Sommarfredagstema: Ny termin

Sista temat för i sommar står Karin Englund för. Sen blir det Lördagsteman med filosofering för dem som vill och Gallerifredag med mest bilder, helst egna, likaså.
Här i Skåne har vi fortfarande sommartemperaturer men nog närmar sig höst och en ny termin. Skolorna har redan börjat, universitetet gör det i dagarna och det är hög tid att bestämma sig för kurser och aktiviteter.
Styrketräningen som i sommar mest har bestått av trädgårdsarbetet ska komma igång på måndagarna och yogan på torsdagarna. Metropolitanoperans HD-sändningar på bio är inskrivna i kalendern och abonnemanget betalat. Mina föreningar börjar kalla till möten.

Annars är ju livet som pensionär inte alls så inrutat som när man jobbar, går i skolan eller läser på universitetet. Det finns plats för improvisationer och man kan "skolka" från vissa saker utan att skämmas om man föredrar att befinna sig på andra sidan jordklotet en tid. Det kommer jag också att göra i höst, resor går både åt öst och väst.

Jag är glad att slippa många saker jag förr måste göra inför ny termin - klä böcker med skyddspapper, gå på upprop, stiga upp i svinottan i alla väder, läsa läxor eller plugga till tentor.

(Bild från nätet)

Numera måste man inte heller byta till höstgarderob - är det någon som har hört begreppet höstkappa på länge?

Modebild tagen i Stockholm för Sahlins kappor från Eslöv.

Härmed tackar vi Karin Englund för månadens teman och kavlar upp ärmarna för nya tag med Lördagsteman och Gallerifredagar. Chacun a son Goût (dvs var och en gör som den vill).
Annika i Reston står för Gallerifredag i september och Musikanta för Lördagstemat.
Deltagarna och ämnena hittar du hos dem tills jag hunnit lägga ut dem i spalten till höger!

Ett annat bröllop

I kväll har jag ägnat mig åt ett annat bröllop än det jag bevistade i lördags, nämligen Figaros.
Och det i en härlig föreställning med fart och fläkt alldeles gratis på datorn från Glyndebourne i England.
Föreställningen den 17 augusti sändes direkt online och nu kan man se den on demand fram t o m söndag den 2 september. Funkar både på padda och dator.
Anbefalles varmt för alla operanördar. Länken är här!

Ett besök på operan Glyndebourne kan också varmt rekommenderas. Jag var där förra sommaren och det är en alldeles speciell upplevelse. Jag hoppas kunna återkomma en annan sommar. Ännu finns inget på youtube från denna föreställning men ett smakprov på den välljudande Figaro kan jag bjuda på. Det är den italienske basen Vito Priante i första akten under en kostymrepetition 2009 för hans första Figaro. Men jag rekommenderar förstås Glyndebourneföreställningen som du kan se t o m söndag den 2 september.

Himlafenomen

När vi igår var på hemväg söderifrån regnade det på oss men solen sken i ena kanten och åstadkom den mest magnifika, starkt lysande regnbåge jag sett. Jag hade bara iphonen till hands att fotografera med genom de regnprickiga rutorna och det var tur att inte jag körde för jag var förhäxad. Regnbågen var med oss i ca  1 1/2 mil och var mesta tiden både hel, dvs gick ner till horisonten i båda ändar med samma ljusstyrka hela vägen, och dubbel med en ljussvagare båge ovanför.
Bilderna kan naturligtvis inte återge vad jag verkligen såg men jag försöker ändå!

Oförglömlig...

... är såklart njesens bröllopsdag. Hennes svägerska Saltis är förstås snabbare än jag så titta in hos henne för en utförlig rapport ur hennes och Lillskruttans synvinkel med fina bilder. Själv kompletterar jag bara litet.
Alla hade varit oroliga för vädret hela dagen - vid regn skulle Plan B inträda - men när tiden var inne kom inget regn. Lunds Botaniska Trädgård kunde inte prunka mer och vigseln var väldigt vacker. Vigselförrättaren, Susanne Gosenius, var precis lagom högtidlig, musiken välvald och brudparet stiligt.

