fredag 28 juni 2013

Halvårskoll!

Fredagsgalleristen Annika i Umeå och Lördagsdirigenten Musikanta har båda ordinerat en traditionsenlig halvårskoll denna vecka, den sista före sommaruppehållet. Det är inte alls dumt att gå igenom litet av årets bilder men det uppstår en viss beslutsångest att välja ut en bild per månad. Så här blev det i alla fall:
Januari
I januari såg jag den fantastiska Jan Lööf-utställningen på Dunkers Kulturhus i Helsingborg.

 Februari








I ett vintrigt Karlstad i februari besökte jag Sandgrund och njöt av Lars Lerins märkvärdiga akvareller. Jag hämtade också hem min matta som vävts efter en bild av en åker i Kina.
 Mars
I mars övade jag för första gången på gjuttekniker i silver, här i sepiaskal.
 April
1 april skojade vi inte bort utan gjorde en konstrunda med besök hos bl a Claes Thell, keramiker.
 Maj
Vi har flera favoriter bland keramiker och en regnig majdag hälsade vi på en blå Birgit i Båstad skulpterad och glaserad av paret Kraitz.
 Juni
Nu i juni har jag redan hunnit med två besök på Wanås som bl a har flera stationer i konsthallen där man själv kan få skapa. Man kan få göra stänkmålningar med buddistiska skålar man sätter i svängning med att gnida en klubba mot kanten, man kan sätta ihop ord av små kvistar och lim eller göra en målning - allt initierat av Jeppe Hein som vill veta vad lycka betyder. Den här luttrade kotten är ett besökaralster av för mig okänd skapare. Jag blir kanske inte lycklig men i alla fall glad av att titta på den!
Nu är det sommarlov tills i september. Dock har Erica i Piteå hittat på ett sommarhålligång till oss - titta hos henne!

På en och en halv timme...

.. är jag i Köpenhamn med Öresundståget.
Så jag är förstås en trägen resenär dit. Visserligen växte jag upp i Malmö och under rätt många år tog flygbåten bara 20 minuter över sundet så jag är ju rätt bortskämd med att det ska vara nära till nabolandet.

Kör man bil till Helsingborg tar det ca 50 minuter dit, 20 minuter på färjan och ytterligare 10 minuter därefter är man i Humlebæk där Louisiana ligger.

Den senare turen gjorde maken och jag en solig dag för några veckor sedan. Utställningen Pop Art Design var på sista dagarna och jag ville inte missa den, samtidigt hade Yoko Onos retrospektiv
Half- a-Wind Show just  haft vernissage.

Vi började med Pop Art Design där jag tyvärr stoppades av en vakt när jag hade missat att man inte fick fotografera. Ganska löjligt förbud eftersom allt utställt egentligen är klassiker vid det här laget och avbildat i tusentals upplagor redan. Men jag fick ju avstå därefter. Jag hann i alla fall med de här:





 Sen avnjöt vi ställets utmärkta lunchbuffé och vilade fötterna i solskenet och läste på om Yoko Ono.


Vyn över Sundet en sån här dag är oemotståndlig med Calders mobil i förgrunden.
Yoko Onos Wish Trees finns nu på ett flertal ställen i världen. Oftast har hon låtit plantera träd typiska för platsen, t ex står det äppelträd på Wanås sedan hon var där för ett par år sedan. Här planterades inget nytt utan ett av träden i parken har blivit ett Önsketräd. Önskningarna skördas sedan och skickas till Island och läggs i Imagine Peace Tower. När utrymmet är fullt är konstverket fullbordat.

Utställningen hade vernissage dagen före vårt besök så det var inte så många lappar ännu i trädet.

Man fick så klart inte fotografera på den här utställningen heller (lika löjligt förbud)  men en smygbild tog jag i alla fall av ett av de vita schackbrädena där betraktaren inbjuds att delta i konstverket - som så ofta med Yoko Onos verk. 

På vägen hem försåg vi oss med ost i en magnifik butik i Helsingør. Såna man kan leda i koppel för de går själv. Mmmm, gott på mackan...

I färjekön hade vi utsikt över de här herrarna en liten stund. De roade sig glatt, bl a drack de halal-kaffe, påstod de.
För några dagar sedan gjorde jag resan med tåget söderut och över bron. Nu hade jag sällskap av övriga styrelsen för vår lokala konstförening.
Vi steg av tåget vid Nørrebro (eller är det -port, jag kan aldrig hålla isär det där) och gick ett kort stycke till Statens Museum for Kunst.

