Fredagstema: Om jag vinner en miljon på lotteri då...

...skulle jag bli så glad så glad! Jag tänker genast på barnvisan av Felix Körling:

Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma,
då skulle ja bli så glad så glad så glad,
då skulle ja köpa så mycke med detsamma,
och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.

En docka, en stor, som kan blunda och kan titta,
med kläder så fina skulle köpa ja,
och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta,
men hon skulle bjuda ja, när ja vill ha.

Och mamma skulle få en ny hatt och en ny kappa,
och ja skulle ha en muff som Stina har,
och sen skulle jag visa alltihop för pappa
och ge pappa pengarna som sen va´ kvar.

För idag är inte en miljon kronor kanske inte riktigt så mycket som man tänker sig;
i alla fall inte alls så mycket som för bara 10 eller 15 år sedan. Vad kostar ett hus eller en lägenhet?

Men det räcker att renovera vårt kök, vilket skulle behövas efter drygt 30 år. Litet omtapetsering också här och där.

Jag gillar ljusa, vita kök. Det här ser fräscht och praktiskt ut.

Sen undrar jag förstås hur mycket man verkligen har om man vinner en miljon. Hur mycket måste man betala i skatt?

En fabriksny bil skulle vara kul att köpa en gång till i livet, helst en Saab, då. Men det räcker kanske snart inte ens med pengar om man vill ha en sån, snyft. Det får kanske bli en sån här.

Tja, ett nytt kök och en ny bil och så skatten, sen är det kanske inte så mycket kvar att sätta in på banken. Eller lägga i madrassen, det är kanske säkrare numera.

Nej, förresten, skulle det bli något över så RESER jag upp det, det är säkert.

Bäst att inte drömma för mycket. Eftersom jag aldrig köper några lotter som skulle kunna ge en sån vinst är ju inte risken så stor att det skulle regna manna över mig, haha!
Härmed ber jag att få tacka för denna månaden och överlämna taktpinnen till HeLena som tar över i oktober!

Blixt och dunder

När det just ska till att åska brukar jag få ont i huvudet och så är det idag. Nu blixtrar och mullrar det och regnar på Manhattan. Inget mysigt alls.
Bättre var det på förmiddagen då jag var ute och rände. Besökte Barnes and Nobles och hittade ett par saker. Sen knallade jag runt vid Rockefeller Center och fick se foajémålningarna av Josep Maria Sert i General Electrichuset utan döljande byggnadsställningar som i fjor Jag tittade in i den berömda St Patrickskatedralen från 1800- talet i amerikansk(!) gotik. Där var ett surr av turister och ett fotoblixtrande utan like.
Ett snabbt besök på Anthropology, njesens favoritaffär, resulterade i bullerdövhet i en kvart efteråt. Såklart kunde jag inte handla något i den ljudnivån så det blev billigt.
Lunch åt Saltis, nevön och jag på Jojo, en väldigt trevlig krog med skön ljudmiljö och synnerligen läcker mat. Sparris och en fiskrätt och en ljuvlig chokladkaka med vaniljglass, sen var jag nöjd. Fisken hette skate på engelska, var vit och platt och benfri, och när jag nu googlat den visar det sig vara ett slags rocka. Så klart var den dessutom rödlistad.
Ska aldrig göra så mer....

Efter den långa, avslappade lunchen återgick 2/3 av sällskapet hemåt under paraplyer och när jag böjde mig ner för att ta av skorna slog huvudvärken till.
Lika bra att stanna inomhus for the time beeing.

Om jag kunde begripa varför blogger själv helt bestämmer i vilken ordning bilderna ska komma!
Men var så goda, här är de. En av dem illustrerar nevöns fiffiga barnvakt: iPhonens kamera övervakar det badande barnet och sänder bilden till paddan!En annan tog jag i ett fönster
hos ett galleri modell DYRT där det utbjöds både Picasso och som synes Dubuffet. I litet mindre storlek än det verk jag såg i går.
Ett par visar min utsikt från 22:a våningen vid olika tider och så förstås katten PJ som tycks vilja åka med till Sverige i min resväska.

