Fredagstema: En hemlig last

Dags för sista fredagstemat i mars. Vem tar över i april, tro?

Jag vill här först tacka för alla kommentarer och tips om våfflor! Jag har varit bortrest ett tag och inte hunnit svara alla individuellt. Jag kom hem sent häromdagen och kastade mig över våffeljärnet och den sista paketen våffelsmet från affären varpå maken och jag festade loss. Men i fortsättningen ska jag testa recepttipsen med bubbelvatten och vispgrädde, jag lovar.

Nu till dagens rubrik.
Hur hemlig mina laster är är vet jag inte egentligen. Nu är jag så gammal att det inte längre väcker någon större uppmärksamhet att jag inte röker eller dricker alkohol. Förr fick jag ofta den uttjatade kommentaren att lasternas summa är konstant, så vad hade jag då för sådana?
Mitt standardsvar : "Jag svär och nyttjar pojkar." Det föranledde en del förvirrade blickar och höjda ögonbryn, i alla fall.

Jag har varit godisätare men det har jag i stort sett slutat med. Dock kvarstår ett stort sug : SALTLAKRITS!

Jag försöker hålla emot allt vad jag orkar. Lakrits i stora mängder är inte nyttigt alls; det påverkar både blodtryck och annat.
Men det händer att jag faller och det känns som en last, faktiskt.

Som tur är delar jag lasten med flera i min närhet, bla maken. Så doften av saltlakrits frestar även honom.

Hur är det med dina laster?

Bilden från nätet

Härmed tackar jag för mig och lämnar stafettpinnen för fredagstemat vidare till - vem?

Alla fredagsbloggare och andra läsare tillönskas en skön helg hur nu än vädret behagar bli.

Fredagstema: Våffeldagen

Så var det fredag igen och ett tema att spinna på. Denna gången litet mera jordnära, tror jag.
Varför Vårfrudagen blev just till Våffeldagen kan man ju bara spekulera om; en ordförvrängning är det det i alla fall och enligt Nordiska Museet vårens första festdag. Vi brukar komma på att det är våffeldags  men inte precis på den rätta dagen alltid. I år är det i alla fall på en söndag vilket kanske gör det litet lättare att fira ihop med vänner.
Annars brukar våfflor hos oss höra ihop med sommar och att sitta ute. Då slipper man oset i huset av gräddningen, dessutom.

Men vad jag vill veta av alla er fredagstemabloggare är hur ni gör era våfflor och vad ni garnerar dem med.

Själv är jag otroligt fantasilös. Jag har för många år sedan försökt blanda egen smet efter olika recept men aldrig då fått de frasiga lätta våfflor jag vill ha utan mera stabbiga eller mjuka skapelser. Oftast blir jag även besviken då jag beställer våfflor nånstans ute och serveras en blöt mest wettextraseliknande tingest med svidsöt köpesylt och vispgrädde.

Så jag, som propagerar för mat lagad från grunden och helst ekologisk, ägnar mig åt industriellt våffelpulver från paket! Då blir det oftast frasiga och goda våfflor, i alla fall om man är generös med smör, både i smeten och på järnet (där det annars alltid fastnar trots alla "släpp-lätt"-försäkringar av tillverkaren).

Men jag VILL ju göra mina egna FRASVÅFFLOR från grunden. Så nu vill jag ha tips, tack!

Sen är jag mycket generös när det gäller valet av vad man vill ha på sina våfflor. Maken äter gärna sina "nakna", dvs helt utan pålägg. Jag frågar oftast gästerna vad de vill ha och erbjuder ett urval av syltsorter samt vispgrädde. Själv är jag tydligen synnerligen originell för mitt val av tillbehör har orsakat många höjda ögonbryn. Jag vill ha farinsocker eller mörkt muscovadosocker och gräddfil eller turkisk yoghurt på min våffla. Ibland provar någon artig gäst min variant men skakar sen misstroget på huvudet och återgår till sylt och grädde. Men sylten gör ju våfflan BLÖT och tar bort fraset!