Vi såg utställningen Blomster og Verdenssyn. Jag formligen fastnade vid Gottorfer Codex, ett praktverk med guacher på kalvskinnspergament från 1649 som dokumenterar Gottorps slottsparks växter vid den tiden. Böckerna är restaurerade men ett antal sidor är uttagna och monterade så att de för första gången på snart 400 år kan ses av en hel allmänhet.








Med en Öresund runt-biljett kunde vi nu återgå till stationen, ta tåget vidare till Humlebæk och promenera till Lousiana. Det regnade så vi var glada att vi hade inomhusaktiviteter så det räckte men det var litet synd att inte kunna njuta av parken också.

Jag tog en hastig titt igen på Yoko Ono. Denna gång såg jag att folk fotograferade hej vilt utan att vakterna reagerade så jag passade på att ta en bild på några av vattenburkarna. Vi består ju av en massa vatten allihop, menar Y O. Och det är ju sant...

Det här är bara några få i raden!

Sen begav jag mig till Tara Donovan, Lousiana Contemporary i en annan del av museet. Där fick man heller inte fotografera men alla gjorde det helt öppet. Tara Donovan gör sina verk av vardagsföremål och de blir väldigt ömtåliga. T ex en kubikmeter av tandpetare eller knappnålar. Det som fascinerade mig mest var en hel böljande vägg av sugrör som gav intrycket att det var bikakeceller eller det jättelika av glittrande metallbelagda band som fyllde en hel sal.

Lägg märke till personen till vänster!


Närbild.
 Som avslutning gick jag en runda bland museets egna verk som nu omarrangerats där Pop Art varit. Till min oförställda glädje fann jag en Maman av Louise Burgeois som jag inte sett förut. Den är inte så stor, ca 2 - 2 1/2 m som högst, men i alla fall!



 Innan tåget for iväg norrut mot färjan till Helsingborg kunde vi vinka adjö för denna gång till Kirkebys tegelskulptur vid Humlebæk Station.



På kvällen var det väldigt skönt att lägga upp fötterna på en pall!


lördag 22 juni 2013

Lördagstema: Midsommar

Musikanta leder lördagskören som idag ska besjunga Midsommar, den hedniska solfest som skickligt kamouflerats till först Johannes Döparens Dag och sedan med hjälp av ett flertal utländska seder (holländsk sillinläggning, tysk blomsterstång osv) totalt avkristnats och förvandlats till den svenskaste av helger.
Sedan många år högtidlighåller maken och jag denna dag tillsammans med hans bror och hans familj, varav numera ätteläggen flyttat för långt bort för att han ska kunna vara med med i sin tur sin familj. Så nu är vi bara fyra panschisar som gör det bästa vi kan av dagen med bl a matjessill (faktiskt från Holland, en ekfatslagrad supervariant) och jordgubbar.

Eftermiddagsfikat med tillhörande jordgubbsbakelse intog vi på gårdskaféet i Myrarp hos Lasse Lövet.


SMHI hade utlovat busåskväder varav blev intet så vi kunde sitta ute och njuta.

Sen tog vi fram vårt nya "resefiaspel" och tog en låång match. När svågern för andra gången knuffats tillbaka med alla fyra pluttarna i utgångsläge utbrast han bestört: "Jag trodde ju det här var ett ROLIGT spel!" Vi andra fnissade elakt...


Annars kunde vi sitta i uterummet hela kvällen och betrakta växtligheten.



Ha en fortsatt skön helg och kör försiktigt på vägarna!
Lördagsbloggarna hittar du i spalten till höger.

fredag 21 juni 2013

Galleri Fredag: Lycka

Lycka är dagens galleritema enligt Annika i Umeå.
En nöjd katt i knät, till exempel.




Galleristerna finns listade hos Annika i Reston.

