Lördagstema: Ingenmansland

HeLenas rubrik för denna lördag är Ingenmansland.

Jag kommer genast att tänka på mitt första besök i Ryssland på tidig 1970-tal. Maken och jag åkte med en bussresa till Leningrad och Moskva. Vi äntrade bussen i Helsingfors och for österut.

Det som kändes som ingenmansland var gränslandet mellan Finland och  Sovjetunionen. Vad som tycktes vara flera mil var bara tät skog där breda gator huggits ut så att ingen skulle kunna passera osedd. 

Gränsstationen låg också i öde skog, ingen annan bebyggelse syntes till. Bussen kontrollerades noggrant, alla pass samlades in och bars iväg. Tiden gick och vi väntade och väntade. Så kom en passpolis och diskuterade med vår reseledare som blev märkbart oroad. Så småningom vände man sig till resans uppenbarligen äldsta deltagare, en dam i 85-årsåldern och meddelade att man inte var nöjd med hennes pass. 

Damen ifråga hade väldigt nedsatt syn och behövde mycket hjälp av sin yngre reskamrat, det blev vi varse under hela resan. Hon hade bl a svårt att se maten på tallriken när hon åt.

Nu blev hon tillfrågad om hon gjort något med sitt pass. Efter en stund tillstod hon att hon rivit loss fotografiet och bytt ut det mot ett där hon tyckte hon "såg mindre platt ut framifrån"! Hon tyckte inte nån hade med att göra vad hon gjorde med sitt eget pass, så det så. 

Det vidtog ytterligare diskussioner och fler uniformerade herrar tillstötte. En hel buss satt och hatade den gamla halvblinda men fåfänga damen som garanterat skulle se till att ingen kom vidare på resan. Så kom någon på att fråga om hon möjligen hade kvar originalfotot. Under över alla under, det hade hon. Ingreppet i passet hade hon gjort på färjan från Stockholm och det rätta fotot låg i hennes resväska. Den letades fram och långt om länge kunde fotot överlämnas. Ytterligare väntan medan allt högre befattningshavare konsulterades. Till slut kom en med stenansikte försedd man ombord på bussen och höll ett långt tal på ryska som vår reseledare översatte sålunda: "Med hänsyn taget till damens vördnadsvärda ålder och mitt idag så goda  humör så får ni passera".

Idag kan man inte riva ut fotografiet i de moderna passen och man får vackert godkänna den bild som tas av polisen när man står där i luckan.

Så här såg de gamla passen ut på utsidan - nu kan man köpa sig ett retrofodral till det nya...

.. som ser ut så här.

Härmed är HeLenas teman för januaris lördagar till ända och jag tackar för inspirerande ämnen!  

I februari tar Tove vid som dirigent och först ut är En fiktiv middag med två gäster.
Tyvärr meddelar Tove samtidigt som vi ska skriva efter hennes pipa att hon inte längre är med i skrivargruppen. Tack ändå för rubrikerna, Tove! Februari månads rubriker finns i högerspalten!

Lördagstema:Snö

Hur kunde HeLena veta att hela landet skulle vara snötäckt just denna lördag?
För det är det faktiskt. Dock varslas om plusgrader inom kort så det gäller att ta vara på tiden med det vita.

Jag tycker om de kala trädens grafiska mönster och ännu vackrare blir det med snö på grenarna.

Jag gläds åt att ungar kan leka i snön och att de som så önskar kan kasa på nederbörden men är mindre glad åt halkan på vägar och gångbanor. Nog är det märkligt att räkningen för dödsfall i trafiken och brutna ben och armar på trottoarer inte jämförs med kostnaden för röjning och sandning.

I min del av landet är det inte alla år det kommer så mycket snö att det ens lägger sig men det har också varit vintrar när det snöat rikligt i början av december och varit skidföre till slutet av februari. Med tanke på mitt trädgårdsintresse så vill jag gärna ha ett litet lagom snötäcke innan det blir riktigt kallt. Barfrosten har tagit död på en hel del växter genom åren.

Denna vinter kom det rejält med snö redan i november; vi var faktiskt insnöade i 24 timmar eftersom det inte gick att köra upp för den backe vi måste forcera för att komma hemifrån. Endast fyrhjulsdrivna SUV-ar klarade att komma ut från vårt område. Snöplogen kom till oss kl 23.25 på söndagskvällen efter att det varit kraftigt snöfall sedan lördagskvällen. Under alla mina år med jour hände det aldrig att jag inte lyckades ta mig till jobbet trots många tillfällen med snö. En gång hade plogen lagt en jättevall som jag måste skotta mig igenom men upp för backen har jag alltid tagit mig. 

Det händer att folk bosatta norrut i vårt avlånga land skrattar åt oss skåningar och vårt förhållande till snö. Men jag försäkrar att skrattet fastnar dem i halsen efter att de upplevt ett snöoväder på Österlen. Snön kommer horisontellt, lämnar fälten nästan helt bara men lägger meterhöga drivor på vägen. Man vet inte ens var vägen är ibland. En gång överraskades jag av väderomslag på väg till bekanta och fastnade i en driva i en liten by. Strax kom en väl påpälsad man ut från ett hus i närheten med snöskyffel i handen. Han satt i sitt fönster och tittade på vägen och hann inte klä av sig ytterkläderna mellan bilisterna som fastnade. Jag var bara en i raden den dagen han skottade loss.

