söndag 29 november 2009

Julstök



En trevlig tradition som Kulturen i Lund har varje år är en julstökshelg. Då öppnas husen upp och dekoreras till jul i sin tids stil, hantverkare smider och täljer, det musiceras och berättas. Goda vännen A och jag tog oss dit på lördagen och vandrade runt ett par timmar. Bilden är från Blekingegården som rustats till juldagsmorgon. Bordet dukades redan på julaftonen med var sin julhög av olika sorters bröd och ett äpple och med sovelfat. Men inte förrän efter julottan fick man äta av håvorna; tills dess fastade man. Efter att vi gått runt bland julaktiviteterna fastnade vi på en utställning om folkkonst, formspråk och dräktformer. Det är fascinerande hur symboler och former går igen genom århundradena och uppstår i nya skepnader men med samma innehåll - och i olika delar av världen. Vad sägs om detta:





Detta är hur kvinnor i Skåne med omnejd klädde sig under sorgeåret på 1700-talet. Vad tyckte Linné om det när han såg det under sin Skånska resa? Visst är han modern? Och vilka paralleller kan vi dra i dag?





Ja, vi halkade liksom av julspåret sen och kom in på andra diskussioner.

Julspåret tog gubben och jag upp igen senare och begick i ett stort antal glada vänners lag årets julbord. Vi är gamla nog att inte överdriva och sorterade noga bland godsakerna på Mikkelsen på Hovdala.
Allra godast är nog matjestårtan. Tror jag.

Nu är strax november slut och jag vill tacka  Simone för hennes fredagsteman. I december är det  Nilla som står för ämnena.

fredag 27 november 2009

Fredagstema - advent



 För en kyrklig miljö är många detaljer i adventstiden givna. För oss som är mera sekulära kan smörgåsbordet säkert variera i det oändliga. För det första ingår garanterat många av de egentligen kyrkliga utan att man tänker särskilt på det. Men, för det andra, tror vi kanske att vissa saker är kyrkliga medan det kan vara tvärtom i själva verket!
Sen tror många att våra seder är så väldigt inhemska sen urminnes tider medan det mesta är import! En hel massa är dessutom väldigt blandat gods.

Nu är jag ju ingen expert alls på detta men det finns en hel del att hämta på internet.

Adventsljustaken kom via ljus i den tyska adventsgranen till Sverige på 1870-talet då Ersta Diakonissanstalt hade en gran med ljus. Först på 1930-talet kom det ljusstakar med ett ljus för varje söndag fram till jul. Den första elljustaken för advent lär vara svensk, också från 1930-talet, men då inspirerad av den judiska sjuarmade.

Lucia sägs vi fira till minne av ett italienskt helgon men det är en förenkling. Det har i förkristen tid  funnits en ljusgestalt som firats den 13 december som sedan blandats ihop med helgonet, och så som vi firar Lucia idag har det verkligen inte med något helgon att göra och daterar sig till till 1900-talets början. Inte tänker alla ungdomar som dricker sig asberusade på Lucianatten några kristliga tankar?

För många av oss innebär adventstiden inte alls eftertanke utan mera stress än vanligt. Allt ska förberedas inför julen. Storstädning, julgardiner, julpynt, julklappsinköp, julkortsskrivning, osv, osv.

Som synes på bilden får vi hjälp med pyntet!

I år infaller byns julskyltning på första advent och då jobbar jag för konstföreningen på biblioteket.

Hemma tar vi det ganska lugnt.
Bara vanlig städning, ingen extra. Särskilt om det ska komma gäster - då är det mera lönt att städa efteråt!
De flesta julklappar handlar jag under året när jag ramlar på nåt lämpligt. Ett antal julklappar kan bestå av hemgjorda brända mandlar (poppis!) eller några av mina hembakta pepparkakor. Själv blir jag glad att få julklappar men det är bra om det är såna som "tar slut".
Jag bakar saffransbröd, pepparkakor(skurna, ej kavlade) och en fruktkaka. Om jag får lust kokar jag struvor, annars inte.
Den enda mat som är "nödvändig" för mig är lutfisken med skånsk senapssås. Senapen knärullad med kanonkula, färsk! Inga tillsatser, tack. Så särskild matlagning inför jul under advent är noll.
Redan sista lördagen i november begår vi årets julbord på Restaurang Mikkelsen på Hovdala Slott. Då får vi julmat så det räcker och blir över till nästa år!
Vi har adventsljusstakar eller stjärnor i flera fönster. Dom kommer på plats första advent eller i veckan efter.
Jag skriver ett julbrev till alla vännerna, ett på svenska och ett på engelska. Brukar börja i november och påta litet med det då och då.

