Lördagstema: Lycka

LYCKA  har enl enl SAOL flera olika betydelser, jag väljer en av dem.

2lycka s. -n lyckor • 〈prov.〉 inhägnad mindre åker el. äng
Singular
lycka obestämd grundform
lyckas obestämd genitiv
lyckan bestämd grundform
lyckans bestämd genitiv
Plural
lyckor obestämd grundform
lyckors obestämd genitiv
lyckorna bestämd grundform
lyckornas bestämd genitiv

På min barndoms sommarland hade de olika odlingsfälten olika namn varav jag minns Fodasjö, Vången och Palmalyckan.
Fodasjö var ingen sjö, på Palmalyckan växte definitivt inga palmer medan Vången förvisso var en vång, dvs ett fält.

Den här palmen mötte jag i Kalifornien för ett år sedan.

Detta var Spanarens sista tema för novembers lördagar. Vi tackar för kluriga ämnen och hälsar Pettaskarin välkommen i december! Hennes ämnesrubriker står i högerspalten liksom alla deltagare.
Ha en lugn och skön adventshelg, allihop!

Lördagstema: Det svåraste.

Ännu är det Spanaren som ger oss lördagsrubriker - och de är inte lätta! Inte har jag lyckats pricka in lördagen den här gången heller...

Krig med alla dess vidrigheter, naturkatastrofer, svält, tortyr - nog finns det grader i helvetet. Kanske är det svåraste att komma igenom som människa, om man har överlevt fysiskt.

Ett öde som gripit mig djupt är Göran Rosenbergs fars. Det beskrivs i Göran Rosenbergs bok 

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Hans far överlevde fysiskt, kom till Sverige och yttre trygghet, fick barn, men orkade ändå inte leva. En löjligt liten skärv i ersättning för allt lidande blev den ultimata kränkningen.  

 Boken finns i pocket på Bokus för 51 kr.

Förutfattade meningar.

Ibland blir man plötsligt så trött, så trött. Alltsedan jag och ett gäng andra tjejer på anatomikursen 1965 en dag satt och väntade på att få "dugga", dvs utsättas för veckans förhör hos kursamanuensen, när en annan av institutionens yngre befattningshavare kom förbi. Han tittade NER på oss, stannade till och sa medlisamt: "Och vad ska ni, små flickor, bli när ni blir stora?  Sjuksköterskor, va?" Då hade jag redan året förut, när jag talade om för en kille i vårt kamratgäng som redan läste medicin, att jag också tänkte söka in på medicinska fakulteten, mötts av kommentaren att kvinnliga medicinare var det värsta han visste.

Vi, som väntade på förhör, teg, anande att det inte skulle vara sista gången vi hånades.

Sen har jag under ett långt yrkesliv mötts av mycken respekt och tacksamhet, både av medarbetare och patienter men också av förolämpningar och förutfattade meningar. Att under de första, unga åren äldre patienter tog en för sjuksköterska trots att man tidigt lärde sig att tydligt presentera sig med namn och titel var ju inte så konstigt och jag tog aldrig illa upp. När de gamla blev rättade bad de ofta generat om ursäkt. Men än i denna dag berättar kvinnliga läkare att efter en lång konsultation kan patienter fråga när doktorn ska komma! Inom kort är det lika många kvinnor som män inom läkarkåren och om något decennium eller två blir kvinnorna i majoritet.

(I sjuksköterskekåren är det sämre könsfördelning, ännu bara ca 12% är män. Om dem finns en vanlig fördom: de är "alla" bögar!)

Värre har varit diskriminering vid schemaläggning och löneförhandling, tjänstetillsättning, uteslutning och tystnad vid planering och omorganisation.  Manliga kollegor har många gånger gnällt att det blivit för många kvinnliga läkare vilket försämrat lönerna för dem. I många år jobbade jag fackligt och även inom läkarföreningen utsattes vi kvinnliga läkare emellanåt för sexistiska kommentarer. Med tiden blev ju nässkinnet allt tjockare och vi markerade allt tydligare att det inte var OK. Många tog det till sig och öppnade ögonen, andra skrattade åt oss.

