fredag 29 april 2011

Fredagstema: På grillen.

Jag var ju ute i förtid förra veckan så jag avstår från temat idag! Men det är i alla fall dags att tacka Nilla för ämnena i april och ta nya tag i maj! Vem tar över?
Bilden är från Åland förra året och jag tror inte jag sett några bilder på just gulsippor på bloggarna i år.

Alla tillönskas en härlig Valborg och en skön 1:a maj!

måndag 25 april 2011

Fler konstnärer

På långfredagen besökte vi ett par konstnärer till som jag inte berättade om förut. Nämligen en verklig favoritgrafiker, Eva Rex, och en målare och samtidigt smed, Per Jadéus.

Eva Rex skrev jag om när jag sett utställningen Carl Larsson & Co på Dunkers Kulturhus i Helsingborg tidigare i år där hon var en av "Co". Hon är utomordentligt skicklig i ett flertal grafiska tekniker och hennes bilder har ofta en glimt jag tycker mycket om. Här är bara ett par exempel.
Nog önskar man att städningen gick som en sån här dans!

Förutom Evas stjärnfall kan man här se min kofta i spegelbilden. Inte lätt med glasade bilder...
Per Jadéus kallar sig konterfejare och målar som om modernismen aldrig inträffat förutom att han också gör järnsmide till trädgården. Bilden här tillägnar jag särskilt njesen! Varsågod! Hoppas att motivet framgår tydligt nog. Det handlar om en helig get...

Kalendern för den kommande veckan är väldigt fulltecknad så jag befarar att det inte blir mera konstrunda just nu.

fredag 22 april 2011

Konstrunda i Nordvästskåne


Förra året gjorde vi konstrundor både i Mittskåne och på Österlen så nu tyckte vi det var dags att återvända till nordväst där vi har en hel del gamla favoriter, inte minst bland keramikerna. På kartan ovan har jag dock satt ett litet äpple av tenn som jag köpte av Micke Berggren i Böketofta, den skickligaste tennsmed jag vet. Ingen har så perfekta linjer och ingen kan åstadkomma samma högglans som han. Att han är trevlig och snäll och ger goda råd och en liten bit specialslipvax till en amatörsilversmed därtill är bonus!
(Bild från en tidigare utställning)
Inte långt från Micke bor Bente Brosböl Hansen, flerfaldig världsmästare i drejning. Hon gör intrikata geometriska mönster på sina drejade alster som kräver matematisk noggrannhet. Till positiva egenskaper hör också att hon är kattmänniska och vi blev presenterade för hennes magnifika Maine Coon-hanne.



En liten blå burk med lock fick följa med hem från Bente.

Claes Thell har vi besökt många gånger och handlat av också. Nu har han sedan några år flyttat från Höganäs där han hade sin ateljé i källaren i 40 år till en gård i Fleninge ute på slätten. Allt är prydligt renoverat och han har fått en rymlig och fin utställningslokal och njuter av att sitta och jobba i dagsljus i det gamla svinstallet.


Claes är inspirerad av asiatisk konst och har en gång haft en stor utställning på Östasiatiska Muséet i Stockholm. I skåpet på väggen bakom honom syns en del av den kollektionen och en sådan skål bor hos oss sedan många år.

I Höganäs verkade en gång en keramiker, Henning Nilsson, född 1907, som bl a hade två begåvade söner, Roger och Vincent, som båda blev duktiga keramiker. Vi har besökt dem bägge många gånger. Vincent har vacklat mellan annat arbete och leran, Roger har blivit den trogen. Så till den grad trogen att han ändrat sitt namn till Harry Klaj Oxenblå. Efternamnet kom till av en felaktig glasyrblandning som skulle blivit oxblod (f ö pappa Hennings paradgren) men som fick ett stick i blått. Och blev jättevacker!
Harry har nyligen flyttat sin ateljé till ett hus invid den gamla stenkärlsfabriken i Höganäs från uthuset vid föräldrahemmet där han har familjens bostad. En gång när jag besökte honom där en vacker vårdag satt han på gården med katten Grållan i famnen och båda njöt av solen. Grållan har sedan stått modell för katten som har vilken färg man vill - nästan. Vår är förstås grå! Maken fick henne på sin 60-årsdag för 7 år sedan. Te och kaffe dricker vi ofta ur oxenblå koppar.
(Bild från Harrys hemsida)

