fredag 23 juli 2010

Utfärder i sommarvärmen

Skåne gränsar till Halland, Småland och Blekinge. De senaste dagarna har jag korsat gränsen till två av de tre grannarna på den svenska sidan, nämligen Blekinge och Småland.
Goda vänner har sommarviste på Listerlandet och minst en gång varje sommar brukar jag åka dit. Vi pratar, äter god fisk och tar oftast en tur in till Sölvesborg. Vi gjorde det den här gången också och då är ett besök på Karibakka alltid viktigt. Karibakka är ett konstgalleri och inredningsbutik.




Innehavare är Gerd Hector och Lasse Malcolmsson som på somrarna själva ställer ut. Lasse Malcolmssons akvareller faller mig mycket i smaken. Den här gången är hans tema kusten och havet.


Efter dopp i havet - årspremiär för min del - och en god middag med lax styrde jag hem mot solnedgången.


När jag hunnit hem var solen borta men hennes svala syster uppe.


Dagen efter for maken och jag norrut till de djupa skogarna i Kalmar län. Vi hade riktigt roligt under resan åt rösten i vår GPS. Denna mystiska mackapär är ganska nyinköpt men knappt använd. "Svenska Ingrid" försökte locka oss på villovägar ideligen och blev klart störd när hon hela tiden måste "räkna om rutten" när vi inte lydde hennes anvisningar.
Fram kom vi i alla fall eftersom vi kört samma väg ett antal gånger i drygt 30 år.
I den gamla men nyligen tillbyggda smålandsgården sammanträffade vi med makens bror med fru och sonens familj på besök från Dalarna. De två yngsta trollen, 7 och knappt 3 underhöll oss flitigt hela dagen trots att det mitt på dagen var 30°.

Storebror tyckte det var läge att jaga mamma med vattenslangen.


Lillebror ville hela tiden gå och hälsa på farfars järnhäst, traktor, gräsklippare och andra härligheter. Vi fick turas om i olika omgångar. Jag var en poppis ledsagare och fick bra hjälp med att få på mig skorna av en ivrig assistent.


Han var inte lika skicklig med sina egna. Men det gör kanske inte så mycket när man ändå inte når ner till pedalerna.


En högtidsstund är det i alla fall att få sitta bakom ratten på åkgräsklipparen med farfars skogshjälm på huvudet.


Sen ska vi kanske tala tyst om att ynglingen inte alls gillar när det brummar och bullrar; det gör honom ganska ängslig. Även dammsugarens ljud kan upplevas hotfullt av en liten knopp.

Men en avstängd traktor, det är lyckan.

tisdag 20 juli 2010

Skördetiden börjar

För några dagar sedan drog jag upp min vitlöksskörd. Idag var det för varmt igen för större fysisk ansträngning så jag spände upp parasollet och satte mig i skuggan med all vitlök och en vass kniv. Efter ett tag hade jag åstadkommit fyra flätor. Jag är inte så bra på att fläta lökarna men det får duga. Dom går att hänga upp i alla fall. 3,3 kg i flätor, en drös är sparad till utsäde och en hoper bars hem av några trevliga gäster som oplanerat tittade in idag. En liten pigg tös ville plocka smultron och hennes mamma gick hem med både vitlök och en pelargon. Smultron växer nämligen överallt i vår trädgård. Det är en utomordentligt trevlig underhållning för alla barn som kommer hit.
Kaffeservering blev det i omgångar med hembakat till. Nästan som på Pettas, men inte riktigt ändå...


Krusbären börjar mogna så smått och busken bär så mycket att den ligger ner. Jag kunde lätta bördan bara en aning genom att plocka de mest mogna men det behövs litet tid till innan allt är klar för skörd. Jag brukar baka en krusbärskaka som är poppis i familjen så det är bra att ha bär i frysen. Njesen ska komma till stugan under sin semester och då är det nära att kvista hit efter krusbär. Och smultron, om hon skulle vilja ha sådana.
Om några dagar ger jag mig iväg på min årliga fjälltur. Vissa år mognar tomaterna precis när jag är borta men den här gången dröjer litet tills vi har några röda sådana. Andra år har mannen fått stå i växthuset och tväräta tomater men det slipper han i år.  Jag reser nämligen iväg ensam och han är hemma och sköter hus, katter och alla växter.

I morgon tar jag en tur till havet!

måndag 19 juli 2010

Premiärrulle

Rulle och rulle, det är det ju inte numera utan ett litet löjligt flarn som kallas minneskort!
Det sitter i den här skönheten.Det är stort som två tumnaglar och rymmer 2500 bilder. Begrip det den som kan.


Min gamla digitalkamera har fått en smäll eller kläm och har blivit litet konstig i fasonen, är dessutom 5 år gammal och därmed "stenålders" i de här sammanhangen. Så nu har jag satsat på en stötsäker och vattensäker mojäng och med litet modernare snits på menyn.

