måndag 28 december 2009

Dags att lyfta blicken

Efter att ha lindat in oss i julfirande ett bra tag börjar det bli dags att lyfta blicken igen! En av mina stora favoriter sedan några år är Hans Rosling. Han syntes i På Spåret häromdagen men hade där inte möjlighet att visa vad han verkligen kan - frågorna där gick han bet på för det mesta. Hans Rosling är läkare med global hälsa som specialområde. Tillika är han statistiknörd och svärdslukare och en gudabenådad pedagog (tror dock inte han är sk. "behörig" lärare, hm..).

Ta en stund på länken och se t ex videon från hans förläsning i Indien nu i höst.

http://www.gapminder.org

Mycket nöje - och eftertanke!

fredag 25 december 2009

Fredagstema: Julafton 2009

På morgonen bar mannen ner julgranen från vinden där den står under resten av året med de pyttesmå ljusen kvar insvept i ett stort lakan samt hämtade upp lådan med pynt från källaren. Under tiden var jag hos hästen med en påse brödkanter och en stunds kel.
När jag kom tillbaka klädde jag julgranen medan mannen letade och letade och slutligen fann påsen med vadmalstomtarna. Han hade själv ställt undan den och det satt en stor lapp på den med TOMTAR påskrivet.




Tomtarna är tillverkade av Wiveka Vohnsen, lokal textilkonstnär. Den lilla grå vätten är katten Sonjas egen älskling och är framme hela året, därav hans något tunna skägg. Även de andra får sig ibland en häftig brottningsmatch och deras ändå fräscha utseende borgar för den excellenta kvaliten!
Katterna älskar även granen och det tog inte lång stund för den första omkullvältningen med ett brak. Den är nämligen ganska tung -  jag trodde det skulle räcka för att att den skulle stå stadigt, men icke! Så ömtåliga glaskulor kommer inte på fråga, inte heller levande gran med vatten i foten... Golvet bär, trots omslipning, fortfarande spår efter den epoken. Men Olga låtsar att hon är i skogen i alla fall. Numera avstår hon från att krypa upp och lägga sig bland grenarna, det tackar vi för.




Efter en begränsad jullunch med vildsvinsskinka, rödkål och dopp kollade vi vägverkets uppgifter om läget på vägarna och fann att vår planerade väg var avstängd i flera timmar p g a olycka! Så vi planerade om och hastade i väg för att kunna hinna den omväg vi sett ut. Det tog tid men vi kom fram till etappmålet som planerat och kunde krama om NY-familjen, lasta in mer och fortsätta resan till Ellas fars mormor i två bilar.
Prästahåret trancherades prydligt av njesen - för vilken just den kakan inkarnerar själva julen - och vi fikade länge och eftertryckligt. Ella, som fortfarande var litet jetlaggad, var förstås medelpunkten. Hon var fascinerad av kulorna i julgranen och alla paketen. Här var det dock inte frågan om att packa upp, snarare att försöka dela ut dem. Det gjorde vi efter fikat och Ella var en mycket flitig nisse och lämnade rätt paket till alla efter att tomten knagglat sig genom alla rim. Troligen var det svag belysning och otydliga handstilar som gjorde honom en aning dyslektisk - det är han ju inte annars, min gubbe. Verser till nevön från hans syster fick oss att undra om hon köpt trosor och behå till honom men det visade sig vara T-tröja och kallingar. Jag fick ett paket av The Nju Jorkörs med versen "Inget ätbart, inget SPA, men vi hoppas det ändå kan förgylla din da´, Väcker fina minnen mest från Äppelstan i Väst" som innehöll två muggar från Java Girl - Dam B´s och mitt favoritfik i NY i oktober.
Jag hade ju önskat "sånt som tar slut" och blev också glad för lyxiga "lukta gott" saker från njesen med sambo och även från gudsonen med familj.
Mannen tittade fundersamt på sin klapp från mig - en GPS - och sa "jamen, jag hittade ju". Det var nämligen en massa omvägar på flera ställen under vår färd på julaftonen. Så vi får väl se om han verkligen börjar använda den.

Så småningom begick vi även lutfisken och maltan - med torsk som alternativ till några stackare som inte begripit sig på lutfisken ännu. Det tuggades nötter och choklad, fikonbullar och marsipangris. Stora NE-spelet kom fram och vi samlade böcker medan Ella stal pluttarna och tärningen så fort hon hann. Eller möblerade en helt egna bokhyllor mellan varven. Jag kunde dock konstatera att upp till Karls hastighet i plötsliga åtgärder når hon ännu inte.




Så småningom var alla vuxna trötta och nöjda och vi packade ihop och troppade av, några i taget. Ella verkade nu närmast speedad och tålamodet blev litet kortare efterhand - ganska rimligt efter denna långa dag! Hon vinkade i alla fall nådigt adjö och vi hoppas ses en gång till om några dar innan hon åter far över Atlanten till Äppelstan!

Nu tackar vi Nilla  för Fredagstemaämnena i december! Jag har inte fattat ännu hur stafetten lämnas över - kan nån förklara?

onsdag 23 december 2009

Lille julafton - uppesittarkväll.

Det har redan gått åt en del brända mandlar så jag ska fixa litet flera medan jag lyssnar på P1 i kväll.
Jag har rostat och glaserat litet nötter också, det är i alla fall inte helt onyttigt godis.





Vi har haft kärt besök i kväll, "sagosonen" O och hans pappa P kom med julblomma och stannade på julfika. "Sagosonen" är 22 år och läser till veterinär i Köpenhamn och är lång som en humlestör och får luta sig ordentligt för att krama sin gamla sagotant - som är 172 cm. Jag har varit hans barnvakt och sagotant sen han var i lindebarnsålder och framåt tills han klarade sig utan. Vi har gjort mycket roligt tillsammans, gått på cirkus, opera och massor med konstutställningar. Till de första konstutställningarna hämtade jag honom på dagis. Louisiana i Danmark är ett favoritställe och vi där tillsammans senast i somras.
F ö är vår ena katt, Olga, av den ädla rasen Sösdala White, inköpt från O som äger hennes mamma, Matilda. Matilda verkar också kräsen, idag har hon rynkat på näsan åt älgstek!
Jag har varit iväg idag med ytterligare en julpåse som också innehåller 50-årspresent. Den stackars människan fyller år på julafton, nämligen. Jag fick själv med ett paket därifrån.  Man hade haft problem med kaminen som hade rykt in så det låg en tung röklukt i huset. Dofterna blev inte sämre av en jättelik hund, en katt och att en häst stod med huvudet in genom fönstret och möblerade om på diskbänken - i alla fall i mina katters näsor. D v s paketet tog ju med sig ett smakprov.



Så katterna tog genast itu med paketet och jag var litet sen att avbryta inbrytningsförsöken så paketet med Farmors mixade kolor hann öppnas fast det inte är julafton ännu. Dom fick papperet sen fast då var det inte lika kul längre.

En present jag får varje år från en väninna är en fantastiskt vacker fotokalender från det tryckeri hon äger. Kalendern har varje år ett tema och 2010 är temat sagor. Den här bilden kan väl passa nu:




Härmed tänker jag återgå till mina mandlar!  Ha en skön kväll alla som hittar hit!

tisdag 22 december 2009

Dan före dan före dopparedan

Det braskar verkligen just nu. Jag minns inte när vi hade kallare än minus 14 grader senast. Maken är irriterad på värmepumpen som inte orkar ge oss mer än ca 18° inomhus. Men nu hotar väderspåfolket med mera snö och mildare temperatur. Jag vill inte ha mer snö nu - det räcker för mitt behov, det vi har! Det är gudomligt vackert med snömössor på allt och har varit rimligt lätt att skotta. Däremot gör det inget om det blir litet mildare, tack. Maken har beställt större huvudsäkring så att elpatronerna ska kunna ge mer värme - när det blir fixat tar det nog 10 år tills det blir så här kallt igen i våra trakter.