Så adventstiden för mig är inte särskilt stressande och julfirandet tar vi det också lugnt med.
Det bästa med årets jul är att den firas tillsammans med hela familjen på min sida inklusive NY-delen!!

tisdag 24 november 2009

Relationell estetik

Lördagen ägnade jag åt en kurs på Hässleholms Kulturhus i regi av Skånedistriktet av Sveriges Konstföreningar. Ämnet för dagen var "Hur kan vi skapa nya konstkonsumenter" och huvudtalare var Lars Vilks. Han gjorde snabbt klart för oss i publiken - alla medlemmar i konstföreningsstyrelser - att "konstföreningskonst" inte är nån komplimang. Dagens internationellt "riktiga" konst är inte objekt utan "relationell estetik" varmed jag förstod de ofta egendomliga och stundom urtråkiga videosnuttar som ofta produceras numera. Jag orkar sällan titta någon längre stund på sådana även om jag visst sett ett antal som intresserat mig.


Denne man är ju överförtjust i att provocera så vi var ganska roade och lärde oss säkert en hel del ändå.
Han konstaterade snabbt att  det inte är stor idé att försöka värva unga människor till konstintresse men det blir ju hela tiden nya gamlingar så det gör inte så mycket. Barn kan man strunta i - dom glömmer omedelbart vad man visat dom. Bara barn till föräldrar som är konstintresserade blir intresserade och det sköter föräldrarna själva så dom behöver man inte bekymra sig om.
Vi var rätt många som inte höll med om denna defaitistiska inställning. Men man måste ta tag i barnen redan i lågstadiet, annars blir det för sent!

F ö var han väldigt krasst marknadsmässig: ska man få publik till sina arrangemang så måste man ha:
1) underhållning (t ex föreläsning av honom!)
2) servering
3) något att sälja

På den här kursen hade vi punkterna 1 och 2 men inte 3, men vi var ändå ca 50 personer. OK, vi var ju ur gruppen redan frälsta så det räknas ju inte.

Efter lunch kunde vi njuta av något helt annat, nämligen en ung glaskonstnär, Elna Jolom , som gjort en utsmyckning, Näckros, till Hässleholms Stadshus.



Vi promenerade till Stadshuset och såg Näckrosen och återvände sedan till Kulturhuset och lyssnade på Elna som berättade om sitt arbete, (väldigt konkret och utan hänvisning till relationell estetik),  och bygget av den egna hyttan i Brösarp. Däremot har hon mycket relationer till andra tekniker än glaset och måste samverka med smeder och också använda sig av sina kunskaper i belysningsteknik.

Nu före jul är det mycket jobb med konstföreningen. Vi är med i byns julskyltning på söndag genom att vara närvarande på biblioteket där vi ställer ut årets medlemsvinster (som vi hänger och arrangerar på fredag eftermiddag) och säljer tombolalotter till några små trevliga vinster som vi särskilt köpt in. Biblioteket är öppet och bjuder traditionsenligt på kaffe och pepparkakor. Ett par lokala hantverkare brukar ha var sitt stånd i foajen och en författare säljer sina böcker.

I början av december har vi dragning i medlemslotteriet, skriver brev till alla vinnare och litet senare kommer dagen då vinnarna väljer i turordning och då bjuder föreningen på glögg.

Förresten hade konstföreningen en uppskattad och välbesökt medlemsaktivitet medan jag var i London - en egen liten antikrunda med antikhandlare Zimmerdahl från Lund. Det var synd att missa den men jag hade skickat med en glasskål som han berättade om och som jag fått relaterat.

lördag 21 november 2009

London revisited

Jag har besökt UK ett flertal gånger sedan 60-talet men Scotland mer än England och Londonbesöken har alltid varit korta; högst ett par dar. Så även denna gång. Jag åkte tillsammans med goda vänner, ett äkta par. Vi hade hittat en prisvärd kombination av flyg och hotell och allt funkade bra. Hotellet låg i Bayswater där en massa gamla privathus i de långa vita raderna byggts om till hotell av ganska varierande standard. Vårt, Wedgewood Hotell, ser fint ut på utsidan och i receptionen men betydligt mera slitet bakom kulisserna. Rent och prydligt men slitet och kolossalt lytt. Den vänliga kvinnan som delade ut våra rum gjorde ett misstag som vi inte kom på genast - hon gav mina vänner, ett äkta par, ett pyttelitet rum med en mycket smal sk dubbelsäng och mig - som ensam person - ett betydligt större med TRE enkelsängar! Vi bodde på olika etager och det tog ett tag innan vi kom på att vi inte hade identiska rum och då ville paret inte byta med mig, vilket dom borde gjort. Hustru Ch fick gräsligt ont i ryggen första natten och maken Cl inte en blund i ögonen. Jag föreslog byte igen, men nej, det ordnade sig på annat vis.
Ch lånade en filt från från mitt rum och bäddade åt sig på golvet och den tjocka heltäckningsmattan, och se, ryggen blev glad och maken också som fick hela sängen för sig själv och båda sov gott!