Rosh hashanah

Idag hade jag tänkt besöka Judiska museet här i New York men kollade först öppettiderna. Det visade sig att det alltid är stängt på onsdagarna och eftersom Rosh Hashanah, det judiska nyåret börjar i kväll så är det stängt även torsdag och fredag. Så det blev plan B, nämligen Museum of the City of New York. Där rådde visserligen vad jag brukar kalla ryska förhållanden, nämligen zakryt na remont, dvs stängt för renovering ända till 2013, men bara de permanenta samlingarna. Det fanns flera mycket intressanta tillfälliga utställningar fr a en om arkitektur och miljö. Den behandlade en för New York mycket beydelsefull arkitekt, Kevin Roche, som bl a under 40 år ansvarat för utbyggnad, ombyggnad och renovering av Metropolitan Museum of Art, mitt bästa smultronställe bland de museer jag känner till i den här stan.
Men innan jag kom så långt som till 103 St och 5th Ave hade jag varit i den andra änden av Manhattan där jag hade två ärenden. Dels ville jag se Ground Zero, dels ville jag se Jean Dibuffets konstverk utanför Chase Manhattan Plaza. Jag hade dock missat att man måste ha biljett införskaffad via internet för att komma in till 9/11Memorial så det blev mest beskådande av byggarbetsplatsen även denna gång.
Dubuffets verk är imponerande och samtidigt med mig beskådades det av 4 besökare från Kina som inte visste något om varken konstnären eller verket utan bara plötsligt hade upptäckt det.
Efter litet irrande bland gatorna i finansdistriktet - där finns inte de räta vinklar och numrerade gatorna som börjar bara ett stenkast längre norrut - hittade jag en tunnelbanestation och kunde åka cirka 125 kvarter norrut till museet jag besökte. Jag välsignar min kompass- app i iPhonen som i avsaknad av sol hjälpte mig att åtminstone gå mot rätt väderstreck.
Dagen avslutades med att Saltis och jag hämtade Ella på dagis och därefter värmde vi rester från gårdagens Sichuankäk som vi då ringde efter. Rikligt och välkryddat och läckert.

Svettigt

Vädret i New York är varmt och fuktigt och när man raskt tar sig fram lackar svetten snart utefter ryggen. Men inne på Metropolitan Museum of Art var det svalt och skönt efter promenaden som sista biten gick genom Central Park.
Jag åkte först upp till takträdgården där jag tidigare varit mycket imponerad av installationerna, särskilt Roxy Paines för två år sedan. I år blev jag besviken. Anthony Caros plåtkonstruktioner kändes futtiga och oinspirerande jämfört med skylinen runt omkring.
Däremot blev jag helt förlorad för världen på Frans Hals-utställningen. Jag har alltid tyckt om hans pip- eller spetskragsförsedda mansporträtt och fascinerats av behandlingen av just tygstrukturer men också själva porträtten. Audioguiden jag hyrde var också exellent. Tyvärr fick man inte fotografera men googla gärna på Frans!
Synnerligen nöjd och trött i rygg och fötter stämde jag möte med Saltis på ett litet italiensk fik med goda panini och för amerikanska förhållanden väldigt gott kaffe. Ivrigt tjattrande snirklade vi oss sedan tillbaka hemåt.

Bilderna kommer i litet fel ordning och jag har inte kommit på hur jag ska kunna skriva bildtexter heller men det får vi väl leva med. Kul i alla fall att ha kommit så här långt med padda och iPhone. Detta inlägg har jag nämligen åstadkommit delvis med bägge!
F ö är jag INTE jetlaggad, Taina!Jag har även ett liv fyra våningar ovanför Saltis&co.

