torsdag 30 april 2015

Operaresans andra och sista del

Från Ostrava tog vi tåget till Prag, det tog tre timmar. Ombord fick vi en typisk mikrolunch i plasttråg. Ätbart, men inte mer.
Det blev litet taxikrångel i Prag med fördröjning så besök på konstmuseet i Mässpalatset som jag och några till hade bespetsat oss på gick om intet. Istället tog vi en dyr men elegant långfika i Medborgarhuset. Det var intressant på så sätt att kaffe beställde man av en servitör, kaka av en annan och smörgås av en tredje. Det vete katten om det inte var en fjärde som skulle ha betalt... Det påminde mig om hur det var att handla i affär i gamla Sovjet på 1970-talet. På vägen tillbaka till hotellet lyckades jag denna gång komma in i Tyn-kyrkan och se Tycho Brahes grav som markeras med en dansk flagga. Vid mina tidigare Pragbesök har kyrkan varit stängd för besökare.

Kvällens opera var en överraskning, Jakobinen av Dvorak. Det var närmast ett folklustspel där "jakobinen" var den förlorade grevesonen som farit till Paris, haft förfärliga, för nationen nedbrytande ideer som att avskaffa livegenskap, t ex, och dessutom gift sig med en slampa av folket. Nu var han tillbaka av hemlängtan och naturligtvis slutade allt väl. Slampan var en god mor åt grevens barnbarn och sjöng rätt sånger och sonen var inte alls jakobin utan girondist! Alla blev glada men hur det gick med livegenskapen fick man inte veta. Att det gick illa med franska revolutionen vet vi ju alla. Musiken var tralltrevlig och sångarna goda; särskilt gillade jag grevens bas.

Ridån var avskaffad och medan man bänkade sig pysslades det på scenen som här föreställer musiklärarens skolsal.
Promenaden hem till hotellet var inte lika trevlig. Plötsligt var Prags gator till trängsel fyllda av skränande ungdomsgäng. De for fram som vildar, kastade smällare och lekte med fotbollar mitt i trafiken. Man fick snitsla sig fram och försöka undvika att hamna mitt i ett gäng. Några hade helst tagit taxi men var visa av skadan att ha blivit uppskörtade i Prag tidigare och vi hade inte så långt att gå. Hemma på hotellet, Gyllene Hjorten, var det lugnt och skönt och man kunde få en kopp rött te i lobbyn.
Eftersom detta var mitt fjärde besök i Prag kände jag inget absolut behov att vandra på Karlsbron eller besöka Pragborgen utan följde med på en utflykt till staden Kutná Hora. Man tar tåget mot Brno från Prags pampiga järnvägsstation.och byter sen till ett skramligt lokaltåg som går till Kutná Horas medeltida stad som finns på UNESCOS världsarvslista pga sin arkitektur.


Järnvägsstationen i Prag är fosterländskt utsmyckad.

Tåget till Kutná Hora var det skramligaste jag upplevt!
 Under 500 år bröt man silvermalm här och byggde upp stora rikedomar och uppförde fantastiska hus.  Böhmens myntverk låg här och här präglades Prag-groschenmyntet. I myntverksmuseets shop köpte jag ett sådant souvenirmynt - säkert av aluminium - för 30 tjeckiska kronor, ca 10 SEK.



Myntverkets innergård

Staden ligger på en höjd och det var branta kullerstensgator upp till den pampiga
St Barbarakatedralen.

På vägen upp passerade vi denna grupp som försökte frammana den medeltida stämningen som dock emellanåt lät mera afrikansk!



Katedralen började byggas på 1300-talet och ersatte en romansk kyrka på samma plats med sina enorma gotiska valv. Utsmyckning och väggmålningar visar på betydelsen av silverutvinningen och hedrar ofta dem som arbetade i gruvorna.





Staden, som under turistsäsongen, säkert sjuder av liv var denna dag tyst och stilla och det var svårt att hitta ett lämpligt matställe. Till slut fann vi dock ett litet hotell som kunde kasta fram en riktigt hygglig måltid på nolltid så att vi hann med vårt tåg tillbaka till Prag.

