onsdag 30 september 2009

Obama trasslar till min tillvaro!

På fredag behöver jag och reskompis B ta oss till Kastrup fvb till NY via London. Och så stänger dom av Öresundsbron!! I flera timmar i flera omgångar!! För att Obama och andra VIP:ar kommer till Köpenhamn för att locka till sig OS, eller vad det nu var. OTROLIGT! Precis när vi ska resa! Så nu gäller plan B: Bil via Helsingborg, färja till Helsingör och vidare ner till Kastrup. Tur att det finns flera alternativ även om detta tar längre tid än direkttåget över bron. Hellre det än kaoset som garanterat bryter ut. Det blir säkert trångt på färjan också, vi lär ju inte vara de enda som väljer den vägen.


Gårdagen tillbringade jag i trevligt sällskap med god lunch och smaskig fika samt underbar skogstur och svampjakt. Det blev en del trattisar, röksvamp och soppar. En del redan förtärt, resten till torkning. Det var inte så gott om sötnosarna, det har varit litet för torrt. Nu har det regnat litet, hoppas det blir tillfälle till mera skogsturer när jag är tillbaka hemma i mitten av månaden då det förhoppningsvis finns trattisar fortfarande.
      

Det börjar bli frostnätter nu och terasspottorna måste in. Idag tog jag in de flesta fuchsiorna. Som synes tycks dom inte ha noterat att sommaren är slut. Tyvärr kommer dom att snabbt tappa denna glans när dom kommit in även om vi försöker ha svalt i uterummet. När solen står på blir det varmt i alla fall.
 
Nu är det mest packning som gäller. Ska bli intressant att komma fram till NY och upptäcka vad man glömt den här gången.....
Den alldeles underbare nevön har lovat hämta vid JFK; visst är han värd en medalj!

måndag 28 september 2009

Höstens läckerheter


Hovdala hade skördefest i helgen. Njesen, Syster i Söder, med sambo mötte upp till lunch på läcker trattkantarellsoppa, svampen plockad på Hovdala och tillagad på restaurang Mikkelsen. Njesen investerade i rödbetor, mannen och jag i 12 st Röstångalimpor och ett rotskott av en av Hovdalas stoltheter, pimpernötsträdet.
Limporna är skivade och stoppade i frysen - aj, min arm - och skalkarna avnjöts till kvällsmat med likaså hemförd grönpepparkryddad lammkorv och viltpastej. Gott!

Det är höst och svamptid i flera bemärkelser. Den här svampen är kanske i litet hårdsmält i men resultatet av mycket tänkade och ett antal timmars arbete och avsedd att hänga i en kedja; den har en ögla på baksidan. Nu återstår att se om beställaren blir nöjd....


Silversmide är ett av mina mera intensiva intressen sedan snart 5 år. Jag har alltid haft någon kreativ hobby, olika textila handarbeten mest. Jag har sytt kläder, stickat och virkat, knypplat, gjort frivoliteter och broderat. Under ett antal år gick jag hos en modist och lärde mig göra hattar vilket fortfarande händer att jag tar itu med. Men det senaste och som nu ger mig mycket glädje är att göra silversmycken. Jag är fascinerad av alla dessa råmaterial som man kan förvandla med sin fantasi och sina händer, garn, tyger, hattkapliner och, som sagt silver. Jag älskar ju också min trädgård och det har ju många beröringspunkter med det andra skapandet även om man är mer beroende av väder och vind i det fallet.

Morgondagen är tänkt att ytterligare ägnas åt svamp, nämligen utflykt till skogen för att leta läckerheter. Mina egna fina svampställen har kalhuggits för några år sen så där kammar jag numera oftast noll. Nu ska jag få följa med en väninna till hennes ställen - har tillhållits blunda när vi åker dit - så håll tummarna att vi hittar nåt!

Annars går jag i packningstankar och har börjat så smått att lägga fram sånt som ska med. På fredag lyfter planet med kompisen B och mig mot NYC och Ella med familj på Manhattan. Mamma Saltis och pappa M har skickat önskelista på sånt som är "defitsitnij", dvs bristvara hos dom: torra ärtor, saltlakrits, punschpraliner och tunnbröd, bl a. Jättebra att ha med en massa dit som inte ska med hem igen, då är chansen att man kan få med litet shopping hem större! Så, Mahattan, se upp! Här kommer snart vi lantisar! F ö har jag sån resfeber sen ett tag att jag har extraslag på hjärtat när jag ska somna!
Förra gången jag var i NY blev jag vanvettigt magsjuk men sen dess har jag varit i Kina två gånger utan minsta hälsobekymmer så jag hoppas verkligen att jag ska hålla mig frisk den här gången. Svininfluensa kan jag också vara utan, helst. Ellas dagis har haft en våg av den, hoppas den är över till fredag kväll när vi gör entré.