Bredvid den här fotografen ligger jag i lä.

Saltis assisterade också Ella, som var "näbb" och höll buketten medan ringarna växlades.

En av brudens barndomsvänner är professionell pressfotograf och imponerade dessutom genom att ta ett skutt upp på soptunnan för att ta en gruppbild på oss alla. Den får vi väl se så småningom, antar jag.

Efter vigseln i Lunds Botaniska Trädgård bjöds det bubbel och mingel i Lundagård. Här flankeras bror och syster, dvs njesen och nevön, av sina respektive.

Buketten med bl a prärieklocka och björnbär.

Den kontrakterade frissan skrämde slag på bruden genom att få århundradets njurstensanfall två dagar före vigseln men släpade sig upp och gjorde sitt jobb med bravur i alla fall.

Pressfotografens vackra hustru hade fixat fejset på både bruden och sig själv - och det syns att hon vet hur man gör!

 Middag med tuppbröst och andra godsaker avåts på Akademiska Föreningens lilla sal ackompanjerad av ett 10-tal föredömligt korta och snärtiga tal. En Piet Heins Gruk citerades, syskonens karriärer jämfördes - där nevön bara vann i klassen flest katter, dvs två mot njesens enda - bruden fick en genomgång av alla sina barbiedockslekar och antalet kommande barn redovisades enligt en anlitad spådam. Mycken espri gick dock förlorad i vårt hörn pga mummel och den tråkiga akustiken i salen.

Glädjande var att se alla varianter på klädsel på damerna. Inga klädkoder, här inte, man klär sig som man har lust! Korta sommarklänningar, hellånga blåsor, långbyxor och städade tunikor eller neonfärgade, raffinerade fodral. Mera klädkod hos herrarna, kanske. Alla hade kostym och slips - utom maken. Han ser alltid så obekväm ut i kavaj - och känner sig det också -  och blev glad att jag föreslog linneskjorta och väst och det tycker jag han var fin i. Han skymtar på en bild hos Saltis.

När taffeln brutits var det dans och t o m Lillskruttan kom loss till slut efter att ha varit slagen av blyghet mest hela dagen men några av oss gamlingar drog oss då till stationen och tog tåget norrut respektive söderut. Det är ju lika bra att erkänna att både ljudnivåer och musikval hör en annan generation till.

Sommarfredagstema: Sommarens bästa...

... hoppas jag det blir som går av stapeln i morgon, lördag. Nämligen njesens bröllop.
Sommaren är ju INTE slut, hur kan jag då veta säkert vad som blev bäst???

Bilder lär komma....

Tyvärr, alla ni temadeltagare och Karin med taktpinnen, jag kan inte redovisa idag utan ber att få återkomma!

Trygg styring...

Knappen satt på Leifs skjorta men jag fick den gärna.

 .. över berg, dal och framför allt myr fick jag även i år av Leif Haugen. Vi räknade ut att det faktiskt var 20-årsjubileum i år. Efter att tidigare ha ridit med en god vän till Leif blev jag "överlåten" och har sen varit trogen.

Vädret var oss nådigt, ganska idealiskt ridväder, 12-14°, litet dugg emellanåt men inget stritt regn. En dag med ganska mycket sol blev litet för varm och satte fart på en del insekter. Moln och svalt är mest njutbart när man rider på fjället. Några jordgetingar vaknade av solen och gjorde några hästar upprörda, det är mindre trevligt.

Året bjuder på enorma mängder molt, dvs hjortron. Visst försåg vi oss till en god dessert på kvällen! En god fjällryttare har alltid en plastpåse i fickan i beredskap.

.

