tisdag 30 april 2013

Lördagsteman i maj 2013.

Tack till Byfånen för utmärkta lördagsteman i april; dessutom väl kombinerade med Galleri Fredag! Så bra matchning blir det inte i maj när nu Byfånen skickat stafettpinnen till mig. Jag tänkte att vi ska fundera på några dygder - och kanske dess motsatser om någon så önskar:

4 maj Förnöjsamhet
11 maj Solidaritet
18 maj Ödmjukhet
25 maj Tålamod

Hoppas på intressanta inlägg!

PS Det ser ut som om Musikanta redan nu volonterar som temaredaktör i juni!


måndag 29 april 2013

Tre kulturella aprildagar i Stockholm

Ibland är det bra att bryta med vardagen och ge sig iväg någonstans för att byta luft och ett privilegium att faktiskt kunna göra det. Planen för kompis A och mig var egentligen att sticka iväg ett par dagar till London för att se den stora Roy Lichtensteinutställningen på Tate Modern men av olika skäl lät det sig inte göras utan vi for till Stockholm. Det visade sig vara ett fullgott alternativ.
Vi bodde flott vid Hötorget med COOP-rabatt på det prydliga hotellet. När vi vaknade på morgnarna hade vi denna utsikt.
Det dröjde inte lång stund förrän det blev en febril aktivitet och en stund senare såg det ut ..
... så här, eller...
...så här, om man lyfte blicken litet.
Beväpnade med var sitt Stockholmskort för tre dagar började vi på Moderna Museet med Hilma af Klint. Jag fördjupar mig inte i henne; alla som är det minsta intrtesserade har kunnat ta del av massor av information i media, både TV, radio och tidningar. Utställningen är verkligt imponerande, precis som hennes konstnärsskap. Jag hängde på i svansen av en "privat" visning, vilket litet syrligt påpekades när man noterade att några i bakgrunden egentligen inte hörde till sällskapet. Men om man hela tiden håller sig bakom gruppen kan ju ingen hindra att man lyssnar, eller hur. En av mina med-smyglyssnare blev riktigt sur och undrade om inte museet var öppet!
Ett intressant radioprogram om Hilma af Klint sändes förra veckan i Kulturdokumnetären i P1 där det internationella  intresset för hennes konst diskuterades.


Efter ett par timmar med Hilma gick vi ner i "källaren" där Moderna gjort en surrealistutställning av ett urval av sina gamla godingar.

Marcel Duchamp

Renee Magritte

Salvadore Dali
Vi hade åkt tåg upp på morgonen (den mindre behagliga konfrontationen med den oförskämda karlen hände på det tåget) och efter utställningen promenerade vi i sakta mak mot hotellet, gjorde strandhugg i intressanta butiker och passerade en rad skyltfönster på NK där någon släppt loss sin fantasi med diverse köksattiraljer. En välkommen humoristisk upplevelse efter allvaret på Moderna - ja, surrealisterna är ju knappast allvarliga hela tiden, förstås.






Efter en stund med fötterna högt gick vi ut och åt middag på Café Duvel, en belgisk restaurang där vi smorde kråset länge och väl med deras klassiker: Moule frites med aioli.

På natten sov vi ovaggade och var skönt utvilade när vi följande morgon gav oss av mot Fotografiska Museet längs med vattnet från Slussen.


Vi såg två av utställningarna, Henri Cartier-Bresson och Ruud van Empel.
Cartier-Bresson skildrar världen omkring sig och råkade befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt flera gånger, t ex i Ryssland eller Kina när det hände omvälvande ting. Allt mästerligt dokumenterat och oretuscherat.
van Empel ljuger så det stänker med sina förföriskt vackra färgbilder i utställningen Pictures don´t lie. OM de gör! Men stämmer också till mången eftertanke. Länkarna ovan ger exempel på båda dessa mästare. Jag kom också att tänka på utställningen Fake it! som jag såg i New York i höstas där man kallt konstaterade och bevisade att fotografier ljugit allt sedan daguerrotypins dagar för snart 200 år sedan. Digitaliseringen gör det bara litet enklare.