fredag 25 september 2009

Pensionären har fått jobb

För ett par veckor sedan fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att tillfälligt återgå till mitt arbete om pandemin orsakar brist på personal. Självklart svarade jag ja. Dessutom är man ju tjänstepliktig till 70 års ålder i sjukvårdens legitimationsyrken i krigstid. Tack och lov gäller det inte krig och det har ju ännu inte heller blivit någon kris av pandemin (vilket det definitionsmässigt faktiskt är, det har ju med utbredningen av infektionen i världen att göra).
Så igår ringde man från sjukhuset och frågade om jag kunde tänka mig att tjänstgöra som vaccinationsdoktor. Ja, det var ju nåt annat, men varför inte? Så från den 19 oktober står jag till förfogande för vaccinationscentralen vid sjukhuset som ska vaccinera all sjukvårdspersonal,   räddningstjänstpersonal och andra för samhället viktiga funktionärer och även personer i riskgrupperna. Så småningom kanske även "övriga", jag fick inte allt klart för mig under samtalet. Sen återstår det att se hur många som kommer. Vaccineringen är ju frivillig. I vilket fall som helst kommer jag att jobba under en tid i höst. Absolut inget jag längtat efter, jag trivs ypperligt som panschis, men på det här ställer jag upp. Får kanske rent av ett litet jobbavdrag? Inte det ökade som dom efter 65 får, så gammal har jag inte riktigt hunnit bli än, men ändå!
På förmiddagen idag var jag i trädgården och förberedde litet inför vitlöksplanteringen senare i höst. Till min glädje dök det upp ett antal tidigare missade potatisar så att jag kunde göra klyftpotatis på nyupptagna egna päror! Gott till grönsaksgratängen på fina produkter från Mossagårdslådan som kom i morse.

God lunch med stor sallad och gravlax fick jag hos kompisen E som var ledig idag. Vi kunde sitta ute i det underbara vädret hela eftermiddagen och spela Mah Jong med hennes kinesiska spel som har större brickor än mitt och är en mera vardaglig variant. Brickorna är av plast och liknar mest små tvålar men det går naturligtvis precis lika bra att spela med. Pappa Lu skulle nog tycka bättre; han tycker mina brickor är vackra men för små och pluttiga! Dom är av ben och bambu.


Vi spelade i flera timmar, vann nog ungefär lika många spel vardera men detaljräknade inte poäng. Själv saknar jag totalt tävlingsinstinkt och jag tror E klarar ett nederlag utan att bryta samman, hon också.
 


 

tisdag 22 september 2009

Försök nu smita - om du kan!


Den här lille skiten, förlåt, shettisen, har på senare tid kommit på att man kan knäa och krypa under staketet för att komma åt saftigare gräs. Eller knalla in i gårdens trädgård och käka äpplen. Ack, så farligt för en redan fet ponny! Straffet har varit att bli instängd i en synnerligen mager hage med bättre staket. Det gillade ingen av de tre och för Malena blev det nog i magraste laget även om jag håller henne hyfsat slank efter ett fånganfall för 4 år sedan.

Så idag tog jag på stövlar och regnhatt och gjorde en rejäl staketrevision och monterade upp det igen med 4 trådar. Jag letade strömtjuvar och fann en hel del vilket nu resulterat i mycket bättre kräm i tråden. Så här ser det ut nu:


Nu blir jag förvånad (och arg)  om den lille utbrytarkungen lyckas!

Fö blev jag först blöt utifrån - ingen fara, jag hade regnkläder - sen inifrån när solen rätt snart avlöste regnet. Inte blev det så det räcker till några svampar i skogen, tyvärr.

Nu byter vi ämne, som dom säger på TV-nyheterna.
En av mina favoritförfattare är Alexander McCall Smith, han med Damernas Detektivbyrå, ni vet. Men han har många andra strängar på sin lyra. Han har flera gånger skrivit följetongsavsnitt i Londondagstidningen Telegraph. Man kan gratis prenumerera på avsnitten och få dem hem i e-posten varje dag. Nu handlar det om personer som bor i ett hus i Pimlico i London, Curduroy Mansions. Författaren ligger 40 avsnitt i förväg och vill ha kommentarer från läsarna som kan ge idéer till den fortsatta historien.
Man kan också lyssna till avsnitten, upplästa av Andrew Sachs, mera känd som Manuel i Fawlty Towers om någon minns det underbara dårprogrammet med John Cleese. Här får ni länken som är till kapitel 2 men kapitel 1 finns på sidan. Det finns också en sammanfattning av den första boken så att man kvickt kommer in i handlingen om man inte läste den. Den första boken har kommit ut som "riktig" bok nu och den pågående följetongen kommer nästa år.

