torsdag 17 december 2009

Vinterskor med snösulor



Min gosiga häst har fått nya vinterskor med snösulor idag. Hovslagaren kom i morse, bara 5 minuter sen, eftersom väglaget gjorde att det var bra att ta det piano, som han sa. Min vackra, ädla häst ser nu ut som en raggig nordsvensk i sin tjocka vinterpäls. F n vilar hon, dvs jag rider inte just nu, så jag har inga problem med svettning och torkning av tjock päls. Men hon klipps aldrig ändå. Min gamle ridlärare, frid över hans minne, förbjöd mig att klippa mina hästar. "Du får ta jobbet med pälsen!" Han ansåg att täcke på hästar var en styggelse. Klippta hästar måste ju då ha täcke istället. Han ansåg att hästen fixade sin värmereglering själv med att resa eller lägga håren och att det blev helt fel att svettrida hästen och sedan lägga täcke på den. Så mina hästar (två efter varandra under 25 år) har aldrig varit klippta och jag har fått se till att dom blivit torra efter svettning. Punkt. Med en gammaldags yllefilt med litet halm under brukar det ta en timme ca. Hästen torr och filten dyngsur. Och det är en fröjd att se kusen rusa ut i snön och vällustigt rulla sig! Utan särk som kommer i oordning och stramar eller går sönder.

Vintern har verkligen kommit till Skåne! Det gäller att passa på att njuta för man vet aldrig hur många dagar det varar. Det är så underbart vackert med fluffig snö på all växtlighet. Här i Göingebygden har vi skyddande skog och får aldrig de problem som alltid uppstår på slätten, fr a på Österlen. Där fyger snön så snabbt att man måste köra i rumpan på plogbilen om man ska komma fram. Jag har varit med om att passageraren måste gå framför min bil och med fötterna leta efter vägkanten för att vi skulle komma fram.



Snön ligger som bomull på min ormhassel och det är riktigt trolskt att pulsa omkring i trädgården i mörkret.




Nu i kväll har jag bakat struvor som är en av mina julkakor. Har jag berättat att en av mina katter är tokig i hjortkött? Hon har en last till - struvor! Jag gav henne en av de sista - de blir lätt litet för tjocka när smeten börjar ta slut men jag hann inte lägga den i hennes skål, hon hoppade upp på bänken och slet den ur handen. Burkarna försöker hon bryta sig in i!

Alla julklappar är inslagna och sorterade. Tre påsar är levererade i dag. På lördag kommer Karl och hans ömma moder och då får dom en påse med sig och på söndag åker vi till Småland med en påse
f v b till Dalarna.
Karls föräldrar var på "kvartssamtal" på dagis och det var bara bra omdömen om min gudson. Han är "normal", med lika långt, dvs kort till tårar som skratt. Han gillar mest att vara ute, sångstunder och gympa! Låter som goda förutsättningar för kulturella och sunda intressen, eller hur!
Synd att han är för ung för Trollguld på Malmö Opera! En kompis hade tänkt ge ett syskonbarn den föreställningen i julklapp men barnets mor meddelade att 6-åringen var jätterädd för allt vad troll heter och inte ens  vågar titta på Julkalendern! Så det trollet sprack. Men kompisen, liksom jag, vägrar köpa leksaker till barn. Det överlåter vi till föräldrarna. Så jag gissar på bok där också.

Nu börjar det bli dags att fundera över fredagstemat och hur man ska kunna fatta sig kort!

3 kommentarer:

  1. Fint skildrat! Waow är det så myckte snö nu? Då mååste jag snabba mig och höra vad han heter som plogar hemmavid...

    SvaraRadera
  2. Karlavagnen:
    Man tackar! Och välkommen hit!
    Välkommen oxå till fosterjorden i jul! Hoppas snön ligger kvar, det har snöat litet till i dag.

    SvaraRadera
  3. Klippa hästar? Det har jag aldrig ens hört talas om. Nu var det längesedan jag höll på med hästar och ridning (cirka 40 år sedan), men på den tiden hörde jag aldrig talas om det. Och jag tog ändå en massa extra kurser om hästsjukvård och hästanatomi och jag vet inte allt vad. Jag tror som du och din ridlärare att det är bättre att låta naturen ha sin gång och se till att torka dem ordentligt i stället.

    Lilla Olga är för rolig! Min Skrållan brukade hoppa upp och ville alltid sitta på axlarna när jag lagade mat, men Stina och Tjorvan håller sig vid fötterna och jamar. Å vad jag saknar min Skrållan ...

    SvaraRadera