Att använda våfflor till "fina" förrätter med löjrom har aldrig lockat mig. Våfflor ska enligt min smak ätas omedelbart från järnet med kaffe till.

Vad tycker ni? Har någon det perfekta frasvåffelreceptet? Tänker ni äta våfflor den 25 mars?

Bild från nätet

Ha en skön vårhelg, med eller utan våfflor, och glöm inte att ställa om klockan till sommartid!
Alla fredagsbloggare finns i högerspalten.
Dessutom börjar det bli dags att få en temavärd för april. Vem tar stafettpinnen?

Symässa

Förra veckan planerade jag ett helgbesök på Stora Symässan i Malmö och så blev det. Väninnan K och jag har varit på många mässor och utställningar tillsammans och följdes åt även nu. Men att gå i par i denna trängsel gick inte; vi fick bestämma att ses vid viss tidpunkt då och då och stämma av. Det var en stor och varierad mässa och OTROLIGT välbesökt! Vi hörde även en hel del danska röster och det är roligt att så många danskar kommer till Malmö numera. Inom parentes sagt kommer också massor av danska damer till Malmös Gudrun Sjödén-affär.
Nå, nu är vi på symässa som inte bara gäller sömnad utan alla varianter av handarbeten, kläder, smycken och fiffiga hjälpmedel. Mycket lapptäcken, tyger, broderier, garner, pärlor och pynt, sjalar, strykjärn, symaskiner, underkläder osv.

Det var svårt att ta bilder utan att bli stött till av någon i trängseln så det är ett magert urval. Jag gav upp fotograferandet efter en stund, nämligen. Men här är litet grand:

Blekingesöm

Underkläder och garner av bambu

Tyger, tyger, tyger!

Allt var inte enligt den vanliga svenska traditionen vilket gladde mig. Att urvalet i denna monter inte faller just mig i smaken är oväsentligt. Jag gillar i alla fall namnet på företaget!

Ett par kalasbyxor att också bli glad av.

Inte visste jag att Malmö kunde mobilisera så många tanter, utbrast kompis K.

Färgglädje

Enstaka herrar syntes bland både publik och utställare. Onslunda Borstmuseum från Österlen befolkas av skickliga och entusiastiska människor av båda könen. Och jag kan aldrig avhålla mig från att köpa något...

..... se bara på dessa vackra dammvippor! Jag köpte en vippa att damma av datorn med och en nagelborste.

Jag hittade mer att handla, tapisserinålar jag länge saknat, material till en mössa (jo, redan färdig, faktiskt) och ett par linnebyxor i "kokt linne" från elizabethb.com och litet nippermaterial att kombinera med silver till enkla smycken.
Efter besöket på symässan har sticklusten kommit tillbaka efter flera år och jag har plockat fram garn och satt igång igen. Det återstår att se hur långt jag kommer....

Fredagstema: Tiggeri

I min ungdom kunde det vara nån enstaka försupen stackare som ville ha en peng "till en kopp kaffe" som man då visste gick till en helt annan dryck. Min man har berättat att han blev ombedd skänka en sån slant en gång när han gick i gymnasiet. Han tog med sig mannen till ett konditori och bjöd på kaffe och macka och fick en pratstund. Jag undrar om det hade funkat idag...

Jag skulle kunna tänka mig att göra detsamma men inte att ge pengar på gatan i Sverige till en som tigger. Däremot köper jag de hemlösas tidningar när jag ser en sådan försäljare, likaså kan jag lägga en peng i instrumentfodralet till en gatumusikant. Dessa säljer ju något, de tigger inte, enligt min mening.

Utomlands känns det knepigare med gatutiggare. Värst är det med dessa stackare som exponerar sina eller sina barns gräsliga lyten. Inte minst i Kina förekommer de ofta i storstäderna. Jag har varit med om otroligt pockande tiggare som först gett sig när det kommit en polis.

