Lördagstema: Änglar

Musikantas sista tema, Änglar, för november sammanfaller med helgen då första advent infaller. Jag vet ju inte om hon haft det i tanken när hon när hon gav oss rubriken men jag nappar i alla fall inte på den "juliga" tråden.

Änglar kommer mig alltid först att tänka på den med det ljungande svärdet, ärkeängeln Mikael, chefsängeln, som drev ut Eva och Adam ur Edens lustgård. Historien har alltid retat mig. Om det nu funnes en gud, ett paradis och ett kunskapens träd, varför i all världen skulle människorna inte få skaffa sig kunskap? Och att Eva lockade Adam som sen skyller ifrån sig  är ju så dumt att klockorna stannar.

Mer sympati känner jag då för de hämnande änglar  som till Verdis Requiem ledsagar "den enfaldige mördaren" i Hans Alfredssons film med samma namn. Det finns ett klipp på youtube som jag inte lyckas dela men det är sevärt! En suddig stillbild är allt jag kan åstadkomma.

En annan ängel man kan fundera över är en av Finlands mest älskade målningar, Hugo Simbergs Sårad ängel, som hänger i Ateneum i Helsingfors.

Simberg hör till symbolisterna men han har aldrig förklarat vad han menar med bilden; det är upp till var och en att läsa in sin egen tolkning. Två rätt surmulna gossar - de ser ut som om de mycket motvilligt blivit kommenderade -  bär en ängel med  bruten vinge och ögonbindel, vad kan det betyda?

En liten historik om målningen kan läsas här.

För mig återstår att åka till Helsingfors och se målningen i verkligheten!

Änglar har i alla tider figurerat i religion, fantasier och sagor. Snart vimlar tillvaron av julänglar i alla de former! 

En trevlig adventshelg hoppas jag att alla får! I december är det Anna som tar över som temachef!
Därmed tackar vi Musikanta för utmaningarna i november!
Om jag inte minns fel är det HeLena som tar hand om januari och Tove februari.

Lördagstema: Dofter

Månadens temachef är Musikanta och nu ska det handla om dofter.

Luktsinnet lär vara det sinne som mest kan väcka minnen och associationer. Jämfört med de flesta djur har vi ett dåligt luktsinne men det är ändå kraftfullt och mister vi det blir tillvaron betydligt fattigare. Alla nyanser i smak sitter också i näsan, tungan skiljer som bekant bara på sött, salt, surt, beskt och umami.

Vad som luktar gott, doftar, och vad som luktar illa, stinker, är en personlig sak även om vi nog är överens i en hel del fall.

Mat vi gillar doftar för det mesta gott när den lagas medan lukten av havregrynsgröt gör mig illamående. Och blandningen i trapphuset av en grannes kålsoppa och annans stekta sill, särskilt dagen efter, retar definitivt inte aptiten. Det gör f ö  inte villagrannens tändvätskeos heller innan grilldoften tagit över. Tobaksstank ska vi inte tala om.
Den hårfrisörska jag en gång besökte vars armhålor inte precis doftade rosor när hon tvättade mitt hår blev jag inte kund hos...

Människor i vår del av världen är livrädda att lukta illa - ändå gör många det ovetande - och parfym är en utbredd företeelse, både i direkt och indirekt form. Alltför många hudvårdsprodukter är parfymerade och använder man  en tvål, en kräm på kroppen och en i ansiktet, en deodorant, ett par tre hårvårdsprodukter plus en parfympust bakom örat så bär man runt på en hel doftsymfoni i varje fall några timmar - och kanske den är rejält dissonant! Är det dessutom en rökare, som stinker redan från början, blir resultatet ren katastrof.

(Bild från nätet)

Det är inte många parfymer som jag tycker doftar gott, många är direkt kväljande. Vissa människor reagerar dessutom på starka dofter hos andra och på arbetsplatser och i offentligheten anser jag att man måste besinna sig. Att sitta bredvid nån med kväljande parfym eller rakvatten på bio, t ex, är verkligen inte roligt.

Så fram för doftdisciplin!

Runt oss finns många härliga dofter, salt hav, fuktig jord, blommor och lövverk, bebisar, hästar och kor luktar gott men inte grisar. Nyligen stod jag under ett eukalyptusträd och insöp den ljuvliga doften och snart bär många av oss in en gran som ger juldoft i vardagsrummet.

När man kommer hem till vänner och släktingar känner man igen doften i just det hemmet även om det gått mycket lång tid sen senast, vårt luktminne är mycket starkt.
Forskning tyder också på att  doften har betydelse för vårt val av partner; man måste gilla lukten av sin friare, annars får han korgen!

Den här friaren luktade nog gott.....

...för det blev bröllop!

Nästa vecka handlar det om änglar!
Tills dess tillönskas alla bloggvänner en trevlig helg!

Höstsådd

Messidrome, Thermidore och Germidour - vad kan man tro detta är?

Thermidore var namn på en av månaderna i franska revolutionens tideräkning och finns som ett begrepp i frasen thermidorkupp efter dagen den nionde thermidore när Robespierre störtades. De övriga två namnen får inga klockor att ringa och googling ger bara vad de är för mig idag, nämligen vitlökssorter.

Thermidore har jag odlat i många år, de andra är nya för mig. Årets skörd var inte så lysande i det att lökarna av flera sorter blev ganska små så jag har köpt litet ekologiska utsädeslökar för att fräscha upp sortimentet. Ca 80 klyftor petade jag igår ner i trädgårdslandet, förutom de ovan nämnda sorterna också Rysk Röd och en jag kallar X-Mässa eftersom jag en gång för länge sen  köpte utsädeslök på en trädgårdsmässa men har  glömt sortnamnet.