Det här är vad Turid fick ihop på fem röda minuter

Middagsrasten är till för hästarna minst lika mycket som folket. Just det här stället har vi rastat vid förut och kallar det Björkarnas dal. Bra gräs till bete och underbart vackert vid en sjö som vi ibland passat på att bada i.

Matt Dillon i Gun City, nej jag skojar, det är Atle i Stordal i sin helt osannolika jacka. Anskaffad för att ingen ska ta honom för älgen i jakten! Atle var med för två år sedan också, den gången hästarna rymde på natten, om någon nu minns det. Vi gör... Atle är opererad tre gånger i ryggen och har stag och skruvar i den. Han har INTE talat om för sin ortoped att han rider långtur i fjället och det är nog bäst att han inte gör. Talar om, alltså.

En natt bodde vi över i turisthyttan på Storerikvollen som ligger mellan Sylmassivet och svenska Blåhammaren (Norge har sin egen Blåhammare som inte alls är samma fjäll) så nära svenska gränsen att vi fick svenskt telefonnät på våra mobiltelefoner där.

Syltoppen i mitten.

Sylmassivet bakom oss.

Det har regnat mycket i fjällen i sommar och det var extremt blött i markerna. Leif fick slita med navigering RUNT många myrar som helt enkelt inte bar att gå över. Troligen adderade vi ett antal mil till turen på detta vis, i alla fall åtskilliga timmar. På kvällarna var vi alla rejält trötta och jag garanterar att vi sov gott. Trots all försiktighet blev det en del vurpor i myren med plötslig avsittning, bl a jag själv råkade ut för att hästen gick omkull. Hon var oskadd men jag fick min första skada på alla år - en stukad handled. För första gången fick jag användning för den beresta elastiska binda som snart vore antik i sin obrutna originalförpackning om jag inte behövt den nu.

Min häst i år, liksom i fjol, var stoet Bleikfaxa. Vi är mycket goda vänner!

Trygg häst ligger lugnt kvar när man kommer för att hämta henne.

Gosa litet är populärt.

Så var den sommarturen över med goda minnen. Trevligt sällskap av både folk och hästar, fantastiska naturupplevelser och alla hoppas vi ses nästa sommar igen. Inshallah som det heter numera..
Och handleden är bra igen, känner bara litet i extremlägen med belastning.

Sommarfredagstema:Stöld

Karin Englund har bestämt att vi denna vecka ska skriva om STÖLD, ett ämne som alltid gör mig upprörd. Jag kan acceptera att en som svälter stjäler mat och jag hade förståelse för de flyktingbarn från krigets Jugoslavien som inte kunde motstå leksaker som byns ungar lämnat kvar utomhus när vi hade förläggning för flyktingfamiljer för många år sedan.
Men jag accepterar icke ficktjuvar, biltjuvar, inbrottstjuvar, rånare och bedragare! De stjäl inte bara ersättningsbara ting utan människors trygghet och tillit.
Äldre släktingar fick en gång sin sommarstuga vandaliserad av ett par bortskämda rikemansbarn som roat sig med att hälla ut och krossa alla syltburkar och mjölpåsar i de klädda möblerna, slå sönder alla saftflaskor i källaren och göra så mycket oreda de kunde. Tjuvgodset de tog med sig var ett par uråldriga halvtomma spritflaskor som ingen saknade. Men dessa gamla strävsamma människor vågade aldrig mer njuta i sin stuga. Var hustrun ensam en liten stund låste hon in sig i sovrummet och satt och darrade tills maken kom tillbaka och när hon blev änka var hon där bara en enda gång på alla åren tills hon sålde huset. Hon fick sån ångest av att vara där. Ynglingarna, söner till verkligt förmögna familjer,  skulle tas itu med av "de sociala myndigheterna".