Efter Sovjetunionens fall kom de också i horder i Ryssland. Små, otroligt smutsiga barn hängde en i kläderna och ropade på pengar. Jag har förhärdat mig mot den sorten och kan bara minnas att jag i Ryssland gett en slant till en mager och sliten gumma som överöste mig med välsignelser i en liten stad utanför Moskva där jag stod vid ett torgstånd med leksaker. När jag gav henne en slant ville hon kyssa mina händer och välsignade mig ännu mer med korstecken.

Det var på det här torget i Sergiev Posad jag en decemberdag för några år sedan träffade gumman som praktiskt taget knäföll efter att hon fått en slant.

Insamlingar till "välgörande" ändamål ransonerar jag. Jag känner inte för "galor" av olika slag utan väljer de organisationer som utför långsiktiga projekt och jag jobbar inom Zonta för att stärka kvinnors ställning i världen. Det ser jag absolut inte som tiggeri när vi samlar pengar till Zontas projekt genom att anordna program med föreläsningar och underhållning och ta inträde och ha lotterier.

Jag tycker illa om välgörenhetsmentalitet i största allmänhet, det ska inte behövas i ett samhälle som vårt. Den amerikanska varianten tycker jag är förskräcklig men inser att det amerikanska samhället i mycket vilar på systemet i och med att folk inte vill betala skatt. Jag är orolig att det smittar av sig hit i och med det nya förslaget att vi också ska få göra skatteavdrag för välgörenhetsgåvor, bl a till religiösa samfund. Till sådana vill jag definitivt inte att mina skattepengar ska gå.

(Bilden från nätet.)

En skön helg tillönskas alla! Själv ska jag nog roa mig med en symässa........

Vår välfärd

Om jag förstod vad hr Reinfeldt sa i går så står och faller Sveriges välfärd med att vi exporterar krigsmateriel till bl a diktaturer som Saudiarabien.
Så kan vi väl inte ha det?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ordningen återställd idag, eller....

Sydsvenskan idag, 9 mars 2012.

Fredagstema: Reklam

 
Kom och köp konserverad gröt! Allt kan säljas med mördande reklam! Så skaldade Ulf Peder Olrog en gång.
Tråkigt nog är det sant; människan vill bedragas, särskilt med smicker och löften om guld och gröna skogar.
Oftast är det just detta reklam går ut på - löften om ett lyckligt liv med bekvämlighet, skönhet och lyx, allt för en peng. Helst litet större än du egentligen har råd med.

Jag fyller ofta i enkäter från en konsumentsajt jag är medlem i och de går för det mesta bl a ut på just att undersöka vad jag minns att jag sett för reklam de senaste 30 dagarna. Det kan jag praktiskt taget aldrig påminna mig. Det kan så klart bero på att jag lider av någon slags Alzheimer light men jag tror inte det. Delvis beror det på att jag aktivt väljer bort all reklam jag kan. Jag tittar ALDRIG på reklam-TV eller lyssnar på reklamradio, telefonen är nixad, adresserad reklam i postlådan likaså och på postlådan sitter ett anslag med NEJ TACK till reklam. Alla tidningar skakar jag ur och slänger genast bort alla lösa reklambilagor. Jag prenumererar inte på några glanspapperstidskrifter med 75% av sidorna fyllda med reklam heller.

Jag fattar ju att jag verkar helt obildad och passé när jag inte förstår anspelningar på den aktuella TV-reklamen men det bjuder jag på. Jag går väldigt sällan på bio så jag vet inte vad som är aktuellt i den reklamen heller. Jag kommer bara ihåg sånt som "En olycka händer så lätt - sätt på Salvekvick" från anno dazumal. Men jag läste att det för en tid sen hände på en biograf att personalen kom ut före föreställningen och meddelade att pga ett tekniskt fel blev det ingen reklamfilm - varpå publiken jublade och applåderade!

Ändå är jag omgiven av MASSOR av reklam. I alla tidningar jag läser (utom Råd och Rön!!), på nätet, på stan, i skyltfönster, i affärerna, på bussar och bilar, ja, överallt vimlar det av uppmaningar att köpa något, t o m på bloggar. Viss reklam vill man ju se och det gäller att skaffa sig en teknik att sortera bort det oönskade och bara se det man vill. Reklamspecialisterna vill styra oss att se vad DE vill att vi ska se och de vet ju precis hur vår uppmärksamhet fångas - helst utan att vi är medvetna om det.