Efter allt detta allvarliga och tankeväckande vi sett i två dagar behövde vi nåt lättviktigt och tillbringade kvällen på operan med Läderlappen. Helge Skoog kreerade talrollen som fångvaktaren Frosch och skrattmusklerna fick motion.

Sista dagen i Stockholm hängde vi på låset på Liljevalchs för att se Jens Assurs fotoutställning "Africa is a great country". Efter att i många år som pressfotograf dokumenterat krig och elände i olika afrikanska länder vill han nu visa en annan sida av kontinenten med hopp och framtidstro i det urbana Afrika. Efter några timmar vidtog invigning av utställningen med Jens Assur som, iförd vandringskängorna som tagit honom runt i Afrika,  berättade om hur han arbetat med projektet i två år.



Nu går vägen i Afrika framåt!
Visst, det hade varit prima att få se Lichtenstein i London också, men de här Stockholmsupplevelserna vill jag inte vara utan.

Lunch på Blå Dörren, botanisering på 10-gruppen och en välsorterad Ordning och Reda fick avsluta vårt Stockholmsbesök.
På tåget hem hade vi utomordentligt trevligt ressällskap.....





lördag 27 april 2013

Lördagstema: Vintern ra..

Byfånens sista tema för april har, som sig kanske bör, Vintern ra..

Ja, det är ju på Valborsmässoafton som  vintern anses vara slut både i vårt avlånga land och flera grannländer. Wikipedia har massor av information!
Den dagen klämmer vi i med just den sången. Under min tidiga barndom bodde jag nära Pildammsparken i Malmö och minns hur jag på Valborg frös som en hund vid bålet på Tallriken, den runda gräsmattan. Inte förstod man något av de tråkiga talen, körsången var förstås fin men det dröjde ju evigheter innan det efterlängtade bålet tändes.

Den här brasan brann vid Ringsjön för några år sedan.

Efter att vi flyttat till en annan stadsdel blev det glest mellan Valborgsbålen och jag firade inte dagen förrän efter studentexamen, eller, rättare sagt, från och med studentexamen för den avlade jag just den 30 april. Sen blev det i Lund jag firade med mösspåtagning och studentsång vid Akademiska Föreningen i Lundagård.
Jag har ingen aning om hur många år man firat Valborg i Pildammsparken men i år är det INSTÄLLT! Staden lägger pengarna på Melodifestivalen istället...

Skulle tro att det är rätt olika publik till de två arrangemangen och att vissa malmöbor gråter blod. Men jag är på avstånd numera och bryr mig inte. Tänker hålla mig undan från Malmö under jippot i vilket fall som helst.

I vår lilla by fixar scouterna ett bål, kyrkokören sjunger och någon håller tal. Förhoppningsvis kort.
Ett år åkte jag till en annan Göingeby där konstnären Leif Lilja höll ett roligt tal och avslutade med att kasta en gammal päls på bålet till menighetens förskräckelse.

Vädret får avgöra om det blir en promenad till bålet på tisdag kväll, annars hälsar vi nog våren dagen efter på 1 maj genom att lyssna på en dubbelkvartett från Lunds studentsångare på Hovdala Slott som därmed inviger sin säsong.

Repetition? Hoppas solen lyser på onsdag också!
Dags att tacka Byfånen för rubrikerna i april! Har någon redan volunterat i maj, tro? Det är kanske min tur?

fredag 26 april 2013

Galleri Fredag: Porslin

Nilla har bestämt sig för PORSLIN idag som tema för galleriet.
Vid närmare skärskådande i mina skåp är nog det mesta av stengods men visst finns det även porslin - om man nu ska skilja så noga.

