Veckans tema: Julhysteri?

Jag har själv angett veckans rubrik, Julhysteri?, och ser med både bävan och resignation fram emot de kommande fem veckorna. Bävan för att jag själv kanske grips av hysterin och resignation för att man inte kan värja sig.
Jag konstaterade att den kommunala granen i vår by redan kommit på plats även om lamporna ännu inte tänts, tack och lov. Redan för 10 dagar sen började man i den närbelägna staden montera upp granstjärnor i lyktstolparna.
Veckoslutet tillbringar jag på kurs på Hemslöjden i Landskrona som har ett stort bord med varor med 50% rabatt för att göra plats för julsakerna som kommer på plats på måndag.
I storstäderna är det enligt envisa rykten redan i full gång med julsånger i butikerna och julklappstips för att inte tala om all reklam som jag gör mitt bästa att blunda för.
Jag hinner bli trött på julen långt innan den äger rum.
EN hantverksutställningar inför julen vill jag besöka, oftast Hushållningssällskapets Skånejul som sedan många år äger rum på Hässleholmsgården i slutet av november. Längre bak i tiden ambulerade den runt på olika orter i Skåne men nu är den stationär. Men snart sagt varenda by med självaktning har en egen julmässa och kvaliteten på hantverket är högst skiftande. Dem undviker jag.
Jag har också redan hört en del börja tala om sina julföreberedelser vilket gör att jag försöker blunda med öronen. Här byts inga gardiner eller putsas några fönster för att det ska bli jul. Det ser ingen i mörkret ändå.
Ju mer det hetsas, ju långsammare blir jag och desto färre förberedelser gör jag. Handeln förutspår som alltid nya försäljningsrekord. Mina julklappar, i den mån de förekommer, består alltmer av presenter från typ Unicef som t ex vaccinpaket, katastrofpaket, varma kläder till flyktingbarn eller något annat som någon annan behöver betydligt bättre än vi i Sverige. Även de litet större barnen i släkten får numera sådana. De har redan tonvis med leksaker och kan ofta inte ens säga vad de önskar sig. Till de mindre barnen försöker jag hitta på nån upplevelse vi kan dela vid lämpligt tillfälle och för gudbarnen brukar det bli ett operabesök på jullovet. Hittills har inget barn uttryckt besvikelse för sådan gåva, de flesta vuxna har blivit lättade och glada över att slippa fler prylar. Bara ett par personer har genom åren sett ogillande ut, en sa t o m surt att ”det vet man ju att de pengarna ändå aldrig kommer fram”.
Så julhandeln tjänar inte så rysligt mycket på mig.
Robert Nyberg ger oss en tankeställare inför vissa inköp:

Jag skulle önska mindre hets och jippo före jul, helst inget alls före 1:a advent och istället att julen fick sträcka ut sig med frid och samvaro med nära och kära från julafton och framåt ända till nyår! Men då bryter ny hysteri ut med rea och klappbyten. I affärerna städas julen raskt ut som om den aldrig hade hänt.
Som det nu är springer folk sig halvt fördärvade med förberedelser i sex veckor och sen upphör allt med en knall efter annandagen.
Vart tog det vägen att julen varar till påska?
F ö anser jag att fastlagsbullar till 1:a advent är en styggelse.