När min mor var nybliven änka åkte jag med henne till USA i 6 veckor. Min ena syster passade huset och fick uppleva att upptäcka inbrott och ALLT en enda röra under tiden. Stulet var TV och stereoanläggning och några gamla värdelösa mynt ur en burk. Men husets enda blyinfattade fönster - omöjligt att ersätta - hade man kastat in en trädgårdsplatta genom och slagit ett stort hål i ekparketten. Allt var genomrotat men inget annat fattades. Systersonen var liten och med sin mamma vid upptäckten och när hon utbrast "Här har varit tjuvar!" blev han rädd och trodde det varit tjurar. Länge undrade han oroligt om det fanns tjurar kvar i mormors hus. Att mor blev orolig och otrygg var också naturligt.

Själv kom jag med nattåget till Stockholm och bytte för vidare resa. När jag steg på nästa tåg ville en skum typ hjälpa mig med min minimala väska och jag höll fast den och blängde på honom. Men när jag kom till bestämmelseorten fattade jag ju att han hade en kompis som norpat min plånbok ur axelväskan med alla pengar och kort inklusive körkortet. Framme där jag skulle på konferens hade jag inte ett nickel, inget betalkort och inget ID. Jag fick GÅ till konferensstället där jag kunde låna pengar av en bekant.
Jag glömmer aldrig känslan, vanmakten och raseriet jag kände över dem som ställde till det för mig så att jag missade nästan hela första dagen av ett viktigt möte. Allt strul med spärr av kort, polisanmälan, försäkring (som ju inte täckte 2000 i kontanter heller, nytt körkort och bankkort gjorde mig SÅÅ arg. Hos polisen uppdagades det att tjuvarna hade försett sig ordentligt och hoppat av innan tåget avgick för vi var en försvarlig skara som köade, bl a en japansk man som hade mist allt sitt bagage.

Ändå var den kränkning jag kände ingenting mot vad de två äldre par måste ha känt som skulle byta tåg i Hässleholm och där upptäckte att alla deras resehandlingar, biljetter och pengar hade stulits på perrongen i Älmhult där de hade startat sin planerade utlandsresa. Liksom jag förstod de först när det var för sent vad som hade hänt men insåg då precis hur det hade gått till.

Tjuvar kan förekomma i det raraste skepnader!

Maken som rest världen runt i jobbet alltid med plånboken i bakfickan har märkligt nog alltid kommit hem med den oskärad. Jag har tjatat att han inte ska ha den där men det är för döva öron. En gång norpades den dock ur hans ficka!
På samma bete där min häst gick hade vi ansvar för ett par unghästar vi hade lånat som sällskapshästar. De var väldigt sociala och keliga och följde efter oss som hundar och en vacker dag snodde ett sto plånboken och tågade iväg med den i munnen! Den tjuven förlät vi dock genast.

Ett antal av våra goda vänner har haft inbrott och jag kan intyga hur det skadat dem alla psykiskt. Vi har fått en av våra bilar stulen en fredagsnatt ur carporten och det var illa nog men satte inga djupare spår. Men vi låser alltid noga även om vi är hemma, jag hänger aldrig min väska på stolsryggen på krogen, jag delar upp pengar och kort på olika ställen i fickor och plånbok. Ändå vet jag att det är jätteenkelt för en fingerfärdig tjuv att plocka mig utan att jag begriper det.
Dystert, dystert.
Hoppas ändå att sommaren ger alla en skön söndag! Övriga temadeltagare finns i spalten till höger.

Visserligen fredag, men...

.. idag har jag har haft det så trevligt på Malmöfestivalen att jag inte vill tänka på STÖLD som är temat för den här veckan. Det väcker så dåliga vibbar att jag återkommer till ämnet om någon dag.
Istället vill jag visa en rad bilder från min födelsestad Malmö som idag inledde festivalen i strålande sol och med massor av glada och vänliga människor vimlande i centrum. Frampå kvällskvisten har det avätits det traditionella kräftbordet på Stortorget men då var jag jag sedan länge hemma igen och gnagde på lammrevben istället.
Så här tedde sig staden idag:

Ett genomgående tema är hemslöjd och alla möjliga och omöjliga ställen är prydda med stickade attiraljer.

