Nu tar
Birgitta, alias Pensionären på ön, över taktpinnen för rubrikerna i Mars månad och börjar med
Ett projekt.
Projekt, ja, mina egna projekt går väl an, även om de tenderar att bli litet för många ibland. Ni vet, alla de där oavslutade handarbetena som blir liggande i åratal. De projekten irriterar i alla fall bara en själv. Värre är det nog med halvfärdiga husrenoveringar, t ex åkte jag i ca fem år förbi ett tak där presenningen synnerligen långsamt behövde täcka mindre och mindre del. Det måste ha
känts skönt när det blev klart!
Inom landstingsvärlden, där jag hade mitt arbete, trängdes projekten. Folk la ner sina själar, arbetstid och massor med fritid, kom med kloka förslag och åtgärder och så, vips, var projektpengarna slut och alltihop förgäves. En del projekt var redan från början så huvudlösa att man blev stum. Jag minns ett stort upplagt utbildningsprogram som ALLA anställda obligatoriskt skulle genomgå. Vi skulle bli effektivare, bevars. Man köpte ett program från industrin som hade noll anknytning till det som sjukvården sysslar med och man blev bara fruktansvärt frustrerad och arg över slöseriet med tid och pengar. Inte f-n var det effektivt. Ja, du milde tid, så många projektredovisningar som samlar damm på sina hyllor.
Allra värst är det nog med projektanställningar, ett av de moderna, utstuderade sätten att slippa tillsvidareanställa folk. Det skulle vara intressant att veta hur många sådana jobb som lett vidare, både innehållsmässigt och anställningsmässigt. Jag kan bara minnas att jag hört talas om ett enda som blev ett fast jobb eftersom projektet blev så lyckat och visade sig spara pengar. De övriga jag känt till har alla avslutats med tack och hej. Eller bara hej då. Även om det skulle sparat pengar och gjort personalen gladare och effektivare. Nu sjönk folk bara ihop med ännu en besvikelse i bagaget.
Bland mina egna privata, pågående projekt återfinns ett antal meter trasmatta att väva, ett antal halvsmälta idéer till silverarbeten (avslutade faktiskt ett i förra veckan som jag klämt på i snart ett år) och projektet att lära mig spinna ull. Det senare har kommit så långt att jag varit på en "prova på-dag" och nu har jag anmält mig till sommarkurs i Sätergläntan. Vad jag ska ha eventuellt garn till har jag ingen aning om. Det får bli ett senare projekt!
|
Ungefär så här såg den spinnrock jag fick prova på en eftermiddag. |
|
Så här blev mitt hängsmycke med en blå sumatrabärnsten när jag fått hjälp av min lärare i silversmide, Owe Johansson. Det tog ett drygt dagsverke att fullborda fast det ser rysligt enkelt ut. |
Mina projekt lär fortsätta, några blir färdiga, andra dör i sin linda!
Fler lördagsbloggare hittar du i högerspalten liksom mars månads rubriker.