Somligt blir aldrig omodernt

Som njesen berättade häromdagen gjorde hon och jag dagstur på Österlen. Jag visade några av mina favoritställen och dessutom fick även jag för första gången sett Hasse&Tagemuseet i Tomelilla. En stor del av svensk filmhistoria - och en hel del övrig historia, för den delen - ryms på 15 kvadratmeter. Såklart är det skillnad hur man upplever Hasse och Tage i våra olika generationer. Njesen minns sånt som den blommiga falukorven, Ronja Rövardotter och andra barnsaker medan jag har med mig hela epoken med alla filmer, flera revyer jag sett på scenen och allt man sett på TV och hört på radio genom alla år. Och dessutom läst!
En del av rekvisitan från filmerna såg maken och jag redan för många år sedan när den fanns på Tekniska Museet i Malmö, t ex Hasses jordkikare från Äppelkriget. Nu är allt samlat i Tomelilla där filmerna spelades in. När jag går runt och minns slår det mig hur modernt allt är - ingenting har blivit omsprunget av tiden när det gäller Hasse och Tage. De var både före och i sin tid, hur de nu lyckades med det. Miljö, kärnkraft, demokrati, jämlikhet; allt är lika aktuellt idag.

Njesen trycker på knappen för att spela upp visan om den blommiga falukorven som samtidigt snurrar i sin stekpanna.

Mycket av AB Svenska Ords välformulerade "tänkespråk" ingår i vardagssvenskan idag - den yngre generationen vet nog inte alltid varifrån allt kommer som de glatt citerar, t ex västen som knäppts ihop med gylfen.
Här är ett som kanske är mindre känt men som passar bra in i dagens språkbruk:

Jag kan inte avhålla mig från ett par "dagens vita":

Schersminen börjar just blomma..

.. och Olga njuter på sin sockerlåda.

 Lika häftigt som det regnade igår så har solen gassat idag. Och häcksax, grensax och sekatör har dansat i grönskan. Jag lär sova ovaggad.

Sommarfredagstema: Bakom knuten

ByFånens sista tema är bakom knuten.
I min föreställningsvärld bildar den förste juli ett hörn, en knut, på året. Då har de första sex månaderna gått och vi börjar på de andra sex. Försommaren går in i högsommar (inte för att det märks just idag, kanske). Och just den förste juli står bakom knuten.

Där står f ö också Knut och knyter en knut påstår bloggvännen På livets trassliga bastmatta som utan att vilja vara fredagstemabloggare inte kunde låta bli att spåna om knutar i dag.

Bakom den här knuten ligger(?) en kollega med flinka fingrar. Tjärdoften är fortfarande förnimbar efter 30 år!

Bakom knuten rent bokstavligt i min trädgård är det rena djungeln  och jag får snart ta en vända med sekatör och häcksax. Brudspirean behöver ansas och ormbunkarna når mig till axeln.
Själva knuten vaktas av Susanne Demånes hondjävul som hos mig fått namnet Katla.

När man kommit bakom knuten får man i detta väder bestämma sig för om det är värt att bli så blöt som man blir av att passera.

Varning för kraftig åska har utgått men ännu hörs inget muller. När det uppenbarar sig avbryter jag kontakten med cyberrymden tills det åter råder elektrisk frihet i luften.
Förhoppningsvis blir det åter vackert väder inom kort.
Sommarens fredagsbloggare är listade till höger! Nu tackar vi ByFånen för junis teman - de har varit kluriga och roliga!

Midsommardagens vita

Mitt älskade dogwoodträd, Cornus kousa eller koreansk kornus också kallat blomsterkornell. Just nu som allra finast.
Växlande väder idag, precis nu det jag INTE vill ha: störtregn på mina pioner! Grrrrr...

Midsommarfredagstema: Sill med tillbehör.

Vi är nog fler än ByFånen som ägnar oss åt sill med tillbehör på midsommarafton. Å andra sidan gör vi det ganska ofta året runt, faktiskt. Tillbehöret till midsommar som inte finns hela året är egentligen bara jordgubbarna och att potatisen är sommarvarianten. Färsk sallad, gräddfil och gräslök fås hela året. Våra egna potatis har inte riktigt hunnit bli färdiga men nästan:

Det brukar inte vara lönt att gräva förrän blommorna börjat vissna.