Den inhandlades i Malmö i går och jag klickade som besatt under hemfärden genom en urskitig vindruta. Lugn, bara lugn, det var inte jag som körde...

Jag började redan i Ellas gammomommos, dvs min mors, trädgård.



Vi åkte sen längs Linnégatan och de flera km långa rosenhäckarna som finns alltsedan jag var barn. Häcken gick förr mellan spårvagnsspåren, nu får vi vänta och se om det blir spårvagnstrafik igen om några år. Synd att dom tog bort rälsen, kanske.





I det här huset bodde en gång en viss Göran Persson. Numera lär han bo i ett torp.



Vid ett rödljus i centrum kan man studera dessa erbjudanden.


I många år har man mötts av ett fult plank fullt med ful reklam vid infarten till Malmö från lundahållet. Numera möts man av en ännu fulare byggnad, ett nytt köpcentrum, förstås, med det fantasifulla namnet Entré. Man tar sig för pannan. Varför inte anlita en bättre arkitekt? Enda trösten vore att träden växer upp fort och döljer eländet. Och inte behövdes ett köpcentrum till med, enligt vad mig förtäljts, precis samma butikskedjor som överallt annars. Varför ska man då betala hutlöst för att parkera och knalla runt i detta åbäke till hus och titta på exakt samma utbud som på de andra ställena? Finns inte behov av andra slags byggnader? Det planerade nya konserthuset kunde väl legat här.


Men tröst finnes, slätten är så vacker med alla mognande sädesfält. Och, tänk, jag tycker vindmöllorna är vackra!




När vi börjar närma oss de norra delarna av Skåne välkomnar skogen oss.


På kvällen måste jag ju visa kameran för hästen! Jag tror hon tyckte den var fin. Det är bra med svans när flugorna attackerar.



Finns det nåt mjukare och mysigare än en hästmule? Svar: Nej.

torsdag 15 juli 2010

En ny vår

Via en av mina favoritbloggar På livets trassliga bastmatta, har jag uppmärksammats på
Den utgörs av hans dagboksanteckningar från 1850-talet. Den 14 juli 1852 skriver han om "en ny vår" och hur träden har två tillväxtperioder, en på våren och en på hösten. Nu kan man ju knappast kalla denna heta  juli 2010 höstlik men jag har just gått och noterat hur träden skjuter långa nya skott nu. Inte minst min blodbok som häromveckan fick nya alldeles rosa blad. Liksom häcken jag nyss klippt hade långa ljusgröna skott. 
I en kruka har jag en kalifornisk ek, hemförd i resväskan i oktober 2008 som en ca 15 cm hög planta uppfödd från ett ollon av min gode vän D i Paso Robles (Ekpasset!) i Mittkalifornien. Den har växt ordentligt och övervintrat fint i uterummet. På ca en vecka har den nu haft en plötslig tillväxt på ca 20 cm och nu når den mig till hakan.
I augusti 2009 såg den ut så här - och det syns att den just skjutit ett långt nytt skott i toppen.


En månad senare har den sträckt ur sig ännu mer.


I mars i år är den redan utslagen.

Och idag når den mig alltså till hakan med ett nytt mjukt skott och nya bladknoppar. 
Vår två gånger om året enligt David Henry.

onsdag 14 juli 2010

Nu är det klippt!

Jag avslutade min klippningsdel av bokhäcken häromdagen och tidigt i morse anlände mina två "toppmän" för att göra det sista. Förutom att klippa toppen på häcken skulle dom korta in bredden mot gatan. Det var hyfsat svalt så pass tidigt men det hann bli ganska hett innan dom var klara. Men fint blev det och städade efter sig gjorde dom. Det var en ren fröjd att se dom jobba, rara och trevliga är dom också.






Sista biten innan allt är klart!

Idag avslutar jag ett uppdrag jag haft i 10 dagar. Jag har passat postlådor, hästar, katter och en kanin medan en familj varit på semesterresa. Allt har gått bra och alla djur har blivit glada när jag kommit två gånger varje dag. Kaninen har uppskattat färska maskrosblad väldigt och gärna kelat en stund också. Hästarna har blivit glada för att få komma ut på gräshage och en aning besvikna när de hämtats in igen till den magra "nattparken", dock tar dom det med jämnmod. Den ena katten har varit överväldigande lycklig när jag kommit, den andra lite mera fjär men till sist inte kunnat motstå litet kel. Den lyckliga katten blir säkert ännu lyckligare nu när familjen kommit hem!


Aj, du har vassa klor, min vän!


Tack, det där är bättre. Kom så får du käk!

lördag 10 juli 2010

Pelargoner och värme

Nu på eftermiddagen visar vår termometer i skuggan 33,8° och vädret känns ganska kaliforniskt. Redan i förmiddags var det HETT och trippen till Hovdala i Volvon utan luftkonditionering var jobbig trots öppna rutor. Man börjar bli bortskämd men vi har redan en gång kostat 10.000 pix på att få AC.n lagad i den bilen. Så nu får det vara. Ska vi åka längre sträckor i sånt här väder väljer vi Saaben.  Det är ju inte så många dagar på ett år som behovet är så stort som just idag så vi klagar inte.