(Bild från Harrys hemsida)
På min drömönskelista från Harry står ett smultronstrå i jätteformat att ha i trädgården...
Intill Harry Oxenblås ateljé finns, som sagt, den gamla stenkärlsfabriken som tillverkat saltglaserat bruksgods sedan urminnes (nåja, i alla fall sedan mitten av 1800-talet) tider. På slutet av 1990-talet var jag där under bränning i den gamla ugnen ett par gånger, ett mycket tungt och komplicerat arbete. Man eldade manuellt med stenkol i ca en vecka, dygnet runt, och när temperaturen var den rätta, 1200-1300° om jag inte minns fel, la man på saltet. De gånger jag var med och följde processen den sista bränningsnatten var det dags att salta vid 3-tiden på morgonen och man fördrev natten med trevlig samvaro, fika och med att följa temperaturkontrollerna. Bl a var Claes Thell också med. Anledningen till den nattliga saltningen var att man inte ville att stadens invånare skulle utsättas mer än nödvändigt för den synnerligen starkt sura röken från ugnen som kom ur skorstenen, rena saltsyran, nämligen. Skorstenen var då också gammal och dålig och måste förnyas och då fanns kravet på en mycket högre sådan. Det skulle bli alldeles för dyrt så sedan 2001 bränns godset i en elektrisk ugn och rökgaserna tas om hand. När bränningen var avslutad måste ugnen svalna i ca 3 veckor innan den kunde öppnas.
Emellertid finns inte fabriken längre som sådan. Nu har en ensam drejare, Anders Johansson, sedan 2008 fortsatt tillverkningen på en mycket mindre yta men i samma anda. Annars hotade konkurs och nedläggning. Större delen av fabrikens lokaler inrymmer nu en "prylaffär" med enligt min åsikt ganska tvivelaktiga varor.
(Mig veterligt är numera Wallåkra Stenkärlsfabrik den enda som bränner på det gamla viset men i en ny mycket mindre ugn. I den finns f ö två tegelstenar som maken och jag har betalat!)

Konstnärerna har öppet för "rundor" ända fram t o m 1 maj. Vi får väl se om det blir nåt mer den här omgången. Det står en hel massa annat i kalendern framöver, inte minst barndop!

Fredagsförvirring!

Inte var det grillning vi skulle skriva om idag! Det var påskfirning med pynt och mat!
Pyntet är raskt avklarat - det blev inget.
Men lammsteken ska stekas så småningom. Men först litet konstrunda!
Vi ses!
Claes Thell

Fredagstema: På grillen

Nillas sista tema gäller vad vi plägar grilla och jag förstår att hon menar att säsongen för utegrillen snart börjar - om den inte redan gjort det.

För min del blir det enkelt och kort. Vi är nämligen inte några entusiastiska grillare. Visst kan det bli gott och vara väldigt trevligt om man är några som hjälps åt. Men maken är definitivt inte intresserad, han tvärvägrar att bli involverad. Ensam klarar man inte av allt annat omkring dessutom, grillningen är ju bara en del av måltiden.
Visst har vi en utegrill, men det är flera år sedan den var framme. Ska sanningen fram är det enligt min åsikt ganska överreklamerat med utegrillning. Används tändvätska både luktar och smakar det dessutom illa. Jag uppskattar INTE när grannarna tänder sina grillar med kemikalier. När jag någon gång utegrillar tänder jag med en elektrisk "slev" under kolet.

Annars grillar jag helst i min vanliga ugn, då har jag koll på allt på en gång. Inget tar fyr, barn kommer inte till skada och jag kan beräkna när allt ska bli färdigt.

En helt annan sak är att grilla en nyfångad röding över brasglöden på fjället efter en hel dag på hästryggen...
(Bilden från nätet)
Härmed tackar vi Nilla för ämnena i april månad! Det har varit trevligt och utmanande och nu tillönskas alla en Glad Påsk!
Det var förresten roligt att se så många bloggvänner på Blåkulla förliden natt! Idag behöver både vi och katterna vila.

torsdag 21 april 2011

Omöjliga att motstå..

..var dessa. Årets första primörer hämtade i trädgården.

Så det fick bli rabarberpaj till efterrätt när vi ätit kirskålspaj med rökt lax till förrätt.

onsdag 20 april 2011

Det finns lärkor!

Dagarna är nu fyllda av vårbestyr i trädgården och annorstädes. Bilen fick på sommarhjulen idag, bl a.
När jag påtar runt i haven (så heter trädgård på skånska) tänker jag bl a på Marianne som har framför sig en totalrenovering, inte bara av hus utan också av trädgård. Jag har ju en del att dela med mig av efter att ha pysslat här i över 30 år. Vi talade på telefon idag och jag kan meddela att, om Marianne inte syns på sin blogg så beror det på att hon inte kommer ut på nätet just nu. Hon och maken kommer att flytta in i sitt hus under påsken och hoppas att bredbandet ska vara inkopplat då. I dag har hon "vilat" genom att tvätta och stryka...