Jag eldar bokvedsbrasa och tycker det är mysigt att sitta inne och kura. Men, visst, jag slipper ge mig ut kl 06 i morgon bitti och ta mig till jobbet.

  NY-familjen bör snart vara i luften nu och väntas anlända tll Köpenhamn fram på dagen i morgon. Oj, vad jag längtar till julafton då vi ses allihop över lutfisken!

Gudsonen och hans ömma moder var här i lördags med påse till oss och fick sin påse av oss. Den ömma modern hade läst i tidningen att det hon förärar oss är den tråkigaste julklappen av alla men hon bedyrar att hon använt omtanke! Jag är verkligen nyfiken men tänker hålla mig till julafton. Däremot har jag öppnat julklappen från maken - han sa att jag fick! Ja, det var väldigt svårt att inte se vad det var, särskilt som jag både önskat den och beställt den själv i affären. Det är en ny resväska, lättvikts-Samsonite, en röd. Han hämtade den häromdagen inpackad i en jättelik, urfin julklappssäck med röd rosett. Däremot har han ingen aning om vad han själv ska få, haha.
Gudsonen Karl är numera både företagsam och snabb. Han lyckades bl a programmera om en termometer till Farenheit, slita upp ett paket till nån annan, klappra med toalettlock, skrämma halvt slag på den ena katten och närapå sätta igång två plattor på spisen. Medan hans inte fullt lika snabba moder försökte räkna ut vad han skulle ta itu med härnäst. Alla försök att rikta hans uppmärksamhet på något för hans ålder lämpligare misslyckades totalt. Boken med grisen på bilden ägnade han några få sekunder åt men modern och jag hade rätt kul med den. Den ska vecklas ut åt alla håll och borde ha hållit igång honom i alla fall i 5 minuter, tyckte vi. Karl, pigg och glad,  ägnade sig åt vuxnare sysselsättningar...



Men det är mycket man ska hinna lära sig, tycks han resonera, och det kan han ju ha rätt i.

fredag 18 december 2009

Fredagstema: Halvårskoll!

Det har tagit mig en god stund att välja EN bild för varje månad som jag sett flera andra fredagstemabloggare göra. Jag försöker ransonera bilderna i vanliga fall också men nu var det jättesvårt! Hoppas jag lyckats att inte välja precis den bild som tidigare varit med.
Här kommer kavalkaden:




I juli var jag på min tradionella fjälltur till häst i Norge, denna gång på min nya kärlek Straumur. Den frid man känner under dessa dagar är svåröverträffad! De människor jag är tillsammans med har blivit väldigt goda vänner efter alla år och den dag jag kanske inte längre kan rida ut på fjället hoppas jag i alla fall komma iväg och träffa dem.





Under några härliga dagar i augusti var Ella och hennes far, nevön, hemma på besök från NY. Ella, the unstopable force, hade just börjat pröva de egna vingarna, jag menar benen, och vi promenerade runt på Kastrup tills det var dags att säga "På återseende!" Karl fyllde ett år och började också resa sig för egen maskin.




I september  nalkades hösten men vädret var fint. Så fint att det kändes omöjligt att stalla in hästen, som hade det så ljuvligt i sin sommarhage, innan jag skulle resa till USA. Goda vänner ställde upp och såg till henne och stallade in när vädret vände så att jag kom hem till fullbordat faktum. Det tackar jag för!



  De första veckorna i oktober tillbringade dam B och jag i NY där vi gjorde gatorna på Manhattan osäkra, barnvaktade Ella och umgicks med hennes familj, nevön, Saltis och Lipton och Tazo, alla boende på 18e våningen. Opera och musikal, otaliga museer, härliga resaturangbesök och en märklig säng fanns bland våra upplevelser. Hemresan blev en prövning, dock.
Väl hemma återgick jag för en kort tid till arbetslivet som vaccinationsdoktor. Det var väldigt roligt och jag kom plötsligt ihåg dagar från andra änden i min karriär då jag var vikarierande provinsialläkare och vaccinerade barn i skolan och på BVC. Kaxiga killar som blev ynkliga småbarn när sprutan närmade sig...




I mitten av november blev jag och mitt ressällskap, C och Cg utskällda av en affärsanställd i London för att vi tyckte det var kul med getmjölkspaket och ville fotografera dem. Men mest var det trevligt i London som redan var juldekorerat även om snödroppar blommade i Kensington Gardens (C tog bilden). Att shoppa var dyrt och utbudet inte lika snyggt som hemma, tyckte jag. Men museer och utställningar samt en musikal hann jag också med. Vi åt gott och jag hade ytterligare en märklig nattlägersupplevelse, dvs även denna gång var det mitt ressällskap som råkade ut! Inte heller denna gång orsakade det annat än glada skratt och fotograferingsorgier...



Och så är vi åter i nutid, december 2009, sista månaden i 2000-talets första decennium. Hela Sverige är snötäckt, från norr till söder - eller tvärtom. Det lär inte vara så många dagar; långtidsprognosen spår att det blir tö här i söder redan före julafton. Fast den har haft fel förr, låt oss hoppas att den har det igen!
Anne-Marie har lämnat oss och jag fick ta adjö i Danmark med många av hennes vänner och flera av hennes syskon. Det var sorgligt men vi pratade om alla fina minnen vi hade tillsammans med Anne-Marie. Och vi sjöng Yesterday som hon ville.

Jag har bakat det som ska bakas till jul. Frysarna är fyllda med kött för hela året - utegris och hjort. Lammet låter vi få ett kort liv efter jul den här gången och slaktar efter trettonhelgen. Köttindustrin kan känna sig blåst på mina pengar, i alla fall. 
Julklapparna är inslagna och flera påsar är utdelade till "tomtar i beredskap". Karls och hans ömma moder kommer i morgon för en "förfirning" med ostmacka och lussebullar. Och julklappspåse. På söndag drar vi till Småland med en påse som ska vidare till Dalarna.
Julbreven är skickade och julkort och julbrev trillar in varje dag. Härligt!

NY familjen kommer hem över jul och allt känns bra!

Allt är inte kul med jul - eller?

Julens 10 värsta listas på Londontidningen Telegraph. Kunde inte låta bli att dela med med mig!
Nu ska jag avnjuta sista kapitlet av The dog who came in from the cold av en av mina favoritförfattare, Alexander McCall Smith.

torsdag 17 december 2009

Vinterskor med snösulor



Min gosiga häst har fått nya vinterskor med snösulor idag. Hovslagaren kom i morse, bara 5 minuter sen, eftersom väglaget gjorde att det var bra att ta det piano, som han sa. Min vackra, ädla häst ser nu ut som en raggig nordsvensk i sin tjocka vinterpäls. F n vilar hon, dvs jag rider inte just nu, så jag har inga problem med svettning och torkning av tjock päls. Men hon klipps aldrig ändå. Min gamle ridlärare, frid över hans minne, förbjöd mig att klippa mina hästar. "Du får ta jobbet med pälsen!" Han ansåg att täcke på hästar var en styggelse. Klippta hästar måste ju då ha täcke istället. Han ansåg att hästen fixade sin värmereglering själv med att resa eller lägga håren och att det blev helt fel att svettrida hästen och sedan lägga täcke på den. Så mina hästar (två efter varandra under 25 år) har aldrig varit klippta och jag har fått se till att dom blivit torra efter svettning. Punkt. Med en gammaldags yllefilt med litet halm under brukar det ta en timme ca. Hästen torr och filten dyngsur. Och det är en fröjd att se kusen rusa ut i snön och vällustigt rulla sig! Utan särk som kommer i oordning och stramar eller går sönder.