Jag kan verkligen rekommendera läsningen/lyssningen!

söndag 20 september 2009

Skördetid


Dagarna i Småland gick fort. September bjuder alltjämnt på ett underbart sensommarväder och återseendet med A och Läkarstationen i Alstermo var underbart roligt! Svägerskan G, som jag gästade, var med och vi tre damer hade en dag fylld av glada skratt. Läkarstationen var sig ganska lik efter 39 år och har säkert en framtid även om den måste privatiseras för att ha det. Landstinget vill inte ha vårdcentraler med bara en läkare längre. För sårbart, anses det antagligen, fast man tycker att granncentraler kunde stötta vid behov. Som tur är finns det nog tillräckligt med doktorer som kan tänka sig jobba på egen hand och rent av uppskatta det.
Vi turnerade förstås i Glasriket också. A har sex bröder varav flera i glasverksamhet, en som är hyttmästare i Åfors och som tog oss på en tur i hyttan där man bl a har paret Vallien som sina toppkonstnärer. En av Bertil Valliens riktigt stora båtar stod just färdig - bara avsvalningen tar veckor! - och den kostar 100 000 kr per meter......
September är ju skördemånad även om skörd pågått sedan länge. I sommar har jag haft egen potatis tills härom veckan förutom sallad och kryddväxter. Jag har plockat klarbär, krusbär, svarta vinbär, rabarber och några egenodlade blåbär. De senaste är mest kuriosa, smakar ju egentligen inte så mycket. Skogens blåbär är 100 gånger godare. Svägerskan och jag plockade lingon i lördags och några strävsoppar hittade vi. Svampen hamnade i såsen och smakade finfint till svågerns pannbiffar.

 Idag har jag skördat slånbär som ska in i frysen för frostnypas innan jag gör slånbärssaft. Buskarna gör så gott dom kan för att nypas när man plockar, det är oerhört taggigt!


                            Min vitlök ligger på tork.                             

Litet svamp har jag också torkat.

Det är inga stora mängder av nånting men det känns bra att ha i skafferiet. Det smakar så mycket bättre med egna rårörda lingon än industrins och så har "den hemlige kocken" inte tafsat på dom eller min klarbärssylt.

Mannen och jag promenerade till Församlingshemmet och lade våra röster i kyrkovalet idag. Även om vi inte är ett dugg kyrkliga så är vi fortfarande medlemmar i Svenska Kyrkan och vill inte att SD ska få in några fula fötter om vi kan bidra till att förhindra det! Svenska Kyrkan är ett synnerligen mångkulturellt kulturarv i åtskilliga avseenden även utan den rent religiösa aspekten som ju har en verkligt grundmurad mellanöstern-bakgrund. Men sånt begriper ju inte en SD-anhängare.

tisdag 15 september 2009

Gud bevare Norge

 
Den här gentlemannen,L, är inte bara fjällkarl och hestekarl utan också lokalpolitiker i sin  kommun i Nord-Tröndelag där jag varit på fjälltur varje sommar i 18 år plus en vintertur för ett antal år sen. Som skåningar är vi inte så bra på att kasa på nederbörden så sommarfjäll är mera vår melodi. Nu följer dock inte min gubbe med till fjälls när vi inte längre vandrar. Jag kom ju på att man kan komma väldigt mycket längre med normal puls om man rider! Och gubben rider inte. Den gubben går hellre!
Nå, nu var det alltså val i Norge i går, måndag, och i söndags SMS:ade jag till L: Gud bevare Norge för Siv Jensen!
Idag, när valresultatet ju var klart,  ringde han och berättade om jublet när han hade läst upp mitt SMS bland valdeltagarna i hans lilla kommundel. Alla applåderade - utom en som var Siv-anhängare.....
Skönt att veta att det inte var så många såna just där. Annars är det ju förskräckligt att hennes parti är det största borgerliga i Norge. Enda trösten är att de andra borgerliga inte vill ha med henne att göra till skillnad från hur det är i Danmark med Pianisterna. Här hemma är det ju inte roligt med SD heller som ju kan riskeras bli vågmästare 2010.
                 