Södergatan vimlade av folk.

Jag satte mig bredvid denna skönhet, en bronskatt av Ulla Kraitz, vid Södertull och avnjöt en glass. Nog syns det att modellen faktiskt varit en Russian Blue, salig i åminnelse.

Det gassade ordentligt och hunden ville absolut...

.. svalka sig i vattnet.

Tyvärr var inte ALLA lika glada och välklädda. Flera tiggare med sina pappmuggar satt mitt i vimlet.

På Stortorget stod redan borden klara inför kräftkalaset.

Både Karl X Gustav och hans häst var väl påpälsade i värmen. Dom kanske ändå hade litet kyla kvar i benen efter tåget över Stora Bälts is.

Såna här vägvisare tror jag inte jag sett förut.

Kakelhuset är inspirerat av stickmönster och inuti skulle det vara en spegelvandring men det var inte klart när jag gick förbi.

Vad månde döljas härunder?

Det här är i alla fall i vanliga fall ett trafikmärke..

liksom detta.

Lägg till bildtext

Litet goda råd på vägen till tåget.

Glädjande är att festivalen satsar på miljöklokhet och ekologi. Man får inte sälja "stilla vatten", det ska vara gratis och det finns en massa kranar att själv ta vatten ur. Alla matställen måste ha minst ett vegetariskt alternativ och alla sopor ska sorteras på plats. Jag såg nästan inget skräp alls utom en faslig massa fimpar.
(Vad är det med rökare som gör att de dräller sin skit omkring sig, både i luften och på marken? Syrebrist i hjärnan?)
Nej, jag vill avsluta på en positiv ton! Jag har haft en trevlig dag i Malmö!

Sommarfredagstema:Röda

Röd färg symboliserar så mycket att det är svårt att välja ut något speciellt. Blod, kärlek, stoppsignal, vänsterpolitik, ja, listan kan bli lång.
Eftersom jag inte kan bestämma mig för något särskilt rött bläddrade jag hastigt bland mina bilder och valde ut en rad röda av olika slag.

Lingon är inte bara röda och vackra utan goda och nyttiga också. Hoppas det blir tillfälle att plocka några i år också.

Så är det med tomater också, de flesta är i alla fall röda. Min egen sort i år heter Bloody Butcher och jag har just skördat de första men inte förevigat dem på bild.

Anette heter glaskonstnären i Sölvesborg som gjort denna underbara skål. Trist nog har hon lagt ner verksamheten sedan förra året.

I vintras beskådade jag och Pettasfolket många röda blommor på Madeira.

För att ha koncentrerat mig på vita blommor i trädgården har jag ovanligt röda pioner, ser jag.

Röd chili är oumbärligt i sydkinesisk matlagning. Liksom numera i min.

Vodoo är en av mina favoritpelargoner och den blommar fint nu.

 Sen kan jag berätta att min nya ridjacka är knallröd - liksom den gamla utslitna. Det är inte lätt att hitta! Det mesta är grått, svart, brunt eller på annat sätt kamouflagefärgat. Jag vill synas tydligt och utrustar mig mig med knallig färg och massor med reflexer.
Fodralet till iPaden är blankrött - då hittar jag den lättare när jag som vanligt vimsar runt och letar. Däremot är mitt nya, vattentäta fodral till iPhonen grisskärt..... kan det godkännas som en röd färg, tro?
Ett rött minne är ett par röda läderstövlar jag hade i 13-14-årsåldern. Jag älskade dem och mina kamrater var väldigt avundsjuka. Att de var inhandlade på en billighetsmarknad spelade ingen roll. Tänk att man kan fästa sig så vid ett par stövlar att man minns dem hela livet!
Karin Englund har gett oss ämnena i augusti; de och de andra deltagarna i temat står listade till höger.
En trevlig fredag och en skön helg tillönskas alla!