Jag har missat att spara av elefantvitlöken från Kalifornien som jag odlat ett par år men den var inte av det läckrare slaget så det gör inget. Visserligen blev det stora fina lökar men smaken var ganska svag och egentligen ska man inte sätta sån lök; det ska vara garanterat frisk sättlök man börjar med och kommersiell vara för konsumtion kan medföra sjukdom i jorden.

Under en nyligen gjord resa just till Kalifornien igen besökte jag Gilroy, vitlökens huvudstad, och köpte förstås vitlök också, men den ska hamna i grytan.

Gilroy har varje sommar en gigantisk vitlöksfestival där allt som tänkas kan, inklusive glass, serveras med vitlök som smaksättare. Festivalen hålls i juli när det är hett som i Gehenna så man livligt föreställa sig ångorna från både folk och det ätbara(?). Missförstå mig inte, jag älskar vitlök och har i maten praktiskt taget varje dag, men det finns gränser. Men titta gärna på recepten från 2015 års festival, de finns på sidan jag länkat till ovan.

Nu var det lågsäsong och staden framstod som en sömnig, lantlig liten söt håla. Mitt ressällskap och jag tog en promenad i centrum, tittade in på det folktomma festivalkontoret som reade ut  souvenirerna och resten av löken och hittade sedan en populär lunchrestaurang  och åt en vitlöksfri måltid.

Jag hoppas gårdagens sådd ska ge mig en fin skörd nästa sommar. Håll tummarna!

Lördagstema: Glas

Musikantas tema för lördagen är Glas och jag associerade genast till glasses, dvs pluralformen på engelska. Kanske för att jag den senaste tiden under några veckor huvudsakligen begagnade det språket under ett par besök västerut.

På svenska tänker jag således på glasögon.  Detta i vår tid så vardagliga ting som betyder så oerhört mycket för livet för så många människor har inte alltid varit ett självklart hjälpmedel.

Trots att mitt eget synfel, myopi (närsynthet) och astigmatism, i dioptrier mätt inte är så märkvärdigt är jag ganska handikappad utan mina glasögon. Jag hade inte kunnat utöva mitt yrke eller köra bil utan dem. Utan glasögon ser jag inga detaljer i människors ansikten, träden har inga löv, husen har inga tegeltak eller dekorerade fasader och skyltar kan jag inte läsa. Hela tillvaron på mer än armlängds avstånd blir suddig. Den enda "fördelen" med närsynthet är det inbyggda förstoringsglaset man har. Det tar litet längre tid innan man behöver läsglas, dvs numera progressiva glas, och tar man av sig glasögonen och betraktar något på riktigt nära håll ser man det bra.

(bild från nätet)

Om glasögonens tidiga historia hittade jag denna länk:

Där står bla följande att läsa:

De äldsta litterära beläggen för att förstorande linser begagnats som hjälp för synen kunna hämtas ur tyska minnesångares dikter från 1270-talet och senare. Dessa linser nämnas där bl. a. med olika avledningar av ordet b e r y l l, ty svårigheten att framställa färglöst glas gjorde det nödvändigt att betjäna sig av beryller och andra halvädelstenar. Verkliga glasögon i modern bemärkelse synas emellertid ha uppfunnits, möjligen i Venedig, först i slutet av.trettonde århundradet. De nya synverktygens utseende lära vi känna för första gången på en alfrescomålning i kapitelsalen i St. Nikolai- klostret i Treviso (1352), där tvenne franska kardinaler framställts, den ene med ett läsglas, den andre med ett slags pincenez, närmast att förlikna vid två skaftade läsglas förenade med en nit genom skaftens ändar. Tyskarna kallade detta slags glasögon N i e t b r i l l e n, fransmännen besicles clouante. Dessa »nitbrillor» äro således de äldsta belagda, men som allenast sex avbildningar av glas- ögon äro kända från 1300-talet, kan man ej med bestämdhet säga om en annan typ är lika gammal eller t. o. m. ännu äldre, nämligen den som kallas Biigelbrille, »bågbrillor», på grund av den halv- runda, oftast fjädrande båge, som förenar de bägge glasen till ett slags klumpig pincenez. Den sistnämnda typen finnes i varje fall avbildad på två av de sex ovan omtalade 

1300-talsbilderna. 

De tidiga glasögonen var alla förstorande, dvs konvexa. Det hjälper vid långsynthet och ålderssynthet men inte oss närsynta, vi måste ha konkava linser. 

Under de dryga sextio år jag burit glasögon har tekniken gått framåt.  Från de ganska tunga brillor med glaslinser jag började med är steget långt till de tunna och fjäderlätta av plast jag har idag. Kontaktlinser  har jag också haft i något decennium men dem har jag övergivit numera eftersom jag får bättre syn med progressiva vanliga glasögon. Många låter idag operera sin närsynthet med gott resultat men det biter inte på ålderssynthet, dvs den stelnande linsen, och då måste man ändå ha läsglasögon, vilket jag ser som ett evigt av och på-tagande och letande i väskor och hela huset hos många bekanta. Mina glasögon sitter på näsan från det jag stiger upp tills jag lägger mig och jag ser bra hela tiden. Synnerligen bekvämt!

Nästa lördag ska det handla om Dofter!