Svettigt

Vädret i New York är varmt och fuktigt och när man raskt tar sig fram lackar svetten snart utefter ryggen. Men inne på Metropolitan Museum of Art var det svalt och skönt efter promenaden som sista biten gick genom Central Park.
Jag åkte först upp till takträdgården där jag tidigare varit mycket imponerad av installationerna, särskilt Roxy Paines för två år sedan. I år blev jag besviken. Anthony Caros plåtkonstruktioner kändes futtiga och oinspirerande jämfört med skylinen runt omkring.
Däremot blev jag helt förlorad för världen på Frans Hals-utställningen. Jag har alltid tyckt om hans pip- eller spetskragsförsedda mansporträtt och fascinerats av behandlingen av just tygstrukturer men också själva porträtten. Audioguiden jag hyrde var också exellent. Tyvärr fick man inte fotografera men googla gärna på Frans!
Synnerligen nöjd och trött i rygg och fötter stämde jag möte med Saltis på ett litet italiensk fik med goda panini och för amerikanska förhållanden väldigt gott kaffe. Ivrigt tjattrande snirklade vi oss sedan tillbaka hemåt.

Bilderna kommer i litet fel ordning och jag har inte kommit på hur jag ska kunna skriva bildtexter heller men det får vi väl leva med. Kul i alla fall att ha kommit så här långt med padda och iPhone. Detta inlägg har jag nämligen åstadkommit delvis med bägge!
F ö är jag INTE jetlaggad, Taina!Jag har även ett liv fyra våningar ovanför Saltis&co.