onsdag 30 november 2011

Fint besök i Skåne från kontinenten.

Den här charmige unge mannen har tagit sin mamma med sig för att hälsa på släkten i Skåne. Dessutom är han generös nog att även vilja träffa mammas bloggvänner, hurra! Tyvärr råkade Marianne i Älmhult ut för force majeure och kunde inte komma.
Så VIGGO, hans mamma Petchie och jag tillbringade en härlig eftermiddag bland rutiga dukar och världens godaste vedugnsbakade pizzor. Viggos mormor hann också med en stund och en Otto-glass efter sin stressiga arbetsdag.

lördag 26 november 2011

Lijiang revisited

Mitt absoluta favoritställe i Kina är Lijiang, vars gamla stad är listad som världsarv. Den präglas av Naxifolket vars kultur man numera vårdar. Den är intressant på många sätt, bl a av det faktum att den delvis har en matriarkal grund. Bl a lär språket vara konstruerat så att epitetet kvinnlig används som positiv förstärkning och manlig som nedsättande. Man ingick inte äktenskap och vem fadern till ett barn var var oviktigt. En man inbjöds att besöka kvinnans hus men fick inte bo där utan fick gå hem till sin mamma och arbeta. Det finns ett urgammalt skriftspråk, dongba-picturen. Under kulturrevolutionen förstördes stora mängder av ovärderligt material men numera försöker man bevara det som finns kvar.

Som jag berättade kom vi fram mitt i natten efter vår bussresa från Shangri-La men rumskompisen M och jag var uppe med tuppen för att uppleva marknaden och staden på morgonen innan alla hade vaknat. Vi inledde med var sin jakyoghurt, det kan man köpa överallt. Man slurpar den i sig genom ett sugrör och återbördar sedan glasflaskan. Mycket gott!


Sålunda styrkta traskade vi till marknaden och den berättelsen gör sig bäst på bild.
Var så goda!

Somligt kan jag identifiera, som maskrosblad till sallad,
men det här har jag ingen aning om vad det är.


Chili i alla former kan man frossa i.



Nyskördade grönsaker finns hur mycket som helst och man blir oerhört frestad.

Ägg av alla de sorter och hemmablandningar av grönsaker fördiga för woken.


Gissar på tofu, men jag vet inte.

Korgarna är jättefina men litet knökiga att ta med hem på flyget.

På flera hotell serverades vi insaltade jättegoda ankägg på frukostbuffén. Det nog sådana till höger på bilden, stora och ljusblå.

Ägg, ägg ägg!


Över staden vakar Jadedrakens berg med toppar på över 5000 m.


M handlar saftiga clementiner.

Svamp, någon?

Nästan alla är glada och pigga och ställer gärna upp på bild.

Det i mitten ser ut som hela innehållet i en bikupa - utom de levande flygande bina. Desto fler larver... Säkert en dyr delikatess, hm.







I den här avdelningen doftade det himmelskt av inläggningar.



Potatissorterna voro legio.

Nyskördad ingefära. Och så kallas den vi kan köpa här färsk??





Köttmarknaden hastade vi förbi. Den är INTE aptitlig till skillnad från det mesta annat, ja utom bikupan, då.


Men allt är väldigt nystyckat och vem är jag att ha synpunkter...
Tack, du som orkade ända hit! Du har säkert insett att jag är väldigt fascinerad av marknader och kanske särskilt denna. Jag var ju här även förra hösten och hade förberett rumskamraten M på resans höjdpunkt, Lijiang. Jag var litet orolig att jag i min entusiasm hade överdrivit men hon försäkrar att det hade jag verkligen inte.
Idag blir det "bara" marknaden men jag lär återkomma om denna underbara stad.

