Veckans rubrik: Kultur

Vi har säkert skrivit om kultur förut och vad man kan lägga in i detta jättebegrepp som kan sägas innefatta all mänsklig aktivitet. Idag väljer jag den här diskussionen.

Kulturprofil, hederskultur, kulturlandskap, kulturskola, kulturutbud, kulturjournalistik, populärkultur, mångkultur, snobbkultur, kulturelit, tystnadskultur, ja, listan har förstås inget slut. Somliga begrepp ses som positiva, andra negativa beroende på vem som uttalar dem. Tystnadskulturen om sexuella trakasserier får i dessa dagar med alla #me too-upprop en kraftig törn i vår del av världen, tack för det! Skammen läggs förhoppningsvis där den hör hemma, inte på dem som utsatts. Dock tror jag att det dröjer innan skamkänslan när man utsatts för t ex tafsning försvinner. När jag påminner mig om sådana tillfällen kommer den känslan tillbaka hur arg jag än är. Låt oss också komma ihåg hur kvinnor i andra delar av världen ännu länge kommer att ha det. Och det är nog ingen slump att kvinnor även i Sverige som lever i sk hederskulturer inte har något #me too-upprop! I det sammanhanget lär det dröja innan skammen läggs där den hör hemma, dvs på dem som plågar och mördar sina döttrar för att skydda sin missriktade ”heder”. 

Här är en lista på uppropen fram till idag.

Massor av kulturella företeelser skylls på religion utan att det går att visa att det är så, och skulle det eventuellt stå något i religösa skrifter som tas till intäkt så är det ju vanliga människor som skrivit dem utifrån sina egna åsikter. Och människor som tolkar skrifterna och, inte minst, översätter efter sitt sätt att tolka vad man skrivit för flera tusen år sedan. För mig är det absurt att en viss gud skulle ha åsikter om vem som ska ha vad på huvudet i eller utanför templet där denna gud dyrkas eller vad som får ätas eller inte elller hur maten ska tillagas medan en annan gud har motsatta instruktioner. Allt är naturligtvis mänskligt påhitt och ingår då i ”kulturen”. Det är t ex inte särskilt länge sedan en gift, anständig svensk kvinna skulle dölja håret med klut. 

Läs här vad en professor i exegetik (bibelvetenskap) kommer fram till vad beträffar klädregler i olika religioner utifrån de religösa texterna. Allt är kultur!

Alla bilder är från nätet.

Veckans rubrik: Eko och/eller närproducerat

Emellanåt tycks det råda en viss förvirring mellan vad det är för skillnad mellan ekologiska varor,och det som anges vara närproducerat. Men står det ”närproducerat” eller ”närodlat” och inget mer kan man i alla fall vara säker på att varan INTE är ekologisk. Det finns ingen officiell definition på vad som är närodlat. Bara organisationen Bondens egen marknad har en överenskommelse att det inte får vara mer än 25 mil från där varan säljs. Det tycker nog jag låter litet väl långt men det är i alla fall en uppgift. Det mest närodlade, förutom från eget köksland, jag hittat var rödbetor i ICA-butiken från en kvinna här i byn som odlade dem i sin trädgård. Hon hade en handskriven etikett på varje påse med namn och telefonnummer så jag ringde en dag och talade om att jag gillade hennes rödbetor. Hon blev glad, förstås, och hade just fått ytterligare beställning från affären där de gick åt som smör i solen.

I vår ICA säljs mjölk från Wapnös gårdsmejeri i Halland och dit är ca 8 mil från vår butik. Den är inte märkt som ekologisk men betecknas som ”härproducerad”, kanske eftersom det är 30 m mellan kossorna och mejeriet. Vi brukar välja den ohomogeniserade varianten. Wapnö beskriver sin verksamhet som ett ekologiskt kretslopp. http://www.wapno.se/media/73178/kretslopp_a3_konsument_sve_hi.pdf

 Helst köper vi KRAV-märkt ekomjölk i automaten på Gunnaröds gård dit vi har ca 3,5 mil. Dit kör vi inte ena ärendet efter mjölk utan när vi ändå har vägen förbi eller när det är öppet i gårdsbutiken och vi köper även annat.