I morgon ska jag generalrepetera packning. Jag åker på tre dagar till Småland för att göra skogarna och glasbruken osäkra. Hoppas träffa A, som jag hittat igen efter många år, och återse läkarmottagningen som såg mig ta stappliga steg i början av karriären. Hon har dock anmält att hon drabbats av barnbarnsförkylning så vi får se hur hon mår på fredag när vi hade planer på att ses. Jag vill ju helst inte bli snorig inför USA-resan som startar den 2 oktober. Och A/H1N1 ska vi bara inte nämna....
Har i alla fall skrivit på ett papper att jag ställer upp på mitt gamla jobb om det blir influensa-kris. Såklart.
         
Vad gäller packningen till Småland är den klart enklare än den till USA eftersom jag inte flyger. Kan alltså ha både tandkräm och fickkniv i handväskan. Och färskt bröd. Har just blandat till en sats surdegsbröd på olika sorters mjöl med havssalt och färsk rosmarin och satt ut på terassen för långsam jäsning i låg temperatur över natten. Räknar med att det blir ca 8 ° så det blir nästan som att ha degen i kylen. Sen gör jag limporna i morgon bitti.
När jag nu skriver om packning får jag resfeber som går som vällustrysningar genom kroppen! Ser väldigt mycket fram mot både den "lilla" resan och den "stora".

fredag 11 september 2009

Nu går jag - fast inte så långt - än

 
Det blir inte svårt att komma ihåg vilken dag Karl tog sina första egna steg (fyra i taget!). Dagens datum är så inbankat i alla numera för hemskheters skull så det är skönt med något roligt som uppväger dagens negativa aura. Den ömma modern N kastade sig på telefonen för att meddela gudmor som stolt meddelar världen på detta sätt.
Dom har också hälsat på dagis för första gången. Nu börjar nämligen snart den bistra verkligheten när den ömma modern ska ta tag i karriären igen.

torsdag 10 september 2009

Fröken September

 
Våra katter är som tidigare meddelats två stycken. Den här damen tycker hon synts för litet här i bloggen. Men nu har hon en alldeles extra framskjuten plats ett tag, hon är nämligen Fröken September i Ryska Postens kalender för 2009. Så det så. Skepparkrokens Sonja av den ädla rasen Russian blue, ett och ett halvt år gammal.
Vi har haft "ryssar" i huset sedan 1979. På 80-talet födde vi upp ett antal kullar; det var ljuvligt med källingar och trist att skiljas från dem när de flyttade till nya familjer. Men samtidigt fick man nya trevliga kattälskande bekantskaper varav flera ännu finns i vänkretsen.

 
En annan Skepparkrokskatt har stått modell för den här bronskatten vid Södertull i Malmö (där den 
f. ö. har flera kompisar) som skapats av Ulla Kraitz.

måndag 7 september 2009

Vacker mat

Varje fredag kommer det hem en låda fräscha ekologiska grönsaker från Mossagården till oss. Man vet inte i förväg vad man får och ibland kommer det sorter man aldrig provat förut. Det följer med ett recept- och tipsblad så att man lär sig om de nya sorterna. Häromveckan fanns en knippa "rödbetor" i lådan. Dvs en var röd som vanligt, fast avlång, de andra var en vit, en gul och en polkarandig! Jag gjorde ugnsrostade rotsaker - jättegott - men först måste jag föreviga det vackra stilleben det blev när jag skurit betorna!