Maken vill helst ha matjessill, själv gillar jag redig saltsill. Vi kommer att ha gäster som nog inte heller klarar riktig saltsill så det blir matjes, en långlagrad sort jag köper i god tid av fiskbilen från Göteborg. Den smälter i munnen, mmm....

Till sillen dricker vi Da Vinci från Kiviks Musteri. Snaps förekommer icke här och knappast ens öl.
Jordgubbarna ska vara nyplockade från en speciell odlare i Höör, vi har sett till att det funkar med leveransen.

Redan etiketten är njutbar med Leonardos teckning av Ledas huvud

Vi firar en födelsedag i familjen till midsommar också av praktiska skäl - den infaller egentligen en vecka senare -  så en tårta ska det bli, en jordgubbstårta, förstås. Bakad på torsdagskvällen, fixas idag på förmiddagen med mosade bär, vaniljkräm och grädde.
Väderutsikterna är ju regniga i vår södra del av landet så de dekorativa tillbehören får vi avnjuta genom fönstret, ser det ut som. Men allt det här har vi just utanför uterummets glasväggar.

Pionerna är strax som allra finast och flest.

Första agapanthusknoppen bekänner färg.

Minst sagt GRÖNT är det nu.

Nu återstår bara att tillönska er alla i cyberrymden en trevlig Midsommar!

Fredagstema: Kratta och halvårskoll

Byfånen har gett oss sommartemadeltagare ämnet KRATTA och Annika har kommit på att HALVÅRSKOLLEN kan vi ju inte missa!
Så jag slår ihop dem.
Krattar gör jag väldigt sällan. Över huvud taget undviker jag att städa i trädgården utan utnyttjar kretsloppet, vilket gör att jag inte behöver så mycket gödning. Alla löv som faller får ligga kvar i rabatterna och det lilla jag någon gång måste kratta upp från gräsmattan (oftast fixar vinden det!) lägger jag i nån rabatt. Jag undviker att ha öppen jord. Måste jag ha det vid nyplantering försöker jag täcka med bark eller klipp från häck och buskar jag malt i kompostkvarnen. Det betyder inte att jag inte äger ett antal krattor. Ganska rostiga vid det här laget, måste jag erkänna.
Favoriten är inte så många år gammal, dock, och av, hör och häpna, plast! Den är bra att dessutom skyffla upp det man krattat ihop.

Man kan t o m se resterna av prislappen.

Det vackra gammaldags redskapet helt av trä som somliga också kallar kratta heter hos mig räfsa och har med barndomens deltagande i höskörd att göra. Ett förgånget sommarslit som ersatts av silagebalar och ännu ibland hårdpressade balar. Allt maskinellt, förstås. Ingen hölassåkning vare sig efter häst eller traktor för moderna ungar.

Så var det där med halvårsredovisning.
Det blir en kavalkad av konst jag sett under detta halvår.
Januari.
Då var jag på Skissernas Museum och såg bl a modellen av Jakob Dahlgrens underbara färgprakt på Wanås (som jag f ö återsåg häromdagen).

Februari.
Gerhard Nordström på Malmö Konsthall.

Picknick i det gröna - så lever vi ofta obekymrade om världen utanför idyllen...

Mars.
Då var det symässa i Malmö.

Blekingesöm från 1818.

April.
Äntligen dags för Lars Lerin på Malmö Konstmuseum på Malmöhus Slott! Ett kärt återseende från mitt besök i Värmland för ett par år sedan.

 Maj.
Rena konstverket tycker jag tomatförsäljningen på Hovdala  är, dagen då Camilla Plum och John Taylor planterade köksträdgården. Det växer som det ska, kan jag rapportera.

Juni.
Där vi fortfarande mitt i månaden och mycket är på gång. Häromdagen var jag på guidad promenad på Wanås och återsåg gamla godingar och bekantade mig med årets nykomlingar. Bl a den indiske konstnären  Srinivasa Prasad som skrivit sitt namn på sitt eget språk i form av en planterad "labyrint".
Han blev upplyst om att det växer långsamt i vårt land men han blev nog ändå förvånad över HUR långsamt. Det ska bli intressant att se om ett par år hur det ser ut då. Ännu är det ganska glest.

Man tänker klippa topparna på pilarna och dessutom är det planterat clematis nertill på vissa ställen för att det ska bli lummigt ända ner.