Helst vill vi ha ekologiska livsmedel av flera skäl. Miljö- och klimatpåverkan är mindre, ingen giftbesprutning, ingen antibiotika till djuren, snällare djurhållning och slakt, bättre arbetsmiljö för dem som jobbar med odling och uppfödning och med all sannolikhet hälsosammare att äta. Det senare argumenterar vissa emot men jag anser att bevisbördan ligger hos dem att bevisa att den cocktail av bekämpningsmedel man får i sig av konventionellt framställda livsmedel är ofarlig. Återkommande kontroller visar 0 rester i ekomaten och ofta rester i den konventionella. Det påstås då vara ofarligt per substans men hur det är med kombinationen av dem alla vet ju ingen! I alla fall skulle jag helst se att barn fick bara ekomat och där har skolköken ett stort ansvar. Måtte det snart vara slut med thailändsk kyckling till våra ungar!

Ekologisk mat är dyrare av naturliga skäl men inte alltid så mycket dyrare som påstås. Arbetsinsatsen i produktionen per enhet blir större. Min princip är ”hellre en liten välsignad bit än ett stort förbannat stycke” och att inte kasta något. I typ Mossagårdens grönsakslådor får man produkter efter säsong och bra tips på användning. ”Soppa på en spik” är gott och tar hand om många rester så att man inte behöver kasta något. http://www.mossagarden.se/index.php?id=5

I valet mellan närproducerat och ekologiskt ska man ta hänsyn till transporten. Åker ekoäpplena båt hit kan de vara bättre för miljön än konventionellt odlade här hemma. Flygtransport är förstås aldrig godtagbart. 

Kött köper vi direkt på ekogårdar nära oss där vi kan träffa bonden och själv se hur djuren har det. Ekouppfödning ger mindre miljöavtryck än konventionell men köttfria dagar är också ofta återkommande. Självklart är det ett privilegium att vi bor så att vi bara har ett par mil till våra leverantörer. Entusiasmen hos ekobönderna är imponerande och deras produkter är värda varenda krona! http://www.kallunda.se/mop/

Fanatiskt renläriga är vi alls inte, ibland blir det hämtpizza. Närproducerad någon km bort av garanterat oekologiska ingredienser.

För övrigt är jag just nu klädd i en hemstickad kofta av garn jag själv spunnit av alpackaull jag köpt på en ekologisk alpackafarm några km bort.

Nästa vecka handlar det om kultur och därefter tar Anki över taktpinnen.

Veckans rubrik: Plasten i mitt liv

Om plast har vi skrivit förut, jag vet. Men sen dess har ”plastbantning” blivit en spridd uppmaning och jag tycker man fokuserar fel. Det är gräsligt att haven är fulla av plast och helt horribelt att fylla smink och hygienprodukter med microplast. Men det är ju inte fel på plasten, det är fel på folk! Varför i fridens namn kan man inte lägga var sak på sin rätta plats? Sopor i havet eller i annan natur är ju bara helvidrigt.

Om man istället för att slänga återvinner plasten så kan den  cirkuleras 9 gånger och sedan destrueras på ett miljövänligt sätt!

Plast är en fantastisk uppfinning och behöver inte alls tillverkas av olja. Plast är ett samlingsbegrepp för en lång rad olika produkter. Den kan tillverkas av restprodukter i olika biologiska material, t ex sockerrör eller majs eller trä. Den kan göras komposterbar och lättnedbruten - förutsatt att den hamnar i rätt kompostmiljö. Slängs även den sorten i havet fungerar förmodligen inte nedbrytningen.

Jag tänker verkligen inte byta ut all plast i mitt kök mot t ex trä. Jodå, jag har för länge sedan slutat med teflonpannor men inte för att jag blev orolig att de var ohälsosamma utan för att de var så dåliga och fick bytas ut stup i ett. En gjutjärnspanna är för tung för mig men kolstål fungerar fint. Och är outslitligt.