torsdag 3 september 2009

Återfunna vänner från förr

 
Mannen och jag for till Småland i går, in i de djupa skogarna, till Glasriket, till Moberg-land, eller vad man nu associerar till. Vi hälsade på hos G och G, bror/svåger och svägerska som håller på att bygga om en gammal familjegård till ett mera modernt boende utan att ändra om stilen på den typiska smålandsgården till det yttre. Dom får ett fantastiskt fint hus i en underbar miljö!
Vi traskade förstås runt i skogen och inspekterade och blev visade var det ska gallras, var det nyplanterats och hur skogen sakta hämtar sig efter Gudrun och Per. Trädskelettet på bilden illustrerar hur stark Gudrun var, det snoddes helt i spiral!
Vi plockade Karl Johan som nu torkas till framtida smaksättning. Karl Johan är min klara favoritsvamp.
Vi for också till ett par glasbruk, Målerås och Kosta, och jag mindes att jag vid ankomsten till ett av mina första jobb på 70-talet som provinsialläkarvikarie åkte tåg till Målerås och där hämtades med bil till den läkarstation jag skulle jobba vid i Hohultslätt. Jag nämnde detta och vad mottagningsbiträdet hette som jag jobbade ihop med. Då säger svåger G att han känner en dam med det förnamnet men ett annat efternamn från arbete i förtroendeuppdrag han haft inom landstinget. Nu har ju särskilt kvinnor den ovanan att då och då byta efternamn, vilket krånglar till det för omgivningen så det skulle ju ändå kunna vara samma person. Så pratar vi litet om hur man kan hitta folk man tappat kontakten med numera genom internet. Ett sätt är genom birthday.se. Sagt och gjort. Idag letade jag där efter ovannämnda kvinna, ringde och, bingo, det var hon! Fast det är över 30 år sen vi sågs så var det som om vi hade pratat med varandra i går. Jag jobbade en sommarmånad när det ordinarie läkarparet var på utlandssemester och till hjälp hade jag endast A! Det var tider, det! Läkarbostaden var på ovanvåningen och mottagningen på bottenplanet. Vi hade vansinnigt roligt och jag minns en hel rad speciella patienter och situationer, inte minst den gången då hela huset invaderades av en hel zigenarsläkt (det hette så då!) där ett antal av dem ville ha bot för olika krämpor, helst genast! Eller den hypokondriska damen som kom nästan varje dag och hade ny "sjukdom".
A och jag har redan bestämt att vi ska ses om ett par veckor och bl a besöka läkarstationen som lär vara sig helt lik fast det heter vårdcentral numera.
Sen hittade jag en "tappad" vän till som flyttat, inte finns i telefonkatalogen och inte gett mig sin nya adress. Postens eftersändning är ju inte vad den var förr, då fortsatte den ju kostnadsfritt ett helt år, vad jag minns. Där fick jag ju inget telefonnummer men en adress jag kunde forska vidare från och till slut få fram ett telefonnummer. Det blev också ett trevligt samtal och en träff framöver planeras.

tisdag 1 september 2009

Katter har åsikter!

 
Vi har två katter i huset, Olga, Sösdala White, är den äldsta, 11 år gammal. Som ung hade hon en liten blå basker mitt på skulten, numera är hon helvit. Hörseln är det inget fel på, hon har gulgröna ögon, inte blå. Helvita katter med blå ögon är döva i ca 80 % av fallen.
Men Olga hör bra, mycket bra. Hon kan höra att det finns hjortstek i kylskåpet även om vacuumpaketet inte är öppnat. För då kan hon väl inte lukta det, eller? Olga har MYCKET bestämda åsikter om vad som går att äta och det är ofta inte kattmat. Bäst är människomat som man stjäler! Då kan t o m stuvad vitkål slinka ner, men en kotlett är bättre, den kan hon hugga snabbt som tanken och sticka iväg med om man inte ser upp. Det mesta på våra tallrikar kan man smaka på men får hon exakt samma sak i sin skål är det inte alls lika gott och ratas ofta. Fast inte hjortstek, det kan hon äta när som helst, var som helst i vilka kvantiteter som helst. Ända tills hon vacklar fram till en viloplats och somnar. En av sina födelsedagar när hon fick hjortstek uppe på matbordet tillsammans med oss för att fira  kollapsade hon bredvid min tallrik och tvärsomnade. Med en stor bula på magen av allt det goda! Idag har jag varit och plockat majs och kokte var sin kolv till middagen. Majs är jättegott, tycker Olga och fick gnaga av några korn som jag lämnade till henne. Hon kan dock inte hålla kolven själv, det krävs assistans. Så det fick hon av husse medan jag hämtade kameran.
Olga ligger helst i knät och försöker få mig att sätta mig i en fåtölj, lägga upp benen på en pall och jag får INTE ha en bok eller tidning i vägen för henne! Hon ska lägga sig tillrätta själv, gud nåde den som försöker lyfta och bära henne! Då får hon minst 10 stretiga och sprattliga ben.
Våra katter vill helst vara där vi är och när jag kommer hem  sitter ofta Olga tryckt mot dörren till grovköket och väntar. Kommer jag inte in fort nog ger hon hals. Numera är jag hemma mycket mer, förstås, än när jag fortfarande jobbade vilket katterna verkligen uppskattar. Om man måste stänga in dom i ena halvan av huset för att man ska fixa med mat på spisen, stryka eller göra nåt annat som inte är lämpligt att ha med katter eller småbarn i, så får man höra hur missnöjda dom är. Ljudligt!
       
       
För att tala om nåt helt annat: på måndag kommer Karl........