söndag 28 oktober 2012

Värd att lyssna på!

Om du inte såg TV-programmet Min Sanning i tisdags, den 23 oktober, så kan det ses på SVT Play.
Det är Karin Götblad som intervjuas, bl a fd länspolischef i Stockholm.
Jag rekommenderar alla att se och höra denna kloka och kompetenta kvinna med åtskilligt i bagaget och som tagit sig uppför flera tunga uppförsbackar i livet.
Missa inte henne!


lördag 27 oktober 2012

Lördagstema: Färg

Pettaskarin har gett oss rubrikerna varje lördag i oktober och idag är sista lördagen. Den ska handla om FÄRG.
Det är inte bara fysiskt som ljus av vissa våglängder ger oss färgupplevelser. Även annat kan sätta färg på tillvaron, t ex människor.
Här är en av många som ger min tillvaro extra färg:

Min kära NJESE!
Jag har varit och är litet "å banan" och har inte koll på nästa lördagsdirigent. Jag kan inte ställa upp i november men kan ta över i december om det passar.
F ö tillönskas alla en skön helg, gärna med sol!

fredag 26 oktober 2012

Galleri Fredag: Något nytt

Desiree i Stockholm har i oktober försett oss med rubriker till fredagsgalleriet och denna sista vecka föreslagit Något nytt.
Eftersom jag anlänt hem efter min, som vanligt, fantastiska vecka i NY, har jag såklart något nytt med hem i resväskan. Men inte nog med det, här hemma väntade mera!

Tadaa!
Således ny kamera inhandlad hos B&H photo i NY och en "femma" från Telia, via Apple, förstås.
Nu gäller det bara att ÖVA på alla nya finesser.
Besöket i fotoaffären är en historia för sig och man kan göra en rundtur i denna gigantiska inrättning här. Vad som tyvärr inte finns med på rundturen är de myllrande anställda, alla grönklädda män med kippa och i flertalet fall med kindlockar. Affären är således judisk, stänger kl 13 på fredagar, håller helt stängt på lördagar och de få kvinnliga anställda är endast "vägvisare" och icke-judiska.
Servicen och bemötandet var fantastisk och snabb trots att systemet påminde mig om det gamla sovjetiska! När jag väl hade guidats fram till rätt kameradisk fick jag excellent information och när jag bestämt mig fick jag en utskrift av databladet i handen. Sen blev jag guidad ytterligare, gick fel och stoppades av en vänlig man som ledsagade mig till rätt disk där alla mina uppgifter skrevs in och priset redovisades. När jag bestämt mig för även minneskort och väska fick jag ett nytt papper i handen och vägbeskrivning till kassan. Dit kom en back på ett rälssystem i taket nedåkande till rätt gubbe som fermt tog betalt och räckte över en kasse med rätt grejor. Ungefär som i Moskva på 1970-talet med vandring fram och tillbaka med olika lappar men här var det vänligt och snabbt och inga köer.
Kompisen L som var med mig i affären tyckte det hela liknade banken i Harry Potter och det håller jag också med om!

Härmed tackar vi Desiree för oktobers rubriker; de har varit roliga att illustrera! Hos Annika i Reston kan man hitta en aktuellare lista på deltagare än min. Jag har inte heller ännu funnit vem som tar över i november.
En trevlig helg önskas er alla!

tisdag 23 oktober 2012

Niki på Park Avenue

Längs med planteringen mellan körbanorna på Park Avenue placeras varje år konstverk. I år står tills i mitten november 9 st stora färgglada verk av Niki de St Phalle mellan 52:a och 60:e gatan. Här är ett urval. Visst blir man glad av dem!





















måndag 22 oktober 2012

Cloud City

Manhattan visade sig från sin soliga sida och en synnerligen trevlig brunch på West Side följdes av en skön promenad genom Central Park och ett besök på Metropolitan Museum of Art och en hisnande upplevelse av Cloud City, årets installation på takterassen. Att Ella fick puffa på Warhols silverkuddar i rummet med ko-tapeten var inte heller fel! Där fick man inte fotografera så den som vill veta mer om Warhol och 60 andra konstnärers relation till honom får gå in på museets hemsida och se en massa från utställningen där.
Här får ni bara en liten aning av Saracenos Molnstad!


