Test av app

Nu har jag installerat en blogger-app på paddan som ska tillåta överföring av bilder. Detta är en test. Min hyresvärdinna K bildar ett ytterligare tillskott till Matisse-verket.

Det brusar..

..av trafikljud dygnet runt här i New York City. Mitt rum vätter ut mot East River och Queensboro Bridge och har från 22:a våningen en fantastisk utsikt men på köpet dånet och sirenerna från trafiken.
Jag hyr in mig hos trevliga K och L och deras katt PJ och idag kunde K göra mig sällskap till MoMa och den där pågående stora De Kooning-utställningen. Den är nästan alltför stor för att vara smältbar på ett besök. Tyvärr fick man inte fotografera men googla gärna på konstnären! Han är svår att sätta en enda etikett på men jag tror att jag läste "abstrakt - expressionism" någonstans idag.

Jag fick också hälsat på min favorit: reliefskulpturerna "The Back" av Matisse, samma verk som finns i replik på Tate Modern och här i museets trädgård.
Tyvärr har jag inte ännu någon app i paddan jag skriver på som gör att jag kan lägga in bilder på bloggen. Måste skaffa det!

Efter en god lunch på balkongen över trädgården tog vi en lång promenad längs med Hudsonfloden där det finns fina promenadstråk med parker, planteringar och konstverk att beskåda. Jag kan säkert påstå att morgondagen kommer att innebära en del träningsvärk i benen efter denna dag. Vi gav oss iväg på morgonen vid 9.30 och var hemma kl 18! OK, vi tog Metro och buss hem från West 79/Broadway till East 63/York.

Sen åt jag middag med Saltis och nevön från deras nya Slow Cooker medan Ella och hennes kompis W lekte ivrigt och emellanåt något högljutt.

Tror jag kommer att sova djupt - trots trafikdånet!

Fredagstema: Min favoritpryl i köket

I moderna kök finns ju massor med hjälpsamma tingestar som ska göra arbete lättare, moderna spisar, praktiska bänkytor, mikrovågsugn och mycket mera. Mitt kök är visserligen 30 år gammalt men hyfsat välutrustat och - anser jag - i mångt och mycket mer praktiskt än de kök jag ser reklam för idag.
Men vilken pryl är jag mest förtjust i, tro?

Italienskt kök som marknadsförs i Sverige. Nej, tack!

Jag har nyligen investerat i en tryckkokare, den är jättebra och används nästan dagligen. Sen jag blev pensionär lagar jag ju mycket mer mat än tidigare då vi båda åt lunch på våra arbetsplatser. Så tryckkokaren är jag glad för; den sparar en hel del koktid.

Den här modellen har jag; den fick bra betyg i tester.

Spisen har vanlig glaskeramikhäll och jag har fått upp ögonen för fördelen med induktion. I julas köpta vi en lös induktionsplatta för några futtiga hundralappar på Biltema, den är fantastiskt bra, så nära gas i snabbhet man kan komma. Hade gärna bytt spisen mot en ny med induktion - men då får jag kassera de flesta av mina kastruller...

Ingen vidare bild som jag hittade på Biltemas katalogsida, men denna är det. Bara att plugga i kontakten och köra.

 

Sedan urminnes tider har jag en Elektroluxassistent; ovärderlig när jag bakar och tar hand om kött. Vi köper ju bara hel hjort, helt lamm och halv gris osv så det är mycket att ta hand om på en gång även om någon annan har styckat åt oss. Likaså har jag en matberedare och en mixerstav, båda i flitig användning.

Precis en sån här är min assistent, inköpt den 31/1 1974 i Sam Nilssons Järnaffär i Lund för 947 kr. Den då ingående köttkvarnen var emellertid av dålig kvalitet och jag tvangs 20 år senare köpa en ny för kvarn för 560 kr. Jo, båda kvittona ligger i bruksanvisningsboken som jag har kvar!