I vårt samhälle, ett "göra"-samhälle, blir man ofta tillfrågad om sitt yrke av obekanta personer. Har jag då svarat att jag jobbar inom sjukvården så har kommentaren i många fall blivit: "Jaha, då är du sjuksköterska?"  Till sist svarar man istället litet vagt att man jobbar i offentlig sektor och undviker att precisera, byter samtalsämne.

Häromdagen hände det igen. Jag fick frågan, svarade att jag jobbat i många år på stadens sjukhus och snabbt kom konstaterandet: " Jaha, då är du sjuksköterska." Inte ens ett hörbart frågetecken efter. Frågaren var kvinna i 40-årsåldern. Jag kände mig plötsligt alldeles vild och ville fråga henne: "Varför tror du det? Kan jag inte ha jobbat som städerska, sjukhusdirektör, sekreterare, kökschef, löneassistent eller läkare?"

Eftersom jag var där för att förhandla ner vår huslåneränta bet jag mig i tungan, det hade inte förbättrat förhandlingsläget att smälla av den här gången.

Men nästa gång gör jag det. Tror jag.

Jag blir inte ett dugg förolämpad att av tas för sjuksköterska, det är ett av våra viktigaste yrken som har en synnerligen tuff arbetsmiljö idag.

Men jag blir så TRÖTT av förutfattade meningar och fördomar!

PS. Vi fick ner räntan.

Bild från nätet.

Lördagstema: Änglagärningar

Spanarens lördagstema är Änglagärningar och som så ofta är jag försenad men bättre sent än aldrig!

Många små eller större vardagsgester känns ofta som komna från en ängel, eller hur?

Som

att maken köpt favoritgodiset när man precis längtat efter det.

att komma hem från en resa och finna att kattvakten obedd putsat alla fönsterna.

att hitta en bok i posten som en vän visste att jag skulle gilla.

att en kompis undrar om jag inte har ett halvfärdigt sticketöj som hon kan sticka klart åt mig.

att komma på studs när jag inte själv lyckades lasta min häst och sen göra det åt mig på 5 minuter.

att ge mig en liten skyddsängel att hänga över sängen.

att komma över med gorån till fikat bara för att.

Mina egna änglagärningar består stundom i att tillverka pyttesmå änglar i form av örhängen eller pins. Det kan bli litet tjatigt i längden när många vill ha men nu har har jag inte gjort nån på ett bra tag så det är nog dags igen snart!

Alla lördagsbloggare finns i spalten till höger där det av outgrundliga orsaker återigen blivit äckelskärt. Vad sysslar Blogger med?

Sur som en ättika.....

                                                     

.... blev jag när vi efter att ha kollat med butikens hemsida om öppettider och körde 6 mil för att finna den stängd! Företagets växel meddelade att det tyvärr var akut sjukdom som var orsaken. Varför inte kasta in den uppgiften på hemsidan?? Grrr...

Försenat lördagstema: Nyttigheter

Lördagstemat, dikterat av Spanaren, för några dagar sedan var nyttigheter men jag hann då inte med i svängarna.

När jag nu äntligen skriver sitter jag på ett plan mitt över Atlanten utan internet men det kommer ju att finnas när jag anländer hem.

Veckan jag just tillbringat på USA:s östkust med Saltisfamiljen har varit intensiv och mycket trevlig. Däremot kan jag inte säga att jag fått i magen så rysligt mycket nyttigheter, snarare tvärtom! Med hämtmat, som visserligen varit mycket god, krogmat likaså, 40-årsfirning med chokladkakor av olika slag med godis och klet på så har frukt - och grönsakshalten inte varit vad den brukar. Avslutningen hos goda vänner i Princeton präglades också av söndagsmat med godsaker.