En bekant som har en lång ängaväg ned till sin gård firade femtioårskalas när det blev snöoväder. När gästerna efter hand bröt upp fick värden ta fram traktorn och ploga ängavägen fram till stora vägen där kolonnen sen fick invänta stora plogen för att komma ut. Det blev flera vändor med traktorn för snön yrde tillbaka lika fort som han plogade. Så illa blir det aldrig i göingeskogarna där jag bor, tack och lov. Maken bilpendlade några år till Österlen och det hände att han, som körde på stora plogade vägar dit, kom till en tom arbetsplats eftersom de som bodde i närheten inte kom fram på sina småvägar. Det är inte heller okänt att ambulans och hemtjänst varit tvungna att anlita försvarets bandvagnar för att ta sig fram även om det nu är några år sen senast.

2010 fastnade pågatåget på väg till Simrishamn.

 Just nu kan jag genom fönstret glädja mig åt ett vackert vinterlandskap i trädgården medan jag har det varmt och skönt inomhus med en nöjd katt i knät.
Hoppas alla läsare har det lika skönt!
Nästa vecka är det HeLenas sista tema, Ingenmansland.

Lördagstema: Kontraster

HeLena har valt kontraster som lördagstema denna gång. Som så ofta är jag sen och detta i väder hade jag kunnat ta med nästa veckas rubrik, snö, också men det ska jag inte.

Däremot fattar jag mig kort.

I morse när jag vaknade var det minus 14 grader och snön knarrade så härligt under fötterna.

Vid 17-tiden när det var dags att åka iväg för kvällens övningar var det 0 grader!  Snön var blaskig och efter flera timmars snöfall var väglaget synnerligen förrädiskt. Glatt och livat, skulle Torgny sagt om han levat.

Det kan man väl kalla kontraster?

Den här bilden är också kontrastrik.

                                

Nästa vecka handlar det i alla fall om snö. Vare sig vi har nån då eller ej.

Lördagsteman, hopslagna: Magi och stora ord

Det har blivit glest på den här bloggen ett tag så jag ber att få slå ihop HeLenas två första januarirubriker i samma inlägg, Magi och Små/stora ord.

Men först litet om en del som timat på sistone. Under helgdagar har vi idkat umgänge med nära kära och kära långt ifrån. Saltisfamiljen strapatserade den lååånga resan från San Diego fram och tillbaka, det är vi många som applåderar! Som tur var fick de några snödagar litet längre norrut, inte bara skånskt grådask. 

Litet mindre långt ifrån kom de tre  Borlängegossarna, det var också ett mycket kärt besök. Kvinnan i familjen fick inte följa med söderut. Svågern meddelade för många år sedan att hans son hade råkat lika illa ut som hans bror, min make. De hade nämligen båda kärat ner sig i var sin blivande läkare. Och sådana måste ofta arbeta när andra är lediga, så är det bara. Dessutom måste två arbetande föräldrar till skolbarn saxa sina ledigheter ibland under skolloven.

Ett bekymmer alltsedan Lucia är att katten Olga varit krasslig och legat på sjukhus med besvärlig  urinvägsinfektion. Efter hemkomsten verkade allt bra men efter några dagar kom ett återfall så nu har vi förlängd antibiotikabehandling. Piller tre gånger dagligen till katt är inget skämt även om det är en väldigt snäll sådan och dessutom begränsar det tillvaron tidsmässigt en del. Längre utflykter kan man inte göra innan det är dags för nästa dos. Olga är gammal men tuff och vi behåller henne gärna ett tag till. Så vi tar tacksamt emot litet tumhållning.

Min egen bild

Nu till magin!

Vad kan vara mera magiskt än sagorna i Tusen och en natt? Och ännu mera magiskt när man gör opera av dem!

Gudsonen, 7 år, börjar bli operahabitué, minsann. Förra julen var hans julklapp från mig operan Hans och Greta och nu senaste jul Tusen och en natt, likaså på Malmö Opera. En nyskriven, härligt färgrik och synnerligen magisk föreställning. Gossen sjöng när vi traskade mot stationen för att ta tåget hem, precis som han gjorde förra året. På tåget blev vi överens om att Anden i krukan var det allra häftigaste men även den flygande mattan var fantastisk. Och sultanen blev glad igen och kär i Sherhazade så slutet gott, allting gott. Magi så god som någon, alltså.

Malmö Operas bild

Om ord, stora eller små, har jag som skåning fått lära mig att i halsen kan mycket fastna men aldrig fett fläsk och stora ord. Dock misstänker jag att även de små orden kan slinka ut i obevakade ögonblick.

Bild från nätet

Slutligen kan jag konstatera att det är Tjugondag Knut i nästa vecka. Tror dock att stjärnor och ljusstakar får stå litet till - om än inte till påska - det blir så dystert mörkt när julbelysningen tas ner.

Nästa vecka ska vi enligt HeLena filosofera om kontraster.