söndag 21 oktober 2012

Lördagstema: Dialekter

Karin på Åland har föreslagit dialekter som tema denna lördag, ett evigt diskussionsämne. Skåningar borde förbjudas i radio och textas på TV, enligt somliga.
Själv älskar jag att höra dialekter och är stolt över min egen skånska. Alla kan vi putsa vårt idiom så pass att det blir begripligt för andra och ändå behålla särarten!
Att ordna "skönhetstävling" mellan dialekter och för den delen språk, vilket ju förekommer, tycker jag är ganska meningslöst. Hur vi uppfattar olika språkmelodier har så mycket att göra med hur vi gillar vissa personer eller länder på helt andra grunder än de språkliga. Om vi tycker om Mumintrollen så tycker vi säkert att finlandssvenskan låter vackert och om vi har haft en elak lärare från Dalarna är kanske dalmålet inte en favorit. Är man operafantast tycker man nog att italienska låter vackert men om man inte gillar Wagner är kanske inte tyska det vackraste man vet.
En trevlig dialekt jag mött först på senare år är den som denna rara kvinna talar:



Just precis, Karin på Pettas!

fredag 19 oktober 2012

Galleri Fredag: Det gör mig glad...

.. att ännu en gång befinna mig i New York City hos min kära Saltisfamilj.
.. att få traska omkring på Manhattan och känna pulsen i staden som aldrig sover
.. att Saltis otäcka virus som gett henne så vidrigt ont i munnen trots allt förefaller ha kulminerat så att hon kunnat äta litet soppa och chokladpudding
.. att igår ha tillbringat en dag med L, väninna på 22:a våningen och bl a åkt i den fulaste tunnelbanan jag vet - den här i NY - men som har uppiggande konst litet här och där:











lördag 13 oktober 2012

Lördagstema:Tid

Karin på Åland är chef över lördagstemat denna månaden och idag gäller TID.
För egen del kan jag just nu säga att en hel vecka bara försvann då jag hade tänkt ha TID att göra en hel massa måsten. Detta konstaterat vill jag lämna ordet till en verklig specialist på TID, nämligen Bodil Jönsson. Med sina böcker om TID och hur vi förändrar vårt förhållande till den ger hon många aha-upplevelser. Läs intervjun med henne i DN för några år sedan!


Lördagstematörerna finns i spalten till höger. Alla önskas en skön helg!

fredag 12 oktober 2012

Galleri Fredag: Kväll.

Desiree i Stockholm håller i galleriet i oktober och idag är ämnet Kväll. Jag väljer att gå ut en sväng i mörkret och se hur ljust och varmt det ser ut där inne där människorna  avslutar dagen och snart kommer att släcka lamporna.
Det är inte utan att man kommer att tänka på Den lilla flickan med svavelstickorna....
Deltagarna i fredagsgalleriet hittar du i spalten till höger!

torsdag 11 oktober 2012

Det är mycket som tar slut nu...

.. och ett kattliv gjorde det för ett par dagar sedan.

Den gula honan Sissa - hon som så mirakulöst överlevde med sprucken livmoder förra sommaren och födde upp sex fina ungar - blev överkörd. Den som körde på henne stannade inte för att se efter hur det gick, men en efterföljande bil gjorde och en kvinna gick in på gården och meddelade att en svårt skadad katt låg och skrek på vägen. Inget fanns att göra, Sissa måste avlivas.
Det har fällts många tårar sen dess, Sissa var speciell för många av oss.
På bilden ligger Sissa och fjantar sig för Malena som alltid är vänlig mot katter.
Vi var ett sorgset sällskap som lastade Malena i släpen och körde henne hem till vintervistet; nu är det slut på sommarbetet.

Väderutsikterna varnade för nattfrost och vi sprang med krukor hela eftermiddagen. Allt utom fuchsiorna kom in innan vi inte orkade mer. Så de fick täckelse av fiberväv och klarade natten galant. Det var minst -2° under nattens småtimmar och slöjorna var istäckta när jag tog bort dem. Men sen har solen gassat och det har varit härligt att vara ute. Sorgligt dock att vara tvungen att klippa bort så mycken grannlåt för att kunna hysa så många som möjligt.
Det här är en överlevare. Minst 30 år gammal, vet inte namnsorten.

Evensong.