Jag hade högljudda grannar som grät och skrek och sprang ut och in i korridoren, vilket hördes som om dom var i min säng. Men gott om plats hade jag....

Vi anlände på kvällen och gick i grannskapet till Mr Fish, där Ch ätit fish and chips flera gånger sedan 25 år tillbaka. Det gjorde vi nu också - det var superbt gott. Inga vanliga trista pommes frites utan stora alldeles nyfriterade potatisbitar, mmmmm.
På väg hem från restaurangen passerade vi en Tesco supermarket och gick in för att titta. Vi fick syn på kul enlitersförpackningar av getmjölk och både Ch och jag drog upp våra kameror. Jag hann först och tog en bild. Men se, det skulle jag inte gjort! En anställd man blev rasande och krävde att jag skulle radera bilden. Efteråt har jag tänkt ut minst 10 bra sätt att bemöta honom men vi blev så paffa av attacken att det blev helt fel. Jag bad hastigt om ursäkt och försökte stoppa ner kameran men han skrek att att jag måste radera bilden. Då fibblade jag med knapparna och försökte lura honom att jag raderade men han grep kameran och knappade snabbt bort bilden och släppte inte taget - jag höll i för kung och fosterland - förrän han knappat genom alla bilder så att ingen get syntes. Sen retade jag mig fördärvad att jag inte genast köpte en paket mjölk, fotograferade den och gav tillbaks den meddetsamma med meddelandet att jag bara ville ha en bild, ingen mjölk. Och en inhandlad paket kunde han ju inte hindra mig att fotografera! Eller att jag sparkat honom när han höll fast min kamera. Han hade kanske kallat på polis och det hade varit en intressant upplevelse!
Sen gick vi naturligtvis till en annan Tesco och tog precis samma bild - utan intermezzo! Knäppgök, det kunde han väl räknat ut; Tescoaffärerna ligger tätt som spön i backen. Fast den gången kollade vi att ingen personal var i närheten. Dom kanske har en "policy", vad vet jag.


De följande dagarna gick vi till olika aktiviteter alla tre. Vi hade olika önskemål och det är lättare att gå ensam där det är mycket folk.  Jag ägnade mig bl a åt National Portrait Gallery som hade en fotoutställning med 1960-talets brittiska idoler, från Beatles till Bowie - mycket nostalgi..... Jag gjorde en runda på Tate Britain, fd Tate Gallery. Först där fattade jag namnbytet. Dom har nämligen flyttat allt som inte är brittiskt till Tate Modern! Så jag fick inte se min älskade Matisse-rygg som jag blev förtjust i på just Tate 1968 eller 69 under mitt allra första besök i London. Men OK, den sitter i The Sculpture Garden på MoMa i NY också, eller i alla fall vissa delar för det är en serie väggskulpturer. Det var fyra på Tate och fyra på MoMa. Varje del heter The Back och så en romersk siffra. Jag vet inte om det är repliker av samma eller olika siffror i serien på de två ställena.
Jag var på Tate Modern förra gången i London för fem år sen men inte såg jag ryggen där då, inte. Dom har kanske lagt undan den i nåt magasin. Nu för tiden ska det ju vara "relationell estetik" och inte "objekt" i den moderna konsten. Det kan man tycka mycket - olika - om.....
Jag ramlade på ett galleri på Regent Street som visade tre konstnärer, och jag stannade upp och gick in när jag såg att en av dem var  Louise Bourgeois . Där visades ett antal av hennes 1960-talsskulpturer (nej, inte Maman). Likaså ramlade Ch och jag  in på gården till The Royal Academy of Arts på Piccadilly med en kul skulptur av   Anish Kapoor på gården.

 





Framåt sena eftermiddagen blir jag väldigt trött i fötterna så jag återvände med tunnelbanan till Bayswater, åt en enkel middag på en pub på vägen till hotellet. Sen höll jag fötterna högt en stund innan det var dags att åka iväg till Royal Theatre Drury Lane och se dess uppsättning av Oliver. Mitt ressällskap såg Mamma Mia och var väldigt nöjda efteråt. Jag var också väldigt nöjd med Oliver, och vad jag kunde förstå på ett TV-inslag en av dagarna har den aktueller Fagin fått lysande recensioner. Det håller jag med om, han var fantastiskt rolig.

Andra dagen började också med "kultur". Jag åkte till Sir John Soane´s Museum som är John Soane´s hem. Han var arkitekt och ritade Bank of England och byggde ett synnerligen egendomligt hus till sig själv och avsåg att det skulle stå kvar likadant som ett museum när han dött. Och det gör det.

Jag hade fått tips om silver i London. Jag var i  The Silver Vaults och var glad att jag inte ville köpa något där - det hade jag ändå inte haft råd till. Jag hittade till slut också till Electrum Gallery med modernt silver av över 100 konstnärer. Där hade jag lätt kunnat handla massor - om jag haft råd!