PS. Bilderna kan klickas större om man vill skärskåda något.

fredag 25 november 2011

Fredagstema:Advent

Karins sista tema för månaden är "Advent" - väldigt aktuellt!
Jag kan konstatera att min adventshelg blir ovanligt aktiv. Det betyder inte att jag hoppar över traditionen på söndag, inte alls.
Traditionen för söndagen sedan många år är att vistas på byns bibliotek som har öppet hus och bjuder på kaffe och pepparkakor. Där händer en massa saker under hela eftermiddagen. Ett antal lokala talanger visar och säljer alster med julanknytning, förstås. Det jag tycker är det viktigaste är att konstföreningen har ställt ut alla konstverken i medlemslotteriet som dras i början av december. Dessutom är vi några i styrelsen som säljer tombolalotter med juliga vinster ( som jag haft i uppdrag att inhandla så de är självfallet jättefina) samtidigt som vi försöker locka nya medlemmar. Hinner man, så går man en runda i byn och tittar på julskyltningen och handlar i stånden på torget och köper en korv av Lions. Museet med alla verktyg och historiska tillbakablickar på samhället har också aktiviteter.

Konstverken ska hängas och arrangeras idag; det tar sin rundliga tid.

Den här fina bocken med stomme för många omklädningar kommande år är högsta vinst i konstföreningens jultombola. Jag har gömt undan den i carporten tills på söndag och maken klagar att den biter honom i rumpan varje gång han går ur bilen. Tror att jag tar en lott i hans namn och håller tummen att han vinner! Då kan han bita tillbaka.

Likaså idag tar jag tag i ett annat uppdrag. Den 25 november är sedan 1991 FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Jag förbereder mig för att sälja inträdesbiljetter till ett program i FN:s kampanj "16 dagar mot kvinnovåld" som Hässleholms Zontaklubb anordnar i morgon, den 26 november.

 
Kampanjen pågår i hela världen och vi vill dra vårt strå till stacken. Man kan visa sitt stöd även genom att underteckna uppropet "Say No to Violence".
Har du inte redan gjort det så gå in på länken och lägg till ditt namn!

När jag kom idag hade maken just öppnat sin post. Han drar sitt eget strå till samma stack genom sitt medlemskap i Män för Jämställdhet som också anordnar seminarier och möten, dock inte i Skåne, och har en knapp att bära och visa att man är en riktig man.



Jag tycker det är ett bra sätt att fira advent med att kämpa för kvinnofrid. Tänk att vi måste hålla på med det än idag när vi fick en kvinnofridslag redan på 1200-talet under Birger Jarl. Nog är det bittert!

Jodå, vi ska ta fram adventsstjärnor och elljusstakar också, var inte oroliga! Men baka till adventsfika får nån annan göra. Jag gissar att många av er andra fredagsbloggare gör det.

Det är dags att tacka Karin för hennes intressanta utmaningar under november och hon lämnar över stafetten till Annika i Reston, DC.

Tasji

En intressant person vi mötte under Kinaresan var vår lokalguide i Shangri-La, Tasji, som jag redan presenterat på bild i tidigare inlägg där han bl a står på huvudet vid Napasjön. Han hör till den tibetanska folkgruppen men är född i en liten by i Yunnan. Han har ett för den gruppen typiskt utseende men med en litet pikant dekoration: mellan de normalstora framtänderna finns en liten spetsig tand i mitten, vilket ger hans leende ett speciellt utseende.
Det framgick snart att han inte var särskilt van att ha hand om en sådan grupp som vår, 16 personer varav flera med klena ben och ganska begränsad kondis pga astma och annat, förutom att vi alla var påverkade av höjden över havet. Han var otroligt blyg men sken upp när man själv närmade sig honom och satt man ner och pratade så kom han igång. Han var egentligen vandringsguide för bergsvandringar och klättring så det var ju inte så konstigt att han pinnade på så att flera hade svårt att hinna med. Det var egentligen bara min rumskompis M och jag som höll jämna steg med honom. När jag sa att han fick vänta litet för att vi var så gamla och kryckiga tittade han allvarligt på mig och sa: Old is gold!