I helgen fyllde maken år och vi firade med en tur till Österlen. Hans bror och svägerska kom på besök och gjorde oss sällskap.
Vi började med lunch på Brösarps Gästis, lammstek som verkligen smälte i munnen!
Viktigast var dock besöket på Ulriksdals Trädgård i Kivik som under april har julrosfestival på helgerna. Det finns alla de sorter och man blir helt sjuk av att vandra rund och försöka välja EN enda kruka att ta med hem. Den här gången blev det tre...
De här borden var bara en liten del av allt man kunde välja bland.

Den här svarta skönheten stod i en rabatt och var inte salu men jag köpte en likadan.

Det finns massor av varianter, alla mycket vackra.

Ulriksdal har också ett stort utbud av engelska trädgårdsprydnader av olika slag. Kan inte påstå att jag gillar dem alla men den här "egyptiska" hundfiguren prydde sin plats i en träddunge.

Scillan bildade hela ängar.
 Vi for vidare till ett annat smultronställe i Kivik, Musteributiken. Fr a köpte vi Da Vinci bordsvatten som av någon outgrundlig anledning är omöjligt att få tag i någon annan stans. Jag frågar ofta efter det på restauranger men hittills har jag bara hittat det på ETT ENDA ställe, Hillesgården. Inte ens Brösarps Gästis har det! Vi bjuder ofta våra gäster på det och det är väldigt populärt.
Nu är vi försedda för ett tag. Plankan visar hur gammal bilen är, luckan faller i huvudet på oss utan stötta, haha! Men den gamla 850:an är en trotjänare och bra att lasta i.
Det syntes att våren kommit ett litet stycke längre i dessa trakter än i snapphanebygderna men ännu fanns inga gullvivor i Brösarps Backar.
Däremot hittade vi dessa backsippor vid meditationsplatsen vid Dag Hammarskjölds Backåkra.

Vinden var kylig men luften kristallklar och över oss var luften full av drillande lärkor!
Än är inte huset öppet för säsongen.

måndag 18 april 2011

Livets skörhet

Det hördes en smäll i huset häromdagen, en rejäl smäll. Jag tänkte att någon av katterna vält något men kunde inte hitta något tecken på det, varken på katterna som bara stirrade förvånat på mig eller i huset.
Litet senare gick jag ut i uterummet som varit tillstängt och fick då se vad som hänt.
Den lilla rödhaken låg där utanför glasdörren, alldeles död med ett dun i näbben. På väg att bädda för sina kommande barn råkade den ut för en flygolycka.
Jag vet inte om det är skillnad på hane och hona så jag vet således inte heller om det är en änka eller änkling som får se sig om efter en ny partner.
Vi har sett rödhakar vid våra fröautomater under senvintern, jag hoppas här finns fler även om vi inte ser dem just nu i levande tillstånd. Enligt fågelboken flyttar de normalt men kan tydligen stanna här i södra delen av landet.
Sorgligt var det i alla fall att det gick så illa för den här stackaren som klarat en bister vinter.

lördag 16 april 2011

Hondjävulen Katla har fått en kompis

Förra våren gjorde hondjävulen Katla sitt intåg i vår trädgård. Skapad av konstnären Susanne Demåne har hon sedan skött sitt vaktuppdrag exemplariskt.

Idag har hon fått en medhjälpare, en hotfull sådan. Vi gissar att det är hona, det finns en liknande med tuppkam som då skulle vara hanen hos njesen. Ursprunget är här anonymt; det fanns en hel korg med dem på ett varuhus som min syster snubblade över och föll som en kägla för dessa skapelser. Visst är den oemotståndlig! Vår, som inte fått nåt namn ännu, står nu i den gröna matta som nyss var helgul av vintergäck, nu grönskar istället bladen och skyddar pionskotten som sticker upp.