Resten av tiden vandrade jag längs de redan juldekorerade gatorna och tittade i affärer och varuhus. Harrod´s, Liberty, Fortnum and Mason och några gallerior jag inte kan namnen på. Och - förstås - den nyöppnade  Anthropologie på Regent Street. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge där inne då dom spelade musik på mycket hög nivå. Jag handlade det jag fått beställning på ( jodå, Karls ömma moder, jag köpte ett!) och en rea-jumper och betalade kvickt. Jag talade om för killen i kassan att om dom kunde sänka volymen till hälften så skulle de köpstarkaste kunderna handla mer innan dom blev utjagade av oväsendet. Oklart om budskapet gick hem....  I NY var det inget sånt oväsen alls när jag och dam B var där för en dryg månad sedan. Affären är väldigt fin i tre plan och på ena väggen genom alla tre våningarna sitter en minst 100 m2 stor plantering av levande gröna växter. Oerhört pampigt! Och det finns mycket roligt att köpa, inte bara kläder - som vi vet.

Nu har jag varit hemma några dagar men knappast hunnit hämta andan. Mycket var inbokat innan jag for. Resan hem gick denna gången bra, bara tjugo minuters tågförsening på Kastrup. Viss skillnad mot hemresan från NY, minst sagt.

Ett stort tack till Ch för en del av bilderna! Du var flitigare att fotografera än jag.

Idag har jag varit på konstkurs men det får jag berätta om en annan gång!
F ö vill jag gratulera njesens Loff till det välförtjänta körkortet!

PS. Jag glömde ju en bild - fodralet till Oysterkortet som man åker kommunalt på i London. Var så goda och njut:




fredag 20 november 2009

Skyltar - veckans fredagstema

Detta är   Simones tredje fredagstema. Litet lättare än de två tidigare, i alla fall för mig. Det var bara att titta genom senaste årets bilder för att hitta en hel massa skyltar som jag tyckt vara värda att fotografera. Nästan svårt att välja, faktiskt. Den första vet jag inte inte vad den ska signalera ens! Vet någon? Den var målad på trottoaren i Humlebek, på väg från järnvägsstationen till Louisiana. Det fanns andra som jag begrep, t ex var fotgängare skulle gå och var cyklister skulle cykla. Men vad är detta? (Det går att klicka på alla bilderna och se dem i större storlek.)





Nästa begriper jag i alla fall!



Den fanns i en park i Kina som jag besökte i våras. I Kina fanns gott om "tydliga" skyltar - om man hade kunnat läsa kinesiska tecken, vill säga.





Några var "översatta" men begripligheten var inte mycket större.....





Den här översättningen var begripligare men inte helt korrekt ändå. Kan berätta att kalaset var fantastiskt och gick av stapeln i Chengdu.





Det här är en obehaglig skylt som stämmer till eftertanke - inte minst med tanke på vad som tilldrar sig i Vellinge kommun just nu. Den stod utanför Malmö Museum som hade Sydafrika-tema under hösten.





Sist kommer två skyltar jag såg i London i veckan - återvände hem natten till idag efter några intensiva dagar. Kan tänka mig att affärsbiträdet kände sig vinterblek i sin shortsbutik.



Den här smet jag kvickt förbi och försökte se osvensk ut!




söndag 15 november 2009

Julfrågor - i god(?) tid!






Det här frågepaketet hittade jag  hos  emmama i Aberdeen.  Bra för planeringen!

  Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?  

Oj, så många julaftnar jag jobbat heldygnsjour! Inget man väljer i vården och är man utan egna barn blir trycket att av vänlighet byta till sig julafton ibland absurt. Vad göra med den då ensamme maken? Han får väl åka till nån släkting... En jul var vi två att dela dygnet; jag började på morgonen  enl kollegans önskan. Han tyckte jag kunde jobba till 22.00 eftersom han hade små barn och sen ville fira litet vuxet också... Jag klarade inte av honom ensam, fick ta till stöd från chefen för att skitstöveln skulle ge sig och byta av mig litet mera civiliserat.

Bakar du något till jul? Vad?
Prästens hår MED russin och saffran, struvor, skurna pepparkakor och fruktkaka. Ger bort en hel del som julklappar. Njesen anser inte att det blir riktig jul utan ett prästahår från mig. Nu har hon fått receptet själv, för säkerhets skull. Och när jag sitter på "hemmet" hoppas jag hon bakar ett till mig....

Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?
MED, se ovan!

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Bara egna brända mandlar numera.  Men jag blir glad för fikonbullar som KL gjort!

Knäck eller ischoklad?
Ingetdera. Förr kokte jag kola, supergod, livsfarlig för tänderna. Och ischoklad har jag aldrig tyckt om.

