde det med ett grafiskt blad. Alla i min familj köpte hela serier i många år liksom många andra av Åkes beundrare. Att man sedan dessutom var med i ett årligt konstlotteri på årskortsnumren var en extra bonus och flera i min familj vann vid några tillfällen.
Åkes motivvärld var oftast biblisk. De tolv bilderna jag har på väggen i vardagsrummet är tre olika versioner av syndafallet och tre av utdrivningen ur paradiset på övre raden. Den nedre består av olika bibliska episoder. Åke kunde sin bibel, minsann. Hur många kan idag historien om Bileam och hans åsna?
Bilderna är ofta humoristiska och man har ibland jämfört Åke Holms människoskildringar med Döderhultarns vilket Åke av någon anledning ogillade mycket. När man besökte hans ateljé och frågade om någon figur fick man ofta oväntade svar. Jag fick en liten relief med två nakna, realistiskt osköna kvinnor i studentexamenspresent. Mina föräldrar kunde inte klura ut vilken bibelepisod de skulle illustrera och frågade när de var där för att köpa den. "De e tvau pinuppor", blev svaret.
Jag har flera inramade bilder av Åke Holm på olika ställen i huset och både maken och jag är mycket förtjusta i dem. Jag har även kvar ett antal oramade och de blir ibland uppskattade gåvor till nära och kära.
Hoppas att Blogger kan få ordning på saker och ting så att vi kan få igång fredagstemat! Dessutom vill jag gärna ha tillbaka min utbrytardrottning!
Alla bloggare och läsare önskas en skön helg, helst med regn...(sic!)
* Åke Holm och fyra andra keramiker beskrevs 1969 i en bok som heter just så. Författare är Stellan Olsson och Arne Axelsson.

onsdag 11 maj 2011

Utbrytardrottningen har anlänt

En av de Russian blue-katter vi hade på 80-talet, Muschka, var nästan omöjlig att stänga in bakom en dörr som inte var låst ordentligt. Hon öppnade allt, vanliga dörrar med handtag, vilket håll än handtaget var vänt åt, skjutdörrar, även om vi kilade dem, magnetlås, kylskåpet och en gång vred hon t o m om en skåpnyckel medan jag tittade på. Vi blev tvungna att montera låsvred på alla innerdörrar och sätta starka magneter i skjutdörrarna liksom i de skåp vi inte ville ha in henne i. Ingen annan katt har haft hennes förmågor - tills nu.

Våra katter är innekatter och varma sommardagar vill vi ibland ha hela uterummet öppet. Då får katterna vistas i halva huset med dörrar stängda tills vi stänger uterummet. I förmiddags var det så. Jag pysslade med mina krukor, gick ut och in, pausade med en kopp kaffe och hade satt mig med dagens tidning när jag hörde ett skrammel som jag trodde var från sopbilen på andra sidan huset. Tills två glada katter kommer troppande ut till mig. Snabb som en iller fick jag stängt alla rutor innan dom fattade att det var fritt fram ut i trädgården. Efter en stund var dom återbördade till sin hushalva och dörrarna stängda igen. Jag trodde att jag inte tryckt till den ena dörren in till dem ordentligt men drog för säkerhets skull igen även en skjutdörr mellan dem och mig. Fem minuter senare står Sonja och bankar på fönstret ut till uterummet. Då inser jag att hon lyckats öppna med handtaget, dra dörren inåt åt sig och komma ut. Där kan hon stå på sängen och nå handtaget enkelt.
Låsvreden finns kvar sedan Muschkas tid så då låste jag den dörren och undrade i mitt stilla sinne om hon skulle kunna klara den andra dörren där hon inte kan kliva på något för att nå handtaget. Det tog en kvart, sen var hon ute igen. Gissa om hon blev sur när jag låste även den utvägen!
Men då tyckte jag synd om dem så jag stängde uterummet, öppnade bara där vi har nät och så fick de komma ut och vara med mig. Krukorna fick vara, jag satte mig med en bok så att katterna kunde mysa. Det är bara att konstatera att utbrytardrottningen har anlänt!

Nöjd Sonja på sin utkikspost.

fredag 6 maj 2011

Fredagstema: Mjukt

Temat MJUKT inleder maj månad där nu Desiree regerar. Det kändes först väldigt enkelt men ju mer jag funderar, ju mer kommer jag på som är mjukt. En mjuk röst, ett spädbarns hjässa,en mjuk melodislinga, dunmjuk,  software och softwear, ödmjuk, mjuk och len, ja, det finns många sätt att vara mjuk på. Det finns i positiv och negativ bemärkelse. Mjuka frågor i politiken hånas ibland, de är oftast "kvinnliga", mjuka argument är inget att ha. Hårdvaluta är bäst.
Jag tänker i alla fall bildpresentera min närmaste och goaste mjukisar!

Olga är bäst på att posera "mjukt".

Sonja gör sig hellre stilig,

men kan inte låta bli att pilla litet på den redan blommande agapanthusen.
OK, jag gör ett försök, då! Ser jag mjuk ut så här?

Finns egentligen något mjukare än en hästmule??

De här två är mjuka på långt avstånd utom nån enstaka vecka ibland. Lipton och Tazo i NY, Ellas katter.