Vintern har verkligen kommit till Skåne! Det gäller att passa på att njuta för man vet aldrig hur många dagar det varar. Det är så underbart vackert med fluffig snö på all växtlighet. Här i Göingebygden har vi skyddande skog och får aldrig de problem som alltid uppstår på slätten, fr a på Österlen. Där fyger snön så snabbt att man måste köra i rumpan på plogbilen om man ska komma fram. Jag har varit med om att passageraren måste gå framför min bil och med fötterna leta efter vägkanten för att vi skulle komma fram.



Snön ligger som bomull på min ormhassel och det är riktigt trolskt att pulsa omkring i trädgården i mörkret.




Nu i kväll har jag bakat struvor som är en av mina julkakor. Har jag berättat att en av mina katter är tokig i hjortkött? Hon har en last till - struvor! Jag gav henne en av de sista - de blir lätt litet för tjocka när smeten börjar ta slut men jag hann inte lägga den i hennes skål, hon hoppade upp på bänken och slet den ur handen. Burkarna försöker hon bryta sig in i!

Alla julklappar är inslagna och sorterade. Tre påsar är levererade i dag. På lördag kommer Karl och hans ömma moder och då får dom en påse med sig och på söndag åker vi till Småland med en påse
f v b till Dalarna.
Karls föräldrar var på "kvartssamtal" på dagis och det var bara bra omdömen om min gudson. Han är "normal", med lika långt, dvs kort till tårar som skratt. Han gillar mest att vara ute, sångstunder och gympa! Låter som goda förutsättningar för kulturella och sunda intressen, eller hur!
Synd att han är för ung för Trollguld på Malmö Opera! En kompis hade tänkt ge ett syskonbarn den föreställningen i julklapp men barnets mor meddelade att 6-åringen var jätterädd för allt vad troll heter och inte ens  vågar titta på Julkalendern! Så det trollet sprack. Men kompisen, liksom jag, vägrar köpa leksaker till barn. Det överlåter vi till föräldrarna. Så jag gissar på bok där också.

Nu börjar det bli dags att fundera över fredagstemat och hur man ska kunna fatta sig kort!

måndag 14 december 2009

Mässfall och tågstrul

Mitt efterlängtade operabesök på lördagskvällen bvlev omintet! När jag stod på perrongen för att ta tåget till Malmö ringde iphonen. Det var kompisen, som innan hon gick hemifrån snabbt kollade sin epost. Och fann där meddelandet att kvällens föreställning av Rucklarens väg var INSTÄLLD p g a sjukdom! Döm om bådas vår besvikelse... Luften gick ur oss och var och en lomade hem till sig, dvs hon stannade bara hemma, jag körde hem till byn igen.
Tillbringade hela kvällen i silververkstan men det jag gjorde blev inte ens bra. Bara att slänga i skrotlådan och börja om.

Idag tog kompisen och jag nya tag med Malmöprojektet. Visserligen utan opera - den hoppas vi kunna se i januari, håll tummarna att vi får plats - men vi ägnade oss åt juldesign på olika torg och på Form Designcenter, god mat och flanerande. Vägen till Malmö var dock inte problemfri. Vårt tåg behagade inte stanna på på Malmö C utan man fick gå av i Lund och åka buss till Malmö. Vi kapade en buss! Jo, det gjorde vi och en massa andra, förstås! Fast det visste vi inte när vi gick på. Men chaffisen var en klok man och körde oss till Malmö C utan att knota. Han bara meddelade att det inte alls var meningen att han skulle det men gjorde det i alla fall nu när vi stigit på.

Hem blev det nästan ännu tokigare. Man bygger om hela Malmö Central för att ansluta den nya Citytunneln om något eller några år så allt är kaos och trångt och bara några få platformar som är igång. Vårt tåg fastnade först bakom ett X2000 som hade företräde och när den övermodige lokföraren skrutit med att han skulle köra in förseningen tills Lund fastnade vi bakom ett trasigt godståg strax före Lund. Och fick vänta länge på att få tillstånd att backa tillbaka till Åkarp vid Malmö, växla om och komma in på fritt spår. För att lätta upp det hela hade dessutom meddelande-automatiken gått i baklås så en högtalarröst talade hela tiden om vilka DANSKA stationer vi skulle stanna vid! Tågpersonalen lät nästan desperat när dom ropade att det visst det var Hässleholm vi kom till när jag skulle av.

Det blev billigt i Malmö. Hittade bara en enda liten julklapp till gubben som jag tror han gillar. Jag köpte den av en glad yngling i ett stånd från Designhögskolan. Vi ekonomifikade på Form Designcenter - mycket gott kaffe och lussebulle för två för 45 pix. Var får man det mer idag? OK, vi delade en lussekatt med den var i storlek som en bengalisk TIGER!

När mörkret föll i Malmö framträdde de vackra ljusdekorationerna i all sin glans. På Stortorget åkte massor med barn och ungdomar skridskor runt den jättelika granen som ändå ser liten ut bredvid det stora Pariserhjulet.



Vi stationen är det också vackert ljusdekorerat.

 


F ö lussefirade gubben och jag med SVT och Växjö Domkyrka. DET kallar jag julkonsert! Och gott om skönsjungande stjärngossar var det också. Heja, heja!

fredag 11 december 2009

Fredagstema: Heja stjärngossarna!






Högtidligt luciafirande hör till barndomen och tonåren mera än mina vuxenår. I skolan lussades det ju varje år och där var jag mest åskådare. Däremot gick jag i många Luciatåg i olika föreningar jag var med i eller mina föräldrar var med i. Eftersom jag inte kan hålla tonen när jag sjunger hade jag ibland andra uppgifter som att läsa en dikt. Mer än själva luciatåget minns jag pysslandet med lingonkrans till håret och att särken skulle strykas. Mor hade hade sytt runda kragar till min och mina systrars särkar, vi var jättefina! Man klippte papper till ljusmanschett kring tärnljuset och jag hade alltid glitter som skärp.

Litet längre fram, i läroverket, lussade vi för någon lärare. Ett år hade klassen lussevaka hemma hos oss. Det var mysigt med dans och godsaker tills en flicka lyckades få toadörren i baklås och vi måste väcka mor som lagt sig och tagit sömnpiller för att inte störas av vårt glam. Det hela slutade med att vi fick ringa efter en låssmed mitt i natten. Under väntetiden stod hela gänget utanför toadörren och funderade ut olika metoder att få in något att äta så stackaren inte skulle svälta. Lakritssnören var det enda vi kunde komma på. I ottan lussade vi för vår mycket generade klassföreståndare vars smeknamn var Elvis, eftersom han hade polisonger!
Att detta var mycket länge sedan markeras kanske av att det hela var absolut alkoholfritt fast vi gick i gymnasiet! Och HELA klassen var med! Sprit diskuterades över huvud taget inte.

När jag bodde på studentkorridor lussade en gång ett gäng killar. Lucian hette Stellan och var så lång att sterarinljusen i kronan smälte plastkåporna på lysrören i taket. Dom såg rätt ankomna ut  med svarta bucklor resten av tiden jag bodde där.