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Tänder inte levande ljus. Har katter!

Som fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
Bäggedera i många upplagor.

Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Brevbäraren, tack! Vill kunna sitta och bläddra bland korten. Själv gör jag julbrev och skickar med brevbärarpost.
 
Vilka färger har ni till jul?
Alla!

När julpyntar du hemma?
Fönsterstjärnor och ljusstakar kommer upp kring första advent. Övrigt pynt kommer fram först den 23 december och tas bort den 13 januari (tjuge knop - obs internt familjeskämt).

Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Nej, och det blir allt glesare och glesare.

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Ljusslingan, danska guldprydnader, stjärnan från Georg jensen.

Har du ett färgtema i granen?
Oftast mest guld.

Levande gran eller plastgran?
Plastgran sedan en katt vek upp mattan i vattnet och förstörde parketten!

Hur ser din julfrukost ut?
Skinka och rödkål, dopp i grytan. Vi äter den hemma innan vi åker till någon i familjen eller familjen kommer hit.

Brukar du göra någon aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv. ?
Vi brukar spela spel och eventuellt se på Karl-Bertil. Inte Kalle Anka.

Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?
Helst inte alls (jag) köpe (mannen).

Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?
Blossa saftglögg.


Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Mandel och russin, tack!

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Svenska äpplen, clementiner, dadlar och fikon.

Vilken är din favoritjulskiva?
Har en gammal med Nicolai Gedda som jag gillar.

Vilken är din favoritjullåt?
Staffan stalledräng. Gillar att han tänker på sina fålar!

Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Lutfisk och skånsk senapssås.

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Lutfisk, hemgjord skånsk senap, Ris á la Malta med svartvinbärssås. Leverpastej.

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Bara till doppet och då kvittar det.

Risgrynsgröt eller Ris à la malta? Icke gröt, bara Malta med mycket grädde. Gröt, huu!

Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?
Ja, tack.

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Julmust om jag bara har detta val. Men hellre svagdricka.

Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor?
Har nog inte tagit efter ett enda, är jag rädd.

Tittar du varje år på Kalle´s julafton?
Nix.

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalle´s julafton?
Piff och Puff, tror jag.

Har du sett Karl-Bertil Jonsson´s jul?
Ja, favorit!

Har ni tomte hemma?
Någon utses. Om barn i "tomteålder" är med kanske vi klär ut nån. Litet större barn får vara "nisse".

Köper du julklappar till många?
Allt för många, men minskar litet varje år.

Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?
Alla, självklart!


Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Gör affären ett fint paket så är det bra. Jag har många nog att slå in ändå!

Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?
Slår jag in själv blir det vitt papper med stämplar och klistermärken.

Roligast att få i sin julklapp? Böcker och sånt som tar slut!

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år? Böcker, presentkort, lyxiga spa-saker.


fredag 13 november 2009

Fredagstema: Underifrån

När jag såg temat för denna fredag som Simone står för kom jag genast att tänka på en bilmekaniker som i många år servade våra bilar. Han var så trött på dåliga konstruktioner där det var svårt att komma åt vid reparationer och service. "OM di däringa enshenjörerna hadde fåed som di villa hade dören sudded i bonnen!" (Om de där ingenjörerna hade fått som de ville hade dörren suttit i botten)
Jag tror honom! Teknikkonstruktörer kan sällan sätta sig in i hur brukaren tänker. Dom tänker mer på hur det ska funka under tillverkningen och transport till affären än under apparatens användning och dess livstid.
För att byta glödlampor i instrumentpanelen i min förra bil så att man kan se i mörker var reglagen är blev jag hänvisad till märkesverkstaden. Där meddelade man att sådana lampor byttes bara vid större reparationer där man ändå måste montera bort hela panelen. Annars blev det alldeles för dyrt. Lamporna kunde bara bytas UNDERIFRÅN! Så jag trevade i flera år tills luftkonditioneringen måste repareras. DÅ kunde dom byta lampor. Men glömde en..... Den blev aldrig bytt.

Häromveckan började en liten indikerings lampa lysa på min skrivare. En titt i bruksanvisningen meddelade att en viss servicemodul eller "spottkopp" måste bytas. Nu hade jag varit så smart att jag redan när skrivaren var ny kommit på att bruksanvisningen gällde två olika modeller som man måste hålla reda på. Jag hade då undersökt undersidan (jag visste det!)  och konstaterat att det stod "ci" med mikroskopiska bokstäver så att jag kunde läsa rätt sidor i manualen. Så jag tänkte att det räckte för att hitta rätt "spottkopp". Icke. Man måste ha nåt serienummer också. Suck. Ut med kablarna, bort med papperet, möblera om hela skrivbordet, ner med grejor på golvet för att kunna lyfta skrivaren och hitta det önskade numret. Fick hojta på gubben som skrev ner det 12-siffriga numret eftersom jag inte kunde släppa taget med ens ena handen. Efter allt detta jobb samt att återställa det hela vidtog försök att skaffa spottkoppen. Det tog en vecka att få besked att den hade utgått - min 5 år gamla skrivare var ju stenålders. Men jag kunde få hjälp att köpa en ny!
Då repeterade vi lossgörningen, mannen opererade skrivaren underifrån och tömde den gamla spottkoppen - simsalabim!