Njesens Max finns på närmre håll, en mjuk herre som uppskattar design...
Det blir väldigt spännande att se vad ni andra fredagsbloggare hittar på för mjuka saker!

torsdag 5 maj 2011

Att arrangera en utställning

Som medlem i en konstförenings styrelse håller man ögonen öppna när man är ute och rör på sig. Ibland hittar man någon konstnär man direkt gillar och som har alster som passar i den lokal vi har tillgång till. Förra sommaren hittade jag Kerstin Ahlgren på Marsvinsholm där hon ställde ut både i parken och inomhus. Ute i parken stod en jättehand, inomhus en hel buffé av olika tekniker. Vi pratades vid, saker föll under året på plats och nu ställer hon ut i vår konstförening på biblioteket i Tyringe. Större delen av tisdagen gick åt att få allt ställt och hängt på rätt ställe och i går kväll hade vi möte med Kerstin för medlemmarna då Kerstin berättade om sin vandring i de olika teknikerna efter en första karriär som illustratör. Den stora handen finns som offentlig utsmyckning på några olika ställen. Den första köptes av Stockholms Stad och står på Barnens Ö. En bronshand står i Höganäs hamn som ett minnesmärke över den utsträckta handen till flyktingar över sundet under kriget. Till den minnesceremonin 50 år efteråt var personer som kommit som flyktingar då inbjudna, däribland Etienne Glaser som var barn när han kom. Kerstin såg hur han stod och strök över jättehanden en lång stund. Sen berättade han om sin ankomst per båt i djupaste nattmörker. När båten närmade sig bryggkanten tornade det upp sig en jättestor mörk gestalt som sträckte ut två jättehänder mot de anländande och hjälpte dem upp ur båten.

En hand stod i parken på Marsvinsholm förra sommaren.

Norra Skåne, lokaltidningen, kom och intervjuade och gjorde reportage.

Dopfat i terazzo-teknik.

Skulptur i sandgjuten betong, bilder i al fresco, stucco lustro och tempera.

Än är vi inte färdiga, det ska till podier och några detaljer till, men man kan se att det finns småhänder också!
 Det blir utställning på Marsvinsholm i sommar också med start den 18 juni. Wanås har vernissage den 15 maj, där ställer bl a Yoko Ono ut. Det finns många anledningar att åka runt i Skåne!




måndag 2 maj 2011

Sommaren som kom av sig

Nattfrost kan man vänta sig i våra trakter fram tills i början av juni, så att det fryser nu på nätterna är inget konstigt. Konstigt har däremot det varit med högsommarväder under lång tid i april. Det har lurat en del växter (och odlare!) att sätta igång för tidigt och är därmed sårbarare.Mina potatis har tittat upp för någon vecka sedan; jag satte dem den 9 april, så jag fick gå ut med fiberduk i går kväll och bädda om dom liksom stjärnmagnolian vars blommor annars varje år får frostbruna kanter. Cornusträdet är klokare och väntar ett tag med att slå ut.

Njesen och hennes Loff har ju ny trädgård och funderar på hur det ska se ut. Här hjälper fåglarna till med  att förmera vissa sorter, bl a krusbärsbuskar kan titta upp litet här och där. En sådan pinne, redan full med blommor, är nu utmärkt för framtida flytt söderut.


Lördagen, dvs Valborg, firade jag med att lyssna till skönsång. Nej, inte Lunds Sudentsångare, utan Verdis Trubaduren på bio i direktsändning från Met. Trubaduren är en av Verdis stora publikfavoriter där alla är galna och alla (nästan) dör på slutet av olika men korkade skäl. Musiken är verkligen publikfriande och de fyra huvudrollerna verkligt krävande för artisterna.
I föreställningen sjöng bl a Dmitri Hvorostovsky (sibirier) och Sondra Radvanovsky (amerikanska) och på det här klippet kan man se och höra ett avsnitt ur operan de gjorde konsertant i Moskva för några år sedan. Båda är synnerligen välljudande och dessutom goda skådespelare, vilket börjar bli ett allt större krav på dagens operasångare till skillnad mot tidigare. Särskilt vid den här typen av föreställning med kameran inpå ansiktet blir det patetiskt med de sångare som bara ha en gest, ofta att slå ut med ena eller andra armen. Det kan gå an, men knappt då heller, om man har många meter till scenen från sin plats i salongen och bara då och då tar en titt i teaterkikaren.


På söndagsmorgonen trädde jag in mig i min häradsdräkt (Oxie) för att axla rollen som gudmor till lilla Linn Anna Fredrika som nu döptes i den vackra lilla kyrkan i Vittsjö.
Det kloka barnet sov sig genom hela högmässan och öppnade bara helt kort ögonen vid själva dopet. Storebror Karl förkunnade högt "Nu skriker hon, nu skriker hon!" Men av det blev intet.

Efter en läcker buffét for de större barnen, en hel hord, ut och lekte i solskenet som varade till sena eftermiddagen. Vi var många som ville fotografera storebror men han vill inte vara med på bild. Antingen får man en nacke eller så blundar han, då tror han att han inte syns.

Om någon har talang för regndans så välkomnar jag en rotblöta här, tack! Några mil härifrån kom det minst 10 mm i går kväll, här inte en droppe.