F ö tillönskas alla en trevlig midsommar!

lördag 15 juni 2013

Lördagstema: Minnesvärda födelsedagar

Musikanta står för junilördagarnas rubriker, idag gäller det födelsedagar.
Vi firar inte särskilt energiskt i våra familjer och när det är "jämna" födelsedagar så reser vi oftast bort för att inte riskera att bli "överfallna".
Jag är uppvuxen i storstad och med större firande bara av 50-åringar så jag blev ganska paff när jag flyttat till "landet" och upptäckte att här storfirade man även 30-åringar. Så när jag skulle fylla 40 lät jag alla veta att jag var bortrest - och reste bort. Förstås.
Maken kunde inte ta ledigt och jag åkte till en god vän som kunde. Solen sken och vi hade en härlig aprildag ute i naturen, vi var med vid lamning och mjölkning och åt en god middag med väninnans familj och maken som anslöt efter jobbet.
När jag återkom till jobbet efter några dagar kom min chef och slängde ett paket på mitt skrivbord och fräste att han förgäves stått och ringt på när jag fyllde år. Att jag sagt att jag var bortrest spelade ingen roll - så gjorde man bara inte när man fyllde jämnt!



Ett sånt här litet svart lamm hjälpte vi till världen den dan jag fyllde 40.

En annan minnesvärd födelsedag var den decemberdag en brittisk kollega fyllde 70. Han var en av våra återkommande vikarier på den tiden det var helt omöjligt att hitta en svensk narkosläkare att vikariera. Vi hade ett utmärkt samarbete med en grupp duktiga kollegor vid ett sjukhus i Skottland som regelbundet kom var sin vecka under året. Keith D var pensionär men ville gärna hålla igång och han var älskad av all personal hos oss. Jag blev dock ganska bestört när jag upptäckte att han tackat ja till att vikariera samma vecka som han fyllde 70. Själv tyckte han det var helt i sin ordning, han firade inte födelsedagen ändå.
Det var mig han ersatte, jag hade fått en vecka ledigt i början av december och använde den till julförberedelser. Så kvällen han fyllde år såg vi till att han slapp vara jour, beställde bord på en av Skånes då bästa krogar och maken och jag åkte dit med honom. Jag hade klätt mig i min folkdräkt för att hedra Keith, vilket gjorde honom nästan rörd till tårar och jag förstod sedan på hans fru att det gjort ett outplånligt intryck.

Det bara vi tre vid ett bord förutom ett större sällskap på krogen som också var konferensställe. Det sällskapet bestod av en man och ett 15-tal damer. Det tog mig ca 30 sekunder att räkna ut vilka de var, en vårdcentral med en läkare och hans personal. Vilken vårdcentral det var framgick också raskt av samtalet om icke närvarande personer, inte patienter, nota bene, utan andra medarbetare och släktingar till dem, personer jag var nära bekant med.
En mig närstående person arbetade då och då på just den vårdcentralen, dessutom, förvisso belägen i en helt annan del av Skåne än där vi befann oss. Antagligen trodde sällskapet att de var helt anonyma så långt hemifrån, men oj, vad de bedrog sig.

Nästa dag ringde jag till den "närstående" personen och berättade.
Det hela framfördes till flera på vårdcentralen i fråga som alla fick sig en rejäl tankeställare. När det gick upp för dem vem damen i folkdräkt var blev de ganska generade och jag tror inte de glappat lika öppet offentligt efter den kvällen.

Det här var förra gången jag bar min folkdräkt, på barndop. Det är INTE gudbarnet på bilden utan en av gästerna. Men vi två var de enda med klut!
 Till denna dag nämner Keith och hans fru hans 70-årsdag som särskilt minnesvärd eftersom jag klätt mig så fin för hans skull. Inte för sällskapets skvaller - det förstod han ju inte - och inte för maten, fastän den var supergod!
F ö är Keith nu 92 år, skriver till mig på mejlen och åker regelbundet på semester till Menorca varje sommar.

Övriga lördagsbloggare finns i högerspalten!

fredag 14 juni 2013

Galleri Fredag: Vackert

Annika i Umeå har föreslagit ett helt omöjligt tema för galleriet denna fredag, VACKERT. Hur i fridens dar ska man kunna bestämma sig för vad man ska visa i bild, jag bara frågar!

Alla bloggare frossar just nu i underbara blommor och vyer av den den vackra sommaren så något i den vägen ligger nära till hands. Jag letar och letar bland bilder och i minnet och hittar hur mycket som helst som är vackert, blommor, vyer, hus, ruiner, hästar, katter, konstverk och människor.
Men till slut väljer jag något jag hittade i en rabatt sent en höst för några år sedan.


Tänk, jag tycker denna bild av förgänglighet är ännu vackrare än den röda vallmo som blommade många månader tidigare.