Som synes har jag förmodligen det mesta av vanlig standardutrustning i mitt kök.
MEN den mest älskade prylen som jag har i min hand allra mest är betydligt mera anspråkslös, min lilla Sabatier skalkniv! Den måste alltid vara diskad, nyvässad på bryne och klar att använda! Över huvud taget är bra knivar ett måste! Jag avskyr att hjälpa till med sånt som ska skäras i köket hos bekanta. De flesta har USLA och SLÖA knivar. För att skiva en tomat måste man då först sticka hål med knivspetsen och sedan trasa sönder tomatstackaren. Kniven ska vara så vass att det är som att sänka den i smör!!

Vilken är din favoritgrej i köket?
Laga nu nåt gott i helgen, allihop! Det ska jag göra!

Nästa fredag funderar vi över vad man ska göra med en miljon om man vinner på lotteri. Sen är det oktober och vem tar stafettpinnen för temana då?

Kom hit och lek, matte!

Min dator står vid ett fönster som vetter ut mot uterummet där katterna älskar att vara. Sonja tycker ibland att jag ska komma ut och leka och ställer sig på fönsterblecket och "knackar", dvs gnisslar med klorna mot rutan.

KOM NU DÅ!

I början av juli berättade jag om katten som mirakulöst förlöstes med kejsarsnitt från sex ungar när livmodern brustit.
Nu är de små inte så små längre och snart flygfärdiga till sina nya hem. En får stanna hos sin mamma, som ju inte kan få fler ungar nu, de andra fem skingras. Alla mår bra och är busiga och keliga, precis som kattungar ska vara.

Tyvärr hade jag bara mobilkameran med idag och det var rätt svårt att dessutom få alla sex att hålla sig inom samma ram, men här är dom! Lycka till i livet alla sex!

Fredagstema: Den vår de svage kalla höst

Margaretha på Bastmattan förekom mig redan i förra veckan men nog tål det att upprepas:

Höstens vår
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.


Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.


Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Erik Axel Karlfeldt

Summer Snow heter den här clematisen som täcker ett stort område i min trädgård - inte tänker den ge sig på ett tag!

Den gula nunneörten blommar för fullt.

De små knappkrysantemerna självsår sig överallt och får alltid stå där de vill.

Och minsann, är det inte blommor på sparrisen!

Men nån mer smulgubbe lär det knappast hinna bli - men den försöker i alla fall!

Kärleksörtens tid är inne.

Den här rosa malvan bestämmer också själv var och när den blommar.

Funkian har blommat läänge - men ger sig inte, knoppar kvar!

En av vårens allra tidigaste budbärare, den vita rhododendron har redan börjat... men jag gissar att den pausar igen...

Alla fredagsbloggare tillönskas en riktigt fin helg med väder att njuta ute i!

Småländska dagar

Vi har familj i Småland, makens bror med hustru, och de bor i hustruns föräldrahem i de djupa skogarna. Närmaste järnvägsstation är Emmaboda. Dit kan jag inte lösa biljett med mitt Jojo-kort på Skånetrafiken utan bara till stationen före, Lessebo. Av konduktören får jag sedan lösa ett svindyrt tillägg för den korta biten som är kvar. Ska jag åka tåg hem får jag lösa en SJ-biljett till Lessebo, stiga av där och köpa biljett hem i automaten med Jojo-kortet och vänta ett antal timmar på nästa tåg...

Fler än jag som längtar efter hela folkets järnväg? Eller någon form av SAMORDNING?

Nå, jag tog i alla fall tåget till Emmaboda i förra veckan. Genast gjorde svägerskan och jag utflykter till två glasmuseer, Johansfors och Boda. Vi tittade på mycket vackert glas, både det klassiska och verk av nyare formgivare. Vi hann med annat också, hantverk och Luffarmuseet, för att inte tala om Design House Stockholm. Det senare blev en aning dyrt...