Bästa OS-kommentaren

Bästa OS-kommentaren är nog denna:

Sommarfredagstema: Loppis

Enligt Wikipedia, således taget med en nypa salt, kommer uttrycket loppmarknad från en tid då begagnade kläder och annat kunde innehålla diverse ohyra. Förhoppningsvis ska den risken vara mindre numera - fast man vet aldrig, vägglössen är på frammarsch!
Numera tycks det bli allt mera populärt med begagnatmarknader, loppisar dyker upp överallt. Själv har jag väldigt sällan besökt någon och ännu mera sällan köpt på mig något. Kommer jag till en loppis är mest av en slump. Jag har hamnat på stora sådana på torg i olika städer jag passerat ibland och baxnat över utbudet men, som sagt, sällan eller aldrig frestats att köpa något. Det enda jag kan komma ihåg är ett litet antikt silver- M som brosch som jag köpte på torget i Köge för minst 15 år sedan.

I vintras gjorde vi en mindre köksrenovering som vi är mycket nöjda med. Allra mest nöjd är jag dock med den genomgripande skåpstädningen jag gjorde i samband därmed. Jag hittade en massa grejor, det mesta utmärkta pinaler, som jag inte använt på flera decennier. Då kan jag ju inte behöva dem och eftersom jag glömt att jag hade dem kommer jag knappast att sakna dem. Så det blev ett antal försvarliga kartonger med "onödor" som jag placerade på ett strategiskt ställe.
Alla besökare hälsades välkomna att botanisera (inspiration från Pettaskarin!)  i väntan på tillfälle att skänka kartongerna till en bra loppis med ett välgörande ändamål för den eventuella vinsten. Enstaka grejor försvann i långsam takt. Tills en dag goda vänner kom på besök och kom på idén att deras grannes dotter just satt bo och klagat att det saknades en massa grejor. Så de tog kartongerna, lastade bilen full och skänkte lådorna till det unga paret. Som blev jätteglada och omedelbart packade upp och satte igång den urgamla men knappt använda espressomaskinen, en veritabel retromodell, mycket enkel men i alla fall elektrisk.

Det känns bra, någon uppskattar sakerna och använder dem. Jag blev dessutom glad att det finns ungdomar som inte måste ha allt helt nytt utan kan tänka sig att det funnits saker förr som kan användas.
Återbruk är toppen!
Augusti månads ämnen står Karin Englund för. Ämnen och övriga fredagsbloggare finns i spalten till höger.
Fortsätt njuta, det finns massor av sommar kvar!

Bilden har jag hittat på nätet, tack och lov. Nu är det många år sedan jag såg en levande loppa men det har faktiskt hänt att jag sett en kattloppa. Hu!

Dagens bästa

Ibland lyssnar jag på Ring P1 på morgonen. Ofta är det så dumt att jag stänger av men idag fick jag ett gott skratt. Täppas Fogelberg var programledare och det ringde en karl som meddelade att han hade badat i Dalälven på morgonen. Jaha. Men det han ville framföra var att bl a lärare hade direktingång till media och nu hade deras ordförande på morgonen i intervju sagt att alla lärare skulle ha 50 000 i lön. Nu hörde jag även den intervjun och riktigt så sa vederbörande inte. Men fr a var karlen arg på folk som hävdade att en lång utbildning bör generera en viss lön. För inte skulle ha man lön för sin utbildning utan för sitt arbete, tyckte han. Utbildning är ju gratis och helt ansträngningsfritt! Täppas försökte protestera och skapa dialog men karlen bara skrek högre och högre och menade att Täppas hade väl aldrig ansträngt sig. Till slut säger Täppas: " nu tycker jag du ska hoppa i Dalälven" och så kopplade han bort honom och avslutar med ett "Plums!"
Heja Täppas!