Galleristerna finns i widgeten hos Annika i Reston.

En fin helg tillönskas härmed alla!

torsdag 13 juni 2013

Åntligen regn!

Det var riktigt mysigt att sitta i uterummet i förmiddags och höra regnet smattra mot glastaket. Det har regnat av och till hela dagen och nu är mätaren strax uppe i 8 mm. Jag vill gärna ha det tredubbla innan jag är nöjd för den här omgången, så torrt som det har varit i jorden.

Men jag var också väldigt nöjd att det var uppehåll under de två timmar tidigare i kväll jag var på visning av en del av årets nyheter på Wanås med en av de konstföreningar jag är medlem i.
Som alltid ingår en del av de permanenta verken också i rundan där jag förstås har många favoriter.
Här kommer en liten provsmakning av dagens runda med den kunniga och entusiastiska guiden Maria. 



Yoko Onos Wish Trees från 2011 har stora äppelkart och fortfarande hänger många upp önskningar. Önskningarna skördas från alla Whish Trees i hela världen och skickas till Island där de läggs i ett torn. När tornet är fullt är konstverket färdigt.

Av Anne Thulins röda bollar, "Double Dribble" från 2010, finns tre kvar på Wanås; ett antal är utlånade till bl a Paris, om jag minns rätt.

En blinkning till (från?) Monet.

Över slottet vajade idag Triwas varumärke. Det lär vara ett par av sönerna i Wachtmeisterfamiljen som äger klockmärket.

I Dan Grahams spegelkonstverk från 2000, Two different Anamorphic Surfaces, kan man byta ansikte med varandra! Kusligt, nästan.

Jeppe Hein är en av årets konstnärer och han frågar Vad betyder Lycka för Dig? Han har också placerat  ett antal vitmålade bänkar runt dammen som väcker undran. Läs nedan hur han tänker!








En gammal goding, Kokapellet!

Äntligen fick jag en förklaring till Satorres "The erratic. Measuring compensation". Stenen kommer från Sverige, eller det som nu är Sverige, rättare sagt. Under istiden fördes den med isens rörelser till det som idag är Holland. Därifrån har konstnären återfört den till sitt ursprung - en ironisering över vårt ofta tafatta sätt att försöka återbruka och klimatkompensera.


Lejonburen ute i dammen - där högst 8 personer kan befinna sig samtidigt, är också Jeppe Heins verk och en homage till Alexander Calder, som "uppfann" mobilen (inte telefonen) med spegeln som roterar i vinden.

När en vindil snurrade till spegeln blev man nästan yr.

Påbud av myndigheterna, inte konstverk - den här gången.



När man gått ut genom grinden möter man Milk Heat som värms upp av överskottsvärme från Wanås 160 mjölkkor. Elementet står utmed landsvägen och alla med kalla händer kan värma sig här.
Kalla händer hade jag inte, vare sig i dag eller i fredags då jag och maken begav oss till Humlebæk och Louisiana.
Dels ville vi hinna se Pop Art-utställningen innan det togs ner i helgen, dels hade Yoko Onos just öppnat.

Jag lyckades "missa" att man inte fick fotografera på Pop Art (knasigt, allt där är ju klassiskt allmängods sedan urminnes tider!) tills jag blev tillsagd av en vakt. Behövde dock inte radera något.


Jag grämer mig fortfarande att jag inte lyckades ta mig till London i maj och se Roy Lichtenstein på Tate Modern!

En solig dag på Louisiana är fantastisk ...

.. med utsikt över sundet och Alexander Calder i maklig vind.

Miros fågel kikar på en från ett buskage.

Yoko Onos Wish Tree for Louisiana fick man i alla fall fotografera.

Och nog önskar sig folk saker! Allt från dammsugare, iPads och ny kärlek.

Yoko Ono inbjuder åskådaren att delta i verken men ger inte alltid begripliga instruktioner.

Efter två mastiga utställningar behövde vi ost, DANSK ost. Sån som nästan kan gå själv.... En bra affär finns i Helsingör. Bara doften gör en yr.

I färjekön hem kunde vi studera herrarna som fiskade och emellanåt tog en slurk kaffe (?) ur termos. Halal-kaffe, hörde vi att det skulle vara...
Sen ligger ju både Biltema och annat intressant på hemvägen så vi var rätt trötta och nöjda när vi väl kom hem.