Vi stannade till hos en originell herre, Carl Cunningham Cole, keramiker bördig från England men sedan 40 år bosatt i Algutsboda.  Han hade nog inte pratat med någon förut den dagen. Underbara keramikfat och mycket annat i fantastiska glasyrer kunde man njuta av - om man fick en lugn stund, vill säga.

Följande dag tillbringade vi skogen i ett underbart sensommarväder. Det fanns ganska gott om lingon ännu även om det var i sista minuten. Många bär hade fallit av men de som satt kvar var härligt mogna och lättplockade med handkraft; inga repor hade vi. Det fanns t o m några blåbär så emellanåt avföll jag från lingonlinjen och var ganska blå om munnen när vi återsamlades efter några timmar.

Det är ingen konst att rensa handplockade lingon!

Annat godis fanns också i skogen!

Svampen blev ett väldigt gott tillbehör till middagen som svågern lagade till oss skogstroll. Fast svampen vågade vi inte låta honom laga till, det gjorde vi själva.

Efter all den friska luften sov vi gott och länge, men  steg så småningom  utvilade upp och gav oss i kast med lövräfsning (svägerskan och jag) och gräsklippning (svågern). På förmiddagen kom maken upp per bil och hela sällskapet begav sig till Kosta för en räd på outleten (vilket övermåttan gräsligt begrepp för att inte tala om ord!) där skörden blev en kastrull (en gammal kommer att åka på tippen, förlåt, återvinningen).
Sedan kom dagens begivenhet, nämligen lunch på Glashotellet. Höstbuffen var utsökt god och lokaliteterna en sevärdhet, inte minst foajén där denna vägg strålar mot den som inträder.

Bertil Vallien

På eftermiddagen gjorde vi en svamprunda till med viss framgång.
I fullmånens sken for vi så söderut hem med lingon och svamp i bagaget. Vilket jag var glad att slippa kånka på tåget...

Fredagstema: Smartphone - eller inte?

För drygt 6 år sedan fick jag en handdator, en "Palm", palmen kallad i vardagslag. I ett halvår dubbelförde jag kalender i den och i vanlig papperskalender. Sen slängde jag papperskalendern. Och telefon/adressboken. Och jourschemat i papper. Man kunde göra anteckningar med tangenter eller för hand med skrivpinnen och jag började inse fördelen av att ha en elektronisk löshjärna med överallt. Jag synkroniserade palmen i datorn ofta för att inte bli av med uppgifter om palmen skulle komma bort av någon anledning. En mobiltelefon, Ericsson, hade jag alltid, uppdaterad till ny modell med jämna mellanrum och allt flera av palmens funktioner togs över av telefonen. Dock inte möjligheten att ha uppgifterna i dubblett i datorn.

Sen kom iPhone och tillvaron förändrades igen. Allt som palmen + Ericssonmobilen kunde kan iPhonen plus en hel massa till.  App betyder i mitt liv inte längre först och främst blindtarmsoperation (det gjorde det i ca 40 år!) utan något som man kan välja att låta iPhonen göra. iPhonen är således en smartphone,
definition enl Wikipedia.

Nu är förstås inte själva manicken smart, det är ju människor som hittar på alltihop den kan göra. Jag använder min till en hel massa förutom att ringa och SMS:a. Finns det bara täckning i telenätet, GSM eller 3G har man internet till hands var man är för att hitta en uppgift, finns det wifi kan jag ringa "gratis" (ingenting är gratis, någon betalar ju för abonnemanget!) med bildtelefoni till andra iPhoneägare i ett wifi-nät, sk FaceTime. Kina till Sverige eller USA - lätt som en plätt. Förutom alla "vanliga" funktioner med kalender, anteckningar och liknande lyssnar jag på radio, ser SVT Play, läser hemladdade böcker, använder en svampguide, kompass, kamera, video, kollar tidtabeller, ser efter om tåget är i tid, använder GPS, tittar på väderutsikter osv, osv.
Vad jag INTE använder telefonen till är spel; det har jag inga alls installerade.