Efter välbehövlig vila klädde vi så upp oss för en helafton på Grand Hotel Bohemias Boccacciosal där vi intog en Mozart-middag.
Det var inte så strikt fotoförbud som på en teater men jag föredrog att inte störa de utmärkta solisterna som underhöll med nummer ur Mozartoperor mellan rätterna. Maten skulle spegla operornas tidsepok men det vet jag inte om det stämde. Förrätten var bäst, en god pumpasoppa. Huvudrätten var kalops med potatismos där en klick lingon skulle ha piffat upp... och efterrätten en högst ordinär apfelstrudel.
Följande dag drog vi våra väskor till stationen och fick under vägen bevittna hur kranbilar lyfte upp och körde bort parkerade bilar som uppenbarligen stod i vägen för gatsopningen. Antagligen hade bilägarna glömt vilken datum det var... Litet fnissigt skadeglada kunde vi ju själva ta tåget!


Det tog vi till Dresden dit vi kom vid lunch. Det gav oss god tid att spatsera i gamla staden bland de historiska kvarteren som återuppbyggts efter den totala förstörelsen på våren 1945. Vädret var fint och vi kunde sitta ute och äta sparris - tjock, vit, tysk. Smaken är delad men jag tycker grön är mycket godare, den vita är ganska smaklös. (En enda liten knopp sticker upp i mitt sparrisland...)

I det vackra vädret var det liv och rörelse på gatorna.



Allt är inte återuppbyggt och här planeras något nytt.



I god tid anlände vi så till Semperoperan (namngiven efter sin arkitekt) där vi gick med på Fürung före Auffürung och fick beskrivet alla återuppbyggnationerna. Den första operan, byggd 1841,  förstördes i en gasexplosion redan 1869. Då var herr Semper landsförvisad efter att ha deltagit i februarirevolutionen 1848 men han kunde delegera uppgiften att återuppbygga operan till sin son och andra och leda arbetet från sin exil. 1945 bombades byggnaden sönder och samman men byggdes upp igen efter originalritningarna under DDR-tiden och återinvigdes på 1980-talet. Under de centraleuropeiska översvämningarna 2002 skadades så huset igen... Det hela är i mina ögon ett överlastat och överpyntat spektakel till teater med falsk träådring och stucco lustro en masse. Det förra eftersom trä inte tillåtes pga brandrisk, det senare eftersom det är billigare än äkta marmor. Men akustiken i salongen skall vara oöverträffad och Göteborgsoperan lär har hämtat inspiration här. I operashopen inhamdlade jag min andra och sista souvenir denna resa: en ask Hustenbonbons med namnet Caruso! Efter originalrecept från 1800-talet!





Från en balkong på operan har man fin utsikt!


Förställningen av Simon Boccanegra gjorde dock ingen besviken, den var lysande. Det kändes fint med med en Verdi-opera som magnifik avslutning på denna kulturresa.

Efter föreställningen stod det en man och spelade Ave Maria på klarinett framför operan.

Nästa morgon anträdde vi resan tillbaka till Köpenhamn där gruppen spreds mot olika destinationer.

Någon dag kanske jag skriver ett inlägg om badrum på hotell...













söndag 26 april 2015

Lördagstema: Nästa vecka...



Så långt som till nästa vecka - som Gnuttans sista tema för månaden lyder -  har jag inte hunnit tänka än! Jag hann ju inte ens med lördagstemat på den rätta dagen nu heller!
I kalendern står några poster, bl a klippning, och nyss tillkom en tandläkartid. Hade jag fortfarande jobbat kunde det varit en kort vecka med tanke på Valborg och Första maj men troligare en lång med helgjour. Eftersom jag helst varit jourfri över midsommarhelgen har jag oftast volonterat andra helger under vår och försommar för att kvalificera mig.

Den gångna veckan har varit hektisk med hemkomst efter europaresan och därefter en synnerligen inspirerande inrikesresa, trevligt nog i strålande väder. Sen blev det svalare och på lördagen kom det fukt uppifrån och det var välkommet.
Trädgården kallar och hoppeligen blir det lagom klimat att ägna sig åt ogräs och sättpotatis kommande vecka.
Fina groddar på mina sättpotatisar, eller hur?
Som panschis kan jag oftast ta dagen som den kommer och det ska jag även i kommande vecka!
Nu ska jag runt och se vad ni andra lördagsbloggare ska göra i nästa vecka!

tisdag 21 april 2015

Glädjen med att ....