Lördagen har ägnats åt födelsedagsfirande med därtill hörande skajpande med NY-familjen där vi födelsedagsbarn trakterades med sång och virtuell tårta av Ella. Förtäringen på plats var allt annat än virtuell, pust!
Kort rapport kan även läsas hos njesen. Där kan även den ovan nämnda tuppvarianten beskådas.

fredag 15 april 2011

Fredagstema: Min trädgård

Denna fredag vill Nilla veta hur det ser ut i våra trädgårdar eller balkonger, om vi har någon, förstås.
Jo, att jag har en trädgård känns i diverse muskler jag inte använt på länge. Nu har jag nämligen börjat litet mera på allvar att ansa den. Potatis satte jag den 9 april efter att ha grävt bort en bit gräsmatta. Enligt min åsikt är nämligen gräsmattan trädgårdens jobbigaste del så den kommer jag att krympa ytterligare efter hand. Jag vill bara ha så pass att man spela ett litet enkelt parti krocket. Just nu är det dessutom en mossmatta men vänta bara! Idag har den fått en omgång järnsulfat precis lagom innan det kom en skur. När mossan torkat ihop ska jag ha på litet gödning också. Än så länge har jag litet NPK kvar i en säck som varat i många år men sen blir det hönsgödsel i fortsättningen.

Nu har vintergäcken blommat färdigt och snödroppar och klosterliljor också. Det som dominerar är blåstjärnor och scilla. Och jag kan glädja alla som älskar naturträdgård med att kvickroten och kirskålen ser bra ut i år också (grrrr).

Julrosorna blommar för fullt, både de mörka, de fräkniga och

de klassiska vita.

Krokus står i buketter litet här och där.

Stjärnmagnolian har riktiga "kissar" men det dröjer nog inte länge innan den slår ut.

Backsippans knoppar är alldeles lurviga,

medan vitsippan klarar sig utan päls.

Kejsarkronorna är på gång men det dröjer ett tag innan de är krönta.

Vårstjärnorna har invaderat vitlökslandet men de två löksorterna verkar komma överens bra.

en och annan narciss har vågat sig upp inne vid husväggen.

Den sibiriska scillan har en underbar blå färg.

Litet regn och ett par dagar sol på det så blir det rabarberpremiär!

Gullvivorna kommer i nästa omgång  samtidigt som pärlhyacinterna.

Jag vet vad syrenen döljer i sina tjocka knoppar!

Det här är ett litet smakprov av det som finns just nu. Idag har jag planterat en vit trädpion och jag planerar att skaffa flera sådana längre fram och plantera där jag nu satt potatis. Hoppas hitta krukodlade som kan planteras litet när som helst.

Just idag är en stor dag för Marianne och hennes Klas - de får tillträde till sitt hus vid Möckeln. Jag vet ju hur Marianne längtat efter denna dag och att hon ska få en egen trädgård. Så när jag går runt i min så funderar jag över vad hon kan vilja ha härifrån, det finns massor jag kan dela med mig av. Plantor är dyrt och man ska försöka skaffa så mycket som möjligt gratis. Idag drog jag upp ett antal rotskott på Finlands Vita Ros och i stället för att kasta dem satte jag dem i en kruka - kanske vill de flytta till Småland? Litet närmare hem till Finland är det ju, eller hur? Så här såg i alla fall busken ut förra året när den blommade i juni. Men först får Marianne och Klas se efter vad som redan finns i den just nu vanvårdade trädgård de tar över. Det kan bli mycket spännande!

onsdag 13 april 2011

Telefontider.

Annika i Reston skriver roligt och tänkvärt om telefonkultur idag och hur vanorna förändrat sig över tiden. Dagens ungdomar och barn (och inte minst deras föräldrar, haha) har i många avseenden en helt ny värld att tackla jämfört med för bara 15-20 år sedan, inte minst tekniskt.
I vår familj har vi en smålustig telefonhistoria från 40-talet. Då var stora delar av telefonnätet, fr a på landsbygden, ännu inte automatiserat utan man fick beställa sina samtal av en telefonist. Makens moster vikarierade en gång som sådan. Hon var från Malmö och hyfsat orienterad i Skånes geografi men uppenbarligen sämre i Hallands och inte helt van vid kopplingarna heller. Nu ingick i alla fall delar av Halland i hennes telefonområde. En man ringde upp och begärde ett nummer i Veddige. Moster kopplade till Vellinge, schabblade så att mannen fortfarande hörde henne, vilket inte var meningen, när hon för sig själv muttrar " här har du Vellinge, och så snyt dig, gubbe!" Några minuter senare ringer han upp igen. "Nu har jag snutit mig. Kan jag få Veddige då?"

Precis en sån här telefonväxel jobbade jag med i ett par somrar på 1960-talet! Bilden från nätet, förstås!

tisdag 12 april 2011

Regn och rusk fast det är vår.