Jag har inte köpt några dyra appar, bara betalat för några enstaka och då vanligen 7 kr. Den senaste jag köpte var en kalender med veckonummer som automatiskt samordnar sig med iCal, den inbyggda kalendern som har som enda nackdel att den saknar veckonummer. I och för sig skulle jag inte ha saknat veckonummer om inte omgivningen envisades med att ideligen använda dem, jag avskyr veckonummer och kan aldrig relatera i tid till dem. Dag och månad klarar jag, inte veckonummer.

Sen ska jag inte sticka under stol med att det är nevön som inspirerat mig till både palmen och iPhonen.
Applenörd kan jag vara själv, det var maken och jag sen långt innan nevön blivit torr bakom öronen. Vi har aldrig ägt andra datorer än macar och det börjar bli en hel massa vid det här laget sen vi köpte den första 1986.

Nu kommer snart iOS5 för iPhone och iPad som gör att man kan använda dessa utan att vara beroende av att ha tillgång till iTunes. Fördel för alla som inte vill ha en dator utan kanske bara en läsplatta men nog vill jag ha mina data i dubblett. Även om min iPhone har en app som gör att jag kan lokalisera den om den kommer bort!

Så för min del är valet lätt, smartphone - ja, absolut! Och för en Applenörd är ju valet av modell inte heller svårt.

..mina gyllne skor..

Ingen som känner mig skulle föreställa sig att jag skulle köpa ett par inneskor i guldfärg. Nu har jag gjort det...
Sedan ett par, tre år går jag gärna med MBT-skor och har ett par sandaler som inneskor. Emellertid blir det väldigt tjatigt att knäppa upp och knäppa igen sandalerna ideligen när man sommartid går ut och in många gånger under dagen. Ursprungligen var MBT-skorna väldigt höga och tunga och måste snöras eller knäppas noga för att sitta ordentligt på fötterna, annars kunde man lätt vricka sig. Nu har dock produktutveckling gjort dem både lättare och litet lägre utan att funktionen ändrats. Och nu finns det en "innetoffelmodell". Jag begav mig till närmsta säljställe. Och jomenvisst fanns ett par i min storlek. I guldfärg, suck.

Jag tog dem.Och njuter av att det är så lätt att ta av och på dem. Att färgen inte stämmer med min image bryr jag mig inte om.

Skogsarbete

När vi för 33 år sedan började anlägga vår trädgård hade ett ekollon grott i jorden, ditflyttat av någon okänd. Vi kunde inte se några ekar i närheten, nämligen. Jag satte den 10 cm stora plantan i en kruka och lät den stå ute i krukan ett par tre år. Då kom vi överens om en plats och satte den lilla eken i ett hörn av trädgården.
Nu är den en STOR ek.
Vi har varit tvungna att ta ner några grenar vid något tillfälle tidigare och nu var det dags igen för att släppa in litet mera ljus i denna del av trädgården.

Det var inte högre än att maken kunde sträcka sig upp och såga.

Och nog ser trädet OK ut efter operationen, eller hur?

Grenarna såg väldigt stora ut när de kom ner på marken. Man kan förstå att de tog en hel del ljus. Nu blir veden till värme så småningom. Snickarbekanten ville inte ha "snabbväxt" skånsk ek, den är för porös!!

Man hittar små tecken här och där på att växter tittar fel på klockan.

Kerrian blommar ju annars tidigt på våren men visst blir man glad för en liten gul boll även så här års!

I helgen var det som jag tidigare nämnt den årliga rundan bland ekologiska gårdar i Skåne. Vi hann besöka 4 stycken och imponeras som alltid av dessa ambitiösa och trevliga människor. Kanske allra mest av Lisbeth Andersson på Sunnantorps Gård.