... resa bort är att se nya delar av världen och träffa nya människor. Gör man en resa så har man något att berätta och berättarglädje är en stor glädje.
Glädje är också att komma hem till maken och katterna och inte minst detta:


Men låt mig berätta om min resa!
I åtta dagar har jag färdats med tåg genom Centraleuropa. Inte på de snabbaste vägarna utan hellre längs de vackraste och med många tågbyten. Med start i Köpenhamn, en natt på tåg och fyra byten var vi framme i Graz, Österrikes andra stad. Efter en natt i skön säng hade man friska krafter att vandra runt i den på Unescos världsarvslista upptagna gamla stadsdelen och beundra vackra hus i svenskt högsommarväder.


En spejande faun på en vacker innergård

Många dekorerade fasader
På eftermiddagen åkte vi bergbanan brant uppför Slottsberget och kunde vandra runt och se den fantastiska utsikten runt om.

Graz ligger vid floden Mur och tågresan dit gick ett långt stycke längs floden. Ett av tågbytena gjorde vi i Bruck an der Mur.
På kvällen gick vi på operan och såg Tosca. En fin musikalisk upplevelse med fr a en urdjävulsk och välljudande Scarpia men ganska trist scenografi. Sista akten hade man helt schabblat bort både scenografiskt och dramatiskt med baklängestågande exekutionspatrull och Tosca hoppande från Scarpias skrivbord istället för från St Angelo....
Dagen därpå for vi vidare till Ostrava, Tjeckiens tredje största stad. Tågets restaurangvagn var polsk och jag kunde avnjuta en synnerligen god flaki, komagssoppa, som jag är förtjust i.
Vi hade inte många minuter att svida om till operan där vi såg Janaceks Herr Brouceks äventyr. Operan handlar om herr Broucek som i fyllan besöker först månen och därefter medeltiden. Den har ett modernt tonspråk men ändå ganska lättillgängligt. Janacek sägs ha velat kritisera den rådande småborgerligheten och att man skulle tycka illa herr Brousek men stället tyckte publiken synd om honom och tog hans parti! När vi studerade rollbesättningen upptäckte vi att huvudrollen sjöngs - och fr a spelades - av en synnerligen komiskt begåvad mexikansk tenor som utbildats i USA. Operavärlden är sannerligen internationell....

Följande dag hade jag glädjen att återse Prag! Äventyren där och de följande dagarna kommer jag att ha glädjen att berätta mer om en annan dag!

Ja, så blev det ett försenat lördagstema dansat efter Gnuttans pipa!

lördag 11 april 2015

Lördagstema: En klassiker

Gnuttan i Danmark har gett oss lördagsbloggare ämnet En klassiker att fundera över idag.
Klassiker finns  snart sagt inom alla områden, en bok, en film, en tävling eller vad som helst.

Jag fastnade för en skånsk, trätoffeln! Säger man tofflor (eller kanske tóllor) så vet alla skåningar vad man menar. I min barndom var det alltid det jag hade på fötterna hela sommarhalvåret. Det fanns mode i tofflorna, lädret kunde vara dekorerat, av lack eller med pälshåren kvar. Just de målade har alltid funnits, de är nog de verkliga klassikerna efter de helsvarta. Både de äldsta jag har kvar och mitt nuvarande par är bemålade.

Detta par är från min tidiga barndom - ser mycket välbegagnade ut där de hänger på väggen! T o m smutsen är kvar....

 Hur många par jag slitit ut mellan barntofflorna och det nuvarande paret har jag ingen aning om, men det är många! Några par gick jag med till toffelmakaren och fick ombottnade när lädret fortfarande kunde slitas litet till.