Sen har jag jobbat på sjukhus i nästan 40 år och där lussas det förstås på vårdavdelningarna och i matsalen. Jag minns en lussemorgon när vi hade en holländsk lastbilschaufför som skadats i en trafikolycka och låg på vårt IVA. Han blev alldeles mållös när Luciatåget kom in. Jag gissar att han reagerade som en del Nobelpristagare lär göra om de inte är förberedda.

På operationsavdelningen har det inte lussats så flitigt på senare år - hygienreglerna tillåter inte ens helgon - om det nu är det Lucia är!



Stjärngossar har inte förekommit så flitigt som tärnor. De ska ju representera De vise männen men många pojkar tycker det är skämmigt med strutmössan. Förr hade ridklubben i byn alltid Luciatåg på julskyltningssöndagen. Ett år skulle en av de äldre killarna vara stjärngosse på min häst. Men se, det tyckte inte hon! Inte med den struten på hjälmen, i alla fall. Det blev en hel del dansande innan vi fick upp honom i sadeln - MED strut! Sen tågade vi med facklor och glitterdekorerade hästar, ställde upp på torget och sjöng och tågade tillbaka till stallet igen. Vi vuxna som höll ihop allt och ledde oroliga hästar var ganska svettiga tills allt var över. Men festligt var det! Mindre festligt var att nästa dag köra bil och gå ut och samla upp den gödsel som kavalkaden lämnat efter sig. Nästan hela vägen gick längs villor och INGEN kunde tänka sig att gå ut och hämta en hög och lägga i en rabatt! Så vi körde långsamt, lät bilen stå på tomgång medan vi mockade. VÄLDIGT miljövänligt, eller hur? Efter några år slutade vi med alla hästarrangemang utanför ridskolan eftersom gnället över att hästar kan lyfta på svansen litet då och då blev outhärdligt.

Vi tror kanske att vi firar Lucia efter det italienska helgonet och att det är en gammal kristen sed.  I själva verket har den 13 december varit vintersolståndsdag och således årets mörkaste fram till 1700-talet då vi bytte kalender. Och på årets längsta natt var onda makter i farten - Lucifer och häxor. Då skulle man mota mörkret med ljus. Det första officiella Luciafirandet var på slutet av 1800-talet på Skansen och hade föregåtts av privata ljusbrudar på herrgårdarna. Vem som kom på att byta Lucifer och häxan Lussi mot ett italienskt helgon har jag aldrig sett nån uppgift om. Vet någon? Jag är rysligt nyfiken!
Bilderna är från internet.

tisdag 8 december 2009

Distortion






I söndags gick vi på konsert i Limhamns kyrka där Limhamns Brassband gav sin årliga julkonsert. Kyrkan är alldeles nyrenoverad och fin och publiken var fulltalig. Men vi blev såå besvikna! Limhamns kyrka är min uppväxts kyrka och jag är konfirmerad där. Det har aldrig varit svårt att höra vad som sagts från altare eller predikstol och musikakustiken har varit perfekt. Nu har man installerat någon sorts ny utrustning som grötar ihop talet i mikrofonen så att allt tal mellan musikstyckena var fullständigt ohörbart och när brasset klämde i blev det svår distortion emellan väggarna. Till all lycka är jag alltid utrustad med öronproppar i väskan så jag kunde lindra åtminstone det alldeles groteska decibeltalet.
Jag tyckte det var så synd om musikerna, det är en jättefin orkester, och så bli så misshandlad av elektronikmaffian!

Jag är ordentligt bränd av musikaler där man oftast inte kan balansera ljudet rimligt. Jag såg Mamma Mia i Göteborg härom året. Då fick man proppa i under musik och proppa ur när det var tal. I avslutningen höll jag på att gå upp i limningen när basgångarna drogs på så hela bröstkorgen skalv och det kändes som om jag fick hjärtmassage. I NY i oktober såg jag Mamma Mia på Broadway, där var det betydligt bättre men propparna behövdes ändå. Däremot Oliver i London var välbalanserat och inget proppbehov förelåg, hurra!

Tacka vet jag akustiska instrument i bra konsertlokaler! Jag har minnen från soloflöjtkonserter i kyrkor där inte minsta pianissimo går förlorat för att inte tala om operaföreställningar...

Nu är prästahåret avklarat, njese, julafton kan komma! Litet småkusar blev det också, såna måste jag ha att bjuda på när nån kommer oväntat så att vederbörande inte tar med julen ut!





lördag 5 december 2009

Fredagstema : julklappstips.



Litet försenat kommer fredagstemat om julklappstips. Men jag kan ju inte tipsa om något som jag planerar att ge någon i julklapp i år - kanske någon då gissar sin julklapp och det vore ju katastrof!
Så det blir mera principiellt hur jag tänker inför julklappsköp.

Bra julklappar till dom "som har allt" är sånt som "tar slut". Jag ger gärna bort hembakade kakor och bröd eller egenhändigt gjort godis. Numera endast brända mandlar som jag är bra på att göra. Prenumerationer och medlemskap är också lämpligt - förefaller mottagaren uppskatta klappen kan den bli en följetong, annars avbryter man bara och så tar det slut.
Plantera träd i VI-skogen är jättebra och gör nytta för klimat och behövande människor och belastar ingen med onödiga - och oönskade -  prylar.

Unga familjer med gles utrustning i hus, kök och linneskåp kan man lätt hitta nyttiga klappar till om man luskar litet i god tid vad som kan behövas och vad dom önskar. Käcka frottéhanddukar, lakansset och köksredskap kan man lägga på lager i "presentskåpet" när man hittar nåt på extrapris i god kvalitet.
De små barnen behöver alltid kläder - kolla på http://cmig.blogg.se/  så ser ni vad jag gillar att köpa: rävlingar och snigelkottar, bl a.
Leksaker tycker jag är svårt och blir ofta beklämd när jag ser hur mycket sådana barn av idag har. Många leksaker tycker jag är ganska gräsliga också och då har jag ju ingen lust att ge bort dom heller. Böcker till barn känns bättre, kanske medlemskap i en barnboksklubb rent av.

Böcker är alltid en bra julklapp. Vet man inte vilken bok som passar så är ett presentkort i bokhandel jättebra.

Almanackor är ett kapitel för sig. Det är ibland en "nödklapp" och jag undrar ibland hur många almanackor folk får. Men när jag förra året gav en annorlunda julklapp till en av mina vänner klagade hon efteråt att hon inte fick den vanliga almanackan! Så i år får hon en igen. (Hon har ingen dator, haha, så hon får inget veta i alla fall.)

Bäst är när någon önskar sig något som jag kan uppfylla, gärna då med en viss frihet att välja vad jag tycker passar inom önskningen. Det tycker jag är en rolig uppgift och ett stort förtroende. I år har jag fått en önskan om ett speciellt presentkort + ledsagning och smakråd vid inköpet. Det ser jag fram emot!

Eftersom jag sysslar med silversmide har jag plågat folk med en del egna alster men den kvoten får man vara litet försiktig med. Jag skulle t ex inte bli så glad för stramaljtavlor eller virkade smådukar...

Någon gång händer det att man plötsligt ser något och bara vet att DET ska jag köpa till en viss person!

Eftersom jag skickar en del klappar utomlands gäller det att tänka på format och vikt också. Portot kan lätt bli dyrare än gåvan om man inte ser upp.