I mina tonår var det vanligt att mödrar och släktingar samlade servisdelar till flickor (varför inte till pojkar??) och i mors krets var det kungligt danskt som gällde, fr a Måsen. Visst, den är nog vacker men redan vid det laget uuurtråkig, fast dyr.
Så när mor frågade vilka mockakoppar (ja, det var på modet då!) jag ville ha visste jag bara att det INTE skulle vara Måsen. Att jag aldrig skulle ha användning för mockakoppar över huvud taget tänkte jag inte på.
Men kungligt danskt kanske det skulle vara...
Färjan till Köpenhamn och den kungliga porslinsaffären, således. Hittade inget. Vidare till Bing&Grøndal. Hittade inget. Därefter Rosenthalaffären (numera nerlagd) och bingo, där var den! Servisen som sedan dess är min stora kärlek i det kapitlet, Bjørn Winblads Trollflöjten.
Men när priset på EN mockakopp var detsamma som för 6 från B&G insåg jag att det var en hopplös kärlek. Åter till B&G där jag valde en söt liten kopp ur en servis som heter Løvfald (eller som maken kallar den Fliegende Blätter). Så småningom blev det dussinet fullt. Antalet gånger de använts är lätt räknade men jag har funderat på att ha dem till espressokoppar.

Det gick några år och mor, som insett min hopplösa men levande kärlek till Trollflöjten upptäckte att den nu fanns till rimligare pris och började köpa kaffekoppar till mina födelsedagar. Jag har numera 8 och det räcker. Jag har också sockerskål och gräddsnipa och 8 assietter och åstundar inget mer.
Jo, det skulle vara mattallrikar då men där är styckpriset också mera än vad jag anser vara rimligt och har på senare år inköpt ett antal betydligt billigare Nobeltallrikar.

Jag har alltid varit förtjust i den danske konstnären Bjørn Winblad och fatet har hans typiska figurer i relief. Koppen är slät och har rätt form för att hålla kaffet varmt.

Fatets bräm är exakt horisontellt och glasyren på reliefen matt.
Här ser man Papageno med fjädrar till vänster.
Sockerskålens bedårande lock bär "De tre gossarna" från operan.

Trots att det är en vit servis är den inte möjlig att diska i maskin! I alla fall inte om man vill behålla Trollflöjtens libretto i guld på undersidan av faten... men jag har bara 8 koppar så jag står ut med att diska dem för hand.
Man behöver inte vara galen men det hjälper!
En trevlig helg tillönskas er alla!
Galleristerna kan hittas i spalten till höger, hos Annika i Reston eller  hos Nilla!


torsdag 25 april 2013

Nu är det klart - badrummet vi längtat efter!

Härifrån...
 och hit
på 10 dagar tycker jag är bra marscherat.

Hantverkarna var färdiga i måndags efter 6 dagars intensivt jobb. Glada och trevliga, ordentliga, renliga och punktliga har de varit. Inga invändningar mot våra önskemål utan istället flera kloka förslag om ytterligare förbättringar har förekommit.
Räkningen från rörmokaren kom idag. Offerten gav ett intervall - räkningen ligger på det nedre beloppet!
Duschväggarna, som kommer från INR, en malmöfirma, fungerar utmärkt liksom den nya, vägghängda toan. Den fick vi enligt önskemål litet högre än den gamla med tanke på att att man ju inte blir yngre.
Alla skåp, kommoder, bänkskivan, skåpbelysningen och handfaten har vi köpt på IKEA som lämnar 10 års garanti på badrumsutrustning. IKEA är dessutom, såvitt jag kunnat utröna, ensamma om sin lösning på vattenlåsplaceringen så att det inte blir nåt urtag i översta lådan under vasken. Rörmokaren hade inget att invända mot det heller.
Vi fick en synnerligen god hjälp av en försäljare på IKEA i Älmhult, Stephane, som nog ägnat oss ca 2 timmar av skissning och funderande vid två olika besök vi gjort. Han önskade sig fotografier av det färdiga badrummet och det har han fått. Han blev glad som en lärka. Jag gissar att han ofta frågar om bilder när han lagt ner mycket tid och jobb på någon, får löften som sedan sällan infrias.
Vi har blivit snabba och duktiga på att montera de platta paketen. Jag har läst anvisningarna och räckt fram rätt pryl ur tillbehörspåsarna till maken som kravlat på golvet och skruvat.
Kvar att montera ha vi handdukskrokar och dem väntar vi med ett tag. Det ska få kristallisera ut sig var de ska vara. T v har vi krokar med sugpropp på duschglaset och en kroklist från IKEA som man krokar över dörren. Som synes kan man slänga ett badlakan över duschglaset också. Eftersom vi har väggmatta och inte kakel fäster inte sugpropparna på väggen. Jag är väldigt glad att slippa alla kakelfogar; jag har varit extra uppmärksam i alla badrum jag gästat senaste tre kvarts året och bildat mig egna uppfattningar.