Pelargonerna tycktes inte påverkas av hettan i alla fall, dom härstammar ju alla från Afrika så dom kände sig kanske rent av som hemma. Några fick vara inne i orangeriet och där var litet svalare innanför de tjocka stenväggarna, resten stod i skuggan under det stora trädet framför.


Kommersen blev genast livlig, många kom tidigt för att inte missa godbitarna och beskåda de vackra utställningsexemplaren. Tyvärr finns inte alltid sticklingar av just den man förälskar sig i för stunden men då kan man lägga namnet på minnet och försöka skaffa den en annan gång. Själv letar jag alltid ljusa blommor i rosa och vitt, oftast inte röda eller laxfärgade. Men sen faller man ändå!
Njesen, som är en riktig pelargontant, hade dubbelbokat helgen och fick avstå dagens tilldragelse i blomsterhavet men bett mig hålla utkik efter något hon skulle vilja ha. Så ett par små sötnosar ska hon få. En stickling av den skojiga Bornholm ska jag ge en kompis i födelsedagspresent. Själv behåller jag en Black Knight, rosa blommor med mörk stängel och mörkt bladverk.



Det här är bara litet smakprov men man kan bli hagalen för mindre. Sen får man också tillfälle att prata pelargoner med folk som kan mycket  och ta del av erfarenheter. En man som sålde fiffiga prylar till hemmaodlare berättade att han hade två pelargoner, Lord Bute och Churchill, men hans fru hade 600!
Lord Bute har jag en jättestor, bilden är från förra året men den blommar fint i år också sedan i april. Churchill har jag lånat från nätet. Man kan undra om det är sorternas utseende eller namnet mannen hade fallit för!

onsdag 7 juli 2010

Fler smakprov från Tjörnedala och Marsvinsholm

Ett par bilder från Tjörnedalas trädgård:


En liten fin installation att meditera över, tycker jag. Fast jag hade velat ha en liten plats mellan stenarna att sätta ner rumpan på och ha dom som bänkgrannar. Marie Lindström heter konstnären och verket kallar hon "Sista måltiden".


Dom här "Vindfåglarna" av Karel Becvar var väldigt livliga i vinden och vände sina huvuden av och an. Maken gillade dom skarpt. Och snart får dom en kungsljuskandelaber som sällskap.

På Marsvinsholm kunde man själv bidra till skulpturparken ad modum Antony Gormley.


Edwin Håårds spindelstol var riktigt bekväm!


Magnus Ringborg har gjort dessa vita marmorskulpturer under rubriken "Kan själv".


Vit är också denna Bébé Ivre (Den druckna Babyn), en lite mindre släkting till den Grand Bébé jag såg i Kristianstad i våras. Det är samma konstnär, Jonathan Haner. Det är ett projekt han håller på med, "Armé Des Enfant" med just nu 80 vita plastfigurer som reser runt i världen. Den här ser ut att sova ruset av sig bland träden. Man kan läsa om projektet på www.armedesenfants.com


Nog ser det ut som om det blivit tvärstopp i en bilkö nedan. Om just denna installation "Vägskäl", såg vi ett inslag på Sydnytt när konstnären Klas Sundkvist grävde ner sin egen gamla Volvo.


De här Bäckahästarna av Anna Gärbergvar nästan mina favoriter - en sån kunde gärna titta fram i min trädgård.


När jag gick i realskolan gick jag på målarkurs på fritiden för en då ung konstnär, Eric Lennarth. Jag minns några episoder, bl a en där jag visade fram ett alster. Han frågade då om jag själv tyckte den var bra. Strängt fostrad enligt jantelagen svarade jag naturligtvis nej. "Bra, då är vi överens", sa han. Inte särskilt pedagogiskt, och att jag fortsatt att vara kreativ är inte hans förtjänst. Nu är han välkänd och erkänd och 84 år. Här har han gjort en skulptur, "Spelplats för näktergalar", men jag vet inte om jag precis kommer i stämning för näktergalar av denna skapelse. Jag tänker nog mer på vägarbete...



Vivianne Geijers gäss av målad gips ger ett genuint skånskt intryck och hade titeln "Vandring mot höst". Kanske ett uttryck för att vi går mot döden vart vi går, vad vet jag. Jag gillade dom i alla fall.


Innan vi åkte hem fikade vi i kafeet där man har vyn nedan åt ena hållet. En installation så god som någon men jag tror nog att den sneda delen plockas bort när man får tid!


Besök på både Tjörnedala och Marsvinsholm kan rekommenderas! Båda pågår till den 22 augusti.