fredag 25 december 2015

Julklappar

Jag har fått trevliga och välkomna julklappar, tack, tack!
Dagarna före jul fick jag också några hjärtevärmande uppmuntringar. 
Den första orsakades av en felplockad vara i New York i för några månader sedan. Jag upptäckte inte förrän jag kom hem till Sverige att Victoria's Secretbutiken på Lexington Ave lagt fel storlek på min inköpta BH i påsen. Jag stoppade den i ett kuvert med kopia på kvittot och ett förklarande brev och postade. Det tog sin lilla tid  men en dag stod postbilen på uppfarten med ett paket från Fedex med min rätta BH. I paketet låg en handskriven lapp med ursäkt samt meddelandet att de tagit $1,5 för mycket betalt och nu satt tillbaka pengarna på mitt kort! Jag tackade via ett meddelande på företagets facebooksida och fick genast ett svar att man vidarebefordrade meddelandet till rätt butik. Schyst!

Lillejulafton hade jag ett ärende till den närbelägna staden och som väntat var det inte lätt att hitta parkering. Jag ställde mig att vänta på en av parkeringarna och hoppades att någon strax skulle hämta sin bil. Efter ca 2 minuter kom en kille och körde ut sin bil och jag fick en ruta. Men han körde inte iväg utan ställde sin bil åt sidan och när jag gick mot automaten för att betala min biljett steg han ur bilen och räckte mig sin - med ytterligare 1 timmes parkeringstid på! Sånt gör en glad för resten av dagen, eller hur!

Fortsatt julefrid tillönskas er alla! Själv fortsätter jag med mitt fina juklappspussel! Det ska bli tre lager av hela Manhattan!

lördag 19 december 2015

Lördagstema: Så har det alltid varit

Annas rubrik för dagen är Så har det alltid varit.

Att säga så är ungefär lika lätt som att säga att det var bättre förr. Det är lätt att det halkar ur munnen men är sällan sant. 
Visst, gammalt folk har ofta eller kanske "alltid" klankat på "nutidens barn och ungdomar", annat var det förr, då fick man veta hut, osv. Men bättre var det sannerligen inte "förr", när nu "förr" var. Årets julkalender i SVT illustrerar väl det på ett utmärkt sätt. 
OK, TV:s julkalender har man alltid klagat på - så har det alltid varit! (Sic!)
Sedan har de blivit klassiker och höjda till skyarna.

Jularna har inte alltid varit vita i mina sydliga delar av landet men vissa har varit. Den här blir det inte om SMHI har rätt. Klimatet har ändrat sig de senaste årtiondena, så har det inte alltid varit alls.
Förr gick tågen alltid i tid - men vi har mångdubbelt fler tåg på illa skött järnvägsräls. Så har det inte alltid varit. 
Så länge jag kan minnas har det varit passfrihet i Norden för nordiska medborgare och enligt Wkipedia är det så sedan 1952, dvs i 63 år. Nu inför man pass- eller ID -kontroll i kollektivtrafiken över Öresund. Men tydligen inte för biltrafiken över bron; var finns konsekvensen? Eller har jag missförstått?
SÅ HÄR VANSINNIGT HAR DET ALDRIG VARIT!

Däremot har det ofta (alltid?) varit tjafs om olika avtal och lagar som stiftas i EU. Men en lag som verkligen fattas är en som kräver att alla länder hjälps åt solidariskt. Det fattas också lagar som hindrar medlemsländer att efter att de fått medlemsskap ostraffat tumma på mänskliga rättigheter, pressfrihet och diskriminera folkgrupper och minoriteter. Extra skamligt är det av länder som Polen, Ungern och de baltiska staterna att neka ta emot flyktingar när de själva fått så mycket sådan hjälp genom decennier. För att inte tala om Danmarks sentida inställning till utlänningar över huvud taget. 
Rumänien borde t ex aldrig fått medlemsskap förrän de åtgärdat situationen för sina romer.
Frågan är hur länge hela EU-projektet håller ihop.

Sverige har varit generöst mot flyktingar och invandrare och borde kunna fortsätta att vara det - särskilt om alla kommuner hjälptes åt. Men de allra rikaste komunnerna är de snålaste. Nu har vi äntligen fått en lag som ska kunna tvinga alla kommuner att ställa upp. Hoppas att den får effekt! 
Kanske har det faktiskt alltid varit så att den som har minst är mest benägen att ändå dela med sig?