Reklamfri, hurra!

Ett exempel är det moderna tricket med butiksbakat bröd. Vem kan motstå den doften?
Ett annat trick är speciallampor över frukt- och grönsaksdisken. Konstigt att den i butiken så grönglänsande salladen ser så trist ut när man kommit hem med den, bara. Butikerna är ju också så smart arrangerade att man måste gå förbi, som jag ilsket brukar konstatera, livstycken, krattor och kaffekokare innan man hittar mjölken och potatisen. Kommer man till Clas Ohlsson eller IKEA kan man inte knalla in och köpa den tång eller den plastback man kom för att köpa utan man måste gå den snitslade banan förbi femtioelva andra prylar innan man kan ta sig ut till kassan. Det är en bragd att då bara ha tången i nypan när man väl går ut.

Klädrea går jag bara på i några få favoritbutiker och nog händer det att jag hittar något fynd någon enstaka gång. Lika ofta, eller oftare, kommer jag hem med något som jag gillade men som inte var på rean... Och eftersom jag återkommer till samma butiker ser jag ju ibland samma kläder dyka upp på rea efter rea.

Jag gör så gott jag kan för att undvika reklam - och samtidigt vill jag inte vara helt utan den! Som Applenörd kastade jag mig så klart över all information och reklam för den senaste iPaden igår. Vi får se hur länge jag kan klara mig utan en sådan... har för mig att jag har en födelsedag rätt snart, hallå maken, hör du på?

En värld utan kommersiell reklam har jag upplevt under ett antal besök och upp till 3 månader långa vistelser i Sovjetunionen på 70- och 80-talen. Där var alla neonskyltar, som inte var många,  istället hyllningar till kommunismen och partiet med stort P - urtråkigt, men till en början rätt vilsamt. Sen blev det bara grått och trist och det var skönt att komma hem till en färggrannare tillvaro. Efter järnridåns fall har det i Moskva slagit över till andra hållet totalt; nu är det så grällt att man får ont i ögonen.

Marknadsför man inte sina produkter så får man inga kunder, så är det bara. Visst vill vi ha information om vad som finns i utbudet men det får finnas gränser. Telefonförsäljning är en styggelse och borde vara förbjuden enligt min mening. Likaså tekniken att kasta sig över folk och försöka intervjua om vilket telefonbolag man har och övertala folk att byta på stående fot. De försäljarna tycker jag synd om men jag svarar alltid att de har inte med att göra vilket bolag jag anlitar. Det förekommer alldeles för mycket fula marknadsföringsmetoder och jag anser att skyddet för konsumenter borde stärkas betydligt. Vi borde Sverka mera! F ö anser jag att  nya Plus är helkasst!
Fram för Sverker, konsumenternas riddare!

Alla fredagsbloggare (finns i högerspalten) och läsare önskas en avkopplande helg!

Julklapp!

Maken fick av goda vänner en jättestor amaryllislök i julklapp. Den har förvarats i uterummet hittills och inte rört på sig förrän nyss. Så nu har den fått flytta in i vardagsrumsfönstret och gläder oss med den första av tre blommor.

F ö kan jag meddela att nu börjar även snöklockorna spira i vår nordskånska trakt, vintergäck och snödroppar har jag fullt av. Anna of Sweden, längre söderut och nära kusten, har visat oss sina underbara snöklockor för länge sedan och jag började bli orolig att mina hade gått ut - det har hänt förut - men åtminstone några finns kvar.

Och snart är det vårdagjämning......

Rapport från Serendip

Serendip lär vara det persiska namnet på Sri Lanka där just nu en av mina vänner befinner sig.
Begreppet serendipity är myntat av Henry Walpole på 1700-talet i ungefär betydelsen att ramla på en skatt av en tillfällighet. Han grundade det på den persiska sagan om De Tre Prinsarna Från Serendip. Numera är det förstås ingen tillfällighet att åka till Sri Lanka; man vet ju att där finns mycket vackert och intressant att se men man kan ju bli glatt överraskad ändå.
Det tror jag C och hennes reskamrat blev av denna syn som kom i ett mejl idag.