Och, nej, jag värmer inte mat i glassförpackningar men däremot i sådana som märkts med att det är lämpliga för micron. Det är helt olika sorts plast. Det finns otaliga typer plast för olika ändamål och vad som behövs är eftertanke om vilken användning en viss typ är bra för. Plastpåsar i kyl och frys är oöverträffade och kan återvinnas om de sorteras rätt. Vår återvinningsverksamhet har försett alla med en praktisk anordning där man knyr ner påsarna och knyter ihop och lägger i plastbacken i soptunnan.

Plastmaterial har revolutionerat medicinen. Konstgjorda blodkärl, hjärtklaffar, ledproteser, ögonlinser, suturmaterial och stödbandage, blod- och vätskepåsar och allehanda sonder och katetrar för att bara nämna några.

Men all plast är förstås inte bra. Är alla medvetna om att det mesta av våra kläder i dag består helt eller delvis av plastmaterial som nylon, polyester och elastan? Är vi villiga att återgå till ribbstickade ullstrumpor och oelastiska plagg med tillräcklig rörelsevidd för att slopa plast? Jag är mycket förtjust i naturmaterial men vet att bomull inte heller är så miljövänligt att framställa. Ull är ett av de mest miljövänliga textilmaterialen, åtminstone om vi är snälla mot fåren. Både bomull och polyester kanske ska bytas ut mot olika typer av viskos som lär gå att framställa miljövänligt ur olika sorters cellulosa och varför inte öka användningen av hampa, lin och liknande växter. Ur hampa får man både ätbara frön, god olja och fiber till kläder precis som från lin. Hampa går dessutom utmärkt att odla på våra breddgrader, liksom för övrigt också lin.

Jag såg för en tid sedan ett reportage om en butik ”helt utan plast”. Jag undrar, jag. OK, inga plastburkar eller påsar, bara papper, glas och plåt till förpackningar. Glas bryts f ö inte heller ner i naturen och ska inte heller slängas där utan återvinnas, det också, aluminium likaså. Men vad för slags golv och vilken slags färg hade lokalen? Och vad för kläder har personalen? Hur betalar man? Med plastkort, kanske?

Jag håller på att slopa alla kläder och filtar av fleece sedan jag förstått att varje tvätt skickar ut miljoner micropartiklar i avloppet och köper förstås inga hygienartiklar med microplast. Sedan minst 10år har jag med mig återbrukbar kasse när jag handlar, precis som i barn- och ungdomen.

Och mina inopererade ögonlinser av plast är jag mycket glad över!

Veckans tema: Julhysteri?

Jag har själv angett veckans rubrik, Julhysteri?, och ser med både bävan och resignation fram emot de kommande fem veckorna. Bävan för att jag själv kanske grips av hysterin och resignation för att man inte kan värja sig.
Jag konstaterade att den kommunala granen i vår by redan kommit på plats även om lamporna ännu inte tänts, tack och lov. Redan för 10 dagar sen började man i den närbelägna staden montera upp granstjärnor i lyktstolparna.
Veckoslutet tillbringar jag på kurs på Hemslöjden i Landskrona som har ett stort bord med varor med 50% rabatt för att göra plats för julsakerna som kommer på plats på måndag.
I storstäderna är det enligt envisa rykten redan i full gång med julsånger i butikerna och julklappstips för att inte tala om all reklam som jag gör mitt bästa att blunda för.
Jag hinner bli trött på julen långt innan den äger rum.
EN hantverksutställningar inför julen vill jag besöka, oftast Hushållningssällskapets Skånejul som sedan många år äger rum på Hässleholmsgården i slutet av november. Längre bak i tiden ambulerade den runt på olika orter i Skåne men nu är den stationär. Men snart sagt varenda by med självaktning har en egen julmässa och kvaliteten på hantverket är högst skiftande. Dem undviker jag.
Jag har också redan hört en del börja tala om sina julföreberedelser vilket gör att jag försöker blunda med öronen. Här byts inga gardiner eller putsas några fönster för att det ska bli jul. Det ser ingen i mörkret ändå.
Ju mer det hetsas, ju långsammare blir jag och desto färre förberedelser gör jag. Handeln förutspår som alltid nya försäljningsrekord. Mina julklappar, i den mån de förekommer, består alltmer av presenter från typ Unicef som t ex vaccinpaket, katastrofpaket, varma kläder till flyktingbarn eller något annat som någon annan behöver betydligt bättre än vi i Sverige. Även de litet större barnen i släkten får numera sådana. De har redan tonvis med leksaker och kan ofta inte ens säga vad de önskar sig. Till de mindre barnen försöker jag hitta på nån upplevelse vi kan dela vid lämpligt tillfälle och för gudbarnen brukar det bli ett operabesök på jullovet. Hittills har inget barn uttryckt besvikelse för sådan gåva, de flesta vuxna har blivit lättade och glada över att slippa fler prylar. Bara ett par personer har genom åren sett ogillande ut, en sa t o m surt att ”det vet man ju att de pengarna ändå aldrig kommer fram”.
Så julhandeln tjänar inte så rysligt mycket på mig.
Robert Nyberg ger oss en tankeställare inför vissa inköp:

Jag skulle önska mindre hets och jippo före jul, helst inget alls före 1:a advent och istället att julen fick sträcka ut sig med frid och samvaro med nära och kära från julafton och framåt ända till nyår! Men då bryter ny hysteri ut med rea och klappbyten. I affärerna städas julen raskt ut som om den aldrig hade hänt.
Som det nu är springer folk sig halvt fördärvade med förberedelser i sex veckor och sen upphör allt med en knall efter annandagen.
Vart tog det vägen att julen varar till påska?
F ö anser jag att fastlagsbullar till 1:a advent är en styggelse.

Veckans tema: Invintring

Enligt SAOL betyder invintring att skydda eller ta in för vintern. Det är precis vad de flesta av oss i detta kalla land håller på med nu. Vi ställer undan trädgårdsmöblerna, tar in pelargoner och andra växter. Kanske satsar vi ett tag på ”bollkryss” eller ljung för att inte utemiljön ska bli alltför abrupt avskalad.

Naturen vintrar in sig med att fälla löv, pälsa på knoppar som ska vila till våren och alla kryp gräver ner sig.

Sommarkläderna hängs undan, långkalsongerna letas fram liksom dunkappor, mössor, vantar och halsdukar. Snart har jag stickat klart en kofta av alpackagarn jag spunnit i sommar så frysa ska jag inte. Jag har också äntligen hittat en dunkappa jag ville ha. Den fick inte vara svart, inte ha fast kapuschong (jag avskyr kapuschong), inte metallblixtlås och så måste den ha innerficka. Gissa var den fanns! Hos Gudrun Sjödén, förstås. Dessutom sydd i återvunnet tyg och fylld med återvunnet dun enligt uppgift. Jag har redan blivit kallad modig som går omkring så färgglad. Vad är det för modigt med det?

Här har de flesta krukorna ställts i växthuset med en fläkt som frostvakt, andra har redan fått plats i uterummet. I början av december brukar allt komma in i uterummet men det är skönt att ännu en tid ha litet svängrum där.

Att åka längs vägarna i bokskogstrakter bjuder på ett  varierat färgspel och idag mötte jag stolparen, dvs bilen som planterar snöpinnarna i vägkanterna. Förra vintern behövdes de inte en enda dag i våra skogiga trakter där snön inte fyger som på slätten, men man vet ju aldrig. Extremväder börjar bli vanligt så det är bra att vara förberedd även på snöoväder.

Några dagar nu är det Ljusstämning i parken på Sofiero och i morgon åker vi dit. https://sofiero.se/event/ljusstamning/

Ett ytterligare sätt att invintra sig!

Novemberteman

Jag har inte kunnat hitta att någon publicerat några veckoteman för november så här kommer förslag:

V 44 Invintring

V45 Julhysteri?

V46 Plasten i mitt liv

V47 Eko o/el närproducerat?

V48 Kultur - vad väljer du?

Som vanligt öppet för fritt spånande och tyckande.

Just nu tycker jag att bokskogen är fantastisk - som alltid!

"No tree in autumn is more noble and honourable than the beech. Its dark leaves at first turn yellow; but the last stage before they fall is rich dark brown. As in spring there should be a Sunday set apart for seeing the young green beech leaves in their first beauty, so there should be a "beech Sunday" for the colours in autumn." (The Charm of Birds by Viscount Grey of Fallodon, 1927, sid 104.)