Vi hade jättefint väder på Wanås och när visningen var avslutad vid 20.30 tiden sken solen fortfarande så att det var skönt att fika och umgås. Junikvällar är det vackraste vi har!
Eller hur?

Denna dagens vita

I en kommentar till Mariannes inlägg om Plastens Hus i Perstorp berättade jag om den vita telefonen i mitt barndomshem. Så här såg den ut. Tjusig, eller hur?

Kommer ni ihåg kattmamman från förra sommaren?

Föra sommaren berättade jag om kattmamman vars livmoder brustit och som räddades genom ett snabbt kejsarsnitt och fick alla sina 6 ungar levande med sig hem. Hon heter Sissa och bor alltså på gården där min häst alltid går på sommarbete. Två av ungarna bor kvar, de andra fyra fick nya hem när de var flygfärdiga.
När jag kommer till hästhagen kommer ofta Sissa springande och flörtar som bara en katt kan.

Här gör hon sig till för Malena, min häst. Malena gillar katter och blir bara litet vänligt nyfiken medan en av de andra hästarna blir sur och jagar iväg katten.

Och här gör hon sig till för mig:

Sommarfredagstema: I denna ljuva sommartid

ByFånen tänkte på skolavslutningspsalm när han gav oss dagens rubrik.
Jag har aldrig haft skolavslutning i kyrkan fast jag är från anno dazumal, utan antingen i klassrummet, på skolgården eller i aulan. Man sjöng Den blomstertid men inget mera. Inser inte vikten av ämnet i dagens hätska diskussioner alls.

Jag tänker däremot på min och makens vigsel en julidag för många år sedan. Det var en av de psalmer vi valt, nämligen. Vädret var ganska vackert men det kom några regnstänk när vi kom ut ur Bosjöklosters vackra kyrka, det ska ju betyda tur. Dessutom blev vi på kyrktrappan beskådade och fotograferade av en busslast amerikanska turister som tyckte det var kul att det var bröllop precis när de kom.

Annars är det, precis som Pettaskarin också skriver om idag, de tidiga sommarmorgnarna som är essensen i ljuvheten. Och liksom för Karin har det också för mig egentligen med jobb att göra. Jag har nämligen arbetat väldigt mycket journätter i många år och av någon anledning har det ofta stillnat av framåt småtimmarna. På Lunds lasarett hände det många morgnar vid 4-tiden att man kunde få nån timmas vila och att då se ut genom fönstret på 10:e våningen hur solen gick upp över skånelandskapet och det samtidigt surrade i kropp och huvud av trötthet efter 20 timmars arbete gav en speciell lyckokänsla.

(Bilden lånad från nätet)

Senare, när jag flyttat till mitt landsortssjukhus och hade beredskap hemma fick jag köra in till sjukhuset många nätter. Men även där var det vanligt att bli kallad under sen kväll, jobba till 3-4 tiden och då kunna köra hem och sova ett par timmar. Hemfärden genom den daggiga morgonen med älvorna dansande på fälten var alltid lika ljuvlig.
Jag avstår från att leta upp någon bild på morgondimma; ni får titta på Pettaskarins, dem kan ingen överträffa!

Det var säkert dåligt väder många gånger men dem minns jag inte, bara de ljuvliga!

Hela betessäsongen har jag min häst i en hage jag passerade på vägen till jobbet. Jag stannade alltid till och hälsade hästarna godmorgon och såg att allt var väl. Det har också varit njutningsfulla stunder men som pensionär väntar jag med det besöket till senare på dagen.

Att se de lyckliga hästarna på grönbete hör också till sommarljuvligheterna!

Dagens vita II

Om du skruvar upp ljudet kanske du kan höra hur en nöjd Olga spinner med magen full av favoriträtten: hjortkött.
Hon firar sin 14-årsdag med att äta, njuta och sova.

Dagens vita I

För ett antal år sedan planterade jag en Wisteria, dvs blåregn fast vitt. Vitregn, det kan man ju inte säga och ett vitt blåregn låter ju inte heller klokt. Problemet är att det hittills bara är grönt. Det är oerhört frodigt trots en mager växtplats i full sol. Är det någon som vet om det ska 100 år innan en Wisteria behagar blomma?

Annars blommar och knoppas det för fullt. Dagens vita kavalkad:

Finlands vita ros som ros, inte orden ur presidentens hand. Fast jag får hellre en ros än en orden.