Två timmar varje dag under de varmaste timmarna lär vattenbufflarna ligga i vattnet - om de får som de vill.

I vårsolens glans

Denna vackra vårlördag for vi på trädgårdsmässa i Malmö; det börjar bli en årligt återkommande aktivitet.
Vi "behöver" sättpotatis, litet fröer och annat smått och gott. Förutom inspiration, förstås. Nu är jag litet förkyld och inte 100%-igt pigg men ville ändå inte avstå.
Vi hittade Larsvikens potatis med femtioelva sorters sättor och valde två olika tidiga potatissorter, Rocket och Timo. Rocket har jag odlat förut men inte Timo, som är en finsk sort man kan sätta i ganska kall jord.

Ulriksdals Handelsträdgård från Kivik frestade med julrosor, trädpioner och kamelior, bl a. Två japanska trädpioner fick komma med hem eftersom en av dem jag satte i höstas ser ganska död ut. Jag försökte blunda inför kameliorna, det har jag försökt odla förut och inte lyckats med. Dvs, det har blivit mycket tillväxt och fina blad och hundratals knoppar har bildats - som sen torkat ihop och trillat av allihop. Experter har sagt att det bara är citrusträd som är svårare än kamelior och mitt citronträd ger mig massor med citroner året runt så jag begriper inte varför kamelior inte vill med mig.

Kameliorna undvek jag att titta för mycket på...

..men hyllan med trädpioner kunde jag inte motstå. Det blev en vit och en mörklila.

Julrosor har jag rätt många redan så de fick också vara i fred.

Den här montern hade rubriken "Kultivera mera"!

Som tidigare år fanns en liten ätbar avdelning också, med bl a vårt favoritbageri, Röstånga Mölla så maken fick långa armar med alla potatispåsar, plantor och 6 ekologiska limpor på väg tillbaka till bilen på parkeringen vid den nya Malmömässan i Hyllie. Jag kan inte påstå att den nya stadsdelen kring Malmö Arena ser särskilt inbjudande ut, tvärtom. Jag gillade bättre när det eleganta vattentornet stod i ensamt majestät på slätten.

Den här bilden är från nätet men hyfsat ny eftersom Turning Torso också syns i bakgrunden.

Nu ser det betydligt dystrare ut med den fula arenan, massor med motorleder, parkeringshus och andra mastodontbyggnader runt omkring. Och värre lär det bli. Trist att man inte låtit vattentornet ange tonen för den nya arkitekturen. Denna bild är också hämtad från nätet.

Innan vi begav oss till Hyllie hade jag ett ärende i centrum.
En 30-årig epok går i graven nu i sommar, nämligen det gotländska  företaget Yllet. Det är tråkigt och något jag kommer att sörja. Sedan 2005 har det funnits en affär i Malmö som jag gärna besökt och jag har även varit i butiken i Visby. Designen är deras egen och väldigt fri från ideliga kollektioner utan istället uppbyggd av klassiker. Som kund har jag fått meddelande för en tid sedan att man hade rabatt under februari månad och blev då bestört när jag fick veta att företaget läggs ner. Jag köpte några plagg med rabatten men fick ju också veta att det skulle bli slutrea så småningom. Jag beslöt då att inte invänta den eftersom jag inte visste om jag skulle kunna pricka in den i schemat. Nu var det så att den började i dag så vi tog oss till Jöns Filsgatan för att se om det fanns mer jag ville passa på att skaffa mig medan tid fanns.
Men det blev inget - jag ville inte stå i låång kö på gatan! Jag är glad för det jag har och är jag rädd om det så varar det nog min livstid, bl a min aklejakofta.

En liten bit av min kofta får ni se.