De senaste dagarnas sommarväder byttes till regn och rusk idag. Ganska bra för mina nysatta potatis, kanske, litet fukt är inte fel.
Postlådan innehöll uppmuntran, nämligen Grönköpings Veckoblad, som jag prenumererar på sedan många år. Jag älskar dess spegel av dagens ofta uppblåsta betydelse av nyheter och skvaller.
Jag hade länge en kollega i det fackliga arbetet som ideligen citerade Veckobladet, hans liv- och husorgan. Vid ett tillfälle, när vi hade en tjänsteman från förbundets stockholmskontor på besök, citerade han något ur den just utkomna upplagan. Jag hade inte hunnit läsa den ännu och kunde inte verifiera citatet. Det kunde däremot förbundsmannen och de två herrarna började nästan bråka om vad det egentligen stod. Kollegan utbrast till slut "men jag läste det precis innan jag gick hemifrån!" "Det gjorde du kanske, men det är jag som skrivit det" blev det lakoniska svaret. Tablå.

Ett smakprov ur det aktuella numret:
VÅRLIG FÖRFÖRELSE

I backen men också å dikets kant
stå än en gång sippor och niga;
de uppträda varje år likadant,
äro oövervinnerliga.

Vi uppleva skönhet med hörsel och syn,
när långt är från arla till särla.
Vilket ljus över vattnen, vad kvitter i skyn !
Snart hörs pip ifrån svala och ärla.

Alla luftburna par fira bröllop, typ,
högt ovan vårt mänskliga trassel.
Och på jorden höres från tusen små kryp
ett beständigt tissel och tassel.

En symbol är björkarnas stigande sav
för livet, det oförstörda.
Ock i oss känns dess flöde, det kommer sig av
att vi blivit av våren förförda.

av A:LFR-D V:STL-ND

Mer att läsa och njuta av finns här.

Hoppas Leandro ärver sin fars musikalitet!


    Det här måste man bara se! Jag hade fel i går - han kom inte från BB utan HEMIFRÅN där födseln ägde rum. Nå, nära till jobbet var det i alla fall. Och han har garanterat rätt, lördagens operaföreställning glömmer han aldrig. Knappast vi andra heller.

söndag 10 april 2011

Just kommen från BB....

...gjorde Juan Diego Florez en underbart rolig och väljljudande Greve Ory i Metropolitanoperans HD-utsändning igår. Marianne och jag hade bänkat oss i BioBorgen i Osby och kunde bara luta oss tillbaka och njuta.



 Juan Diego Florez däremot fick jobba! Hans förstfödde hade sett dagens ljus bara en halvtimme innan föreställningen skulle börja. Inte hade den nyblivne pappan sovit på natten heller av lätt insedda skäl men några spår av trötthet sågs inte trots det närgågna kameran. Nu är det förstås matinéföreställning kl 13 NY-tid som går ut i HD-sändningarna så jag hoppas JDF kunde få litet välbehövlig vila på eftermiddagen liksom mor och barn.
Ganska praktiskt att Manhattan är nerlusat med sjukhus ganska nära Met, det kan inte ha tagit många minuter med taxi att komma till jobbet.
Ett par smakprov kan man få  på Mariannes blog av denna komedi av Rossini, hans näst sista opera.
Litet lustigt är dessutom att det utbrutit ett operahistoriskt gräl om versionen av Greve Ory som Met valt att sätta upp. Man har nämligen ganska nyligen hittat dokument med andra versioner och en expert menar att det skulle man ha tagit hänsyn till när man nu satt upp operan för allra första gången på Met. Experten menar att han kunde ha gett dom underlag ett halvår i förväg. Inte tillräckligt med tid, antagligen, eftersom solisterna sannolikt är bokade flera år i förväg och förmodligen "instuderade på den gamla vanliga varianten" redan.
Jag förklarar mig härmed helt nöjd med vad jag såg och hörde igår och ber att få önska Juan Diego och hans fru Julia lycka till med den nyfödde!

Marianne och jag hade sedan länge avtalat att njuta av detta evenemang tillsammans och vi fick litet pladdertid också, i pausen över en räkmacka och innan Mariannes tåg avgick mot Älmhult. Det är några operor kvar denna säsong men Marianne lär vara upptagen med husrenovering och trädgård ett bra tag så vi tar nya tag med just denna kulturyttring först till hösten.

När jag satt och surfade på Mets hemsida gjorde jag ett feltryck och råkade komma in på biljettbokningen till nästa föreställning av samma opera, den 14 dennes och ser då att det finns EN, säger EN biljett kvar i hela operasalongen à 90 dollar. Behöver jag säga att det faktiskt var svårt att inte slå till? Men jag gissar att resan hade gjort besöket liitet för dyrt.

Till hösten sätter Met upp Donizetts Anna Bolena med Anna Netrebko, tänk om man kunde se den på plats...