Känner du doften?

Knappt utslagen ännu, min enda stora clematis. Vit, förstås.

Prästkragen är ännu jungfrulig, den också.

Min favoritmarktäckare, en saxifrageart från svärföräldrarnas trädgård.

Dess lilla fräkninga anlete är bedårande.

De ljust, ljust rosa aklejorna har mörkblåa kamrater och väljer själv var de vill stå.

Den odlade myskmadran som till min besvikelse inte doftar alls. Envis är den också, växer som bara den där jag inte vill och knappast alls där jag vill....

Klätterhortensian vill väldigt mycket och måste hållas efter med sekatören.

Benvedens små blommor är ganska oansenliga men de röda hjärtan som kommer i höst desto mera dekorativa.

Fjällbruden är också en Saxifragae men pampigare än den förra.

Visst skulle det vara en röd en med också! De röda pionerna har börjat slå ut men jag väntar på de vita! Denna skönhet hade lagt sig bekvämt tillrätta på en kudde av daggkåpa.

 Hoppas alla har en skön och bekväm nationaldag!

E-hälsa

Apropå Musikantas problem med bristande kommunikation mellan vårdinrättningar så skriver Dr Snake i tidningen Sjukhusläkaren om e-hälsan som nu ska ersätta o-hälsan. Visserligen är det satir men väldigt nära verkligheten....

Sommarfredagstema: Krock

Byfånen regerar ämnena i juni och idag är det KROCK. Jo, sådana finns det gott om, krockar, alltså. Både bokstavliga och bildliga.
Själv har jag råkat ut för ett par bokstavliga förutom alla bildliga.
Vårt villaområde ligger på två sidor om en stor gata där en mängd smala gator mynnar på båda sidor. Självklart gäller högerregeln men de flesta kör som om det var huvudled på den stora gatan, den är nämligen avsevärt större. Så gjorde även jag i några år. Tills jag i ett skymt hörn mötte den 18-årige killen med nytt körkort och vetskapen att HAN HADE RÄTT att köra ut utan att se sig för åt höger. Ingen av oss slog sig det minsta, jag körde ju inte så fort. Men jag miste några år i min försäkringsbonus och det blev litet bucklor i bilen.
Sen dess retar jag gallfeber på alla som kommer bakom mig på den stora gatan, bromsar i varje hörn, stannar innan jag kör ut från min egen lilla gata och släpper förbi alla oberoende av höger eller vänster. Helst hade jag sett att det kom upp väjningsskyltar på alla smågator men det lär inte ske.

Ett par gånger har jag blivit påkörd bakifrån i rusningskö i Malmö. Ena gången var det en dam som hastigt väjde för en dödsföraktande slalomåkande cyklist, som förstås försvann i fjärran, med resultatet att hon körde in i min bakre kofångare som fick ett jack. Jag har aldrig haft nån elegant bil och det var inte heller denna så jag brydde mig inte om jacket och talade om det för damen som var helt förkrossad. Hon skakade dessutom av chocken att nästan ha kört på en cyklist - vilket ju hade varit mycket värre.
Hon blev så lättad att hon kramade om mig där på gatan. Jag hade en kollega som passagerare och hon undrade om jag inte var orolig för vad min man skulle säga!!! ??  Några år senare fick jag höra att hon skilt sig.... Ett slags attitydkrock, kanske.

Den här sortens krock borde aldrig få ske!

En krock jag bevittnade bland några medarbetare berodde - som så ofta - på bristande kommunikation och även kunskap. De var båda invandrare och glodde snett på varandra och samarbetet gnisslade. Till slut frågade jag den ene vad som var på tok. "Hen hatar mig",blev svaret. "Jag är katolik och hen muslim". "Hen hatar inte dig, hen är fö inte heller muslim", sa jag. "Jo, hen är ju från Irak" blev svaret. "Det är för att hen är mandé och inte muslim som det i detta fall var nödvändigt att fly från Irak", sa jag.
Personkemin mellan de två blev aldrig idealisk men samarbetet i alla fall bättre när detta missförstånd retts ut.
Katoliken begrep dock aldrig vad mandé var för något.

Mandeer döper sig många gånger.

Trots att sommaren officiellt är inne känns vädret höstlikt idag på mina breddgrader. Hoppas att det bättrar sig snart både hos mig och alla er andra!

(Bilder från nätet)