fredag 1 juni 2012

Sommarfredagstema: Krock

Byfånen regerar ämnena i juni och idag är det KROCK. Jo, sådana finns det gott om, krockar, alltså. Både bokstavliga och bildliga.
Själv har jag råkat ut för ett par bokstavliga förutom alla bildliga.
Vårt villaområde ligger på två sidor om en stor gata där en mängd smala gator mynnar på båda sidor. Självklart gäller högerregeln men de flesta kör som om det var huvudled på den stora gatan, den är nämligen avsevärt större. Så gjorde även jag i några år. Tills jag i ett skymt hörn mötte den 18-årige killen med nytt körkort och vetskapen att HAN HADE RÄTT att köra ut utan att se sig för åt höger. Ingen av oss slog sig det minsta, jag körde ju inte så fort. Men jag miste några år i min försäkringsbonus och det blev litet bucklor i bilen.
Sen dess retar jag gallfeber på alla som kommer bakom mig på den stora gatan, bromsar i varje hörn, stannar innan jag kör ut från min egen lilla gata och släpper förbi alla oberoende av höger eller vänster. Helst hade jag sett att det kom upp väjningsskyltar på alla smågator men det lär inte ske.

Ett par gånger har jag blivit påkörd bakifrån i rusningskö i Malmö. Ena gången var det en dam som hastigt väjde för en dödsföraktande slalomåkande cyklist, som förstås försvann i fjärran, med resultatet att hon körde in i min bakre kofångare som fick ett jack. Jag har aldrig haft nån elegant bil och det var inte heller denna så jag brydde mig inte om jacket och talade om det för damen som var helt förkrossad. Hon skakade dessutom av chocken att nästan ha kört på en cyklist - vilket ju hade varit mycket värre.
Hon blev så lättad att hon kramade om mig där på gatan. Jag hade en kollega som passagerare och hon undrade om jag inte var orolig för vad min man skulle säga!!! ??  Några år senare fick jag höra att hon skilt sig.... Ett slags attitydkrock, kanske.

Den här sortens krock borde aldrig få ske!


En krock jag bevittnade bland några medarbetare berodde - som så ofta - på bristande kommunikation och även kunskap. De var båda invandrare och glodde snett på varandra och samarbetet gnisslade. Till slut frågade jag den ene vad som var på tok. "Hen hatar mig",blev svaret. "Jag är katolik och hen muslim". "Hen hatar inte dig, hen är fö inte heller muslim", sa jag. "Jo, hen är ju från Irak" blev svaret. "Det är för att hen är mandé och inte muslim som det i detta fall var nödvändigt att fly från Irak", sa jag.
Personkemin mellan de två blev aldrig idealisk men samarbetet i alla fall bättre när detta missförstånd retts ut.
Katoliken begrep dock aldrig vad mandé var för något.

Mandeer döper sig många gånger.
Trots att sommaren officiellt är inne känns vädret höstlikt idag på mina breddgrader. Hoppas att det bättrar sig snart både hos mig och alla er andra!

(Bilder från nätet)

10 kommentarer:

  1. Unga med nya körkort och en bergfast övertygelse att de kan reglerna är nog de farligaste trafikanterna. "Du sakta ner lite där", säger man "det ser ut som om de tänker sticka ut i gatan". "MEN", utbrister den unga föraren "jag har ju grönt!" Och så försöker man förklara att man inte ens med grönt för bil och rött för fotgängare har rätt att köra ihjäl folk.

    Underbar skildring av katoliken och mandén. Visar hur fördomar handlar om just att döma i förväg, utan kunskaper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Statistiken visar ju tydligt att det är unga män mellan 18-25 som är farligast. Och nu blir olagligt att variera försäkringspremien efter kön och ålder....

      Radera
  2. Usch ja, bilkrockar vill man ju gärna slippa. Tur att de du har varit involverad i dock inte varit så allvarliga. Tittar varje dag, på väg till och från jobbet, på hur folk kör och kan tyvärr väl förstå att det händer olyckor. Motorvägen här vi bor, med ca 5 mil åt vart håll, är i övrigt en sådan sträcka det nästan alltid är olyckor - de meddelar via radion hela tiden. Själva kör vi landsvägen till jobbet av den anledningen, eftersom det blir svårt att planera tider annars, med risker för kö osv. (Senast idag var det en 20 km lång kö, som skapade 1½ timmes långa förseningar på den lilla sträckan vi kör (typ 3 mil). Turligt nog hade sambon precis valt att svänga av mot landsvägen istället för motorvägen när radiomeddelandet kom.)
    Kulturkrockar kan i övrigt också vara nog så svåra att klura sig ut ur.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ju äldre man blir dess försiktigare blir man i trafiken. I livet fö också....

      Radera
  3. Jag har också råkat ut för något som kunde blivit en dödskrock när någon körde ut från en liten sidoväg från vänster (stod i bilkö från ett industriområde) när jag kom i hög fart på den breda landsvägen. Som väl var hann jag väja till vänster och missade precis bilen som hann att svänga upp på vägen. Hade jag då fått möte...

    Sen dess är jag alltid oerhört försiktig när jag ser någon som står och väntar att köra ut på landsvägen från en sidoväg. Man vet aldrig om den tänker ge sig ut precis framför!

    Du får ändra länken till ByFånen. Nu går det inte att länka från din blogg.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog nära till olycka litet då och då och man kan bli ganska skakis efteråt.

      Jag har fibblat med ByFånens länk in absurdum i går - det är nåt lurt med den - och trodde att NU skulle det funka och det gör det när jag själv klickar!

      Radera
    2. Hej Olgakatt - din länk till min blogg i högermarginalen, bland fredagsbloggarna fungerar för mig,däremot inte den som inleder inlägget. Min blogg kan också nås via http://backeby.homeserver.com/blog, om inget annat hjälper.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  4. USCH att krocka med bilen är vidrigt. Minsta lilla krock är uppskakande.
    SÅ otäckt.
    Jag har blivit påkörd bakifrån, och jag har också själv kört in i en persons bil bakifrån. Tusan vad otäckt det var.
    Hela tiden är egentligen olyckan nära, och ju mer man kör desto större är risken. Hua....
    Bättre att spela lite DS...
    HAHA!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faran lurar hela tiden i trafiken. En gång i en kö vid rödljus backade framförvarande på mig för att han satt och pratade i telefon och inte märkte att bilen rullade bakåt.
      Klart roligare att rita på paddan;) vi är ju så konstnärligt begåvade, eller hur?

      Radera