OK, choklad lär vara nyttigt så den kan jag kanske räkna mig till godo! För övrigt ber jag att få hänvisa till Pettaskarin när det gäller ätliga nyttigheter! Hon har det på pricken. Och hemma i vardagen blir det ganska likt hos oss. Det jag har bjudits på planet kan knappast heller räknas till nyttigheter…..

Desto nyttigare har det varit för själen med framför allt samvaro med nära och kära och synnerligen goda vänner. Men också opera på Met (Die Zauberflöte), backstage tour på nämnda institution (synnerligen efterlängtat!) och ett par fina utställningar på Metropolitan Museum of Art.

Ella ville vara med på den obligatoriska bilden innan nevön och jag avtågar till Metropolitanoperan

 Litet shopping blev det, framför allt i "min" skoaffär på Lexington Ave, där man får superb service och tillfixande av skorna så att fötterna blir glada.

Ett viktigt uppdrag hade jag under några dagar varom ryktet redan spridit sig genom Saltis, förstås. Eftersom Saltisfamiljen om bara några få veckor flyttar till San Diego där nevön fått ett nytt och efterlängtat jobb brann det i knutarna att ordna boende och shoppa skola. Så min närvaro kom lägligt för att se efter barn och katter medan Saltis och nevön var i San Diego och rekade. Det var väldigt roligt att få närkontakt av tredje graden med Ella och hennes lillebror och dessa dagar blir ett varmt minne att ha med sig. Bägge skötte sig verkligen med den äran. Oskar är den gladaste baby jag skådat på länge och Ella var till stor hjälp. Hon imponerar verkligen med sin flytande läsning på två språk och matten var det heller inget problem med när vi gjorde läxorna tillsammans. Fantasin flödar liksom färgpennorna och det ena konstverket efter det andra tog form. Ett fint med dedikation till mig och maken ligger i resväskan. 

Gladaste bebin i stan!

 En enda halvtimme var jag orolig! Efter att barnen somnat en kväll kunde jag inte hitta Tazo, den ena katten! Katterna vill gärna ta sig en tur ut i hisshallen och vid ett tillfälle för några år sedan smet Tazo t o m obemärkt in i hissen och åkte till en annan våning där han hälsade på en okänd familj. Nu blev jag rädd att han gjort om konststycket utan att jag märkt nåt. Men innan nevön hann svara på mitt desperata sms om hemliga gömställen att leta på i den 40 kvadratmeter stora (lilla) lägenheten hade jag hittat honom i en korg på en hög byrå. Puh! 

Tazo som skrämde mig!

 Ella oroar sig så klart inför flytten men jag är övertygad om att det ska falla väl ut. Det är alldeles rätt tid för uppbrott från New York som familjen lämnar med många goda minnen i bagaget. Kalifornien har en speciell plats i mitt hjärta och jag var där senast för ett knappt år sedan och nu har jag ännu mer anledning att åka dit. Det blir ett annat liv än det de haft i NYC men minst lika bra!

Hoppas denna flytt visar sig vara en riktigt stor nyttighet!

Sedan ovanstående skrevs har jag anlänt hem och packat upp, sovit ut efter flygresan där jag, för ovanlighetens skull, inte lyckades blunda en enda minut. Återstår att läsa ikapp på alla andra lördagsbloggar! De står uppradade i högerkolumnen.

Lördagstema: Skuggor

I november leder Spanaren oss temaskribenter på lördagarna. Kanske är dagens tema inspirerat av den lågt stående solen som kastar långa skuggor - de dagar solen behagar visa sig.
Min inspiration fastnade så jag letade runt på nätet och hittade den här perfekta bilden på en trevlig fotoblog. Där finns mycket annat trevligt att titta på också.

Övriga lördagsbloggare finns till höger. Tilläggas kan att redan nu vet vi att Pettaskarin på Åland kommer att ta vid som dirigent i december.

En riktigt skön helg tillönskas er alla!