Blev det här inlägget rörigt? Jajamensan!

Nu ska vi fira jul och dela med oss! Nästa lördag ser vi tillbaka på det senaste halvåret! 
Julefrid till er alla överallt!



Jenny Nyströms illustrationer gav den svenska tomten hans ansikte - tomten  har definitivt inte alltid sett ut som den fete Disneyfiguren!

fredag 18 december 2015

Julkort

Det är högsäsong för julhälsningar och ett antal har redan landat i vår brevlåda. De flesta i kuvert och en del med söta hemmafixade bilder på barnen. Dem har jag inga problem med. Men tryckta kort undertecknade med en i bästa fall läslig signatur kan vålla besvär. Om jag känner 4 Margaretha, 5 Karin, 3 Björn och minst 4 Anders och är osäker på handstilen - vem kommer hälsningen från? Förr kunde man eventuellt tyda poststämpelns ort, så icke idag. Det vore även rätt käckt att få en avsändaradress, folk flyttar ju ibland. Och eftersändning är också ett minne blott. Eftersom jag sedan många år sätter avsändarlapp på mina julbrev får jag varje år ett eller flera i retur med stämpeln 'Adressaten okänd'. Antingen är hen avflyttad eller död, det vore bra att veta vilket.

Så, för höge farao, var snäll och skriv tydlig avsändare även på dina julkort! Är det för jobbigt så kan man beställa små klisterlappar med namn och adress att klistra dit.

Jodå, jag skickar en del hälsningar som e post men bara till sådana som jag tror inte blir ledsna av att inte få papperspost. Jag har hört en del syrliga kommentarer som antyder det. Och alla som jag vill skicka till har jag inte e postadresser till.

Jag börjar författa mitt julbrev tidigt och lägger till efter hand. Det blir jättelångt! Sen stryker jag två tredjedelar eller mer och vips är det klart. En version på engelska tillverkas också. Tilläckligt antal kopieras och de digitala görs till pdf. I god tid. Men tror nån att jag får breven på lådan före postens 'sista dag  för utdelning före julafton'? Icke. Prokrastineringstrollet triumferar alltid. 
Icke desto mindre önskar jag alla människor en God Jul!


lördag 12 december 2015

Lördagstema:En salig blandning

Jag har grunnat en del i veckan på Annas tema för lördagen, En salig blandning. Uttrycket används kanske mest i litet nedsättande, ibland skämtsam, betydelse. Inte förrän i går kväll hittade jag mitt ämne. Då var jag nämligen på Kristianstads teater och avnjöt Operafabrikens julkonsert, Stjärnor i vinternatt.


Programmet var verkligen en salig blandning men i väldigt positiv bemärkelse! Julvisor, profana och sakrala, på svenska, danska, engelska, tyska och finska. Nytonsatta dikter av Fröding och ett flertal operanummer från Verdi över Dvorak till Wagner samt Chopinnocturne på piano fullbordade konserten.

Solisterna, Gitta-Maria Sjöberg, Leena Malkki, Bengt Krantz och Erland Hagegård, går inte av för hackor heller och publiken var förtjust. Jesper Olsson spelade piano.
Min specielle favorit från många roller på Malmö Opera, Bengt Krantz, gör mig aldrig besviken. Senast såg jag honom i Eugen Onegin i Malmö för ett par veckor sedan. Eftersom han efter den föreställningen åkte iväg med samma Pågatåg som jag fick jag tillfälle att tacka honom personligen, dessutom, vilket han tycktes bli glad över. Han har en bred repertoar, en salig blandning i vid mening.
 Här är ett klipp med honom från Gounods opera Romeo och Julia på Malmö Operas turné.



Av alla roller jag sett och fr a hört honom i är det hovmannen Ping i Turandot som gjort det största intrycket. Jag kan få gåshud av bara minnet! Det finns ett underbart klipp på youtube från en föreställning inne i Förbjudna staden i Peking av herrarna Ping, Pang och Pong som drömmer om sina hemtrakter. Det är förstås inte Bengt K som sjunger Ping men det är mycket njutbart. Och om jag inte ser fel är det Zubin Mehta som dirigerar.