Vissa år har jag lyckats göra verser på alla paket med kryptiska ledtrådar; hoppas det går i år också. De allra flesta paket slår jag själv in i vitt eller brunt papper med stämplar och klisterstjärnor på. Katterna vill gärna hjälpa till då, framför allt med att trassla till snörena.

Bilden på de fina lackade klapparna ovan har jag hittat på nätet.

Just nu ligger de flesta klapparna jag ska ge bort i jul i en stor kasse och väntar på inslagning. Några till ska köpas och någon enstaka fattas beslut om. Så panik på lille julafton blir det inte! En jul för länge sedan (herregud, nästan 50 år sen!! Usch, varför räknade jag ut det?) hade jag jullovsjobb på EPA och slog in paket som folk handlat på de olika avdelningarna. Jag jobbade till lunch på julafton och jag vill lova att människor handlade i panik! Mannen som kom med klappen till svärmor glömmer jag aldrig! Han hade kommit till min disk flera gånger och varit så tacksam att han fick fina paket men när det var svärmors tyckte han inte det var så noga längre! Då gjorde jag det extra fint, så det så!

torsdag 3 december 2009

Anne-Marie in memoriam




Anne-Marie, min allra käraste ridkamrat, är borta. Efter dryga 5 års sjukdom har hon stilla somnat in på sitt plejehjem. För några år sedan konfirmerades dottersonen och vid festen höll dottern tal sin son och gladdes att mormor var med eftersom hon lovat att inte dö innan han var konfirmerad. "Nu gäller det bara att jag ska hinna fylla 50  också", sa dottern. "Men det har jag inte lovat", blev svaret. Nu fyller dottern 50 i julhelgen.....

Anne-Marie dök upp i mitt liv tillsammans med sin häst Kingo för närmare 25 år sedan. Hon var erfaren hästmänniska, jag ganska oerfaren. Hon lärde mig massor och våra ridturer i bokskogen är oförglömliga. Kingo flyttade hit för gott och Anne-Marie kom till sitt sommarhus i skogen en vecka varje månad förutom då hon var här hela sommaren. Kingo levde tills han var 30 år och reds till sitt sista år. Sen lånade vi häst till Anne-Marie på somrarna tills hon blev sjuk.

I morgon, fredag, åker jag på begravning i Danmark.

söndag 29 november 2009

Julstök



En trevlig tradition som Kulturen i Lund har varje år är en julstökshelg. Då öppnas husen upp och dekoreras till jul i sin tids stil, hantverkare smider och täljer, det musiceras och berättas. Goda vännen A och jag tog oss dit på lördagen och vandrade runt ett par timmar. Bilden är från Blekingegården som rustats till juldagsmorgon. Bordet dukades redan på julaftonen med var sin julhög av olika sorters bröd och ett äpple och med sovelfat. Men inte förrän efter julottan fick man äta av håvorna; tills dess fastade man. Efter att vi gått runt bland julaktiviteterna fastnade vi på en utställning om folkkonst, formspråk och dräktformer. Det är fascinerande hur symboler och former går igen genom århundradena och uppstår i nya skepnader men med samma innehåll - och i olika delar av världen. Vad sägs om detta:





Detta är hur kvinnor i Skåne med omnejd klädde sig under sorgeåret på 1700-talet. Vad tyckte Linné om det när han såg det under sin Skånska resa? Visst är han modern? Och vilka paralleller kan vi dra i dag?





Ja, vi halkade liksom av julspåret sen och kom in på andra diskussioner.

Julspåret tog gubben och jag upp igen senare och begick i ett stort antal glada vänners lag årets julbord. Vi är gamla nog att inte överdriva och sorterade noga bland godsakerna på Mikkelsen på Hovdala.
Allra godast är nog matjestårtan. Tror jag.

Nu är strax november slut och jag vill tacka  Simone för hennes fredagsteman. I december är det  Nilla som står för ämnena.

fredag 27 november 2009

Fredagstema - advent



 För en kyrklig miljö är många detaljer i adventstiden givna. För oss som är mera sekulära kan smörgåsbordet säkert variera i det oändliga. För det första ingår garanterat många av de egentligen kyrkliga utan att man tänker särskilt på det. Men, för det andra, tror vi kanske att vissa saker är kyrkliga medan det kan vara tvärtom i själva verket!
Sen tror många att våra seder är så väldigt inhemska sen urminnes tider medan det mesta är import! En hel massa är dessutom väldigt blandat gods.

Nu är jag ju ingen expert alls på detta men det finns en hel del att hämta på internet.

Adventsljustaken kom via ljus i den tyska adventsgranen till Sverige på 1870-talet då Ersta Diakonissanstalt hade en gran med ljus. Först på 1930-talet kom det ljusstakar med ett ljus för varje söndag fram till jul. Den första elljustaken för advent lär vara svensk, också från 1930-talet, men då inspirerad av den judiska sjuarmade.

Lucia sägs vi fira till minne av ett italienskt helgon men det är en förenkling. Det har i förkristen tid  funnits en ljusgestalt som firats den 13 december som sedan blandats ihop med helgonet, och så som vi firar Lucia idag har det verkligen inte med något helgon att göra och daterar sig till till 1900-talets början. Inte tänker alla ungdomar som dricker sig asberusade på Lucianatten några kristliga tankar?

För många av oss innebär adventstiden inte alls eftertanke utan mera stress än vanligt. Allt ska förberedas inför julen. Storstädning, julgardiner, julpynt, julklappsinköp, julkortsskrivning, osv, osv.

Som synes på bilden får vi hjälp med pyntet!

I år infaller byns julskyltning på första advent och då jobbar jag för konstföreningen på biblioteket.

Hemma tar vi det ganska lugnt.
Bara vanlig städning, ingen extra. Särskilt om det ska komma gäster - då är det mera lönt att städa efteråt!
De flesta julklappar handlar jag under året när jag ramlar på nåt lämpligt. Ett antal julklappar kan bestå av hemgjorda brända mandlar (poppis!) eller några av mina hembakta pepparkakor. Själv blir jag glad att få julklappar men det är bra om det är såna som "tar slut".
Jag bakar saffransbröd, pepparkakor(skurna, ej kavlade) och en fruktkaka. Om jag får lust kokar jag struvor, annars inte.
Den enda mat som är "nödvändig" för mig är lutfisken med skånsk senapssås. Senapen knärullad med kanonkula, färsk! Inga tillsatser, tack. Så särskild matlagning inför jul under advent är noll.
Redan sista lördagen i november begår vi årets julbord på Restaurang Mikkelsen på Hovdala Slott. Då får vi julmat så det räcker och blir över till nästa år!
Vi har adventsljusstakar eller stjärnor i flera fönster. Dom kommer på plats första advent eller i veckan efter.
Jag skriver ett julbrev till alla vännerna, ett på svenska och ett på engelska. Brukar börja i november och påta litet med det då och då.

Så adventstiden för mig är inte särskilt stressande och julfirandet tar vi det också lugnt med.
Det bästa med årets jul är att den firas tillsammans med hela familjen på min sida inklusive NY-delen!!

tisdag 24 november 2009

Relationell estetik

Lördagen ägnade jag åt en kurs på Hässleholms Kulturhus i regi av Skånedistriktet av Sveriges Konstföreningar. Ämnet för dagen var "Hur kan vi skapa nya konstkonsumenter" och huvudtalare var Lars Vilks. Han gjorde snabbt klart för oss i publiken - alla medlemmar i konstföreningsstyrelser - att "konstföreningskonst" inte är nån komplimang. Dagens internationellt "riktiga" konst är inte objekt utan "relationell estetik" varmed jag förstod de ofta egendomliga och stundom urtråkiga videosnuttar som ofta produceras numera. Jag orkar sällan titta någon längre stund på sådana även om jag visst sett ett antal som intresserat mig.