Olga kollar

Maken skruvar..

..och skruvar.

Vatten och kattnattmat finns på plats.

Sista skåpen uppsatta!
Nu ska allt snart vara på plats i de nya lådorna och skåpen, det känns väldigt skönt.

onsdag 24 april 2013

Vad far gör är inte alltid det rätta...

Att vad far gör inte alltid är det rätta talar Hans Christian Andersen om på sitt speciella sätt i sin saga.
Mer klarspråk använder Pontus Lind på kultursidan i dagens Sydsvenska. Under rubriken
Pappas fotspår leder oss bara bakåt önskar han att även männen ska bli fria från patriarkatet.
Tänkvärt och klargörande.

söndag 21 april 2013

Lördagstema: Spår

Byfånens temarubrik för lördagen (ja, jag vet att jag ligger efter) är SPÅR.
Liksom Karin på Åland har jag haft fotavtryck i trädgården i snön efter rådjur i vinter men, så klart, inte tänkt på att fotografera dem.
Men för några dagar sedan lämnade dessa besökare en annan sorts spår efter sig.


Mina fina, gula, storblommiga penséer var nedbetade till rötterna och har jag tur så kanske någon tar sig igen. Annars blev den fröjden rysligt kort. Hoppas de var goda...

Men andra växter SPÅR att det blir sommar i år också!


Trots att jag gräver upp det här landet varje år kommer vårstjärnorna lika troget. Förra säsongen stod här vitlök; i år blir det potatis.

Hoppas ni har haft en lika trevlig helg som jag!

fredag 19 april 2013

Galleri Fredag: Trä

Nilla fortsätter med materialämnen för fredagsgalleriet, idag TRÄ.
Vi bor i ett skogbeklätt land och trä är en av Sveriges urgamla rikedomar. Bara längst i söder har det länge varit klent med skog och husen fått byggas av annat. I södra Skåne ser man därför många sten- och tegelhus och de äldsta är ofta av korsvirke där man snålat på träet och fyllt ut med lera och halm. Men redan i norra delen av landskapet blir de röda stugorna helt dominerande och bara hur man disponerat virket avslöjar var i Sverige man befinner sig.

Moderna hus ser ofta ut att vara av olika sorters tegel men det är bara yta. Vårt eget hus kan sägas vara ett modernt korsvirkeshus. Istället för halm och lera är mellanrummen mellan träreglarna fyllda med isolering av annat slag, ytterväggarna täckta av fasadtegel och innerväggarna av gipsskivor.

Badrumsrenoveringen som pågår för fullt kan också illustrera vår moderna användning av trä. Våtrumsmattan på golvet har ett trämönster framställt med fotografisk metod liksom trämönstret på kommoderna från IKEA. Där är mönstret i form av en folie som fästs på spånplatta, ett vanligt sätt att använda trä i massor av applikationer. Bara brädan mot väggen är massivt trä.



Däremot finns på strategiska ställen i väggarna rejäla träreglar att fästa alla pinaler i. Tur att snickaren har en bra tumstock så att alla mått blir rätt.



Jag får tusen associationer till träanvändning i vardagen och konsten men väljer att avsluta med en av de mest grundläggande - ved.


Efter 35 år har flera träd på tomten växt sig så stora att vi måste skoga emellanåt och då är det gott att få litet egen ved till braskaminen.