Vi har en god vän, engelsman, som är konstnär. Han har gjort en del jobb åt oss som ska monteras genom att skruvas fast. Jag bekymrade mig för hur man kunde dölja skruvskallarna. Han tittade strängt på mig och sa "a screw is a screw, I never hide them!" Det lärde mig en del.
Så jag menar att man måste sluta sätta saker så att dom bara kan nås underifrån! Jag avskyr när man inte kan hitta till-från-knappen på apparater, t ex datorer eller kopiatorer. Den är oftast gömd under kanten eller på baksidan. Varför? Varför kan man inte sätta nummer och typbeteckningar på framsidan eller ovansidan, det måste ju gå att göra det snyggt! Inte skulle det förstöra utseendet på min dammsugare om nummer och typ stod uppepå, den kan ju inte ens stå för sig själv när man ska kolla etiketterna i botten som jag måste göra när ett tillbehör hade gått sönder. Och det fanns så många konstiga nummer att jag fotograferade undersidan på dammsugaren för att säkert ha rätt med till affären.

Allra värst är det när det inte ens räcker att komma åt underifrån utan man måste skruva loss lock på undersidan för att komma åt informationen som var fallet med nån radio vi hade.

Fram för släta undersidor och informationen på framsidan! 

torsdag 12 november 2009

Kvinnor 50+ bär upp kulturen!

 

Idag begav sig styrelsen för vår konstförening på utfärd. Fem konstintresserade damer tog tåget till Helsingborg och gjorde ett besök på Karla , en butik för konsthantverk. Vi hade stämt möte med några av konstnärerna och inhandlade ett antal pinaler till föreningens medlemslotteri som har dragning i december. Vad vi valde berättar jag inte - det får beskådas på vinstutställningen så småningom.

En av konstnärerna som säljer alster på Karla är Åsa Canbäck, som gör drakar, sjöhästar och "vanliga" hästar i papier mache. Hon ställer ut i föreningen nästa höst och då köper vi en större sak till medlemslotteriet, men vi kunde inte motstå en liten försmak redan nu. Det är INTE draken på bilden (bilden lånad från en tidigare utställning).
Vi hade en viss summa att spendera och det var väldigt roligt att hej vilt kunna handla tills taket var nått! Vi var inte överens om allt men alla var nöjda med något. Och det är ju meningen att variera!

Efter köpfesten kånkade vi iväg alla våra paket till en fransk restaurang och åt en god middag tillsammans. Jag var den enda som ville ha förrätt - dom hade nämligen sniglar och det älskar jag! Dom andra såg på med en viss avsmak, jag såg det nog... Just verkar det inte vara inne med sniglar på restaurang så jag bara måste passa på när det fanns. Jodå, dom hade grodlår också men sniglar är godare.
Det blev inte sent; flera har arbetsdag i morgon (eller rättare sagt idag för NU har det blivit sent, eller tdigt om man så vill).

Häromdagen kom en avi om mitt nya körkort - tydligen dög det andra försöket på porträtt. Jag tänkte samordna uthämtandet med ett annat ärende på byn och kom så långt att jag ställde mig i kö hos vår "post" när jag läste litet bättre på lappen. Körkortet måste hämtas på ett företagspostkontor i staden!
Så nu fick det vänta några dagar tills jag hade annat att uträtta där också. Där sprättar postdamen upp MITT kuvert och ger mig det nya körkortet mot uppvisande av det gamla som hon slog ett par hål i och lämnade tillbaka. Kan nån begripa varför jag inte får sprätta själv?

måndag 9 november 2009

Dag för många minnen



Fick det här klippet på mejlen för ett par timmar sedan, tack A! Nu har jag radions P1 på och lyssnar på olika personer som berättar minnen från DDR. Jag kan inte fatta att det redan gått 20 år sedan muren föll och Europa förändrades. Optimismen var enorm men viss baksmälla har också kommit. Förändringen tar mycket längre tid än någon kunde tro då. Ryssland är i rask takt på väg baklänges. Men summan är ändå positiv och nu finns en ny generation som inte vet nåt annat än hur det är idag!

Se den här unga kvinnan i en sekundförgänglig konstart illustrera historien!

Var sitter könet?