Denne man är ju överförtjust i att provocera så vi var ganska roade och lärde oss säkert en hel del ändå.
Han konstaterade snabbt att  det inte är stor idé att försöka värva unga människor till konstintresse men det blir ju hela tiden nya gamlingar så det gör inte så mycket. Barn kan man strunta i - dom glömmer omedelbart vad man visat dom. Bara barn till föräldrar som är konstintresserade blir intresserade och det sköter föräldrarna själva så dom behöver man inte bekymra sig om.
Vi var rätt många som inte höll med om denna defaitistiska inställning. Men man måste ta tag i barnen redan i lågstadiet, annars blir det för sent!

F ö var han väldigt krasst marknadsmässig: ska man få publik till sina arrangemang så måste man ha:
1) underhållning (t ex föreläsning av honom!)
2) servering
3) något att sälja

På den här kursen hade vi punkterna 1 och 2 men inte 3, men vi var ändå ca 50 personer. OK, vi var ju ur gruppen redan frälsta så det räknas ju inte.

Efter lunch kunde vi njuta av något helt annat, nämligen en ung glaskonstnär, Elna Jolom , som gjort en utsmyckning, Näckros, till Hässleholms Stadshus.



Vi promenerade till Stadshuset och såg Näckrosen och återvände sedan till Kulturhuset och lyssnade på Elna som berättade om sitt arbete, (väldigt konkret och utan hänvisning till relationell estetik),  och bygget av den egna hyttan i Brösarp. Däremot har hon mycket relationer till andra tekniker än glaset och måste samverka med smeder och också använda sig av sina kunskaper i belysningsteknik.

Nu före jul är det mycket jobb med konstföreningen. Vi är med i byns julskyltning på söndag genom att vara närvarande på biblioteket där vi ställer ut årets medlemsvinster (som vi hänger och arrangerar på fredag eftermiddag) och säljer tombolalotter till några små trevliga vinster som vi särskilt köpt in. Biblioteket är öppet och bjuder traditionsenligt på kaffe och pepparkakor. Ett par lokala hantverkare brukar ha var sitt stånd i foajen och en författare säljer sina böcker.

I början av december har vi dragning i medlemslotteriet, skriver brev till alla vinnare och litet senare kommer dagen då vinnarna väljer i turordning och då bjuder föreningen på glögg.

Förresten hade konstföreningen en uppskattad och välbesökt medlemsaktivitet medan jag var i London - en egen liten antikrunda med antikhandlare Zimmerdahl från Lund. Det var synd att missa den men jag hade skickat med en glasskål som han berättade om och som jag fått relaterat.

lördag 21 november 2009

London revisited

Jag har besökt UK ett flertal gånger sedan 60-talet men Scotland mer än England och Londonbesöken har alltid varit korta; högst ett par dar. Så även denna gång. Jag åkte tillsammans med goda vänner, ett äkta par. Vi hade hittat en prisvärd kombination av flyg och hotell och allt funkade bra. Hotellet låg i Bayswater där en massa gamla privathus i de långa vita raderna byggts om till hotell av ganska varierande standard. Vårt, Wedgewood Hotell, ser fint ut på utsidan och i receptionen men betydligt mera slitet bakom kulisserna. Rent och prydligt men slitet och kolossalt lytt. Den vänliga kvinnan som delade ut våra rum gjorde ett misstag som vi inte kom på genast - hon gav mina vänner, ett äkta par, ett pyttelitet rum med en mycket smal sk dubbelsäng och mig - som ensam person - ett betydligt större med TRE enkelsängar! Vi bodde på olika etager och det tog ett tag innan vi kom på att vi inte hade identiska rum och då ville paret inte byta med mig, vilket dom borde gjort. Hustru Ch fick gräsligt ont i ryggen första natten och maken Cl inte en blund i ögonen. Jag föreslog byte igen, men nej, det ordnade sig på annat vis.
Ch lånade en filt från från mitt rum och bäddade åt sig på golvet och den tjocka heltäckningsmattan, och se, ryggen blev glad och maken också som fick hela sängen för sig själv och båda sov gott!



Jag hade högljudda grannar som grät och skrek och sprang ut och in i korridoren, vilket hördes som om dom var i min säng. Men gott om plats hade jag....

Vi anlände på kvällen och gick i grannskapet till Mr Fish, där Ch ätit fish and chips flera gånger sedan 25 år tillbaka. Det gjorde vi nu också - det var superbt gott. Inga vanliga trista pommes frites utan stora alldeles nyfriterade potatisbitar, mmmmm.
På väg hem från restaurangen passerade vi en Tesco supermarket och gick in för att titta. Vi fick syn på kul enlitersförpackningar av getmjölk och både Ch och jag drog upp våra kameror. Jag hann först och tog en bild. Men se, det skulle jag inte gjort! En anställd man blev rasande och krävde att jag skulle radera bilden. Efteråt har jag tänkt ut minst 10 bra sätt att bemöta honom men vi blev så paffa av attacken att det blev helt fel. Jag bad hastigt om ursäkt och försökte stoppa ner kameran men han skrek att att jag måste radera bilden. Då fibblade jag med knapparna och försökte lura honom att jag raderade men han grep kameran och knappade snabbt bort bilden och släppte inte taget - jag höll i för kung och fosterland - förrän han knappat genom alla bilder så att ingen get syntes. Sen retade jag mig fördärvad att jag inte genast köpte en paket mjölk, fotograferade den och gav tillbaks den meddetsamma med meddelandet att jag bara ville ha en bild, ingen mjölk. Och en inhandlad paket kunde han ju inte hindra mig att fotografera! Eller att jag sparkat honom när han höll fast min kamera. Han hade kanske kallat på polis och det hade varit en intressant upplevelse!
Sen gick vi naturligtvis till en annan Tesco och tog precis samma bild - utan intermezzo! Knäppgök, det kunde han väl räknat ut; Tescoaffärerna ligger tätt som spön i backen. Fast den gången kollade vi att ingen personal var i närheten. Dom kanske har en "policy", vad vet jag.


De följande dagarna gick vi till olika aktiviteter alla tre. Vi hade olika önskemål och det är lättare att gå ensam där det är mycket folk.  Jag ägnade mig bl a åt National Portrait Gallery som hade en fotoutställning med 1960-talets brittiska idoler, från Beatles till Bowie - mycket nostalgi..... Jag gjorde en runda på Tate Britain, fd Tate Gallery. Först där fattade jag namnbytet. Dom har nämligen flyttat allt som inte är brittiskt till Tate Modern! Så jag fick inte se min älskade Matisse-rygg som jag blev förtjust i på just Tate 1968 eller 69 under mitt allra första besök i London. Men OK, den sitter i The Sculpture Garden på MoMa i NY också, eller i alla fall vissa delar för det är en serie väggskulpturer. Det var fyra på Tate och fyra på MoMa. Varje del heter The Back och så en romersk siffra. Jag vet inte om det är repliker av samma eller olika siffror i serien på de två ställena.
Jag var på Tate Modern förra gången i London för fem år sen men inte såg jag ryggen där då, inte. Dom har kanske lagt undan den i nåt magasin. Nu för tiden ska det ju vara "relationell estetik" och inte "objekt" i den moderna konsten. Det kan man tycka mycket - olika - om.....
Jag ramlade på ett galleri på Regent Street som visade tre konstnärer, och jag stannade upp och gick in när jag såg att en av dem var  Louise Bourgeois . Där visades ett antal av hennes 1960-talsskulpturer (nej, inte Maman). Likaså ramlade Ch och jag  in på gården till The Royal Academy of Arts på Piccadilly med en kul skulptur av   Anish Kapoor på gården.