Jag frågade om han hade fru och familj men han menade att han inte kunde leva upp till de krav som flickor har! Hm, man kan fråga sig vem det är som har krav...

När det hade gått några dagar och vi var på väg att skiljas åt hade en del av blygheten försvunnit och vi fick honom t o m att sjunga tibetanska visor i bussen! Vägen var väldigt skumpig så bilden hoppar en hel del, det var inget att göra åt.




Tasji följde med oss till Tigersprångsklyftan där nästa guide mötte upp och intog hans plats i bussen. Det var inte utan att vi saknade honom!

tisdag 22 november 2011

Yangtsefloden

Yangtsefloden är Kinas längsta flod och en av tre stora och långa floder som rinner upp i Tibet. De andra två är Mekong som vi kommer ihåg från rapporterna från Vietnamkriget och Salween som rinner in Burma.

På många ställen i det enorma landet träffar man på Yangtse eller dess bifloder, t ex Pu i Shanghai som jag kunde betrakta förra hösten eller där Min och Dadu flyter ihop till en annan biflod vid jättebuddhan i Leshan som jag besökte i Sichuanprovinsen för två år sedan.

Under årets resa fick jag tillfälle att bekanta mig på närmre håll med själva Yangtse. Vi åkte buss från Shangri-La till Lijiang och gjorde ett par spektakulära stopp på vägen, som inom parentes sagt var VÄLDIGT skumpig, serpentinslingrande och SMAL.

Det första stället vi stannade vid var Tigersprångsklyftan eller Tiger Leaping Gorge, flodens allra smalaste ställe och en av världens djupaste raviner. Många turister företar en ca 2 mil lång vandring längs med klyftan vilket tar minst två dagar och lär vara en tuff utmaning. Vi nöjde oss med att traska nedför de ganska bekväma, men ack så många, trapporna från vägen till floden och det ställe där enligt legenden en tiger hoppade över floden med hjälp av en sten i vattnet för att undkomma en jägare. Man hade utsikt över en del av vandringsstigen på andra sidan. Bergen tornar upp sig till 6000 m runt omkring och naturen är andlöst vacker. Vi hade fantastiskt fint väder med sol men inte alltför varmt - det var man tacksam för under uppstigningen som frestade på, höjden påverkade oss fortfarande. Man kunde bli buren i bärstol vilket en herre i vårt sällskap valde. Han är ganska välväxt och fick betala extra för övervikt..... Några i sällskapet valde att bara gå ner ett stycke men nog måste man ner hela vägen, eller hur?


De gick en hel del vandrare på stigen på andra sidan.

Det är väl sörjt för säkerheten och lämpliga vilplan anlagda här och där. Det är man särskilt tacksam för när man ska upp igen!

Ser du tigern till höger?

Här är stenen tigern sägs ha tagit hjälp av.


Man kunde välja bärstol för transporten och fick många erbjudanden. Såg vi så klena ut?

En vandrare såg ut att göra Qi Ging-övningar.



Det andra stoppet var vid Yangtses första krök där floden under bara en km viker av 90° och lämnar sitt sydliga förlopp och därefter går österut. Det är en historisk plats eftersom Kublai Khans armé korsade floden här på 1300-talet och sedan även Mao 1936 under Den Långa Marschen.  Där bussen stannade med oss är utsikten magnifik men grumlas något av den marknad som naturligtvis etablerats där alla turister stannar!


Hade vi nu anat vad som väntade längre fram hade vi provianterat på marknanden men vi tänkte göra det i Lijiang dit det beräknades vara en eller två timmars bussfärd till. Utbudet såg annars frestande ut.


Det som hände var att vi blev stående i kö i fyra timmar på serpentinvägen i bergen. Det har jag berättat om här.
Som jag beskrev så körde folk om och bildade en effektiv propp, två köer, nos mot nos!

Allt eftersom timmarna gick så föll mörkret.


Till vårt hotell i Lijiang kom vi fram vid ett-tiden på natten. Sängen var oerhört skön, kan jag berätta.