'
På söndagen var jag på ett seminarium anordnat med anledning av Zonta Internationals 90-årsjubileum. Det var Bjäre och Halmstads klubbar som hade arrangerat det hela på Halmstads flotta bibliotek. Tre intressanta talare framträdde. Först ut var Charlotte Sikö Helin som talade om kvinnliga astronomer, varav den första var Hypatia som levde på 3-400 talet och var verksam i Alexandria. Hon konstruerade bl a ett astrolabium som mäter höjd över horisonten för att platsbestämma stjärnor. Efter henne hände inte så mycket inom astronomin förrän Gallileo Galilei hittade på kikaren på 1600-talet. Charlotte var rolig och entusiastisk och hade massor att lära oss.

Talare efter Charlotte var Angelica Persson, vd för Märta-Måås-Fjetterström AB, som också firar 90 år som företag. Angelica började i företaget som väverska och är nu vd sedan flera år. Märta kunde inte väva själv, utan var konstnärlig och skapade mönstren till mattorna. Hon tänkte sig en konstindustriell tillverkning men efter hennes död blev det en konsthantverksmässig inriktning. Nu går man in i ett nytt skede och menar att att framtiden ligger i att göra mattorna till konst och knyter olika konstnärer till sig varje år. Årets konstnär är Dronning Margerete!

Sist ut var Annica Dahlström, professor i cellbiologi i Göteborg. Hon menar att könet sitter i hjärnan. Hon menar sig kunna visa anatomiska olikheter i hjärnan mellan män och kvinnor. Sen drar hon vilda slutsatser om konsekvenser av det  som att mammor ska stanna hemma i tre år, pappor ska inte ha hand om barn, sambeskattning vore bäst, osv osv. Tack och lov får hon mothugg av andra välmeriterade forskare. Läs denna artikel i DN och begrunda!

Jag talade med nevön som också forskar om hjärnan och han håller med om kritiken! Det var inte tid avsatt för debatt, det var synd. För det jäste i publiken, det kan jag lova.




fredag 6 november 2009

Squash-ostkaka

Några har undrat om ostkakan med squash som mina drömgäster får till dessert. Här får ni receptet:

5 hg rensad squash
1/2 - 1 dl socker
2 - 21/2 dl mjölk
1/2 dl vetemjöl
2 ägg
50 g sötmandel
2 bittermandlar

Skär den skalade squashen i bitar och koka den mjuk i vatten. Häll av vattnet noga och mosa den med gaffel eller i matberedare. Mal mandeln. Vispa samman ägg, socker, mjöl och mjölk. Tillsätt mandel och squash.

Häll i smord form, grädda i 200° i 40-45 minuter.
Servera ljummen med sylt och grädde (eller creme fraiche eller tjock youhurt)

Jag tycker mest om turkisk eller grekisk youghurt till men det är ju en smaksak!

När det är säsong här för squash brukar jag fixa ett antal formar och sätta i frysen . Rätten är jättefin upptinad och ljummad. Alternativt kan man koka och mosa squash i 500gramsportioner och frysa dom, det går också jättebra.

Fredagstema: Drömmiddag

Simone har verkligen utmanat oss med veckans fredagstema!

Till min middag lagar jag en rysk rödbetssoppa som förrätt, skånsk kalops som varmrätt och en squash-ostkaka till efterätt. Allt detta kan jag nämligen förbereda i god tid så att jag slipper stå i köket samma dag som middagen mer än för att koka potatis, fixa en färsk sallad och värma resten. Jag vill ju umgås med gästerna själv också!
Till soppan serveras smetana, dvs gräddfil, och en bit Vikabröd. Kalopsen kompletteras med inlagda rödbetor och lingon. Squash-ostkakan, serverad med hjortronsylt och en klick turkisk yoghurt, väljer jag eftersom man blir rejält mätt av de två andra rätterna och då krävs en lätt dessert. Jag brukar fixa några stycken på hösten när det finns gott om squash och ha i frysen.

Dryck till maten blir Da Vinci, Kiviks goda bordsvatten eller vårt förträffliga egenbubblade kranvatten för den som föredrar det. Vin serveras inte hos oss. Maten får tala alldeles för sig själv.

Efter maten erbjuds förstås kaffe till alla som vill ha, med eller utan koffein. Jag vill själv ha koffeinfritt kaffe på kvällen för att kunna sova och har upptäckt att många som automatiskt tackar nej till kaffe på kvällen gör det just för att de inte annars kan sova. Men det finns utmärkt gott bryggkaffe utan koffein! Tyvärr vet inte de flesta restauranger i Sverige detta viket jag tycker är uselt. I andra länder är det inget problem att få "de-caff" på krogen.