Fredagsgalleristerna finns i högerspalten och hos värdinnan, Nilla.
En solig vårhelg önskas er alla! Nu gäller det att hänga med i svängarna när naturen exploderar!

tisdag 16 april 2013

Poesi


Jag blir alltid lika munter när jag tar fram denna danska ättiksflaska ur skafferiet.

måndag 15 april 2013

Galleri Fredag och lördagstema på en gång: Glas och betong

Nillas fredagsrubrik Glas och Byfånens lördagsämne Betong är ju en utmärkt kombination som fler har upptäckt. Själv hemsökte jag huvudstaden några dagar och kommer därför i efterskott med mitt kombinerade bidrag. Vad jag gjorde i Stockholm berättar jag vid annat tillfälle, men trevligt hade vi efter att chocken från tåget på torsdagsmorgonen lagt sig.

Mitt senkomna bidrag handlar om våra byggprojekt. Glas utgör en stor del av vårt älskade uterum, vårt förra projekt som vi är mycket nöjda med och som det snart är dags att tömma från alla övervintrande krukor. Litet överraskad blev jag av den speglade bild som bjöd sig när jag funderade på hur jag skulle få till en intressant bildvinkel!



Just nu använder våra hantverkare uterummet som passage in till badrummet som får illustrera Betong. Där bilas det rejält i golvet, väggarna öppnas för nya konstruktioner och vi har fått en tillfällig utomhusinstallation som liknar något jag sett i Kina, fast då med blommor planterade i....


Nej, vi ska inte plantera blommor i den här.... den ska till återvinningen.
Vår vecka blir bullrig och stökig men jag förväntar mig att det är värt det!

söndag 14 april 2013

Jävla fitta...

.. var nog det snällaste av invektiven som riktades mot mig kl 06.25 på torsdagsmorgonen.
Jag hade bokat tågbiljetter till kompis A och mig till Stockholm och valt fönsterplatser mitt emot varandra med bord. Kompis A hade redan klivit på tåget på stationen före mig och jag fann henne sittande vid gången och ett par, en man och en kvinna på våra platser. Litet förvånad att hon inte hade propsat på sin plats bad jag paret flytta sig och möttes av en skur av ovett från mannen. Kvinnan flyttade sig, om än motvilligt och jag satte mig på min plats. Mannen, gömd bakom solglasögon, gjorde ingen min av att resa sig. När jag, fortfarande i vänlig ton, bad att min reskamrat skulle få sin plats och sitta mitt emot mig blev han vansinnig. En harang av fula ord, order om att hålla tyst och inte störa honom så tidigt på morgonen(!) och ett högljutt konstaterande att han inte tyckte om mig, att jag var otrevlig och en jävla fitta. Då ilsknade jag till och tyckte att det vore bäst att han gick sin väg om jag nu var så otrevlig.
Tågvärden kom och blev åhörare till detta och ordnade bort paret till nästa vagn, tack och lov. Han återkom även och beklagade deras beteende. Att de skulle sätta sig på sina egna bokade platser var tydligen inte ett alternativ över huvud taget.

Vid ankomsten till Stockholm såg jag dem på perrongen och fick en hatfylld blick av idioten.

Kan härmed konstatera att det gick mer än 60 år innan jag blev kallad jävla fitta rakt i ansiktet av ett fullblodsas till karl. Jag undrar hur han tilltalar sin arma hustru.
Det hela är en märklig upplevelse med en besk eftersmak. Utskälld har man naturligtvis hunnit bli många gånger i livet, mer eller mindre befogat, men detta tar priset, alla kategorier.
Hur var det det hette: "Det finns knölar, Sofie!" SANT.

tisdag 9 april 2013

Puh!

Som om man inte hade nog att göra med förberedelser inför kommande badrumsrenovering och det mycket mer lockande arbetet med att få igång våren i trädgård, växthus och uterum så sätter man sig och bråkar med Blogger. Mitt dumma nöt.
Jag ville ju bara byta bild överst! Till en i samma rektangulära format som jag hade.
Men si det var lögn. Det gick bara att lägga in en kvadratisk som blev gigantisk och urdålig. Alla proportioner blev fel och jag snart helgalen.
Sen lämnade jag allt ett tag och när jag kom tillbaka hade jag fått en konstig pergamentgul blogg utan bild och sidokolumn.