Det här är det nuvarande paret, en verklig klassiker från Falsterbo. Får nog göra en tur dit och köpa ett nytt par snart...
 På sjukhus var i många decennier tofflor mer eller mindre obligatoriskt. På opavdelningen hade vi gröna, utanför op vita. På op var tofflorna förr försedda med en plugg av ledande material så att inte statisk elektricitet skulle orsaka gnistor eftersom vissa narkosmedel i gasform var explosiva, t ex eter.

Efter hand övergick många till andra typer av arbetsskor; jag bytte till sandaler med mera svikt i sulorna.
Hemma i trädgården har det alltid varit tofflor som gällt ända tills på senare år, numera har jag engelska trädgårdsskor av gummi. Med stigande ålder finner jag att tofflorna blivit för stumma att gå med längre stunder men kortare ärenden gör jag alltjämt i dem.

Nu beger jag mig strax på tur för att se vad ni andra har för klassiker!

lördag 4 april 2015

Lördagstema: Gul och blå

Mitt i påsken tar Gnuttan i Danmark vid som månadens temadirigent! Först ut är gul och blå.

Två tankar krockar:
1) svenska flaggans färger
2) att slå sig och få blåmärken

Numera vet vi att också Ukrainas flagga är gul och blå liksom EU-flaggan. Jag minns att jag läst om denna relativt ovanliga färgkombination i nationalflaggor och att det skulle kunna vara symptom på nån synstörning i färguppfattningen hos skaparen av fanan. Blått, vitt och rött är antagligen dominerande i flaggfärgerna och då inte den blå nyans som Sveriges flagga har. Enligt riksarkivet kopierade Sverige på 1500-talet den mycket äldre röd-vita danska Dannebrogen från 1200-talet, sannolikt världens äldsta nationsflagga, men i gult ock blått efter de tre gyllene kronorna mot blått fält i riksvapnet.


Ukrainas gul och blå flagga skall, enligt Wikipedia, symbolisera sädesfälten under himlen och tillkom när Ukraina blev självständigt efter första världskriget. Sen var den förstås förbjuden under Sovjettiden.

EU-flaggan ska symbolisera enhet (stjärnorna) mot västvärldens himmel. Jaha....



När jag var ung var det väldigt strikt vilka färger man kunde kombinera i kläder och gult och blått var helt tabu! Om det berodde på att man i så fall vanhelgade nationalsymbolen eller att det ansågs OK på flaggan med fult på kläder begrep jag aldrig. 

I början av 1900-talet under en nationalromantiskt period skapades Sverigedräkten för dem som ville ha en folkdräkt men inte hade något eget härad med dräkt att luta sig mot. Sverigedräkten är ju verkligen gul och blå även om det finns en variant med rött liv. Vissa anser designen vara en styggelse men jag tycker det är en stroppig och arrogant attityd även om jag tycker att de gamla folkliga häradsdräkterna är vackrare.



Blått och grönt gillades f ö inte heller i min ungdom men det är och har alltid varit en favoritkombination för mig. Rött, rosa och orange i kombination var helt otänkbart och idag är det högsta mode.....

Så till min andra tanke om gul och blå!
När man slår sig så pass att det blir en blödning under huden lyser blodet först igenom som mer eller mindre mörkt blårött. Så småningom bryts hämoglobinet, det järnhaltiga ämnet som gör blodet rött, till mindre beståndsdelar som får blåmärket att skifta i gult, blått och grönt allteftersom tiden går. Som många av oss noterat påverkar även tyngdlagen blödningen så att den sakta dalar neråt fotändan.
Till slut tar kroppens städpatrull hand om resterna och återanvänder dem! Snyggt jobbat!


Gul&Blå är f ö också ett svenskt jeansmärke som jag dock aldrig ägt något par av. En snabb koll på nätet avslöjar att inte en enda butik i Skåne för märket. Men så är också Skånes flagga gul och röd!
En svårbevisad teori påstår att den skånska flaggan, gult kors på röd botten, skulle stamma från 1100-talet och vara ännu äldre än Dannebrogen. Nå, i vilket fall som helst vajar den ofta i landskapet.


En riktigt glad Påsk tillönskas er alla! Månadens rubriker står till höger liksom deltagarna! Men ett påskägg i gult och blått måste vi ju ha med - med litet rött i!



Alla bilder i inlägget är lånade från nätet.