Greenpeace - min favorit! Idag som extra hyllning till alla dem som visat hur illa våra farliga kärnkraftverk är vaktade för intrång! Nästa gång är det kanske inte några några snälla greenpeacemedlemmar som bryter sig in!

Hinken blev proppfull av grannlåt.

På plats i uterummet. Litet skönhet fick vara kvar men den lär falna fort inomhus. Fuchsiorna kom igång sent, egentligen först efter att jag fått bukt med ohyran vita flygare.
Vi satt ute och åt lunch i solskenet och jag hörde ett knaprande ljud en lång stund utan att kunna lokalisera det först. Sen såg jag den, ekorren, som satt högt uppe i hagtornsträdet och knastrade i sig dess röda bär i sällskap med en massa småfåglar som också hade fest.
Att fästa ekorren på bild lät sig tyvärr inte göra. Den satt högt upp och gömde sig i bladverket så att jag fick böja nacken bakåt, skugga för solen och vänta på att den skulle skymta fram och visa de små tassarna när de sträcktes efter ett nytt bär.
En runda i trädgården visar att en säsong är slut. Snart släpper de bevingade fröna sitt tag.

Några sena blommor blev det i denna alpclematis, olika ålder på frisyrerna syns.

Den klotklippta hasselbusken har skickat upp en spejare; den var så fräck att den får sitta kvar!

Studentknapparna ger inte upp för litet frost, haha.

Inte silveraxen heller.


Stjärnmagnolian är full med knoppar, alla med tjock päls.

Kungsljusen har några få gula blommor kvar och får gärna fröa innan jag klipper (eller hugger!) ner dem.

Pelargonlådorna, olivträd, lagerträd och alla agapanthuskrukor står i växthuset med frostvakt tills det blir alltför kallt, vanligen till i början av december. Sen blir det trångt i uterummet.

Jag avslutade med att kratta upp en massa ekollon och löv från gräset och lägga i den stora komposthögen, utegarderoben kallad. Där kan igelkottar och andra hitta varma gömslen och ekorren ha skafferi. Om de vill. Helst även mössen som då kan avstå att komma in uppe på vinden och bli ihjälslagna i fällorna. Vi har redan tagit ett par stycken där. Så tog de slut...

tisdag 9 oktober 2012

En epok är slut.

Eftersom min mor sedan en tid vistas på äldreboende har vi sålt vårt barndomshem som far byggde på 1950-talet. Jag var 12 år när vi flyttade dit så jag tillbringade min tonårstid där och flyttade hemifrån efter studentexamen när jag var 20. Ett år sen blev jag pga av ett stipendieår i USA.
I går, första dagen jag kunnat stå på benen efter min trista magsjuka, var maken och jag där och hämtade en del saker och tog ett slags farväl. Riktigt har det inte sjunkit in ännu, men den 1 november flyttar nya människor in. De är trevliga och vill att vi kommer och ser hur de ordnar det för sig och lovar bjuda på fika. Det känns bra.

Än prunkar det pelargonlådorna. Tyvärr ser man inte de vackra färgerna i det blyinfattade fönstret.

Solen stod precis bakom kyrktornet.

 Tar man i lavendeln är doften stark.

Hej då, björken!

Hej då, plommonträdet med två sorter!

Fars grindlåskonstruktion väckte mycken munterhet men fungerade efter diverse justering.

En bit av en gammal kvarnsten ligger innanför grinden.


I huset tvärsöver gatan bodde Nilssons. Det är mycket ombyggt sedan dess. Farmor Nilsson bodde på andra våningen och satt ofta och kollade på sena kvällar när vi flickor behagade komma hem.
Litet blommor finns kvar i rabatterna också,

liksom enstaka synnerligen bedagade plommon.

 



 
Jag tillfrisknar sakta från magpesten men är ännu på vällingstadiet. En kollega ringde och och vi pratade en stund om av vad man kan göra för att komma i lag igen. Du kan väl göra som den gamle man vi hade som patient på IVA en gång, sa hon. Han hade bara fått välling några dagar men det var dags för något annat. Då fick han önska sig vad han ville inom sjukhuskökets förmåga. Då önskade han sig litet tjockare välling!
Så jag får väl fixa litet tjockare välling... Det trista är att jag nästan hallucinerar om god mat men samtidigt känner att det är omöjligt.