Efter ytterligare paus försökte jag igen  och plötsligt gick det i alla fall att få en liten bild, om än kvadratisk, och sidokolumnerna var tillbaka och den konstiga pergamentbloggen väck.
Nu hoppas jag att inget händer i natt....

Jag har i alla fall tillbringat några timmar i trädgården i solskenet idag och konstaterat att denna jobbiga senvinter gått hårt åt många växter. Det har varit alldeles för mycket barfrost i olika perioder så mycket är dött. Bl a mina dyra, höstplanterade trädpioner; de är döda allihop. En hel del av den annars så härdiga lavendeln har gett upp. Vintergäcken som brukar bilda helgula mattor är ganska gles. En liten tröst är att blåsipporna från föräldrahemsträdgården har börjat om. De kom upp och blommade för en månad sedan, sen frös alltihop bort. Nu försöker de igen, de tappra liven. Nya gröna blad har kommit och en sippa syns idag.

Om några dagar ska det komma hantverkare och börja i badrummet. Vi förbereder som bäst för lämpligaste in- och utpassering och var katterna ska kunna tillbringa dagarna medan det slamras. De platta paketen har vi monterat så långt det går hittills. Nu håller vi tummarna att allt ska passa så som vi har tänkt.

Tänk, allt har passat i rätt skruvhål och hittills har inte en enda skruv fattats! Förra gången vi monterade IKEA-grejor var vi desperata innan vi fick ihop dem med mer eller mindre våld. Så vi känner oss modiga som gav oss på detta. Men det är ju inte färdigt förrän det är färdigt, liksom...
Olga kollar att det ser rätt ut så här långt.


lördag 6 april 2013

Lördagstema: Det var hens fel!

Byfånen för taktpinnen under aprils lördagar. Idag är det frågan om vems fel det är - i alla fall inte mitt - han får skylla sig själv.
Skämt åsido, så är det ofta inget skämt alls när vi skyller på andra för att något gått snett. Byfånen själv relaterar dock med glimt i ögat en incident med en glömd väska som fick ett lyckligt slut.
Själv kommer jag mest på trista historier när det skyllts på än den ena än den andra när något inte går som det ska och stämningen blivit tryckt.

Att ta på sig ansvar genom att avgå fastän man uppenbart inte kunnat påverka ett skeende  övergår min fattningsförmåga. Det är vanligt inom politiken, t ex. Vore det inte bättre att stanna kvar och reda upp?

Ett av de otrevligaste sätten att skylla ifrån sig är vuxenmobbning på arbetsplatser, ett alldeles för vanligt fenomen. Emellanåt blir det så illa att den utpekade måste säga upp sig. Oftast blir det inte bättre stämning av det eftersom problemet inte ens fanns hos personen utan hen blev offer för projicering.

Jag har känt personer som varit experter på att  skylla på andra i alla sammanhang. "Det var ditt fel att jag spillde, det var hans fel att jag blev sjuk, det var hennes fel att jag inte fick jobbet, det var deras fel att jag krockade, osv". Sådana hör hemma i energitjuvsgruppen och blir till slut alltför tröttsamma att ha för nära. Så blir de också bittra, ensamma och förgrämda och får bekräftat de de visste - det är alla andras fel.

Själv tycker jag nog oftare att jag har någon att tacka för något trevligt som hänt mig än att jag behöver skylla något trist på någon annan än mig själv.

Fast allt som är tokigt är ju regeringens fel, förstås....

För övrigt anser jag att vi ska vara rädda om varandra!


fredag 5 april 2013

Galleri Fredag: Metall

Fredagsgallerisrena hälsar en ny dirigent välkommen för april, Nilla!
Idag ska vi illustrera Metall.
Vad är då närmare för mig än SILVER? I snart tio år har jag knackat, sågat, lött och slipat mig fram i denna underbara metall och på allra sistone även gjutit.
Några exempel:






För ett par månader sedan såg jag Lars Lerins fantastiska förmåga att i akvarell framställa denna metall!





Galleristerna finns listade till höger!
En helg med mera vårvärme tillönskas alla!