Vi handlade något på alla ställen. Vi plockade ekologiska äpplen, köpte nötkorv, potatis och tre sorters vitlök som jag ska sätta i november.
Vi avslutade med god fika med våfflor på Vidablick - som verkligen ger anledning till sitt namn med en vidunderlig utsikt över Ringsjön med Orupssanatoriet högst upp mot horisonten, tyvärr litet svårt att se i soldiset i fjärran.

Fredagstema: Skördetiden är inne

Då är det dags för ny termin med fredagsteman och i september är det jag som utmanar er. Ämnena står i spalten till höger.
I Skåne är det bråda dagar på fälten. Häromdagen hittade jag bonden där jag har hästen på bete i färd med att spola ren sin skördetröska. Han var lättad att allt nu var tröskat; värre är det med halmen. Regnskurarna kommer nu med lagom mellanrum precis så att halmen inte hinner torka.

Enligt Wikipedia ser en skördetröska ut så här i genomskärning!

Min egen skörd är kanske inte så imponerande men jag är ändå nöjd. Vitlöken fick jag ta upp redan i juli då den hotade gå i blom. Men det blev några bra flätor och en är redan fraktad till Dalarna där den uppskattas av brorsonen och hans familj.

Den sista potatisen grävde jag upp för någon dag sedan och ett par kok finns i kylskåpet ännu. I det som varit potatisland skulle nämligen de nya trädpionerna planteras, därav behovet att tömma landet.
Jag har odlat två sorter i år, Casablanca och Red Duke of York. Den röde hertigen var knallröd utanpå och vit inuti och var svårkokt. Från att ena minuten vara för hård så föll den sönder till mos i nästa.
Casablancan var däremot idealisk och mycket god. Hittar jag samma sort att sätta nästa år tar jag den och låter hertigen vara.

Tomater kan jag plocka in varje dag från mitt lilla växthus ett tag till. Sen måste det rengöras ordentligt innan jag flytta in pelargoner och andra krukväxter som får stå där ett tag innan det är dags för riktig vinterförvaring i uterummet.

I frysen har jag åtskilliga påsar krusbär och har också kunnat dela med mig till njesen. Jag har dessutom hittat en krusbärsbuske på ett annat ställe i trädgården och till våren ska den flytta till just njesen och hennes nya trädgård. Krusbär är nämligen en av få sorters frukt som Loff inte är allergisk mot. Hoppas det förblir så; nyligen fick han en obehaglig reaktion på banan som han tålt förut.

Vill jag koka god gelé som passar till hjortstek kan jag plocka paradisäpplen och rönnbär men jag har kvar några burkar i matkällaren så det får vara i år.

Inte långt härifrån har vi en gård som odlar majs och har självplockning. Tyvärr är det inte ekologisk odling men man kan inte få allt. Det blir i alla fall närproducerat.

Närproducerat är detta också. Skördat på ca 5 minuter, rensningen tog betydligt längre tid. Men gott var det med kantarellmacka och äggstanning med stuvning på tegelsopp och björksopp.

Att det är skördetid för svenska produkter märks också i de ekologiska Mossagårdslådorna som kommer till oss med grönsaker varje vecka. En stor del av året kommer även produkter från utländska ekologiska odlare men inte så här års.
I helgen är det dessutom Ekorundan då man kan besöka Mossagården och en hel del andra ekologiska gårdar runt om i Skåne. Det ska vi!

Och snart blir det högsäsong för svenska äpplen! Vårt träd heter Rubinola. Prydnaderna, förutom de vackra äpplena, är kasserade CD-skivor för att avskräcka skatorna från att ta EN smakbit från varje äpple...

Sist vill jag visa något som KAN bli en skörd i framtiden, mina sparrisplantor! Inte visste jag att det skulle bli SÅ stora vippor av de skrumpna rötter jag satte i våras. Om jag har tur kan det bli en bitteliten skörd redan till nästa år. Håll tummarna!