 





Framåt sena eftermiddagen blir jag väldigt trött i fötterna så jag återvände med tunnelbanan till Bayswater, åt en enkel middag på en pub på vägen till hotellet. Sen höll jag fötterna högt en stund innan det var dags att åka iväg till Royal Theatre Drury Lane och se dess uppsättning av Oliver. Mitt ressällskap såg Mamma Mia och var väldigt nöjda efteråt. Jag var också väldigt nöjd med Oliver, och vad jag kunde förstå på ett TV-inslag en av dagarna har den aktueller Fagin fått lysande recensioner. Det håller jag med om, han var fantastiskt rolig.

Andra dagen började också med "kultur". Jag åkte till Sir John Soane´s Museum som är John Soane´s hem. Han var arkitekt och ritade Bank of England och byggde ett synnerligen egendomligt hus till sig själv och avsåg att det skulle stå kvar likadant som ett museum när han dött. Och det gör det.

Jag hade fått tips om silver i London. Jag var i  The Silver Vaults och var glad att jag inte ville köpa något där - det hade jag ändå inte haft råd till. Jag hittade till slut också till Electrum Gallery med modernt silver av över 100 konstnärer. Där hade jag lätt kunnat handla massor - om jag haft råd!





Resten av tiden vandrade jag längs de redan juldekorerade gatorna och tittade i affärer och varuhus. Harrod´s, Liberty, Fortnum and Mason och några gallerior jag inte kan namnen på. Och - förstås - den nyöppnade  Anthropologie på Regent Street. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge där inne då dom spelade musik på mycket hög nivå. Jag handlade det jag fått beställning på ( jodå, Karls ömma moder, jag köpte ett!) och en rea-jumper och betalade kvickt. Jag talade om för killen i kassan att om dom kunde sänka volymen till hälften så skulle de köpstarkaste kunderna handla mer innan dom blev utjagade av oväsendet. Oklart om budskapet gick hem....  I NY var det inget sånt oväsen alls när jag och dam B var där för en dryg månad sedan. Affären är väldigt fin i tre plan och på ena väggen genom alla tre våningarna sitter en minst 100 m2 stor plantering av levande gröna växter. Oerhört pampigt! Och det finns mycket roligt att köpa, inte bara kläder - som vi vet.

Nu har jag varit hemma några dagar men knappast hunnit hämta andan. Mycket var inbokat innan jag for. Resan hem gick denna gången bra, bara tjugo minuters tågförsening på Kastrup. Viss skillnad mot hemresan från NY, minst sagt.

Ett stort tack till Ch för en del av bilderna! Du var flitigare att fotografera än jag.

Idag har jag varit på konstkurs men det får jag berätta om en annan gång!
F ö vill jag gratulera njesens Loff till det välförtjänta körkortet!

PS. Jag glömde ju en bild - fodralet till Oysterkortet som man åker kommunalt på i London. Var så goda och njut:




fredag 20 november 2009

Skyltar - veckans fredagstema

Detta är   Simones tredje fredagstema. Litet lättare än de två tidigare, i alla fall för mig. Det var bara att titta genom senaste årets bilder för att hitta en hel massa skyltar som jag tyckt vara värda att fotografera. Nästan svårt att välja, faktiskt. Den första vet jag inte inte vad den ska signalera ens! Vet någon? Den var målad på trottoaren i Humlebek, på väg från järnvägsstationen till Louisiana. Det fanns andra som jag begrep, t ex var fotgängare skulle gå och var cyklister skulle cykla. Men vad är detta? (Det går att klicka på alla bilderna och se dem i större storlek.)





Nästa begriper jag i alla fall!



Den fanns i en park i Kina som jag besökte i våras. I Kina fanns gott om "tydliga" skyltar - om man hade kunnat läsa kinesiska tecken, vill säga.





Några var "översatta" men begripligheten var inte mycket större.....





Den här översättningen var begripligare men inte helt korrekt ändå. Kan berätta att kalaset var fantastiskt och gick av stapeln i Chengdu.





Det här är en obehaglig skylt som stämmer till eftertanke - inte minst med tanke på vad som tilldrar sig i Vellinge kommun just nu. Den stod utanför Malmö Museum som hade Sydafrika-tema under hösten.





Sist kommer två skyltar jag såg i London i veckan - återvände hem natten till idag efter några intensiva dagar. Kan tänka mig att affärsbiträdet kände sig vinterblek i sin shortsbutik.



Den här smet jag kvickt förbi och försökte se osvensk ut!




söndag 15 november 2009

Julfrågor - i god(?) tid!






Det här frågepaketet hittade jag  hos  emmama i Aberdeen.  Bra för planeringen!

  Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?  

Oj, så många julaftnar jag jobbat heldygnsjour! Inget man väljer i vården och är man utan egna barn blir trycket att av vänlighet byta till sig julafton ibland absurt. Vad göra med den då ensamme maken? Han får väl åka till nån släkting... En jul var vi två att dela dygnet; jag började på morgonen  enl kollegans önskan. Han tyckte jag kunde jobba till 22.00 eftersom han hade små barn och sen ville fira litet vuxet också... Jag klarade inte av honom ensam, fick ta till stöd från chefen för att skitstöveln skulle ge sig och byta av mig litet mera civiliserat.

Bakar du något till jul? Vad?
Prästens hår MED russin och saffran, struvor, skurna pepparkakor och fruktkaka. Ger bort en hel del som julklappar. Njesen anser inte att det blir riktig jul utan ett prästahår från mig. Nu har hon fått receptet själv, för säkerhets skull. Och när jag sitter på "hemmet" hoppas jag hon bakar ett till mig....

Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?
MED, se ovan!

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Bara egna brända mandlar numera.  Men jag blir glad för fikonbullar som KL gjort!

Knäck eller ischoklad?
Ingetdera. Förr kokte jag kola, supergod, livsfarlig för tänderna. Och ischoklad har jag aldrig tyckt om.

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Tänder inte levande ljus. Har katter!

Som fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
Bäggedera i många upplagor.

Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Brevbäraren, tack! Vill kunna sitta och bläddra bland korten. Själv gör jag julbrev och skickar med brevbärarpost.
 
Vilka färger har ni till jul?
Alla!

När julpyntar du hemma?
Fönsterstjärnor och ljusstakar kommer upp kring första advent. Övrigt pynt kommer fram först den 23 december och tas bort den 13 januari (tjuge knop - obs internt familjeskämt).

Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Nej, och det blir allt glesare och glesare.

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Ljusslingan, danska guldprydnader, stjärnan från Georg jensen.

Har du ett färgtema i granen?
Oftast mest guld.

Levande gran eller plastgran?
Plastgran sedan en katt vek upp mattan i vattnet och förstörde parketten!

Hur ser din julfrukost ut?
Skinka och rödkål, dopp i grytan. Vi äter den hemma innan vi åker till någon i familjen eller familjen kommer hit.

Brukar du göra någon aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv. ?
Vi brukar spela spel och eventuellt se på Karl-Bertil. Inte Kalle Anka.

Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?
Helst inte alls (jag) köpe (mannen).

Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?
Blossa saftglögg.


Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Mandel och russin, tack!

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Svenska äpplen, clementiner, dadlar och fikon.

Vilken är din favoritjulskiva?
Har en gammal med Nicolai Gedda som jag gillar.

Vilken är din favoritjullåt?
Staffan stalledräng. Gillar att han tänker på sina fålar!

Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Lutfisk och skånsk senapssås.

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Lutfisk, hemgjord skånsk senap, Ris á la Malta med svartvinbärssås. Leverpastej.

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Bara till doppet och då kvittar det.

Risgrynsgröt eller Ris à la malta? Icke gröt, bara Malta med mycket grädde. Gröt, huu!

Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?
Ja, tack.

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Julmust om jag bara har detta val. Men hellre svagdricka.

Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor?
Har nog inte tagit efter ett enda, är jag rädd.

Tittar du varje år på Kalle´s julafton?
Nix.

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalle´s julafton?
Piff och Puff, tror jag.

Har du sett Karl-Bertil Jonsson´s jul?
Ja, favorit!

Har ni tomte hemma?
Någon utses. Om barn i "tomteålder" är med kanske vi klär ut nån. Litet större barn får vara "nisse".

Köper du julklappar till många?
Allt för många, men minskar litet varje år.

Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?
Alla, självklart!


Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Gör affären ett fint paket så är det bra. Jag har många nog att slå in ändå!

Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?
Slår jag in själv blir det vitt papper med stämplar och klistermärken.

Roligast att få i sin julklapp? Böcker och sånt som tar slut!

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år? Böcker, presentkort, lyxiga spa-saker.


fredag 13 november 2009

Fredagstema: Underifrån

När jag såg temat för denna fredag som Simone står för kom jag genast att tänka på en bilmekaniker som i många år servade våra bilar. Han var så trött på dåliga konstruktioner där det var svårt att komma åt vid reparationer och service. "OM di däringa enshenjörerna hadde fåed som di villa hade dören sudded i bonnen!" (Om de där ingenjörerna hade fått som de ville hade dörren suttit i botten)
Jag tror honom! Teknikkonstruktörer kan sällan sätta sig in i hur brukaren tänker. Dom tänker mer på hur det ska funka under tillverkningen och transport till affären än under apparatens användning och dess livstid.
För att byta glödlampor i instrumentpanelen i min förra bil så att man kan se i mörker var reglagen är blev jag hänvisad till märkesverkstaden. Där meddelade man att sådana lampor byttes bara vid större reparationer där man ändå måste montera bort hela panelen. Annars blev det alldeles för dyrt. Lamporna kunde bara bytas UNDERIFRÅN! Så jag trevade i flera år tills luftkonditioneringen måste repareras. DÅ kunde dom byta lampor. Men glömde en..... Den blev aldrig bytt.

Häromveckan började en liten indikerings lampa lysa på min skrivare. En titt i bruksanvisningen meddelade att en viss servicemodul eller "spottkopp" måste bytas. Nu hade jag varit så smart att jag redan när skrivaren var ny kommit på att bruksanvisningen gällde två olika modeller som man måste hålla reda på. Jag hade då undersökt undersidan (jag visste det!)  och konstaterat att det stod "ci" med mikroskopiska bokstäver så att jag kunde läsa rätt sidor i manualen. Så jag tänkte att det räckte för att hitta rätt "spottkopp". Icke. Man måste ha nåt serienummer också. Suck. Ut med kablarna, bort med papperet, möblera om hela skrivbordet, ner med grejor på golvet för att kunna lyfta skrivaren och hitta det önskade numret. Fick hojta på gubben som skrev ner det 12-siffriga numret eftersom jag inte kunde släppa taget med ens ena handen. Efter allt detta jobb samt att återställa det hela vidtog försök att skaffa spottkoppen. Det tog en vecka att få besked att den hade utgått - min 5 år gamla skrivare var ju stenålders. Men jag kunde få hjälp att köpa en ny!
Då repeterade vi lossgörningen, mannen opererade skrivaren underifrån och tömde den gamla spottkoppen - simsalabim!

Vi har en god vän, engelsman, som är konstnär. Han har gjort en del jobb åt oss som ska monteras genom att skruvas fast. Jag bekymrade mig för hur man kunde dölja skruvskallarna. Han tittade strängt på mig och sa "a screw is a screw, I never hide them!" Det lärde mig en del.
Så jag menar att man måste sluta sätta saker så att dom bara kan nås underifrån! Jag avskyr när man inte kan hitta till-från-knappen på apparater, t ex datorer eller kopiatorer. Den är oftast gömd under kanten eller på baksidan. Varför? Varför kan man inte sätta nummer och typbeteckningar på framsidan eller ovansidan, det måste ju gå att göra det snyggt! Inte skulle det förstöra utseendet på min dammsugare om nummer och typ stod uppepå, den kan ju inte ens stå för sig själv när man ska kolla etiketterna i botten som jag måste göra när ett tillbehör hade gått sönder. Och det fanns så många konstiga nummer att jag fotograferade undersidan på dammsugaren för att säkert ha rätt med till affären.

Allra värst är det när det inte ens räcker att komma åt underifrån utan man måste skruva loss lock på undersidan för att komma åt informationen som var fallet med nån radio vi hade.

Fram för släta undersidor och informationen på framsidan! 

torsdag 12 november 2009

Kvinnor 50+ bär upp kulturen!

 

Idag begav sig styrelsen för vår konstförening på utfärd. Fem konstintresserade damer tog tåget till Helsingborg och gjorde ett besök på Karla , en butik för konsthantverk. Vi hade stämt möte med några av konstnärerna och inhandlade ett antal pinaler till föreningens medlemslotteri som har dragning i december. Vad vi valde berättar jag inte - det får beskådas på vinstutställningen så småningom.

En av konstnärerna som säljer alster på Karla är Åsa Canbäck, som gör drakar, sjöhästar och "vanliga" hästar i papier mache. Hon ställer ut i föreningen nästa höst och då köper vi en större sak till medlemslotteriet, men vi kunde inte motstå en liten försmak redan nu. Det är INTE draken på bilden (bilden lånad från en tidigare utställning).
Vi hade en viss summa att spendera och det var väldigt roligt att hej vilt kunna handla tills taket var nått! Vi var inte överens om allt men alla var nöjda med något. Och det är ju meningen att variera!

Efter köpfesten kånkade vi iväg alla våra paket till en fransk restaurang och åt en god middag tillsammans. Jag var den enda som ville ha förrätt - dom hade nämligen sniglar och det älskar jag! Dom andra såg på med en viss avsmak, jag såg det nog... Just verkar det inte vara inne med sniglar på restaurang så jag bara måste passa på när det fanns. Jodå, dom hade grodlår också men sniglar är godare.
Det blev inte sent; flera har arbetsdag i morgon (eller rättare sagt idag för NU har det blivit sent, eller tdigt om man så vill).

Häromdagen kom en avi om mitt nya körkort - tydligen dög det andra försöket på porträtt. Jag tänkte samordna uthämtandet med ett annat ärende på byn och kom så långt att jag ställde mig i kö hos vår "post" när jag läste litet bättre på lappen. Körkortet måste hämtas på ett företagspostkontor i staden!
Så nu fick det vänta några dagar tills jag hade annat att uträtta där också. Där sprättar postdamen upp MITT kuvert och ger mig det nya körkortet mot uppvisande av det gamla som hon slog ett par hål i och lämnade tillbaka. Kan nån begripa varför jag inte får sprätta själv?