Nästa vecka skriver vi om hur det alltid varit, för det har Anna bestämt!
Tills dess ska vi fira Lucia, var och en efter behag och med mycket musik!

fredag 11 december 2015

Nobelfest med förhinder.

Jag läser Svetlana Alexijevitjs bok Kriget har inget kvinnligt ansikte.
Samtidigt pågår ikväll Nobelfesten med högtidstal och festblåsor. Inte för att jag brukar titta på sändningen i TV annars heller, annat än glimtvis. Men idag är det totalt omöjligt att växla om från de sovjetiska kvinnornas berättelser från kriget till den påkostade festen. TVn förblir avstängd.

Det är längesedan jag läste en Nobelpristagare som mer förtjänat sitt pris. 

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till de soldater som idag återvänder från tjänstgöring i främmande länder till en oförstående hemmiljö och inte hittar någon som orkar lyssna.  Alexijevitj orkar lyssna, ger andra världskrigets kvinnor möjlighet att berätta hur det verkligen var - det har de inte fått göra förut. Hon visar hur de levt med två parallella historier, den officiella, manliga, och den personliga kvinnliga. 

Själv minns jag ett hastigt möte i Moskva 1975. Jag satt och argumenterade med en man, jag minns inte hans funktion i sammanhanget, men vi var oense om hur jämställda de ryska kvinnorna var. Jag hade ju en krets välutbildade väninnor och visste precis hur de hade det. Mannen menade att kvinnor och män i Sovjet var helt jämställda, vilket jag inte höll med om, och plötsligt går en stilig kvinna med en stor sjal om sig förbi oss. Mannen blir förtjust och ropar henne tillbaka och ber att få presentera henne, stridspilot från kriget. Hon lyfter sjalen och visar att hela jackan är fylld med  medaljer och hederstecken. Hon är på väg till ett föredrag om kriget.

Det är detta Alexijevitj berättar om. Kvinnorna har i alla år offentligt talat om det manliga kriget, hon har fått dem att äntligen berätta det som kom dem närmast.

Jag läser och gråter.






 

lördag 5 december 2015

Lördagstema: Övning ger färdighet

Anna leder oss genom decembers lördagar. Så sant som det är sagt ger övning färdighet, eller uttryckt på annat sätt, upprepning är all kunskaps moder!
De första svettluddiga alstern när man lärde sig sticka, virka och sy har nog många av oss i minnet.
Tappade maskor gick väl an, tappade sugar var värre, men till slut, ibland efter gråt och tandagnisslan, satt det! Tala om upprepning.....
Just den här tröjan i Bohusstickning har jag faktiskt stickat fast bilden är från nätet.
Trist nog har jag upptäckt att det numera inte alls är ovanligt att yngre personer inte längre lär sig att sticka och virka eller ens att sy.
Sen ska väl erkännas att somliga lär sig fortare än andra, både praktiska och teoretiska färdigheter och några lär sig inte alls.

Att få lära sig läsa noter och pröva på nåt musikinstrument blir också svåråtkomligare när kommunala musikskolor får allt mindre resurser. Själv fick jag ta pianolektioner redan innan vi hade nåt eget piano och jag satt hemma och övade på en pappersklaviatur i en hel termin.
När jag första gången körde med en bekants hästsläp på hennes begäran och vi behövde  vända ekipaget beordrade hon mig att köra en omväg istället för att backa och komma runt. Jag trodde hon kunde eftersom hon kört med släp i många år men, se, det kunde hon inte. Hon brukade be "nån annan" om det var nödvändigt att backa. Ånej, jag satte genast igång att öva och snart var jag "nån annan" varje gång hon kom hem från tävling med dotterns häst och släpen skulle parkeras. Inte så att jag har blivit precisionsbackare men det funkar i alla fall. Och körkort för tungt släp tog jag så småningom.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun...

Få av oss är verkliga naturbegåvningar i något avseende men när man hittar det man i alla fall har fallenhet för så blir det roligare att öva och uppnå färdighet! Så kom igen, nu tar vi det från början igen!

Nästa vecka skriver vi om en salig blandning.