Dukningen är inte så märkvärdig. Jag får chans att använda en av mina fina ärvda damastdukar med tillhörande servetter och mina vita Nobeltallrikar med guldkant och fr a de vackra efterrättsskålarna. Orreforsglas på fot och vårt vanliga Focus-bestick.
Katterna får stängas inne så att jag kan tända ljus i glasljusstakar likaså från Orrefors. Gissningvis har någon gäst med sig blommor; de får komma med på bordet om de inte är för vidlyftiga eller höga så att vi inte ser varandra. I beredskap har jag ett litet arrangemang med torra fröställningar och kvistar från trädgården. Jag vill att maten ska dominera på bordet, inte saker som mest står i vägen.

Det här var det enklaste att planera. Nu blir det svårare, vilka tre gäster ska jag bjuda?

Efter mycket funderande väljer jag två kvinnor och en man.
Den första kvinnan är Astrid Lindgren. Hennes inflytande över mitt och otaliga andras liv kan inte överskattas. Som middagsgäst är hon rolig och pillemarisk och ger oss säkert många fniss.
Den andra är Birgit Nilsson, en redig skånsk grebba, som garanterat gillar min kalops. Hon är världsvan men inte stöddig och har världens härligaste skratt. Hon ska inte sjunga i kväll men berätta några historier om sina föreställningar och skvallra litet om kollegor.
Mannen i sällskapet är Dag Hammarskjöld. Han bjuds som ensam karl för att han klarar av det och är en oöverträffad diplomat. Han har mycket att berätta och kommer att ge oss ett och annat tänka på.

Alla mina tre gäster är ju borta sedan lång eller litet kortare tid men alla betyder mycket för mig och väldigt många andra. De kommer att fortsätta att påverka världen, var och en på sitt sätt. Astrid genom sin litteratur där jag älskar allra mest berättelsen om hennes föräldrar, Sammelaugust och Hanna i Hult. Birgit har satt sitt avtryck i operahistorien i hela världen och delar nu ut sitt pris, först till en annan favorit, Placido Domingo. Dag Hammarskjölds meditationsrum i FN-huset kan jag se framför mig när jag vill.

Denna middag kan jag verkligen drömma om!
http://www.goteborgslokaler.se/prod/goteborgslokaler/dalis2.nsf/vyBildArkiv/AstridLindgren.jpg/$file/AstridLindgren.jpg

http://hd.se/multimedia/archive/00185/jp_birgit_nilsson_5_185578d.jpg

http://www.daghammarskjold.se/images/dag-hammarskjold-smile.jpg

tisdag 3 november 2009

Icke godkänd.....

Nix, Transportstyrelsen godkände inte mitt egenhändigt fixade fotografi. I bruksanvisningen står det LJUS bakgrund och jag garanterar att den var just LJUS. Mycket ljus. Men idag kom ett brev med underkännande och nu ska den vara VIT! Man kan fotografera sig hos nåt körkortskontor för 80 pix men jag måste köra nästan 12 mil för komma dit och hem eller ta drygt en halv dag med tåg och buss. Så jag åkte till närmaste fotograf, betalade 140 riksdaler för en vit bakgrund. Och då fick jag fyra kopior, alltså 3 över till annat (t ex visumansökan till Kina nästa år...). Allt gjort inom en halvtimme, själva fotograferingen tog ca 3 minuter. Och, det måste jag erkänna, jag fick ett BÄTTRE fotografi. Men således mindre likt....  På detta proffsfoto är de flesta rynkorna borta! Bara så där! Man tackar! Jag ska ju ha detta nya körkort länge, förhoppningsvis, så det är ju kul att vara litet vackrare på det än i verkligheten.

måndag 2 november 2009

Musikens kraft!





I lördags var jag med en god vän i Malmö i avsikt att vidga våra kulturella vyer. Vi började med Konsthallen som har en utställning som kallas  Little Theatre of Gestures, som handlar om förändringar och förskjutningar. Jag fastnade för installationen på bilden. Den var kombinerad med en video där en man spelade på dragspelet som då blåste upp flotten. Man kunde lyssna på musiken i hörlurar. Konstären har inte gett verket nån titel men jag har döpt det till Musikens Kraft! Det kommer att hålla mig glad hela veckan!
Fast det kan också vara  Black Silk som håller mig glad. Det var nämligen nästa nummer på kulturlistan. Vi lyckades  hinna med sista föreställningen med Skånes Dansteater av denna underbara uppsättning. Tre avsnitt utgjorde hela verket. Det första, Hai Mat, med vietnamesisk musik och dans av fyra vietnamesiska dansare. Det andra, Heart of Silk,  av koreografen Pontus Lidberg, som till Bachs 4:e Brandenburgkonsert, berättar hur han minns Hanoi med de röda silkelamporna. Slutligen Black Water, av koreografen Jorma Uotinen, till hårdrocksmusik som skrivits om för symfoniorkester.

Efter en god middag på Operagrillen vandrade vi genom staden mot tåget hem. På vägen tog vi en tur i det stora pariserhjulet som just nu står på Stortorget och såg Malmö by night litet grand från ovan. Det var magiskt!