Så med börsen i behåll åt vi bouillabaisse (jag) respektive ceasarsallad (maken) på ett ställe där man för att bli anställd uppenbarligen skulle vara
1) smal man i 25-årsåldern
2) lagom orakad
3) svarthårig
4) frisyren rakad på sidorna och lång mitt uppe på skulten och gelead
5) helt svartklädd med nonchalant förkläde om höfterna (där man aldrig spiller eller smutsar ner sig)

Maten var god men kaffet amerikanskt, dvs uselt.

Så när vi kom hem var det gott med en kopp riktigt starkt kaffe och en skiva Röstångabröd med pomeransmarmelad.

Fredagstema: Det brinner!

Att det skulle brinna i mitt hem är en återkommande mardröm. Det har brunnit på mitt jobb, fast tack och lov, inte när jag var där. Men jag anlände en morgon till ett utbrunnet sekreterarkontor och en sekreterare i upplösning. Ett elfel hade uppstått under natten och orsakat elden. Personal på en vårdavdelning intill upptäckte röken och lyckades göra allt rätt. De larmade brandkåren, kröp in till grann korridoren med brandsläckare och begränsade skadorna till bara ett rum. Bra gjort!

I moderna hus finns så många material som vid brand avger giftiga gaser som tar kål på en på några få minuter om elden fått fäste, olika plast- och syntetmaterial i möbler, golv och inredning. I gamla hus med trä och naturmaterial i stoppning och madrasser har man längre tid på sig innan det blir livsfarligt.

När det åskar sätter vi oss i uterummet, tar med oss katterna och deras transportboxar och stannar där tills vi tror att det dragit över. Åska är säkert inte den troligaste brandorsaken, elapparater lär vara det vanligaste, men åska har den effekten på mig sen barnsben.

Vi går aldrig hemifrån och låter tvätt- och diskmaskin vara på men kyl och frys kan man ju inte stänga av. Stearinljus tänder vi praktiskt taget aldrig eftersom en katt en gång fick pälsen bränd av sådana - han strök för nära den 7-armade julljusstaken. Och aldrig någonsin att vi skulle få för oss att skjuta nyårsraketer!!

Så det är fr a livräddning som gäller, förstås. Men vad i fridens dar skulle jag ta sen - om jag hann?

Någon av mina älskade tavlor? Hårddisken med alla bilder? De gamla fotoalbumen? Handväskan?
Skulle jag över huvud taget i brådskan kunna hitta vad jag ville ta med mig?

Så ser min lösa hårddisk ut, men hinner jag få loss den?

Jag har ju varit med om brandutbildning och övning ett antal gånger och har i skallen mantrat RÄDDA LARMA SLÄCK. Jag bara hoppas att jag skulle agera rationellt.

Vi har ett flertal brandvarnare och håller efter batterierna ordentligt. Det har hänt att det har börjat tjuta och det fungerar så att börjar en så tjuter alla vilket jag inte riktigt gillar. För vilken har då utlöst först och VAR är brandhärden?? Jag har rusat runt och letat och plockat ner varnare och pillat ut batterier tills jag kommit till den som utlöst larmet; då tystnar de andra. Som tur är har det varit falsklarm och ingen brand men pulsen har gått upp ordentligt. Vi har brandsläckare också, en i varje trappa, den till källaren och den till andra våningen.

Ni har väl brandsläckare?

Jag har övat en hel del, förutom brandsläckning, med räddningstjänst och pratat mycket med brandfolk. De är alla eniga att om inte man själv på plats kan begränsa elden kan de oftast inte göra så mycket mer än att  förhindra spridning till omgivningen när de väl är på plats. Så fort går det nämligen.

Jag lär fortsätta grubbla på min egen fråga. Har ni andra fredagsbloggare bättre förslag? Framför allt hoppas jag att det ALDRIG ska hända att mitt eller era hem brinner. Var försiktiga! Och glöm inte:

RÄDDA LARMA SLÄCK!

Alla bloggare tillönskas en trevlig helg och fredagsbloggarna hittar du här.

Nilla, Desiree, Annika, Erica, Saltis, Musikanta, Inga-Britt, Helena, Olgakatt, Pettas, Lotta, Cecilia, Åsa, Gnuttan, Anna, Anna, Karin